Ungdomar frågar:

Hur kan jag undgå att min vän kväver mig?

”Min kompis trodde att hon ägde mig. Hon gav mig inget andrum.” — Hollie.

”DET finns en vän som är mer trogen än en bror”, säger ett vist ordspråk. (Ordspråken 18:24) Om du har en vän som har samma tro, känsla för humor eller intressen som du, är det helt naturligt att ni vill vara tillsammans. Tonåriga Caroline säger: ”Den nära vänskap jag har till några i den kristna församlingen kommer av att vi gör saker tillsammans.” Caroline är ett Jehovas vittne, och en månad bestämde hon sig för att använda 60 timmar i predikoarbetet. Hennes vänner ordnade sina förhållanden så att de kunde stödja henne i det här arbetet!

Även om ett nära förhållande har sina fördelar, kan det ibland bli för mycket av det goda. Hollie, som citerades i inledningen, tyckte att en av hennes vänner kvävde henne. Och hon är inte ensam om att känna det så. Hollie säger: ”Det verkar som om andra ungdomar råkar ut för samma sak. De umgås så mycket att de går varandra på nerverna, och så slutar det med en explosion. Sedan talar de inte med varandra på flera veckor.”

Problemet är att det inte är lätt att säga till en vän att man känner sig kvävd och att man behöver större svängrum. Man kanske är rädd att såra sin väns känslor. Man kanske också är rädd att man kommer att äventyra förhållandet. Men att man ger varandra tillräckligt mycket svängrum bidrar snarare till att vänskapen stärks än till att den skadas.

För att illustrera det hela: I en park i Sydney i Australien har man satt stängsel runt ett stort träd. Varför? Därför att de många besökarna gradvis packade jorden runt trädet, och det kvävde rötterna. Om man inte hade skyddat trädet, skulle det ha dött. Samma sak kan hända med vänskapsförhållanden. Att man är för mycket tillsammans kan kväva ett förhållande. Kung Salomo skrev: ”Gör din fot sällsynt i din medmänniskas hus, så att hon inte får nog av dig och helt visst hatar dig.” — Ordspråken 25:17.

Behovet av att vara för sig själv och vara ostörd

Varför sade Salomo som han gjorde? Ett skäl är att vi alla har behov av att ibland få vara för oss själva och vara ostörda. Till och med Jesus Kristus hade behov av det. Även om han stod sina lärjungar nära, gick han då och då undan ”för sig själv för att be”. (Matteus 14:23; Markus 1:35) Den gudfruktige Isak såg på liknande sätt till att han ibland var ensam. (1 Moseboken 24:63) Du behöver också i viss utsträckning vara för dig själv för att till exempel göra läxor, sköta hushållssysslor och studera Bibeln enskilt. Om dina vänner visar bristande hänsyn genom att inte bry sig om dina behov när det gäller det här, är det lätt att förbittring blossar upp.

Var alltså inte rädd att låta en vän få veta när du behöver vara för dig själv. Eftersom kristen kärlek ”inte [söker] sina egna intressen”, kommer en sann vän vanligtvis att försöka visa förståelse. (1 Korinthierna 13:4, 5; Ordspråken 17:17) ”Tiden närmast före slutproven”, skriver en tonåring, ”var mina kompisar till stort stöd, och de var mycket förstående. Jag kände att jag utan problem kunde be dem gå när jag behövde plugga. Jag har mycket lätt att vara ärlig mot mina vänner. De vet att vi alla har olika plikter.”

Den gyllene regeln kräver naturligtvis att du visar dina vänner samma hänsyn. (Matteus 7:12) En tonåring som heter Tamara skriver: ”Att jag själv har många plikter har definitivt gjort att jag har blivit mer medveten om min väns behov av att vara för sig själv.” Och när Tamara har uppgifter i hemmet att utföra, försöker hennes vänner inte övertala henne att hasta igenom dem eller att göra dem senare. I stället, säger Tamara, ”hjälper de mig ofta med arbetet, så att vi sedan kan göra saker tillsammans”. Sådana osjälviska vänner är verkligen värdefulla — och vilket värdefullt sätt att använda tiden tillsammans på!

”Vidga er”

Det finns ett annat skäl till att det är förståndigt att vänner ger varandra svängrum. När vi satsar all vår tid och känslomässiga kraft på ett enda vänskapsförhållande, har vi en tendens att försumma andra viktiga förhållanden — till exempel vårt förhållande till våra föräldrar och syskon och andra kristna. Vi begränsar också starkt vår känslomässiga och andliga tillväxt. Bibeln säger: ”Med järn skärps järnet självt. Så skärper den ene mannen den andres ansikte.” (Ordspråken 27:17) Om du hela tiden umgås med en enda person, blir du uppenbarligen inte så ”skärpt” — särskilt inte om den andre är en jämnårig kamrat.

Bibeln uppmuntrar oss därför inte till kotteribildning, till att välja att umgås med bara en liten, exklusiv grupp vänner. Den uppmanar oss: ”Vidga er.” (2 Korinthierna 6:13) Boken Moods and Feelings ger rådet: ”Även om du har ett särskilt förhållande till någon, är det viktigt att du tar dig tid att träffa andra vänner också.”

Sådana råd är inte alltid lätta att följa. En kristen tonåring som heter Michael berättar: ”Troy och jag brukade göra allting tillsammans, både i församlingen och i andra sammanhang. Vi var oskiljaktiga. Sedan flyttade ett annat ungt vittne till församlingen. Han och jag ville bli heltidsförkunnare tillsammans, så vi började umgås.” Resultatet? ”Troy slutade tala med mig”, säger Michael, ”och sedan jag förgäves hade försökt reda ut saker och ting, slutade jag att tala med honom. Det här pågick i ett år.” Han beskriver deras vänskapsförhållande som ”svartsjukt hagalet”.

Men i ett sunt förhållande behandlar vänner inte varandra som ägodelar. Så om en vän motstår dina ansträngningar att vidga dig, måste ni tala ut om saken. Kanske din vän bara behöver få bekräftat att du fortfarande värdesätter hans eller hennes vänskap. Förklara att du vill fortsätta att göra saker tillsammans med honom eller henne.

Det är sant att det kan ta tid för din vän att vänja sig vid tanken. Så till exempel kände Zaneta, 16 år, svidande svartsjuka när hennes bästa vän började vara tillsammans med andra. Men Zaneta säger att hon övervann sina känslor ”tack vare bön och enskilt studium av Bibeln”. Hon kunde på så sätt bevara ett nära förhållande till sin vän. Michaels vän Troy kom också över sin första svartsjuka, och de blev återigen goda vänner. Kanske din vän kommer att göra likadant. I det långa loppet är det verkligen till nytta för alla parter att man vidgar sig. Debbie, 17 år, har positiv erfarenhet av att hennes vänner skaffar sig nya vänner. Hon säger: ”De här nya vännerna blir ofta också mina vänner.”

Men hur är det om din vän helt enkelt vägrar att acceptera de här förändringarna i ert förhållande? Du kanske inte har något annat val än att ni måste gå skilda vägar. Men innan du drar slutsatsen att allt är förlorat, varför inte fråga dina föräldrar hur de ser på det hela? När allt kommer omkring är dina gudfruktiga föräldrar dina närmaste vänner. De kan komma med några praktiska förslag som kan hjälpa dig att rädda vänskapsförhållandet utan att kompromissa när det gäller behovet av svängrum.

Var tillsammans med det rätta slaget av vänner

Ett varningens ord: Att vidga sig innebär inte att man är omdömeslös när man väljer vänner. En bok om vänskapsförhållanden säger: ”Det är helt naturligt att man blir som dem som man umgås mycket med. Detta händer ibland utan att man själv märker något. Du kanske börjar tänka och handla precis som dina jämnåriga kompisar oavsett hur du själv känner det. På det här sättet kan dina kompisar ha kontrollen över dig.” För tusentals år sedan konstaterade Bibeln samma sak: ”Den som vandrar med de visa kommer att bli vis, men den som umgås med de enfaldiga kommer det att gå illa.” — Ordspråken 13:20.

När du är i skolan eller på arbetet måste du vara tillsammans med människor som inte är intresserade av att tjäna Jehova. Men kom ihåg Bibelns råd när du väljer nära vänner: ”Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd.” — 1 Korinthierna 15:33, 1981 års svenska översättning.

Kom också ihåg att vad som är ännu viktigare än att vara vän med en människa är att vara vän med vår Skapare, Jehova Gud. Debbie, som citerades tidigare, har flera goda vänner. Hennes råd är ändå att ”se till att Jehova alltid kommer först”. Det gjorde den forntida trogne mannen Abraham, och Jehova kallade honom ”min vän”. (Jesaja 41:8) Och tänk på följande: Jehova känner sig inte avundsjuk när du ägnar tid åt vänner som också älskar honom — han snarare uppmuntrar dig till det. Vilken sann vän han är!

[Bild på sidan 18]

Sanna vänner inser att andra också har behov av att vara för sig själva