En glädjefylld tid på Balkan

Året var 1922. Bibelforskarna, som Jehovas vittnen då kallades, höll ett möte i Innsbruck i Österrike. Bland de närvarande fanns Franz Brand, en ung man från Apatin i Vojvodina i Serbien. När talaren nämnde Guds namn, Jehova, började en pöbelhop skräna, och mötet måste avbrytas. Det som Franz hade hört hade emellertid gjort ett starkt intryck på honom, och han började predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Det här var den ringa början till en spännande andlig tillväxt i ett av länderna på Balkan.

Andlig tillväxt på Balkan

Franz Brand var lycklig över de nya sanningar och goda nyheter som han hade hört och beslöt sig för att sprida dessa. Han hittade ett arbete som barberare i Maribor, en stad i Slovenien nära gränsen till Österrike, och började predika för sina kunder, som vanligtvis snällt satt och lyssnade medan de blev rakade. Som ett resultat av hans ansträngningar kom det i slutet av 1920-talet att finnas en liten grupp förkunnare av Guds kungarike i Maribor. Bibliska föredrag hölls i en restaurang som senare träffande kallades Novi svet (Nya världens) fiskrestaurang.

Efter någon tid hade de goda nyheterna spritts i hela landet. Användningen av ”Skapelsedramat i bilder” (en åtta timmar lång föreställning som omfattade film, ljusbilder och grammofoninspelningar) bidrog till den här spridningen. Sedan, på 1930-talet, när Jehovas vittnen blev svårt förföljda i Tyskland, utökades leden av vittnen i kungariket Jugoslavien med tyska pionjärer som flytt från sitt hemland. De gav upp personlig komfort och bekvämlighet för att nå ut till de mest otillgängliga delarna av detta bergiga land för att predika där. Till att börja med tycktes deras budskap vinna föga gehör. I början av 1940-talet var det bara 150 förkunnare som rapporterade tjänst på fältet.