Det är nu 80 år sedan de ödesdigra skotten i Sarajevo avlossades den 28 juni 1914. Skotten dödade ärkehertig Frans Ferdinand och hans hustru, ärkehertiginnan Sophie. Fiendskapen mellan Österrike-Ungern och Serbien kom sedan att stegras och mynnade ut i första världskriget. Av de 65 miljoner unga män som skickades ut på slagfälten skulle omkring nio miljoner aldrig återvända. Totalt, med de civila offren, dödades 21 miljoner människor. Än i dag talar man om augusti 1914 som den tid då ”världen blev vansinnig”.

När Frans Ferdinand mördades år 1914, var de sydslaviska rikena Slovenien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina provinser i kejsardömet Österrike-Ungern. Serbien var däremot ett självständigt rike och hade så varit sedan 1878 med Ryssland som mäktigt stöd. Det bodde emellertid många serber i de områden som behärskades av Österrike-Ungern, och Serbien ville därför att Österrike-Ungern skulle ge upp alla sina erövringar på Balkanhalvön. Även om det fanns motsättningar mellan Kroatien och Serbien, förenades de i en gemensam önskan: att bli av med de förhatliga utländska herrarna. Nationalister drömde om att förena alla sydslaver till ett rike. Serberna var den starkaste pådrivande kraften för att bilda en sådan självständig stat.

Den härskande kejsaren, Frans Josef, var vid den tiden 84 år gammal. Snart skulle ärkehertig Frans Ferdinand komma att bli den nye kejsaren. Nationalisterna såg i Frans Ferdinand ett hinder för deras dröm om att förverkliga ett sydslaviskt rike.

Bland serberna fanns vid den här tiden unga studenter som var besatta av tanken på ett fritt Sydslavien och villiga att offra sig för saken. Flera ungdomar valdes för att utföra ett attentat mot ärkehertigen. De fick vapen och övning av en hemlig serbisk nationaliströrelse som kallades Svarta Handen. Två av dessa ungdomar gjorde ett attentatsförsök, och en av dem lyckades. Hans namn var Gavrilo Princip, 19 år gammal.

Mordet tjänade förövarnas avsikt. När första världskriget var slut, hade monarkin Österrike-Ungern upplösts, och Serbien kunde ta ledningen i att förena slaverna i ett kungarike. Från 1918 hette detta rike Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike. År 1929 ändrades namnet till Jugoslavien. Emellertid visade det sig, när dessa olika grupper inte hade fiendskapen till Österrike-Ungern att förenas kring, att det fanns starka motsättningar dem emellan. Där finns nära 20 olika folkgrupper, fyra officiella och flera mindre språk, två olika alfabet (latinska och kyrilliska) och tre stora religioner — katoliker, muslimer och serbisk-ortodoxa. Religionen har fortsatt att vara en av de främsta orsakerna till oenigheten. Med andra ord var det många gamla söndrande faktorer, som fanns med i den nya statsbildningen.