• Länderna i det tidigare Jugoslavien
    Jehovas vittnens årsbok 2009

    • År 1968 fick en ung man från Kočani i Makedonien höra talas om sanningen medan han gick en utbildning i Zagreb. När han kom hem vittnade han för släkt och vänner.

      ”Det här var min kusin”, berättar Stojan Bogatinov, som var den förste i Kočani som blev döpt. ”Jag arbetade som servitör på den tiden, och ibland diskuterade jag religion med mina arbetskamrater. Precis efter en sådan diskussion serverade jag en man från ortodoxa kyrkan. Jag passade på att fråga om jag kunde skaffa mig en bibel av honom, eftersom jag gärna ville lära mig mer om Gud. Han lovade att försöka ordna det, och snart kom han tillbaka och gav mig ett exemplar av ’Nya testamentet’. Jag blev glad och ville snabba mig hem från jobbet för att börja läsa.

      Men på vägen hem träffade jag min kusin, som hade kommit tillbaka från Zagreb. Han bad mig att följa med hem till honom, men jag sade att jag gärna ville börja läsa i min bibel. ’Då har jag något som du säkert skulle tycka om’, svarade han. ’Jag har några böcker som hjälper en att förstå Bibeln.’ Vi gick hem till honom, och jag blev imponerad när jag såg att han hade hela Bibeln, några broschyrer och flera exemplar av Vakttornet på kroatiska. Han sade att jag kunde ta med mig litteraturen, och jag började genast läsa den. Jag förstod på en gång att det här var något speciellt. Jag kände inga vittnen, men jag ville väldigt gärna träffa dem.

      Jag följde med min kusin till Zagreb, och där träffade jag Ivica Pavlaković, en gästfri broder som bjöd hem mig och lät mig bo hos honom i tre dagar. Jag ställde massor av frågor, och han använde alltid Bibeln för att svara på dem. Det gjorde mig mycket imponerad. Jag följde med på ett möte och tyckte om att alla var som bröder och systrar.

      Ivica och jag besökte också Betel i Zagreb. Jag gick därifrån glad och med famnen full av litteratur. Efter några oförglömliga dagar reste jag tillbaka till Kočani med en andlig skatt i bagaget. Det fanns inga vittnen i närheten av Kočani, så jag började brevväxla med Ivica. Mina brev var fulla av frågor, och i hans brev fanns alla svaren. Jag berättade för andra vad jag lärde mig, och min fru och mina barn blev intresserade. Vi lärde oss mycket om Bibeln, och efter ett tag var hela familjen med i sanningen. Vi var lyckliga och berättade ivrigt om de goda nyheterna för släkt och vänner, och många av dem lyssnade. Men vi blev också förföljda för att vi predikade.”