Svårt med frakter inom Kongo

Kongo är ett stort land som på alla sidor är omgivet av andra länder, förutom vid en liten kuststräcka i väster. De flesta större sändningar med båt kommer till hamnen i Matadi. Det finns en enkelspårig järnväg och en väg med beläggning mellan Matadi och huvudstaden, en sträcka på cirka 30 mil.

Avdelningskontor i Europa skickade några fyrhjulsdrivna lastbilar till avdelningskontoret i Kongo, och dessa har varit till stor hjälp när det gällt frakter av olika slag och i samband med byggen. Sedan 1999 har Betel haft en depå i Matadi. Detta har visat sig bra, då litteraturen kan lastas av direkt från båtarna och förvaras i depån tills det kommer en lastbil från avdelningskontoret och kör den till Kinshasa.

På 1980-talet gick det fortfarande att resa tvärs över landet från Kinshasa till Lubumbashi och stanna till vid depåerna vid missionärshemmen i Kananga och Mbuji-Mayi. Medan flyget från Kinshasa till Lubumbashi tog två timmar, behövde en fullastad lastbil två veckor för att göra den resan! Men under årens lopp har vägarna blivit allt sämre, tills de till slut har blivit helt oframkomliga. Det finns hundratals mil av farbara floder, men de båtar som går från Kinshasa och in i landet är inte driftsäkra. Förutom dessa svårigheter råder det fortsatt politisk oro i vissa trakter, något som ytterligare begränsar den radie runt Kinshasa som fordonen från Betel kan nå. Bästa sättet att frakta litteratur från avdelningskontoret till avlägsna orter är med flyg.

Andra avdelningskontor har hjälpt till med att förse bröderna med litteratur. Avdelningskontoret i Kamerun kör litteratur med lastbil genom Centralafrikanska republiken till norra Kongo. Avdelningskontoren i Rwanda och Kenya hjälper till att betjäna de östra delarna av landet. Församlingar i vissa områden i söder får litteratur från Sydafrika och Zambia.

[Bilder på sidan 237]

Robusta fordon används för att transportera litteratur på de svårframkomliga vägarna i landet