1945: Det krävs mod av någon som skall representera Gud och hans teokratiska rike i ... [Belgiska Kongo]. Det är inte bara så att verket och litteraturen är totalt förbjudna, utan kongoleser som bekänner sig vara förbundna med oss riskerar också att transporteras till ett visst område, där de hålls halvt om halvt i fångenskap, ibland under flera år. Brev från Kongo kommer sällan fram hit [Nordrhodesia], och post som skickas tillbaka verkar inte delas ut. Men ... vi gör allt vi kan för att hjälpa våra medförkunnare i detta land behärskat av präster.

I flera år har afrikanska förkunnare avtjänat icke fastställda fängelsestraff för att de predikat, och för att göra saken värre har de skickats till ett speciellt koncentrationsläger i Kasaji, omkring 50 mil från Elisabethville [nu Lubumbashi]. Här arbetar de på små jordlotter och lever isolerat med eller utan sina familjer. ... Straffet kan utsträckas ända upp till tio år. Ofta får de utstå denna isolering i åratal utan minsta hopp om befrielse eller rättvisa, utom till det hemska priset att de kompromissar.

Detta har lett till att verket har tvingats gå under jorden; möten måste hållas i hemlighet, och man måste hela tiden byta mötesplatser av rädsla för att gripas. Mycket av vittnandet har skett genom att man besökt personer som man vet varit vänligt stämda och deras vänner, men också då har det hänt att först en och sedan flera har drabbats av problem. Vittnet grips och förs till Kasajilägret.

1950: Det gångna året har varit det svåraste hittills, och det vill inte säga lite för bröderna som bor i Belgiska Kongo. Av alla de böcker och brev som sänts till landet hade många i början av tjänsteåret inte kommit fram, och kontakten med församlingarna hade nästan helt upphört. Den 12 januari förbjöd generalguvernören Sällskapet och införde ett straff på två månaders fängelse och 2 000 franc i böter för alla som församlades till möten eller på något sätt stödde eller var medlemmar av Sällskapet. Det här beslutet hälsades med jubel av den katolska pressen. Den ene efter den andre greps. Listor som man året innan hade tagit från en tidigare [församlings]tjänare i Elisabethville användes för att spåra upp hundratals som var förbundna med Sällskapet, och dessa greps tillsammans med sina hustrur. Afrikaner från Nordrhodesia deporterades efter det att de avtjänat sina straff, men de kongolesiska bröderna skickades i många fall till Kasaji, ett koncentrationsläger omkring 50 mil från Elisabethville, där en del av dem fortfarande är. Några av de bröder som deporterades fick mycket lite mat och tvingades att gå de sista tre milen från Sakania till den nordrhodesiska gränsen.

Det har på sista tiden blivit många fler hemliga poliser, och det räcker med att man har en bibel för att misstänkas vara ett Jehovas vittne.

Vi har nyligen fått höra att två europeiska systrar från Elisabethville har dömts till 45 dagar i fängelse. Domen kommer inte att verkställas om de under tre år uppför sig väl (vilket naturligtvis innebär att de inte får arbeta för Herren). Allt detta för att de hade exemplar av Vakttornet och hade vittnat. De kan utvisas vilken dag som helst.