[Ruta/Bild på sidorna 173–175]

Jag fick 17 månader och 24 piskrapp

Kosamu Mwanza

Född: 1886

Döpt: 1918

Bakgrund: Fick uthärda förföljelse och falska bröder. Tjänade troget som pionjär och äldste tills han slutade sitt jordiska liv 1989.

Jag gick med i nordrhodesiska armén och arbetade där som sjukvårdare under första delen av första världskriget. I december 1917 träffade jag två bibelforskare från Sydrhodesia medan jag var på permission. De gav mig sex band av Studier i Skriften. På tre dagar hade jag slukat allt som stod i de böckerna. Jag återvände inte till kriget.

Det var svårt att hålla kontakt och brevväxla med Jehovas vittnens avdelningskontor, så jag och de andra bröderna fick arbeta utan vägledning. Vi gick från by till by och samlade en grupp människor omkring oss. Sedan höll vi en predikan och besvarade deras frågor. Längre fram valde vi att träffas på en central plats kallad Galilee i norra delen av landet. Dit inbjöd vi de intresserade att komma och lyssna till vår förklaring av Bibeln. Jag fick ansvaret att sköta verksamheten. Tyvärr uppstod det många falska bröder som skapade förvirring.

Vi predikade flitigt, vilket gjorde att vi kom in på de katolska och de protestantiska missionärernas betesmarker och störde deras verksamhet. Vi fortsatte att hålla stora möten, och jag kommer ihåg hur omkring 600 personer i januari 1919 församlades i bergen nära Isoka. Poliser och soldater kom och förstörde våra biblar och böcker, för de var inte säkra på i vilket syfte vi hade samlats. Sedan grep de många av oss och satte oss i fängelse. En del fördes till en anstalt i närheten av Kasama, andra till en i Mbala och några till en så långt söderut som i Livingstone. Några fick tre års fängelse. Jag fick 17 månaders fängelse och 24 piskrapp i baken.

När jag kom ut ur fängelset åkte jag tillbaka till min hemby och fortsatte att predika. Senare blev jag gripen igen och blev satt i fängelse efter ytterligare ett antal piskrapp. Motståndet fortsatte. Hövdingen i vår by beslöt att vännerna skulle drivas bort från byn. Vi flyttade då allesammans till en annan by, där hövdingen välkomnade oss. Vi slog oss ner där och byggde med hans tillåtelse en egen by som vi kallade Nazareth. Vi fick bo där på det villkoret att vi inte störde friden genom vår verksamhet. Hövdingen var nöjd med vårt sätt att uppföra oss.

Mot slutet av 1924 återvände jag norrut till Isoka där en välvilligt inställd distriktsguvernör hjälpte mig att förstå engelska bättre. Vid den här tiden dök det upp en del självutnämnda ledare som förvrängde sanningen och vilseledde många. Men vi fortsatte att diskret ha möten i privata hem. Flera år senare fick jag en inbjudan att komma till Lusaka och träffa Llewelyn Phillips som gav mig i uppdrag att besöka församlingar längs gränsen mellan Zambia och Tanzania. Jag var ända borta i Mbeya i Tanzania och styrkte vännerna. Efter varje runda brukade jag återvända till min egen församling. Det här höll jag på med ända fram till 1940-talet då det förordnades kretstillsyningsmän.

1919: Kosamu Mwanza och omkring 150 andra blir pryglade och satta i fängelse.