Därför behövdes det ett regelbundet och pålitligt flöde av biblisk litteratur på de intresserades eget språk för att de skulle få exakt kunskap i Bibeln och för att undervisningen skulle bli enhetlig.

Litteratur ges ut

I början av 1930-talet översattes boken Guds Harpa och några broschyrer till chinyanja. År 1934 hade de få aktiva förkunnare som fanns spridit mer än 11 000 böcker och broschyrer. Det retade motståndarna, som längre fram kom att orsaka ”svårigheter på grundval av lagstadgar”. (Ps. 94:20) Men mot slutet av 1949, då tidskriften Vakttornet inte längre var förbjuden, duplicerades en månatlig upplaga av den på cibemba och skickades till prenumeranterna.

Jonas Manjoni minns hur han arbetade med tidskrifterna i början av 1950-talet. ”Jag fick ensam översätta till cibemba”, säger han. ”Jag fick manuskriptet på engelska, översatte det och gjorde rättelser. Sedan skrev jag ner texten på en stencil och drog ett antal kopior. Det tog lång tid, för ibland behövdes det 7 000 exemplar av varje nummer. Jag gjorde varje tidskrift för hand och häftade ihop dem. Sedan skickade jag tidskrifterna till församlingarna. Det var mycket arbete med att sätta frimärken på tidskriftsrullarna, lägga dem i kartonger och sedan gå och posta dem.”

De som översatte gick verkligen in för sin uppgift, trots att de inte hade så många tekniska hjälpmedel till sitt förfogande, och de insåg också nyttan med sitt arbete. Samtidigt som James Mwango tog del i resetjänsten utförde han översättningsarbete, vilket han fick göra för hand och för det mesta i skenet av levande ljus. ”Jag kände mig aldrig för trött för att göra det”, säger han. ”Vetskapen om att mitt arbete kunde ge vännerna andlig mat och hjälpa dem att gå framåt mot mogenhet gav mig glädje.”

”Byta händer”

För att en översättare skall kunna förmedla sanningen på rätt sätt måste han kunna inte bara sitt eget modersmål, utan också engelskan han skall översätta från. Aaron Mapulanga säger: ”När man översätter måste man tänka på att det finns fraser som betyder något annat än man kanske tror, om man bara ser till orden. Jag kommer ihåg en diskussion vi hade om det engelska uttrycket ’to change hands’ i en text som talade om att Elias ansvar och förpliktelser skulle föras över till Elisa. En broder översatte frasen ordagrant. Jag betvivlade att uttrycket verkligen betydde ’byta händer’. Vi kontaktade andra bröder och kom då underfund med vad frasen egentligen betydde. Jag minns också att vi fick rådet att inte översätta texten ord för ord, eftersom översättningen då skulle låta engelsk. Vi försökte undvika att göra en ordagrann översättning och att i stället uttrycka oss på det sätt man gör på det språk vi skulle översätta till.”

Tekniska hjälpmedel

MEPS (en akronym för multilanguage electronic phototypesetting system) har sedan 1986 använts vid avdelningskontoren. Det här systemet har gjort att det har gått mycket snabbare att översätta, granska och ombryta texten. På senare tid har en programvara kallad Watchtower Translation System använts i stor omfattning och varit till stor hjälp för översättningsteamen. Nu översätts den bibliska litteraturen till flera av landets större språk så att den kan förstås av flertalet zambier. Nya världens översättning och andra ”rättfärdighetens vapen” kommer också i fortsättningen att spela en viktig roll i arbetet med att hjälpa uppriktiga människor att lära känna Jehova. (2 Kor. 6:7)

[Ruta/Bild på sidorna 191, 192]

”Tänk på din framtid!”

Mukosiku Sinaali

Född: 1928

Döpt: 1951

Bakgrund: Har gått igenom Gilead och har arbetat som översättare. Tjänar nu som församlingsäldste.

Samma dag som jag blev döpt talade missionären Harry Arnott med mig. Det behövdes några som kunde översätta till silozi. ”Kan du hjälpa till?” frågade han. Strax därefter fick jag ett brev med ett förordnande om att tjäna som översättare och ett nummer av tidskriften Vakttornet. Jag satte ivrigt i gång med arbetet redan samma kväll. Det var inte lätt, för jag fick skriva för hand med en gammal bläckpenna, och det tog tid. Jag hade inte heller något lexikon för att hitta rätt ord på silozi. På dagarna arbetade jag vid posten, och på kvällarna översatte jag. Ibland fick jag en påminnelse från avdelningskontoret: ”Var snäll och skicka översättningen omgående.” Jag tänkte ofta: Varför kan jag inte börja i heltidstjänsten? Så till sist sade jag upp mig vid posten. Då blev de lite misstänksamma, trots att de egentligen litade på mig. Hade jag förskingrat pengar? Posten lät två europeiska inspektörer undersöka saken noga. Men de hittade inget att anmärka på. De kunde inte förstå varför jag sade upp mig. Posten erbjöd mig en bättre befattning för att jag skulle stanna kvar, men när jag tackade nej till den, sade de varnande: ”Tänk på din framtid!”

De trodde att min framtid nu var förstörd, men det var den inte. År 1960 blev jag inbjuden till Betel, och inte lång tid därefter fick jag en inbjudan att gå igenom Gileadskolan. Jag kände mig ängslig och nervös. För första gången i mitt liv skulle jag flyga – till Paris och sedan till Amsterdam och vidare till New York – och jag minns att jag tänkte: Är det så här de smorda känner det när de far till himlen? Det underbara mottagande jag fick vid huvudkontoret var fantastiskt – vännerna var så ödmjuka och fördomsfria. Jag blev sedan förordnad att återvända till Zambia, där jag fortsatte att hjälpa till med översättningsarbetet.