Tänk på Namangolwa, som växte upp i en kristen familj i Zambia. När hon var två år blev hon handikappad. ”Jag var blyg och tillbakadragen”, säger hon, ”och trodde att mitt utseende skulle skrämma i väg människor. Men mina andliga vänner hjälpte mig att se annorlunda på situationen. På så sätt kom jag över min osäkerhet, och med tiden blev jag döpt.”

¹⁶ Namangolwa har visserligen en rullstol, men för att kunna ta sig fram på grusvägarna måste hon ofta krypa på sina bara knän. Men hon tar ändå del i hjälppionjärtjänsten minst två månader om året. En kvinna som hon förkunnade för började gråta. Varför det? Därför att hon blev djupt rörd över vår systers tro och mod. Som ett tecken på Jehovas rika välsignelse har fem av dem som Namangolwa studerat Bibeln med blivit döpta, varav en tjänar som församlingsäldste. ”Mina ben värker ibland förskräckligt”, säger hon, ”men jag låter inte det hindra mig.” Den här systern är bara ett av de många Jehovas vittnen jorden runt som är fysiskt svaga men andligt starka därför att de har kärlek till Gud och till sina medmänniskor. De är alla verkligen dyrbara i Jehovas ögon! (Haggaj 2:7)

[Bild på sidan 24]

Namangolwa Sututu