¹⁸ Nebukadnessar gjorde nu Sidkia, en annan av Josias söner, till kung över Juda. Han skulle bli den siste jordiske kungen i Davids släktlinje. Hans regering fick sitt slut när Jerusalem och templet förstördes år 607. (2 Kung. 24:17) Men de elva år som han regerade kännetecknades av stora sociala och politiska spänningar i Juda.

AVSLUTNINGEN PÅ EN DYNASTI

20. Varför var Sidkias regeringstid särskilt svår för Jeremia? (Se rutan på sidan 29.)

²⁰ Det var kanske under Sidkias regering som Jeremia upplevde sina svåraste år som profet. I likhet med många av sina föregångare gjorde Sidkia ”det som var ont i Jehovas ögon”. (Jer. 52:1, 2) Han var underställd babylonierna, och Nebukadnessar fick honom att i Jehovas namn svära en ed på att han skulle underordna sig Babylons kung. Trots det gjorde han så småningom uppror. Under tiden blev Jeremia hårt pressad av sina fiender, som ville få honom att stödja upproret. (2 Krön. 36:13; Hes. 17:12, 13)

21–23. a) Vilka två läger fanns i Juda under Sidkias regering? b) Hur behandlades Jeremia för den ståndpunkt han intog, och varför bör det intressera oss?

²¹ Det verkar som om Sidkia i början av sin regering fick besök av budbärare som kom till Jerusalem från kungarna i Edom, Moab, Ammon, Tyros och Sidon. Deras avsikt var kanske att få Sidkia att förena sig med dem mot Nebukadnessar. Men Jeremia uppmanade Sidkia att underordna sig Babylon. I linje med det gav Jeremia okstänger till budbärarna för att visa att deras nationer också borde tjäna babylonierna. (Jer. 27:1–3, 14)c Den ståndpunkten var inte populär, och hans uppgift att framföra ett impopulärt budskap blev inte lättare av Hananjas ansträngningar. Hananja var en falsk profet som i Guds namn offentligt försäkrade att babyloniernas ok skulle brytas sönder. Men Jehova sade genom Jeremia att den bedragaren skulle dö samma år, och så blev det också. (Jer. 28:1–3, 16, 17)

²² Juda var nu splittrat i två läger – de som ville att man skulle underordna sig Babylon och de som ville se ett uppror. År 609 valde Sidkia att göra uppror genom att söka militär hjälp av Egypten. Nu tvingades Jeremia kämpa emot den nationalistiska hysterin bland upprorsmännen. (Jer. 52:3; Hes. 17:15) Nebukadnessar och hans styrkor återvände till Juda för att slå ner upproret. De erövrade alla Judas städer och belägrade återigen Jerusalem. Jeremias budskap till Sidkia och folket i det här kritiska läget var att Jerusalem skulle falla för babylonierna. De som stannade kvar i staden skulle dö. De som gick ut till kaldéerna skulle överleva. (Läs Jeremia 21:8–10; 52:4.)

²³ Furstarna i Juda påstod att Jeremia hade allierat sig med babylonierna. När han sade att det inte var sant, slog de honom och satte honom i häkte. (Jer. 37:13–15) Trots det mildrade han inte Jehovas budskap. Furstarna övertalade därför Sidkia att döda Jeremia. De släppte ner profeten i en tom vattencistern, där han kunde ha dött i den djupa dyn om inte Ebed-Melek, en etiopier som tjänade i kungens hus, hade räddat honom. (Jer. 38:4–13) Tänk så ofta Jehovas nutida folk har hamnat i farliga situationer för att de samvetsgrant har vägrat att bli inblandade i politiska konflikter! Jeremias erfarenheter kan utan tvekan göra dig stark att möta prövningar och övervinna dem.

24. Beskriv vad som hände år 607.

²⁴ År 607 bröt babylonierna till sist igenom Jerusalems murar, och staden föll. Nebukadnessars styrkor brände Jehovas tempel, rev ner stadens murar och slaktade Judas ädlingar. Sidkia försökte fly men togs till fånga och ställdes inför sin besegrare. Nebukadnessar dödade Sidkias söner inför hans ögon, och sedan gjorde han honom blind, band honom och förde bort honom till Babylon. (Jer. 39:1–7)