”Förbli i förväntan på mig”

”’Därför, förbli i förväntan på mig’, är Jehovas uttalande.” — SEFANJA 3:8.

1. Vilken varning gavs genom profeten Sefanja, och hur är den av intresse för människor som lever nu?

”JEHOVAS stora dag är nära.” Detta varningsrop framfördes av profeten Sefanja i mitten av 600-talet f.v.t. (Sefanja 1:14) Profetian uppfylldes inom 40 eller 50 år, då dagen för verkställandet av Jehovas domar kom över Jerusalem och över de nationer vilka i trots mot Jehovas suveränitet hade behandlat hans folk illa. Varför är detta av intresse för oss som lever nu vid slutet av 1900-talet? Jo, vi lever i den tid då Jehovas sista ”stora dag” snabbt närmar sig. Precis som på Sefanjas tid skall Jehova nu låta sin ”brinnande vrede” flamma mot den nutida motsvarigheten till Jerusalem, nämligen kristenheten, och alla de nationer som behandlar Jehovas folk illa och som trotsar hans universella suveränitet. — Sefanja 1:4; 2:4, 8, 12, 13; 3:8; 2 Petrus 3:12, 13.

Sefanja — ett modigt vittne

2, 3. a) Vad vet vi om Sefanja, och vad vittnar om att han var ett modigt Jehovas vittne? b) Vilka fakta hjälper oss att fastställa tidpunkten och platsen för Sefanjas profeterande?

² Man vet inte så mycket om profeten Sefanja, vars namn (hebreiska: Tsefan·jạh) betyder ”Jehova har dolt (gömt, förvarat som en skatt)”. Men till skillnad från andra profeter räknade han upp sin härstamning fyra generationer bakåt i tiden till ”Hiskia”. (Sefanja 1:1; jämför Jesaja 1:1; Jeremia 1:1; Hesekiel 1:3.) Detta är så ovanligt att de flesta bibelkommentatorer identifierar hans farfars farfar som den trogne kung Hiskia. Om detta stämmer, var Sefanja av kunglig härstamning, något som borde ha gett ökad tyngd åt hans hårda förkastelsedomar över Judas furstar och ha visat hans mod som ett Jehovas vittne och en Jehovas profet. Hans ingående kunskap om Jerusalems topografi och om det som hände i det kungliga hovet tyder på att han kan ha förkunnat Jehovas domar i själva huvudstaden. — Se Sefanja 1:8—11, fotnoter i NW, studieutgåvan.

³ Det är värt att lägga märke till att Sefanja, trots att han förkunnade Guds domar mot Judas ”furstar” (ädlingar eller stamhövdingar) och ”kungens söner”, inte nämner kungen själv i sin kritik.a (Sefanja 1:8; 3:3) Detta talar för att kung Josia redan hade visat intresse för sann tillbedjan, även om han, med tanke på den situation som Sefanja fördömde, tydligen ännu inte hade satt i gång sina religiösa reformer. Allt detta talar för att Sefanja profeterade i Juda under de första åren av Josias regering, vilken sträckte sig från år 659 till år 629 f.v.t. Sefanjas energiska profeterande gjorde säkert den unge Josia ännu mer medveten om den avgudadyrkan, det våld och den korruption som florerade i Juda vid den tiden, och det uppmuntrade honom säkert till hans senare kampanj mot avgudadyrkan. — 2 Krönikeboken 34:1—3.

Orsaker till Jehovas brinnande vrede

4. Hur uttryckte Jehova sin vrede mot Juda och Jerusalem?

⁴ Jehova hade goda skäl att känna vrede mot ledarna och invånarna i Juda och dess huvudstad Jerusalem. Genom sin profet Sefanja förklarade han: ”Jag skall räcka ut min hand mot Juda och mot alla Jerusalems invånare, och jag skall avskära från denna plats Baals kvarvarande, namnet på prästerna åt utländska gudar jämte prästerna och dem som på taken böjer sig ner för himlarnas här och dem som böjer sig ner, i det de ger Jehova svurna eder och ger svurna eder vid Malkam.” — Sefanja 1:4, 5.

5, 6. a) Hurdan var den religiösa situationen i Juda på Sefanjas tid? b) Hurdant var tillståndet hos Judas furstar och domare och deras underlydande?

⁵ Juda var besudlat av Baalsdyrkans förnedrande fruktbarhetsriter och av demonisk astrologi och dyrkan av den hedniske guden Malkam. Om Malkam är densamme som Molek, som somliga menar, då inbegrep Judas falska tillbedjan den avskyvärda sedvänjan att offra barn. Sådana religiösa sedvänjor var vämjeliga i Jehovas ögon. (1 Kungaboken 11:5, 7; 14:23, 24; 2 Kungaboken 17:16, 17) Dessa avgudadyrkare gav fortfarande eder i Jehovas namn, något som gjorde att de ännu mer ådrog sig hans vrede. Han skulle inte längre tolerera en sådan religiös orenhet och skulle döda både hedniska och avfälliga präster.

⁶ Dessutom var Judas furstar och domare korrumperade. Dess furstar var som rovlystna ”rytande lejon”, och dess domare kunde jämföras med glupska ”kvällsvargar”. (Sefanja 3:3) Deras underlydande anklagades för att fylla ”sina herrars hus med våld och bedrägeri”. (Sefanja 1:9) Materialismen var utbredd. Många utnyttjade situationen till att skaffa sig en förmögenhet. — Sefanja 1:13.

Tvivel om Jehovas dag

7. Hur lång tid före ”Jehovas stora dag” profeterade Sefanja, och hurdant var det andliga tillståndet hos många judar?

⁷ De katastrofala religiösa förhållanden som rådde på Sefanjas tid tyder, som vi redan har sett, på att han verkade som vittne och profet innan kung Josia började sin kampanj mot avgudadyrkan omkring år 648 f.v.t. (2 Krönikeboken 34:4, 5) Det verkar således som om Sefanja profeterade åtminstone 40 år innan ”Jehovas stora dag” kom över Judas rike. Under mellantiden hyste många judar tvivel och drog sig ”tillbaka” från att tjäna Jehova och blev likgiltiga. Sefanja talar om dem som ”inte har sökt Jehova och inte har frågat honom”. (Sefanja 1:6) Det fanns tydligen personer i Juda som var likgiltiga och inte brydde sig om Gud.

8, 9. a) Varför skulle Jehova inspektera de män som stelnade ”på sin drägg”? b) Hur skulle Jehova ägna uppmärksamhet åt Judas invånare och åt deras civila och religiösa ledare?

⁸ Jehova lät det bli känt att han ämnade inspektera dem som påstod sig vara hans folk. Han skulle ta reda på vilka bland dessa som bekände sig vara hans tillbedjare som i sina hjärtan hyste tvivel om hans förmåga eller avsikt att ingripa i människors angelägenheter. Han förklarade: ”Det skall ske på den tiden att jag omsorgsfullt kommer att söka igenom Jerusalem med lampor, och jag skall ägna uppmärksamhet åt de män som stelnar på sin drägg och som säger i sitt hjärta: ’Jehova kommer inte att göra något gott, och han kommer inte att göra något ont.’” (Sefanja 1:12) Uttrycket ”män som stelnar på sin drägg” (en hänsyftning på vinframställning) åsyftar dem som likt dräggen på botten av ett vinfat hade slagit sig till ro och som inte ville bli störda av något tillkännagivande om ett omedelbart förestående ingripande av Gud i mänsklighetens angelägenheter.

⁹ Jehova skulle ägna uppmärksamhet åt Judas och Jerusalems invånare och åt deras präster som hade blandat upp tillbedjan av honom med hednisk religion. Om de kände sig säkra som under skyddet av nattmörkret inom Jerusalems murar, skulle han leta reda på dem som med lysande lampor, vilka skulle tränga igenom det andliga mörker som de hade tagit sin tillflykt till. Han skulle skaka ut dem ur deras religiösa likgiltighet, först genom skräckinjagande domsbudskap och sedan genom att verkställa dessa domar.

”Jehovas stora dag är nära”

10. Hur beskrev Sefanja ”Jehovas stora dag”?

¹⁰ Jehova inspirerade Sefanja att tillkännage: ”Jehovas stora dag är nära. Den är nära, och den hastar mycket. Ljudet av Jehovas dag är bittert.” (Sefanja 1:14) Ja, bittra dagar låg verkligen framför alla som vägrade att lyssna till varningen och återvända till den rena tillbedjan — präster, furstar och folket. Profetian fortsätter med att beskriva den dag då domen skulle verkställas: ”Den dagen är en dag av förgrymmelse, en dag av trångmål och av ångest, en dag av oväder och av ödeläggelse, en dag av mörker och av dunkel, en dag av moln och av tjockt dunkel, en dag av hornljud och av larmsignal, mot de befästa städerna och mot de höga hörntornen.” — Sefanja 1:15, 16.

11, 12. a) Vilket domsbudskap uttalades mot Jerusalem? b) Skulle materiellt välstånd rädda judarna?

¹¹ Babylons härar skulle inom några få korta årtionden invadera Juda. Jerusalem skulle inte komma undan. Dess bostadskvarter och affärskvarter skulle ödeläggas. ”’Det skall ske på den dagen’, är Jehovas uttalande, ’att ljudet av ett högt rop skall höras från Fiskporten och ett tjutande från den andra stadsdelen och ett stort brak från kullarna. Tjut, ni invånare i Maktesh [en del av Jerusalem], ty allt handelsfolket har tystats; alla som väger upp silver har avskurits.’” — Sefanja 1:10, 11, fotnot i NW, studieutgåvan.

¹² Eftersom många av judarna vägrade att tro att Jehovas dag var nära, var de mycket engagerade i lönsamma affärsprojekt. Men genom sin trogne profet Sefanja förutsade Jehova att deras förmögenhet skulle bli ”till rov och deras hus till en ödslig ödemark”. De skulle inte komma att dricka det vin de framställde, och ”varken deras silver eller deras guld” skulle ”kunna befria dem på Jehovas förgrymmelses dag”. — Sefanja 1:13, 18.

Andra nationer döms

13. Vilket domsbudskap uttalade Sefanja mot Moab, Ammon och Assyrien?

¹³ Genom sin profet Sefanja gav Jehova också uttryck åt sin vrede mot de nationer som hade behandlat hans folk illa. Han förklarade: ”’Jag har hört Moabs smädelse och Ammons söners skymford, med vilka de har smädat mitt folk och fortsatt att uppträda stormodigt mot deras landområde. Därför, så sant jag lever’, är härars Jehovas, Israels Guds, uttalande, ’kommer Moab för sin del att bli alldeles som Sodom och Ammons söner som Gomorra, en plats som nässlor tagit i besittning och en saltgrop och en ödslig ödemark, ja till obestämd tid. ... Och han kommer att räcka ut sin hand mot norr, och han kommer att tillintetgöra Assyrien. Och han kommer att göra Nineve till en ödslig ödemark, en vattenlös trakt lik vildmarken.’” — Sefanja 2:8, 9, 13.

14. Vad finns det som visar att främmande nationer uppträdde ”stormodigt” mot israeliterna och deras Gud, Jehova?

¹⁴ Moab och Ammon var sedan gammalt Israels fiender. (Jämför Domarna 3:12—14.) Mesastenen i Louvren i Paris har en inskription med ett skrytsamt påstående av den moabitiske kungen Mesa. Han berättar där stolt om att han har intagit flera israelitiska städer med hjälp av sin gud Kemos. (2 Kungaboken 1:1) Jeremia, som var samtida med Sefanja, berättar att ammoniterna hade tagit Gads område i Israel i besittning i sin gud Malkams namn. (Jeremia 49:1) När det gäller Assyrien hade kung Salmanassar V belägrat och intagit Samaria omkring hundra år före Sefanjas tid. (2 Kungaboken 17:1—6) Lite längre fram anföll den assyriske kungen, Sanherib, Juda, intog många av dess befästa städer och hotade rentav Jerusalem. (Jesaja 36:1, 2) Hans talesman uppträdde verkligen stormodigt mot Jehova, när han krävde att Jerusalem skulle kapitulera. — Jesaja 36:4—20.

15. Hur skulle Jehova förödmjuka gudarna i de nationer som hade uppträtt stormodigt mot hans folk?

¹⁵ Psalm 83 nämner ett antal nationer, däribland Moab, Ammon och Assyrien, vilka uppträdde stormodigt mot Israel och skrytsamt förklarade: ”Kom och låt oss utplåna dem som nation, så att Israels namn inte mer blir ihågkommet.” (Psalm 83:4) Profeten Sefanja meddelade modigt att alla dessa stolta nationer och deras gudar skulle förödmjukas av härars Jehova. ”Detta är vad de kommer att få i stället för sin stolthet, därför att de smädade och fortsatte att uppträda stormodigt mot härars Jehovas folk. På ett sätt som inger fruktan kommer Jehova att handla mot dem; ty han kommer sannerligen att utmärgla alla jordens gudar, och man kommer att böja sig ner för honom, var och en från sin plats, nationernas alla öar.” — Sefanja 2:10, 11.

”Förbli i förväntan”

16. a) För vilka var det en källa till glädje att Jehovas dag skulle komma, och varför? b) Vilken väckande maning gick ut till hans trogna kvarleva?

¹⁶ Även om andlig försoffning, skepticism, avgudadyrkan, korruption och materialism var vanligt förekommande bland Judas och Jerusalems ledare och många av dess invånare, så lyssnade av allt att döma några trogna judar på Sefanjas varningsprofetior. De var bedrövade över Judas furstars, domares och prästers avskyvärda sedvänjor. Sefanjas uttalanden var en källa till tröst för dessa lojala. Eftersom Jehovas dag, när den kom, skulle sätta stopp för sådana avskyvärda sedvänjor, var den för dem en källa till glädje och inte till ångest. Denna trogna kvarleva lyssnade till Jehovas väckande maning: ”’Därför, förbli i förväntan på mig’, är Jehovas uttalande, ’till den dag då jag står upp till bytet, ty mitt rättsliga beslut är att samla nationer, att jag skall församla kungariken, för att utgjuta över dem min förkastelsedom, all min brinnande vrede.’” — Sefanja 3:8.

17. När och hur började Sefanjas domsbudskap uppfyllas på nationerna?

¹⁷ De som lyssnade till den varningen blev inte överrumplade. Många fick uppleva uppfyllelsen av Sefanjas profetia. År 632 f.v.t. intogs Nineve och ödelades av förenade styrkor av babylonier och meder och horder från norr, antagligen skyter. Historikern Will Durant berättar: ”En här av babylonier under Nabopolassar förenade sig med en här av meder under Kyaxares och en hord av skyter från Kaukasus och intog förvånansvärt lätt och snabbt citadellen i norr. ... I ett enda slag försvann Assyrien ur historien.” Detta var exakt vad Sefanja hade profeterat om. — Sefanja 2:13—15.

18. a) Hur verkställdes Guds dom över Jerusalem, och varför det? b) Hur uppfylldes Sefanjas profetia om Moab och Ammon?

¹⁸ Många judar, som förblev i förväntan på Jehova, fick också uppleva hur hans domar verkställdes över Juda och Jerusalem. Så här hade Sefanja profeterat om Jerusalem: ”Ve henne som gör uppror och befläckar sig, den förtryckande staden! Hon lyssnade inte till en röst; hon tog inte emot tuktan. På Jehova förtröstade hon inte. Till sin Gud närmade hon sig inte.” (Sefanja 3:1, 2) På grund av sin otrohet belägrades staden Jerusalem två gånger av babylonierna och intogs och ödelades slutligen år 607 f.v.t. (2 Krönikeboken 36:5, 6, 11—21) När det gäller Moab och Ammon blev de, enligt den judiske historikern Josephus, anfallna och erövrade av babylonierna i det femte året efter Jerusalems fall, och precis som det var profeterat upphörde de därefter att finnas till.

19, 20. a) Hur belönade Jehova dem som förblev i förväntan på honom? b) Varför angår dessa händelser oss, och vad skall vi behandla i följande artikel?

¹⁹ Det var trosstärkande för både de judar och de icke-judar som förblev i förväntan på Jehova att få uppleva uppfyllelsen av dessa och andra detaljer i Sefanjas profetia. Bland dem som överlevde det ödeläggande som drabbade Juda och Jerusalem var Jeremia, etiopiern Ebed-Melek och rekabiten Jehonadabs hus. (Jeremia 35:18, 19; 39:11, 12, 16—18) De trogna landsflyktiga judar och deras avkomlingar som fortsatte att vänta på Jehova blev en del av den lyckliga kvarleva som befriades ur Babylon år 537 f.v.t. och som återvände till Juda för att återupprätta den rena tillbedjan. — Esra 2:1; Sefanja 3:14, 15, 20.

²⁰ Vad innebär då allt detta för oss i vår tid? De avskyvärda ting som nu händer i kristenheten motsvarar på många sätt förhållandena på Sefanjas tid. Det är också så att de attityder som man kan se i våra dagar, ibland även bland Jehovas folk, liknar judarnas attityder på den tiden. Detta skall vi behandla i följande artikel.

”Må dina händer inte sjunka ner”

”Må dina händer inte sjunka ner. Jehova, din Gud, är i din mitt. Som en väldig man kommer han att rädda.” — SEFANJA 3:16, 17.

1. Vad förklarade en bibelkännare om Sefanjas profetia?

SEFANJAS profetia sträcker sig långt bortom dess första uppfyllelse på 600- och 500-talet f.v.t. I sin kommentar till Sefanjas profetia skrev professor C. F. Keil: ”Sefanjas profetia ... inte bara börjar med tillkännagivandet om en universell dom över hela världen, ut ur vilken den dom uppstår som skall drabba Juda på grund av dess synder och världen av nationer på grund av dess fientlighet mot Jehovas folk, utan den handlar hela tiden om Jehovas stora och fruktansvärda dag.”

2. Vilka likheter finns det mellan förhållandena på Sefanjas tid och den situation som nu råder inom kristenheten?

² Det är nu Jehovas rättsliga beslut att samla nationerna till en mycket mer omfattande tillintetgörelse än den på Sefanjas tid. (Sefanja 3:8) De nationer som gör anspråk på att vara kristna är särskilt klandervärda i Guds ögon. Kristenheten kommer att få stå till svars inför Gud för sitt tygellösa och utsvävande leverne, och precis som Jerusalem på Sefanjas tid kommer den att få betala ett högt pris för sin otrohet mot Jehova. De Guds domar som uttalades mot Juda och Jerusalem på Sefanjas tid gäller med ännu större kraft för kristenhetens kyrkor och sekter. De har också besudlat den rena tillbedjan med sina Gud vanärande läror, av vilka många är av hedniskt ursprung. De har offrat miljoner av sina friska söner på krigets moderna altare. Invånarna i det motbildliga Jerusalem blandar också upp så kallad kristendom med astrologi, spiritistiska sedvänjor och förnedrande sexuell omoraliskhet, som påminner om Baalsdyrkan. — Sefanja 1:4, 5.

3. Vad kan man säga om många världsliga ledare och politiska regeringar i våra dagar, och vad profeterade Sefanja?

³ Många av kristenhetens politiska ledare tycker om att synas i kyrkan. Men i likhet med Judas ”furstar” uppträder en del av dem som ”rytande lejon” och glupska ”kvällsvargar” mot människorna och utnyttjar dem. (Sefanja 3:1—3) Sådana personers politiska lakejer ”fyller sina herrars hus med våld och bedrägeri”. (Sefanja 1:9) Mutor och korruption är mycket vanligt. Allt fler politiska regeringar inom och utanför kristenheten uppträder stormodigt mot härars Jehovas folk, mot hans vittnen, och behandlar dem som en föraktad ”sekt”. (Sefanja 2:8; Apostlagärningarna 24:5, 14) Så här profeterade Sefanja om alla sådana politiska ledare och deras efterföljare: ”Varken deras silver eller deras guld kommer att kunna befria dem på Jehovas förgrymmelses dag, utan av hans nitälskans eld kommer hela jorden att förtäras, ty han kommer att företa en utrotning, ja en förskräcklig sådan, av alla jordens invånare.” — Sefanja 1:18.

”Dolda på Jehovas vredes dag”

4. Vad visar att det kommer att bli sådana som får överleva Jehovas stora dag, men vad måste de göra?

⁴ Det var inte alla invånare i Juda som utrotades på 600-talet f.v.t., utan några överlevde, och på liknande sätt kommer det att bli sådana som får överleva Jehovas stora dag. Till dessa sade Jehova genom sin profet Sefanja: ”Innan stadgan föder något, innan dagen har farit förbi alldeles som agnar, innan Jehovas brinnande vrede kommer över er, innan Jehovas vredes dag kommer över er, sök Jehova, alla ni saktmodiga på jorden, som har handlat efter Hans rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök saktmodighet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas vredes dag.” — Sefanja 2:2, 3.

5. Vilka var de första som i denna ändens tid lyssnade till Sefanjas varning, och hur har Jehova använt dem?

⁵ De första som nu i ändens tid för den här världen följde denna profetiska uppmaning var kvarlevan av andliga israeliter, de smorda kristna. (Romarna 2:28, 29; 9:6; Galaterna 6:16) Eftersom de hade sökt rättfärdighet och saktmodighet och hade visat respekt för Jehovas rättsliga beslut, återfick de år 1919 Guds ynnest och blev befriade från det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. Sedan dess, och i synnerhet sedan år 1922, har denna trogna kvarleva oförskräckt förkunnat Jehovas domar mot kristenhetens kyrkor och sekter och mot de politiska nationerna.

6. a) Vad profeterade Sefanja om den trogna kvarlevan? b) Hur har denna profetia uppfyllts?

⁶ Så här profeterade Sefanja om denna trogna kvarleva: ”Jag kommer sannerligen att i din mitt lämna kvar ett ödmjukt och ringa folk, och de kommer verkligen att ta sin tillflykt till Jehovas namn. Vad de kvarvarande av Israel angår, kommer de inte att utöva någon orättfärdighet, inte heller tala lögn, inte heller kommer det att i deras munnar finnas en svekfull tunga; ty de för sin del kommer att beta och helt visst ligga utsträckta, och det kommer inte att finnas någon som får dem att skälva.” (Sefanja 3:12, 13) Dessa smorda kristna har alltid hållit fram Jehovas namn, och i synnerhet sedan år 1931, då de antog namnet Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10—12) De har ärat Guds namn, Jehova, genom att betona stridsfrågan om hans suveränitet, och hans namn har visat sig vara en tillflykt för dem. (Ordspråken 18:10) Jehova har gett dem ett överflöd av andlig mat, och de bor utan fruktan i ett andligt paradis. — Sefanja 3:16, 17.

”Till ett namn och till en lovprisning bland alla jordens folk”

7, 8. a) Vilken ytterligare profetia har uppfyllts på kvarlevan av det andliga Israel? b) Vad har miljoner människor kommit att inse, och hur känner du det när det gäller detta?

⁷ Kvarlevans djupa tillgivenhet för Jehovas namn och för hans ords rättfärdiga principer har inte gått obemärkt förbi. Uppriktiga människor har kommit att se skillnaden mellan kvarlevans uppförande och korruptionen och skrymteriet hos denna världens politiska och religiösa ledare. Jehova har välsignat ”de kvarvarande av [det andliga] Israel”. Han har hedrat dem med privilegiet att få bära hans namn, och han har låtit dem få ett gott rykte bland jordens folk. Det är precis som Sefanja har profeterat: ”’På den tiden kommer jag att föra er in, ja vid den tid då jag församlar er. Ty jag kommer att göra er till ett namn och till en lovprisning bland alla jordens folk, när jag återförsamlar era fångna inför era ögon’, har Jehova sagt.” — Sefanja 3:20.

⁸ Sedan år 1935 har bokstavligt talat miljoner människor kommit att inse att Jehovas välsignelse vilar över kvarlevan. De följer med glädje dessa andliga judar eller israeliter och säger: ”Vi skall gå med er, för vi har hört att Gud är med er.” (Sakarja 8:23) Dessa ”andra får” ser i den smorda kvarlevan ”den trogne och omdömesgille slav” som Kristus har satt ”över alla sina [jordiska] tillhörigheter”. De äter tacksamt av den andliga mat som slavklassen har berett ”i rätt tid”. — Johannes 10:16; Matteus 24:45—47.

9. Vilket ”språk” har miljoner människor lärt sig att tala, och i vilket storslaget arbete tjänar de andra fåren ”skuldra vid skuldra” med den smorda kvarlevan?

⁹ Tillsammans med kvarlevan lär sig nu dessa miljoner andra får att leva och tala i enlighet med det ”rena språket”.a Så här profeterade Jehova genom Sefanja: ”Då kommer jag att ge åt folken förändringen till ett rent språk, för att de alla må anropa Jehovas namn, för att de må tjäna honom skuldra vid skuldra.” (Sefanja 3:9) Ja, de andra fåren tjänar endräktigt Jehova ”skuldra vid skuldra” med de smorda medlemmarna av den ”lilla hjorden” i det viktiga arbetet med att predika ”dessa goda nyheter om kungariket ... till ett vittnesbörd för alla nationerna”. — Lukas 12:32; Matteus 24:14.

”Jehovas dag” skall komma

10. Vad har den smorda kvarlevan alltid varit övertygad om, och vad kommer den som klass betraktad att få uppleva?

¹⁰ Den smorda kvarlevan har hela tiden hållit de ord i minnet som aposteln Petrus blev inspirerad att skriva: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Likväl skall Jehovas dag komma som en tjuv.” (2 Petrus 3:9, 10) Medlemmar av den trogna slavklassen har aldrig hyst något som helst tvivel om att Jehovas dag skall komma i vår tid. Den stora dagen skall börja med verkställandet av Guds domar mot kristenheten, det motbildliga Jerusalem, och återstoden av det stora Babylon. — Sefanja 1:2—4; Uppenbarelseboken 17:1, 5; 19:1, 2.

11, 12. a) Vilken annan del av Sefanjas profetia har uppfyllts på kvarlevan? b) Hur har den smorda kvarlevan följt uppmaningen att inte låta sina händer sjunka ner?

¹¹ Den trogna kvarlevan gläder sig över att den år 1919 blev befriad ur andlig fångenskap i det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. Den har fått uppleva uppfyllelsen av Sefanjas profetia: ”Ropa högt av fröjd, o Sions dotter! Brist ut i jubelrop, o Israel! Gläd dig och jubla av allt hjärta, o Jerusalems dotter! Jehova har avlägsnat straffdomarna över dig. Han har undanröjt din fiende. Israels kung, Jehova, är i din mitt. Du kommer inte mer att frukta olycka. På den dagen kommer det att sägas till Jerusalem: ’Var inte rädd, o Sion. Må dina händer inte sjunka ner. Jehova, din Gud, är i din mitt. Som en väldig man kommer han att rädda.’” — Sefanja 3:14—17.

¹² Den smorda kvarlevans medlemmar har oförskräckt fortsatt att fullgöra sitt gudagivna uppdrag, övertygade om, och med överflödande bevis för, att Jehova är i deras mitt. De har predikat de goda nyheterna om Guds kungarike och har bekantgjort Jehovas domar mot kristenheten, återstoden av det stora Babylon och hela Satans onda tingens ordning. De har, under de årtionden som gått sedan år 1919 och alla svårigheter till trots, lytt Guds befallning: ”Var inte rädd, o Sion. Må dina händer inte sjunka ner.” De har inte låtit sin hand slappna när det gällt att sprida miljarder traktater, tidskrifter, böcker och broschyrer för att bekantgöra Jehovas kungarike. De har varit ett trosstärkande exempel för de andra fåren, vilka sedan år 1935 har strömmat till deras sida.

”Må dina händer inte sjunka ner”

13, 14. a) Varför drog sig somliga judar tillbaka från att tjäna Jehova, och hur kom detta till uttryck? b) Vad skulle det vara oförståndigt av oss att göra, och i vilket arbete bör vi inte låta våra händer sjunka ner?

¹³ Vilken praktisk hjälp kan vi få av Sefanjas profetia, medan vi ”förblir i förväntan” på Jehovas stora dag? För det första bör vi akta oss för att bli lika de judar på Sefanjas tid vilka hyste tvivel om att Jehovas dag var nära och därför drog sig tillbaka från att följa Jehova. I stället för att förbli i förväntan på Jehova inriktade dessa judar sig på att skaffa sig en förmögenhet, och de visade därigenom — utan att öppet behöva ge uttryck åt sitt tvivel — att de inte riktigt trodde att Jehovas dag var nära. — Sefanja 1:12, 13; 3:8.

¹⁴ Det är nu inte tid att låta tvivel slå rot i hjärtat. Det skulle vara mycket oförståndigt, om vi i vårt sinne och hjärta sköt upp ankomsten av Jehovas dag. (2 Petrus 3:1—4, 10) Vi bör inte dra oss tillbaka från att följa Jehova, och vi bör inte heller låta våra ”händer” ”sjunka ner” i hans tjänst. Detta innebär att vi inte får arbeta ”med slapp hand”, när vi predikar ”de goda nyheterna”. — Ordspråken 10:4; Markus 13:10.

Att bekämpa likgiltigheten

15. Vad skulle kunna få oss att låta vår hand bli slapp i Jehovas tjänst, och hur är detta problem förutsagt i Sefanjas profetia?

¹⁵ För det andra bör vi vara på vår vakt mot likgiltighetens försvagande verkningar. I många västländer kan likgiltigheten för andliga ting få några av dem som predikar de goda nyheterna att bli modfällda. En sådan likgiltighet fanns också på Sefanjas tid. Så här sade Jehova genom sin profet: ”Jag skall ägna uppmärksamhet åt de män som ... säger i sitt hjärta: ’Jehova kommer inte att göra något gott, och han kommer inte att göra något ont.’” (Sefanja 1:12) I Cambridge Bible for Schools and Colleges förklarade A. B. Davidson att det som här åsyftas är människor som har ”sjunkit ner i känslolös likgiltighet eller rentav i tvivel om att en högre makt skulle komma att ingripa i mänsklighetens angelägenheter”.

16. Vilket sinnestillstånd råder bland många medlemmar av kristenhetens kyrkor, men vilken uppmuntran ger Jehova oss?

¹⁶ I våra dagar är likgiltigheten mycket utbredd i många delar av världen och i synnerhet i de rikare nationerna. Inte ens medlemmar av kristenhetens kyrkor tror att Jehova Gud skall ingripa i människors angelägenheter i vår tid. När vi försöker nå dessa människor med de goda nyheterna om Guds kungarike, avfärdar de oss, antingen med ett skeptiskt leende eller med ett bryskt: ”Jag är inte intresserad!” Under sådana förhållanden kan arbetet med att vittna vara en verklig utmaning. Det prövar vår uthållighet. Men genom Sefanjas profetia styrker Jehova sitt trogna folk med orden: ”Må dina händer inte sjunka ner. Jehova, din Gud, är i din mitt. Som en väldig man kommer han att rädda. Han kommer att jubla över dig med glädje. Han kommer att tiga stilla i sin kärlek. Han kommer att fröjdas över dig med höga glädjerop.” — Sefanja 3:16, 17.

17. Vilket fint exempel bör de nyare bland de andra fåren följa, och hur då?

¹⁷ Jehovas folks nutida historia visar att kvarlevan, och även de äldre bland de andra fåren, i dessa sista dagar har utfört ett enastående församlande verk. Genom årtionden har dessa trogna kristna visat uthållighet. De har inte låtit likgiltigheten hos det stora flertalet i kristenheten slå ner modet på dem. Må därför de nyare bland de andra fåren inte låta den likgiltighet för andliga ting som nu är så utbredd i många länder slå ner modet på dem. Må de inte låta sina händer ”sjunka ner” eller bli slappa. Må de utnyttja varje tillfälle att erbjuda Vakttornet och Vakna! och andra utmärkta publikationer som är särskilt avsedda att hjälpa fårlika människor att lära känna sanningen om Jehovas dag och de välsignelser som skall följa efter denna dag.

Framåt medan vi väntar på den stora dagen!

18, 19. a) Vilken uppmuntran att hålla ut får vi i Matteus 24:13 och Jesaja 35:3, 4? b) Hur kommer vi att bli välsignade om vi endräktigt går framåt i Jehovas tjänst?

¹⁸ Jesus förklarade: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matteus 24:13) Därför, inga ”svaga händer” eller ”vacklande knän”, medan vi väntar på Jehovas stora dag! (Jesaja 35:3, 4) Sefanjas profetia ger denna lugnande försäkran om Jehova: ”Som en väldig man kommer han att rädda.” (Sefanja 3:17) Ja, Jehova kommer att rädda den ”stora skaran” igenom slutskedet av ”den stora vedermödan”, då hans Son på hans befallning kommer att krossa de politiska nationer som fortsätter att ”uppträda stormodigt” mot hans folk. — Uppenbarelseboken 7:9, 14; Sefanja 2:10, 11; Psalm 2:7—9.

¹⁹ Må vi, allteftersom Jehovas stora dag närmar sig, nitiskt gå framåt och tjäna honom ”skuldra vid skuldra”! (Sefanja 3:9) Genom att göra detta kommer vi och oräkneliga andra att få möjlighet att bli ”dolda på hans vredes dag” och bevittna helgandet av hans heliga namn.