Naturligtvis behövde Agora en egen skyddsgud. Det var Zeus Agoraios, den gud man menade främjade vältaligheten och åt vilken man tillägnat ett vackert altare av dyrbar pentelisk marmor. (Jämför Apostlagärningarna 14:11, 12.)

Närmast norrut ser vi kalkstenslämningar av ett mindre tempel, som byggdes i mitten av 300-talet f.v.t. Här tillbad man Zeus och Athena Phatrios, som var de förnämsta gudomligheterna för de gamla religiösa brödraskapen. Att vara medlem i ett sådant brödraskap var nästan en förutsättning för att få medborgarskap i Athen.

Också i den närbelägna Zeus Eleutherios’ stoa blev den främsta grekiska gudomligheten ärad, här som frihetens och befrielsens gud.