Därefter fortsatte vi norrut till våra distrikt — Ian till Nyasaland (nu Malawi), Harry till Nordrhodesia (nu Zambia) och jag till Sydrhodesia (Zimbabwe). Så småningom upprättade Sällskapet ett avdelningskontor, och jag blev förordnad som tillsyningsman för avdelningskontoret. Vi hade då 117 församlingar och omkring 3.500 förkunnare i landet.

Snart kom det fyra nya missionärer. De hade väntat sig att deras distrikt skulle ha lerhyddor, lejon som röt om natten, ormar under sängen och primitiva förhållanden. I stället kom de att kalla sitt distrikt — med avenyer som kantades av blommande träd i Bulawayo, moderna bekvämligheter och människor redo att lyssna till Rikets budskap — för ett pionjärernas paradis.

Två personliga förändringar

När jag blev döpt år 1930, hade man inte så stor förståelse när det gällde dem som skulle få evigt liv på jorden. Precis som alla andra på den tiden tog därför både John och jag del av emblemen vid Åminnelsen. Inte ens år 1935, när den ”stora skaran” i kapitel 7 i Uppenbarelseboken identifierades som en jordisk klass av ”får”, ändrades vårt tänkesätt. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) Men år 1952 publicerade så Vakttornet på sidan 119 ett klarläggande om skillnaden mellan det jordiska hoppet och det himmelska hoppet. Vi kom att inse att vi inte hade hoppet om himmelskt liv, utan att vårt hopp var liv på en paradisisk jord. — Jesaja 11:6—9; Matteus 5:5; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Den andra förändringen? Jag blev allt mer kär i Myrtle Taylor, som hade arbetat tillsammans med oss i tre år. När det stod klart att hon kände det på samma sätt för mig och att vi båda uppskattade missionärstjänsten mycket, förlovade vi oss och gifte oss i juli 1955. Myrtle har bevisat sig vara en hustru som har varit till ett mycket stort stöd.

Jag blev allt mer kär i Myrtle Taylor, som hade arbetat tillsammans med oss i tre år. När det stod klart att hon kände det på samma sätt för mig och att vi båda uppskattade missionärstjänsten mycket, förlovade vi oss och gifte oss i juli 1955. Myrtle har bevisat sig vara en hustru som har varit till ett mycket stort stöd.