Den 6 juni 1936 presenterade broder Phillips mig för ett par nyanlända vänner från Australien, syster Seidel och hennes attraktiva 18-åriga dotter, Carmen. Inom ett år var Carmen och jag gifta. Jag skaffade mig därför ett förvärvsarbete och en bostad.

I ett år hade jag ett förvärvsarbete i Sydafrika, men sedan flyttade Carmen och jag och vår nyfödde son, Peter, till Syd-Rhodesia, där min bror Jack hade inbjudit mig att samarbeta med honom i ett guldgrävarprojekt. När vi var på plats, kom Lyall och Donovan, som hade stannat kvar hos Carmens mor, och flyttade hem till oss.

Förföljelse under kriget

I september 1939 bröt andra världskriget ut, och följande år förbjöds vår bibliska litteratur. Vi beslöt oss för att sätta lagens giltighet på prov genom att sprida litteraturen, vad som än måtte hända. Det resulterade i arresteringar och fällande domar och i att man konfiskerade och brände upp våra böcker och biblar.

En förmiddag, när vi hade avslutat vårt predikoarbete, blev vi anmodade av en civilklädd polis att hämta våra barn på polisstationen, dit man hade fört dem. Vi vägrade och framhöll att eftersom barnen tydligen var under arrest, var det polisens sak att se efter dem. När vi på eftermiddagen återvände från tjänsten på fältet, fann vi barnen välbehållna hemma, men vi såg inte till någon polis!

Vid ett annat tillfälle, år 1941, dömdes Carmen till tre månaders fängelse, trots att hon var gravid. Estrella föddes emellertid innan Carmen började avtjäna sitt fängelsestraff. Carmen tog med sig den nyfödda till fängelset i stället för att lämna henne hemma hos mig. På så sätt kom Estrella att som barnjungfru få en afrikansk kvinna som hade mördat sin man. När Carmen frigavs, var mörderskan så utom sig att hon grät bittert.

Carmen hade lärt sig sy kläder i fängelset och använde den färdigheten till att bidra till familjens försörjning.

Jag är så tacksam för det materiella stöd som Carmen och våra äldre barn har gett, varigenom det varit möjligt för mig att fortsätta att arbeta vid avdelningskontoret.