Sydney — en pulserande hamnstad

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I AUSTRALIEN

VAD kommer du att tänka på när du hör talas om Sydney i Australien? Tänker du omedelbart på det unika operahuset vid stranden med dess tak som liknar segel eller stora snäckskal? Beroende på dina intressen skulle detta kunna vara den vy du tänker dig.

Sydney — Australiens inkörsport — räknas av många som en av de mest tilltalande städerna i världen. Sydney är huvudstad i New South Wales, kontinentens folkrikaste delstat. Nationens huvudstad är emellertid Canberra, ungefär halvvägs mellan Sydney och Melbourne.

Sydneyborna är vanligtvis vänliga och hyggliga. Sydney, som i ballader ofta omtalas som ”Sydney Town”, är känt för åtminstone tre framträdande kännetecken: 1) en naturlig djuphamn, 2) en imponerande bro i ett spann och 3) ett unikt operahus.

Klimatet är tempererat med en medeltemperatur på 22 grader Celsius i februari, den varmaste månaden, under det att den kallaste månaden, juli, har en medeltemperatur på 12 grader. Nederbörden i Australien är tämligen oregelbunden och oförutsägbar, men i Sydney faller det i medeltal 1.140 millimeter regn per år, och det mesta av detta faller under sommarmånaderna (december till mars).

Du kommer att få höra mer om Sydney under de kommande månaderna, eftersom staden har valts till värdstad för de olympiska sommarspelen år 2000.

Från straffkoloni till blomstrande stad

I jämförelse med många andra välkända världsstäder är Sydney ett barn, för dess historia sträcker sig bara något mer än 200 år tillbaka i tiden, till 1770, när den brittiske upptäcktsresanden kapten James Cook gjorde sin historiska landstigning vid Botany Bay. (Vid norra stranden av Botany Bay ligger nu Sydneys internationella flygplats.) När han seglade norrut några kilometer passerade han en naturlig hamn som han kallade Port Jackson. Han gick alltså inte in mellan de två uddarna som markerar inloppet till hamnen.

År 1788 anlände sedan guvernör Arthur Phillip från England med den första flottstyrkan och dess last av brittiska straffångar. Han gick i land för att upprätta en bosättning vid Botany Bay, men kom till den slutsatsen att platsen inte lämpade sig för bosättning. Han tog därför tre öppna båtar och seglade norrut för att se om han kunde hitta en bättre plats.

Några kilometer bort upptäckte han mycket riktigt den förvånansvärt djupa och rymliga bukt som Cook inte hade uppmärksammat. I ett historiskt meddelande till Englands inrikesminister, Lord Sydney, förmedlade Phillip sitt intryck av Port Jackson: ”Vi ... hade tillfredsställelsen att hitta världens finaste hamn, i vilken tusentals linjeskepp kan ligga för ankar i största säkerhet.” Till ära för Lord Sydney kallade Phillip bukten Sydney Cove och upprättade den första bosättningen där. Namnet Sydney har stått sig ända till denna dag.

Alla manliga straffångar sattes i land och började omedelbart röja mark och sätta upp primitiva logier. Flottan förde dit många straffångar och ett antal hustrur och barn, vilka alla måste göra det bästa av detta påtvingade nya ”hem” tusentals kilometer från fäderneslandet. Under de 20 närmaste åren bestod bosättningen av provisoriska tält och tillfälliga bostäder — många av dem bara hyddor och skjul — för ursprungligen skulle det bara vara en fångkoloni. Men år 1810 anlände guvernör Lachlan Macquarie till Sydney, och hans 11-åriga ämbetsperiod åstadkom en snabb omdaning av kolonin.

En stad börjar ta form

Under ledning av Macquarie ritade en arkitekt som hade följt med honom från England, biträdd av en frigiven straffånge som också var arkitekt, många byggnader i och omkring Sydney. Detta gav genast fånglägret en atmosfär av varaktighet. Det var inget problem med arbetskraft, för det var gott om straffångar. Dessutom var det riklig tillgång på sandsten som lämpade sig mycket bra att bygga med.

Författaren Portia Robinson beskriver i sin bok The Women of Botany Bay den snabba omformningen av kolonin: ”Besökare, fria bosättare, myndighetspersoner, soldater och straffångarna själva, som kom till New South Wales under de senare åren av Macquaries årtionde [1810–1821] och väntade att finna de utsvävningar, den dryckenskap och den tygellöshet som man i Storbritannien trodde kännetecknade kolonin, blev förvånade över dess ’civilisation’. I stället för hyddor och skjul såg de hus ’som skulle vara en prydnad för Hanover Square ... , gator så långa som Oxford Street’, praktfulla kyrkor och offentliga byggnader, vägar och broar, butiker och affärsverksamhet av alla slag, vackra små hus för arbetare, fina vagnar för de rika ... , ’allting talade emot att det skulle vara en straffkoloni’.”

Vid den tid då guvernör Macquarie lämnade Sydney, år 1821, hade staden således redan 59 byggnader av sandsten, 221 av tegel och 773 trähus, förutom statsägda hus och offentliga byggnader. I våra dagar vittnar staden Sydney, med en befolkning på närmare fyra miljoner, om fyndigheten hos straffångarna och de fria bosättarna och deras familjer och om framsyntheten hos kolonins tidiga guvernörer.

Sydneys fina och rymliga hamnbassäng

Även om Sydneybor i vardagslag talar om hela Port Jackson som Sydneys hamn, består den egentliga hamnen av tre områden: mellersta hamnen, norra hamnen och Sydney Harbour. Floderna Parramatta och Lane Cove flyter ner mot hamnen en lång sträcka genom förstäderna.

Sydneys hamn är en av världens finaste naturliga hamnar; dess stränder med skrovlig sandsten har en sammanlagd längd på 240 kilometer. Den verkliga sträckan fågelvägen från hamninloppet till det ställe där hamnen övergår i Parramattafloden är 19 kilometer, och hamnens totala vattenyta är 54 kvadratkilometer. Vattendjupet i hamnen är ett av dess framträdande drag, och dess djupaste punkt har uppmätts till omkring 47 meter. Den särpräglade infarten från Stilla havet sker genom två tvärbranta uddar, North Head och South Head. Uddarna är bara cirka två kilometer från varandra, och man uppfattar inte hamnens hela utsträckning förrän man har kommit ett gott stycke in i den. Detta kan förklara varför kapten Cook inte grundligare undersökte vad han trodde var bara ytterligare en vik.

Guvernör Phillip uppges ha konstaterat år 1788 om Sydneys hamn: ”I omfång och säkerhet är den överlägsen alla jag någonsin sett, och de flesta erfarna sjöfarare som var med mig instämde i att den var en fin och rymlig hamnbassäng med ett djupförhållande tillräckligt för de största fartyg och utrymme att i fullkomlig säkerhet ta emot vilket som helst antal som skulle kunna samlas.”

Sydney Harbour Bridge — ett tekniskt underverk

För så länge sedan som 1815 övervägde man allvarligt en bro tvärs över hamnen från norr till söder, men den första kända ritningen av en bro kom inte förrän 1857. Som bron ligger i våra dagar når den från Dawes Point på södra sidan av hamnen till Milsons Point på norra stranden — precis på det ställe man först tänkte sig den! Bron, som är en av de längsta i världen i ett spann, tog nio år att bygga och kostade nästan 20 miljoner australiska dollar — en enorm summa under depressionsåren i början av 1930-talet. Den öppnades officiellt för trafik den 19 mars 1932.

Den väldiga valvbågen i mitten är 503 meter lång, och dess högsta del höjer sig 134 meter över vattnet. Den fria höjden under bron är omkring 50 meter, vilket gör att de största oceangående fartygen tryggt kan passera under den. Själva bron är 49 meter bred och hade ursprungligen en dubbelspårig järnväg, en dubbelspårig spårväg, sex körfiler och två gångbanor. År 1959 ersattes spårvagnarna i Sydney med bussar, och då gjordes spårvägsspåren om för vägtrafik. Nu finns det åtta filer för bilar, bussar och lastbilar. Brons totala längd, uppfartsspannen inbegripna, är 1.149 meter.

På 1980-talet blev trafiken över bron så tät att man övervägde att ordna en annan hamnöverfart. Det var mer praktiskt att gå under vattnet den här gången. Den 1 augusti 1992 öppnades därför en fyrfilig hamntunnel.

En promenad över bron ger panoramavyer över Sydney. På hamnens norra sida, inramad av trädklädda sluttningar, ligger Taronga Zoo. På motsatta sidan av hamnen och nästan under bron, på Bennelong Point, ligger Sydneys omisskännliga operahus.

Sydneys juvel vid hamnen

Sydneys operahus, som beskrivits som ”juvelen vid Bennelong Point”, omges på tre sidor av det blå vattnet i Sydneys hamn. I klart solsken liknar det verkligen en juvel. Nattetid glänser ”snäckskalen”, i gotisk stil, som allra bäst i operahusets ljussken.

Förordet i boken A Vision Takes Form beskriver det synintryck operahuset ger: ”Sydneys operahus har blivit en av de byggnader som får en avgjort ny särprägel med varje liten skiftning av perspektivet eller förändring av ljuset. ... Ett tidigt morgondis eller glansen från en sen solnedgång kan göra så att skalen blänker som hjälmar i en legendarisk hjältesaga.”

Utformningen av operahuset uttänktes av den danske arkitekten Jørn Utzon, och hans förslag valdes slutligen bland mer än 200 internationella bidrag i en designtävling. Men vissa delar av hans utkast bedömdes som opraktiska och fordrade avsevärda förändringar.

Tidskriften Architects’ Journal i London beskrev det som ”det typiska uttrycket för romantisk skulpturkonst i stor skala”. Men förverkligandet av denna romantiska dröm bjöd på stora ingenjörsvetenskapliga svårigheter. Två av ingenjörerna, Sir Ove Arup och Jack Zunz, konstaterade: ”Sydneys operahus är ... ett vågspel i byggande. ... Eftersom de omständigheter under vilka det byggs är så ovanliga och eftersom problemen är så svåra, har det skapat unika möjligheter ... för utveckling av nya tekniska metoder. Många av dessa har sedan blivit använda i mer konventionella broar och byggnadsverk.”

Man beräknade ursprungligen att operahuset skulle kosta 7 miljoner australiska dollar, men när det var färdigt 1973, hade kostnaden skjutit i höjden till den astronomiska summan av 102 miljoner dollar!

Vi tar en titt i operahuset

När vi kommer in i foajén, lägger vi märke till att solljuset silar in genom tvåglasfönstren i de skalformiga takens konformiga öppningar. Byggnaden är, häpnadsväckande nog, täckt av 6.225 kvadratmeter speciellt glas gjort i Frankrike. Sedan kommer vi in i konsertsalen. När vi står längst bak och ser ut över de 2.690 sittplatserna mot scenen, blir vi imponerade av att se världens största mekaniska piporgel med mekanisk traktur.a Den har 10.500 pipor. Det är 25 meter till taket, vilket innebär att konsertsalen har en volym på 26.400 kubikmeter. Detta ”ger en efterklang på ungefär två sekunder, så att symfonimusiken kan höras med djup, rik och fyllig ton”, säger en officiell guide.

Lika imponerande är de tre andra hörsalarna, som designats för operor, symfonikonserter, baletter, filmer, solistuppträdanden, teaterföreställningar, kammarmusik, utställningar och sammankomster. Sammanlagt finns det 1.000 rum i operahuset, däribland restauranger, omklädningsrum och andra faciliteter.

Missa inte Zoo!

Om du planerar att besöka Sydney, se då till att du inbegriper en tur med en färja i hamnen. Du kommer inte att ångra det. Ta en färja till Taronga Zoo. Inte alla besökare som kommer till Australien har tid att se Australiens bushland och dess djurliv. En dag på zoo kan därför bli ett bekvämt äventyr i ”obygden” i Australien. Taronga Zoo visar Australiens säregna djurliv, alltifrån kängurur till koalor, näbbdjur och dingor. Efter bara några minuters färd med en hamnfärja från färjeterminalen nära operahuset kommer man till zoo, nästan mitt i Sydney. Det räknas som ett av de bästa i världen. Njut, medan du befinner dig i hamnområdet, av den gratisunderhållning som ges av en mångfald gatumusikanter, akrobater eller aboriginer som spelar didjeridu (ett typiskt aboriginskt blåsinstrument) eller av en jazzensemble.

Vi är säkra på att du helt och fullt kommer att tycka om din vistelse i Sydney, som verkligen är en pulserande stad med en fantastisk hamn i det vidsträckta Stilla havet. Och vem vet, vi kanske lägger på en extra räka på grillen åt dig!

[Fotnoter]

[Kartor på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

Sydney

Sydney Harbour Bridge

Port Jackson

SYDNEY

Manly Beach

Botany Bay

[Bild på sidan 15]

Sydneys centrala affärsdistrikt

[Bild på sidan 15]

Kopia av ”Bounty” i Botany Bay

[Bild på sidan 15]

Luftbanetåg i centrala Sydney

[Bild på sidorna 16, 17]

Operahuset och Sydney Harbour Bridge

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Sydney Opera House Trust (foto: Tracy Schramm)

[Bild på sidan 17]

Interiör från operahuset och orgeln med dess 10.500 pipor

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Australian Archives, Canberra, A.C.T.

[Bild på sidan 18]

Manly Beach, Sydney