”Gör era hjärtan fasta”

”Ni har ... behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet.” — HEBRÉERNA 10:36.

1, 2. a) Vad hände med ett antal kristna under det första århundradet? b) Varför kan tron lätt försvagas?

APOSTELN Paulus är den bibelskribent som nämner tro flest gånger. Han talar också ofta om sådana vars tro hade försvagats eller dött. Hymeneus och Alexander hade lidit ”skeppsbrott i sin tro”. (1 Timoteus 1:19, 20) Demas hade på grund av att han ”fattat kärlek till den nuvarande tingens ordning” övergett Paulus. (2 Timoteus 4:10) Och några hade genom sitt okristna och oansvariga handlingssätt ”förnekat tron”. Andra hade genom falsk vishet blivit bedragna och hade ”avvikit från tron”. — 1 Timoteus 5:8; 6:20, 21.

² Vad var det som fick dessa smorda kristna att misslyckas på det här sättet? Tänk på att ”tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. (Hebréerna 11:1) Det krävs således tro för sådant som vi inte kan se, men däremot inte för det som vi kan se. Det är därför lättare att arbeta för synliga rikedomar än för osynliga andliga sådana. (Matteus 19:21, 22) Och många synliga ting — sådant som ”köttet” och ”ögonen” har ”begär” till — utövar en stark dragningskraft på vårt ofullkomliga kött. Ett begär efter dessa ting kan därför försvaga vår tro. — 1 Johannes 2:16.

3. Vad slags tro bör en kristen odla?

³ Paulus säger dock att ”den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. Mose hade sådan tro. ”Han hade ... blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen”, och ”han stod fast som om han såg den Osynlige”. (Hebréerna 11:6, 24, 26, 27) Det är en sådan tro som de kristna behöver. Abraham var, som vi såg i föregående artikel, ett fint exempel när det gäller detta.

Abrahams tro

4. Hur påverkades Abrahams liv av hans tro?

⁴ När Abraham var i Ur lovade Gud honom att han skulle bli far till en säd som skulle bli till välsignelse för människor av alla nationer. (1 Moseboken 12:1–3; Apostlagärningarna 7:2, 3) På grund av det löftet lydde Abraham Jehova och flyttade först till Haran och därefter till Kanaan, där Jehova lovade Abraham att ge landet åt hans säd. (1 Moseboken 12:7; Nehemja 9:7, 8) Mycket av det som Jehova lovade Abraham skulle dock uppfyllas först efter Abrahams död. Abraham kom exempelvis aldrig att äga någon mark i Kanaan. Det enda han ägde var Makpelas grotta, som han hade köpt till gravplats. (1 Moseboken 23:1–20) Han hade dock tro på Jehovas ord. Och han hade framför allt tro på en framtida stad, ”staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebréerna 11:10) En sådan tro uppehöll honom hela livet.

5, 6. Hur prövades Abrahams tro när det gällde Jehovas löfte?

⁵ Att det var så framgår i synnerhet av löftet att Abrahams säd skulle bli en stor nation. För att detta skulle bli en verklighet måste Abraham bli välsignad med en son, något som han fick vänta länge på. Vi vet inte hur gammal Abraham var när han först fick Jehova Guds löfte, men Jehova hade inte gett honom någon son när han gjorde den långa färden till Haran. (1 Moseboken 11:30) Abraham var i Haran tillräckligt länge för att samla ”ägodelar” och skaffa sig ”själar”, men när han vid 75 års ålder och Sara vid 65 års ålder flyttade till Kanaan hade de ännu inte fått någon son. (1 Moseboken 12:4, 5) När Sara var i sjuttiofemårsåldern, drog hon slutsatsen att hon var för gammal för att föda en son åt Abraham. Enligt den tidens sed gav Sara då sin slavinna Hagar åt Abraham, och han fick en son genom henne. Men detta var inte den utlovade säden. Hagar och hennes son, Ismael, sändes till slut i väg. När Abraham vädjade för dem, lovade Jehova dock att välsigna Ismael. — 1 Moseboken 16:1–4, 10; 17:15, 16, 18–20; 21:8–21.

⁶ Vid Guds rätta tid, då Abraham var 100 år och Sara 90 år, fick de så den länge efterlängtade sonen, Isak. Det måste för detta gamla par ha varit underbart och något likt en uppståndelse, när deras kroppar, som ”var så gott som döda”, frambringade ett nytt liv. (Romarna 4:19–21) De hade fått vänta länge på att löftet skulle uppfyllas, men när det väl uppfylldes visade det sig ha varit värt den väntan.

7. Vilket samband finns det mellan tro och uthållighet?

⁷ Abrahams exempel påminner oss om att tron inte är något kortsiktigt. Paulus förknippade tro med uthållighet när han skrev: ”Ni har ... behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet. ... Vi [är] inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” (Hebréerna 10:36–39) Många har väntat länge på uppfyllelsen av löftet. Några har väntat ett helt liv, och deras starka tro har uppehållit dem. Och i Jehovas rätta tid kommer de att likt Abraham få sin belöning. — Habackuk 2:3.

Att lyssna till Gud

8. Hur lyssnar vi nu till Gud, och varför kommer detta att stärka vår tro?

⁸ Det var åtminstone fyra saker som stärkte Abrahams tro, och de kan också stärka vår. För det första visade han genom att lyssna när Jehova Gud talade att han trodde att Gud ”är till”. Han var således inte lik judarna på Jeremias tid, vilka trodde att Jehova fanns till men inte trodde på hans ord. (Jeremia 44:15–19) Jehova talar nu till oss genom Bibeln, sitt inspirerade ord, som Petrus säger är som ”en lampa som lyser på en mörk plats ... i era hjärtan”. (2 Petrus 1:19) Genom att vi uppmärksamt läser Bibeln får vi ”näring av trons ... ord”. (1 Timoteus 4:6; Romarna 10:17) Och i dessa sista dagar tillhandahåller ”den trogne och omdömesgille slaven” andlig ”mat i rätt tid”, dvs. den ger vägledning om hur man skall tillämpa Bibelns principer och förstå Bibelns profetior. (Matteus 24:45–47) För att vi skall få en stark tro måste vi lyssna på det Jehova säger genom dessa redskap.

9. Vad blir följden om vi verkligen tror på det kristna hoppet?

⁹ Abrahams tro hade ett nära samband med hans hopp. Han hade ”en på hopp grundad tro att han kunde bli far till många nationer”. (Romarna 4:18) Hoppet är det andra som kan hjälpa oss. Vi får aldrig glömma att Jehova är ”deras belönare som uppriktigt söker honom”. Aposteln Paulus sade: ”Vi [arbetar] strängt och uppbjuder våra krafter, eftersom vi har satt vårt hopp till en levande Gud.” (1 Timoteus 4:10) Om vi har verklig tro på det kristna hoppet, då kommer den tron till synes i vårt liv, precis som den gjorde i Abrahams liv.

Att tala med Gud

10. Vad slags bön kommer att stärka vår tro?

¹⁰ Det tredje som stärkte Abrahams tro var att han talade med Gud. Vi kan också tala med Jehova genom att vi använder den gåva som bön genom Jesus Kristus utgör. (Johannes 14:6; Efesierna 6:18) Det var efter det att Jesus hade framställt en liknelse som betonade behovet av ständig bön som han ställde frågan: ”Skall Människosonen ... , när han kommer, verkligen finna tron på jorden?” (Lukas 18:8) För att våra böner skall kunna stärka vår tro får vi inte framföra dem mekaniskt eller utan tanke. De måste ha mening. Vi måste exempelvis be innerligt, när vi skall fatta något viktigt beslut eller när vi är under stor press. — Lukas 6:12, 13; 22:41–44.

11. a) Hur blev Abraham styrkt när han öppnade sitt hjärta för Gud? b) Vad kan vi lära av Abrahams erfarenhet?

¹¹ När Abraham på sin ålderdom ännu inte hade fått den utlovade säden, talade han med Jehova Gud om sitt bekymmer. Jehova lugnade och uppmuntrade honom, och vad blev följden av detta? Jo, Abraham ”satte tro till Jehova; och han började tillräkna honom det som rättfärdighet”. Därefter gav Jehova Abraham ett tecken som en bekräftelse på sina uppmuntrande ord. (1 Moseboken 15:1–18) Om vi öppnar vårt hjärta i bön till Jehova, tror på det Jehova försäkrar oss i sitt ord, Bibeln, och i tro lyder honom, då kommer Jehova också att stärka vår tro. — Matteus 21:22; Judas, vers 20, 21.

12, 13. a) Hur blev Abraham välsignad när han följde Jehovas vägledning? b) Vad slags erfarenheter kommer att stärka vår tro?

¹² Det fjärde som stärkte Abrahams tro var det stöd Jehova gav honom, när han följde Guds vägledning. När Abraham drog ut för att rädda Lot från de invaderande kungarna, gav Jehova honom seger. (1 Moseboken 14:16, 20) När Abraham levde som tillfällig inbyggare i det land som hans säd skulle få ärva, välsignade Jehova honom materiellt. (Jämför 1 Moseboken 14:21–23.) Och när hans förvaltare sökte efter en lämplig hustru åt Isak, vägledde Jehova denne. (1 Moseboken 24:10–27) Ja, Jehova ”välsignade Abraham i allting”. (1 Moseboken 24:1) Han hade som en följd av detta en så stark tro och ett så nära förhållande till Jehova Gud att Jehova kallade honom ”min vän”. — Jesaja 41:8; Jakob 2:23.

¹³ Kan vi i denna tid ha en så stark tro? Ja, det kan vi. Om vi likt Abraham sätter Jehova på prov genom att vi lyder hans befallningar, kommer han att välsigna oss också, något som kommer att stärka vår tro. Om vi tittar på rapporten för tjänsteåret 1998, ser vi att många blev underbart välsignade, när de lydde hans befallning att predika de goda nyheterna. — Markus 13:10.

Ett vittnesbörd om nutida tro

14. Hur välsignade Jehova kampanjen med Nyheter om Guds rike nummer 35?

¹⁴ Den världsomfattande kampanjen i oktober 1997 med Nyheter om Guds rike nummer 35 var, tack vare det nit och den entusiasm som miljontals Jehovas vittnen visade, mycket framgångsrik. Ett typiskt exempel är det som hände i Ghana, där närmare 2,5 miljoner exemplar spreds på fyra språk, något som ledde till att man fick in närmare 2.000 förfrågningar om bibelstudier. På Cypern lade två vittnen märke till hur en präst följde efter dem, när de spred Nyheter om Guds rike. Efter ett tag erbjöd de honom ett exemplar, men han sade att han redan hade fått ett och förklarade: ”Jag blev så imponerad av dess budskap att jag ville gratulera dem som har utarbetat den.” I Danmark spreds 1,5 miljoner exemplar av Nyheter om Guds rike med goda resultat. En kvinna som arbetar med public relations sade: ”Traktaten har ett budskap till alla. Den är lätt att förstå, och den motiverar en och får en att vilja veta mer. Den träffar verkligen mitt i prick!”

15. Vilka erfarenheter visar att Jehova välsignade ansträngningarna att nå människor överallt?

¹⁵ År 1998 gjordes ansträngningar att predika för människor, inte bara i deras hem, utan överallt där det går att träffa dem. I Côte d’Ivoire besökte ett missionärspar 322 fartyg i hamnarna. De lämnade 247 böcker, 2.284 lösnummer av tidskrifterna, 500 broschyrer och hundratals traktater samt videofilmer som sjömännen kunde titta på när de var ute till sjöss. I Canada gick ett Jehovas vittne till ett bilplåtslageri. Ägaren var intresserad, och brodern stannade i fyra och en halv timme och vittnade mellan kunderna i sammanlagt ungefär en timmes tid. Till slut avtalade de om att ha ett bibelstudium klockan tio på kvällen. Ibland kom dock inte studiet i gång förrän vid midnatt och pågick sedan till klockan två på natten. Det var säkert inte så lätt att studera vid en sådan tidpunkt, men ansträngningarna medförde goda resultat. Mannen bestämde sig för att stänga sin verkstad på söndagarna för att vara med vid mötena. Han och hans familj gjorde snart fina framsteg.

16. Vilka erfarenheter visar att broschyren Vad kräver Gud av oss? och boken Kunskapen som leder till evigt liv är effektiva redskap i arbetet med att predika och undervisa?

¹⁶ Broschyren Vad kräver Gud av oss? och boken Kunskapen som leder till evigt liv är fortfarande effektiva redskap i arbetet med att predika och undervisa. En nunna i Italien fick ett exemplar av Nyheter om Guds rike, när hon stod och väntade på bussen. Följande dag kontaktades hon på nytt och tog då emot broschyren Vad kräver Gud av oss? Därefter höll man dagligen ett mellan 10 och 15 minuter långt bibelstudium med henne vid busshållplatsen. Efter en och en halv månad bestämde hon sig för att lämna klostret och återvända till Guatemala för att där fortsätta sitt bibelstudium. Lobina, en flitig kyrkobesökare i Malawi, ogillade att hennes döttrar började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Flickorna talade dock med sin mor om Bibelns sanning så fort de fick tillfälle. I juni 1997 fick Lobina se boken Kunskapen som leder till evigt liv, och uttrycket ”Kunskapen som leder” väckte hennes nyfikenhet. I juli gick hon med på att studera Bibeln. I augusti var hon med vid områdessammankomsten och lyssnade uppmärksamt på hela programmet. Vid slutet av månaden hade hon lämnat sin kyrka och kunde börja som odöpt förkunnare. Hon blev döpt i november 1997.

17, 18. Hur har Sällskapets videofilmer visat sig vara effektiva när det gällt att hjälpa människor att ”se” de andliga tingen?

¹⁷ Sällskapets videofilmer har hjälpt många att ”se” andliga ting. En man på Mauritius hade lämnat sin kyrka på grund av oenigheten i den. En missionär använde videofilmen Enhet bland människor lärda av Gud för att visa honom den enhet som råder bland Jehovas vittnen. Imponerad sade mannen: ”Ni Jehovas vittnen är redan i paradiset!” Han gick med på att studera Bibeln. En syster i Japan visade sin icke troende man videofilmen Jehovas vittnen — organisationen bakom namnet, och sedan ville han ha ett regelbundet bibelstudium. Efter att ha sett filmen Enhet bland människor lärda av Gud ville han bli ett Jehovas vittne. Den av tre delar bestående serien Bibeln — en bok som innehåller fakta och profetior hjälpte honom att tillämpa Bibelns principer i sitt liv. Och filmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse visade honom så till sist att Jehova styrker sitt folk mot Satans angrepp. Denne man blev döpt i oktober 1997.

¹⁸ Detta är bara några exempel på alla de erfarenheter som man har haft under det gångna tjänsteåret. De visar att Jehovas vittnen har en verksam tro och att Jehova styrker dem i deras tro genom att välsigna deras verksamhet. — Jakob 2:17.

Uppodla tro nu

19. a) Hur är vi i en bättre situation än Abraham? b) Hur många församlades förra året för att fira minnet av Jesu offerdöd? c) Nämn exempel på länder där det i fjol var ovanligt många närvarande vid Åminnelsen. (Se tabellen på sidorna 12–15.)

¹⁹ Vi är på många sätt i en bättre situation än Abraham. Vi vet att Jehova uppfyllde alla sina löften till Abraham. Hans avkomlingar fick ärva Kanaan, och de blev verkligen till en stor nation. (1 Kungaboken 4:20; Hebréerna 11:12) Och omkring 1.971 år efter det att Abraham hade lämnat Haran blev Jesus, en av hans avkomlingar, döpt i vatten av Johannes döparen och därefter med helig ande av Jehova själv för att bli Messias, Abrahams säd, i den fullständiga och andliga bemärkelsen. (Matteus 3:16, 17; Galaterna 3:16) Den 14 nisan år 33 v.t. offrade Jesus så sitt liv som en lösen för dem som skulle visa tro på honom. (Matteus 20:28; Johannes 3:16) Miljontals människor kunde nu välsigna sig genom honom. Förra året församlades 13.896.312 den 14 nisan för att fira minnet av denna underbara kärlekshandling. Allt detta vittnar verkligen om att Jehova är en Gud som alltid håller sina löften!

20, 21. Hur välsignade sig människor av alla nationer genom Abrahams säd under det första århundradet, och hur gör de det nu?

²⁰ Under det första århundradet visade många av alla nationer, först i det köttsliga Israel, tro på Abrahams säd och blev smorda söner till Gud och medlemmar av ett nytt och andligt ”Guds Israel”. (Galaterna 3:26–29; 6:16; Apostlagärningarna 3:25, 26) De hyste en säker förväntan om odödligt andligt liv i himlarna som Kristi medregenter i Guds kungarike. Endast 144.000 skulle bli välsignade på det här sättet, och ett fåtal av dessa finns fortfarande kvar här på jorden. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 7:4) Förra året var det 8.756 som vid Åminnelsen vittnade om sin tro att de tillhörde det antalet genom att de tog del av brödet och vinet.

²¹ Nästan alla Jehovas vittnen tillhör nu den ”stora skara”, som det profeteras om i Uppenbarelseboken 7:9–17. På grund av att de välsignar sig genom Jesus har de hoppet om evigt liv i ett paradis på jorden. (Uppenbarelseboken 21:3–5) Något som visar att den skaran verkligen är ”stor” är att 5.888.650 tog del i predikoarbetet år 1998. Det var mycket glädjande att se att både Ryssland och Ukraina för första gången hade över 100.000 förkunnare. Och i augusti hade USA 1.040.283 förkunnare, vilket också var mycket glädjande! Detta var bara tre av de 19 länder som rapporterade över 100.000 förkunnare.

Ett hopp som snart förverkligas

22, 23. a) Varför bör vi nu göra våra hjärtan fasta? b) Hur kan vi visa oss vara lika Abraham och inte lika dem som Paulus sade saknade tro?

²² De som var med vid firandet av Åminnelsen blev påminda om att vi nu har kommit långt när det gäller uppfyllelsen av Guds löften. År 1914 blev Jesus satt på tronen och började sin närvaro som kung i Guds himmelska rike. (Matteus 24:3; Uppenbarelseboken 11:15) Ja, Abrahams säd regerar nu i himlen! Så här sade Jakob till de kristna på den tiden: ”Var ... tålmodiga; gör era hjärtan fasta, eftersom Herrens närvaro har närmat sig.” (Jakob 5:8) Den närvaron är nu en verklighet! En verklig orsak att göra sitt hjärta fast!

²³ Må vår tillit till Guds löften hela tiden stärkas genom att vi regelbundet studerar Bibeln och ber meningsfulla böner. Må vi aldrig, när vi lyder Jehovas ord, upphöra att uppleva hans välsignelse. Då kommer vi att bli lika Abraham och inte lika dem som Paulus sade hade en tro som försvagades och dog. Ingenting kommer att skilja oss från vår allraheligaste tro. (Judas, vers 20) Vi ber att det kommer att vara så för alla Jehovas tjänare under tjänsteåret 1999 och i en evig framtid.

Vet du?

◻ Hur kan vi nu lyssna till Gud?

◻ Vilken nytta får vi av att be böner med mening i?

◻ Hur kommer vår tro att stärkas, om vi lydigt följer Jehovas vägledning?

◻ Vad i årsrapporten (sidorna 12–15) tyckte du var särskilt intressant?

[Tabell på sidan 12-15]

RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1998

(För formaterad text, se publikationen)

[Bild på sidan 16]

Om vi lyssnar till Jehovas ord, kommer vår tillit till hans löften att stärkas

[Bild på sidan 18]

Vår tro stärks när vi tar del i tjänsten