”Vart tog mitt barn vägen?”

Scott och Sandraa tappade hakan när deras 15-åriga dotter kom in i vardagsrummet. Hennes annars så blonda hår var nu knallrött! Och ännu mer bestörta blev de av det samtal som sedan följde.

”Har vi gett dig lov att färga håret?”

”Tja, ni har aldrig sagt att jag inte får det.”

”Men varför frågade du inte oss först?”

”Därför att jag visste att ni skulle säga nej!”

SOM Scott och Sandra säkert instämmer i är ungdomsåren en turbulent tid, inte bara för ungdomarna utan också för föräldrarna. Många föräldrar är fullständigt oförberedda på de dramatiska förändringar som äger rum när deras barn når puberteten. ”Helt utan förvarning blev vår dotter som förbytt”, erinrar sig Barbara, en mamma i Kanada. ”Jag undrade: Vart tog mitt barn vägen? Det var som om någon hade tagit henne medan vi sov och bytt ut henne mot någon annan!”

Barbaras erfarenhet är inte på något sätt unik. Låt oss se vad föräldrar från olika delar av världen har berättat för Vakna!

”När min son kom upp i övre tonåren hade han plötsligt väldigt starka åsikter och började ifrågasätta vår myndighet.” – Lia, Storbritannien.

”Våra döttrar blev osäkra på sig själva, särskilt när det gällde utseendet.” – John, Ghana.

”Min son ville bestämma själv. Han ville inte att någon annan skulle säga åt honom vad han skulle göra.” – Celine, Brasilien.

”Vår dotter var inte längre så förtjust i att vi kramade och pussade henne.” – Andrew, Kanada.

”Våra pojkar blev mer aggressiva. I stället för att bara acceptera våra beslut så började de ifrågasätta dem och diskutera med oss.” – Steve, Australien.

”Min dotter dolde sina känslor. Hon stängde in sig i sin egen lilla värld och blev irriterad på mig när jag försökte nå henne.” – Joanne, Mexiko.

”Våra barn blev hemlighetsfulla och ville få vara mer i fred. De var ofta hellre tillsammans med sina vänner än med oss.” – Daniel, Filippinerna.

Om du själv har barn i tonåren kanske du känner igen dig i de här kommentarerna. Du kan i så fall vara övertygad om att det går att förstå den här ”främlingen” som du har där hemma, din tonårsson eller tonårsdotter. Bibeln kan vara till hjälp. Hur då?

Vishet och förstånd

Ett ordspråk i Bibeln lyder: ”Förvärva vishet, förvärva förstånd.” (Ordspråksboken 4:5) Båda de här egenskaperna är viktiga när man har med ungdomar att göra. Man behöver förstånd för att kunna se orsakerna till att barnet uppför sig som det gör och för att förstå vad det går igenom. Man behöver också vishet för att kunna reagera på rätt sätt och kunna fortsätta att hjälpa sin tonåring att bli en ansvarskännande vuxen.

Låt dig inte luras av vad som verkar vara en allt större klyfta i förhållandet mellan dig och din son eller dotter. Faktum är att ungdomar behöver och rentav vill att deras föräldrar skall engagera sig under den här tiden i livet, som inte alltid är så lätt. Hur kan förstånd och vishet hjälpa dig att ge sådan vägledning?

[Fotnot]

Tonårsföräldrar – Vikten av att förstå

Tänk dig att du är i ett främmande land och att du inte talar språket. Det kommer helt klart att vara svårt, men inte omöjligt, att kommunicera. Du kan till exempel ha nytta av en parlör för att lära dig de vanligaste uttrycken. Eller också kanske någon kan tolka åt dig så att du kan förstå andra – och bli förstådd av dem.

FÖRÄLDRAR som har tonåringar kan ibland tycka att de är i en liknande situation. Ungdomars uppförande kan ungefär som ett främmande språk vara svårt, men inte omöjligt, att begripa sig på. Lösningen för föräldrar ligger i att försöka förstå vad som händer under det här ibland spännande, men ofta förvirrande, skedet i livet.

De bakomliggande orsakerna

En ung människas önskan att vara självständig är inte alltid ett tecken på upproriskhet. Tänk på att Bibeln säger att ”en man” med tiden ”skall lämna sin far och sin mor”. (1 Moseboken 2:24) Som en förberedelse för att kunna ta större ansvar i vuxenlivet behöver ungdomar få åtminstone en viss erfarenhet av att fatta beslut.

Tänk på vad som skulle kunna ligga bakom det slag av uppförande som föräldrarna i den föregående artikeln beskrev.

Lia i Storbritannien beklagade sig: ”Min son hade plötsligt väldigt starka åsikter och började ifrågasätta vår myndighet.”

Precis som små barn frågar tonåringar hela tiden: ”Varför det?” Men nu räcker det inte längre med ett kort och enkelt svar för att de skall bli nöjda. Vad är det som har förändrats? Aposteln Paulus skrev: ”När jag var barn, ... resonerade jag som ett barn.” (1 Korinthierna 13:11) Allteftersom ungdomar utvecklar sin förmåga att resonera behöver de mer utförliga förklaringar för att kunna öva upp sin ”uppfattningsförmåga”. (Hebréerna 5:14)

John i Ghana sade: ”Våra döttrar blev osäkra på sig själva, särskilt när det gällde utseendet.”

Den tillväxtspurt som följer med puberteten gör, oavsett om den kommer tidigt eller sent, att många ungdomar blir överdrivet medvetna om hur de ser ut. De nya kroppsformerna kan få flickor att känna både glädje och en viss oro. Om man till detta lägger upptäckten av akne – och makeup – är det inte svårt att förstå varför tonåringar verkar använda mer tid framför spegeln än framför läxböckerna.

Daniel i Filippinerna sade: ”Våra barn blev hemlighetsfulla och ville få vara mer i fred. De var ofta hellre tillsammans med sina vänner än med oss.”

Hemlighetsmakeri kan vara farligt. (Efesierna 5:12) Avskildhet däremot är något helt annat. Till och med Jesus insåg värdet av att leta rätt på ”ett ensligt ställe för att få vara i avskildhet”. (Matteus 14:13) Allteftersom ungdomar växer upp behöver de få mer personligt utrymme och känna att de vuxna respekterar det. De måste få ha en viss avskildhet för att kunna öva sig i att tänka igenom saker och ting, något som de kommer att få nytta av i vuxenlivet.

Att lära sig hur man får vänner är på liknande sätt en del av att bli vuxen. Det är sant att ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”. (1 Korinthierna 15:33) Men det heter också i Bibeln: ”En sann vän visar alltid kärlek och är en broder som föds för tider av nöd.” (Ordspråksboken 17:17) Man måste lära sig hur man får bra vänner och hur man sedan behåller dem. Det är något man har nytta av livet ut.

När föräldrar ställs inför sådana här situationer gör de väl i att ”förvärva förstånd”, så att de inte feltolkar tonåringarnas uppförande. Men förutom det behövs det naturligtvis även vishet, förmågan att hantera en situation på ett sätt som leder till det bästa resultatet. Hur kan tonårsföräldrar göra det?

[Infälld text på sidan 5]

Allteftersom ungdomar utvecklar sin tankeförmåga behöver de mer utförliga förklaringar till de regler som familjen har

Tonårsföräldrar – Vikten av vishet

”Vi försöker verkligen ge vår son och dotter vägledning, men det verkar som om vi hela tiden tillrättavisar dem för någonting. Vi undrar ibland om vi bygger upp deras självförtroende eller bryter ner det. Det är verkligen svårt att hitta balansen.” – George och Lauren, Australien.

DET är ingen lätt uppgift att fostra en tonåring. Förutom att ta itu med de nya utmaningar som deras barn ställer dem inför kanske föräldrarna också behöver kunna hantera sin egen oro över att deras son eller dotter växer upp. ”Bara tanken på att våra barn en dag kommer att lämna hemmet är tung”, medger en far i Australien som heter Frank. ”Det är inte så lätt att acceptera att man inte längre har kontroll över deras liv.”

Lia, som citerades tidigare i den här artikelserien, håller med. ”Det är svårt att behandla min son som en ung vuxen, eftersom jag fortfarande ser honom som min lille pojke”, säger hon. ”Det känns som om det bara var i går som han första gången gick i väg till skolan!”

Hur svårt det än kan vara att inse det så är ungdomar inte längre några små barn. De håller på att bli vuxna, och de behöver föräldrarnas vägledning och stöd. Men som George och Lauren konstaterade här ovan har föräldrar möjlighet att antingen bygga upp eller bryta ner ett barns självförtroende. Hur kan föräldrar hitta den rätta balansen? Bibeln innehåller råd som kan vara till hjälp. (Jesaja 48:17, 18) Låt oss se på några exempel.

God kommunikation är viktig

Bibeln uppmanar de kristna att vara ”snara till att höra” och ”sena till att tala”. (Jakob 1:19) Det här är ett gott råd när det gäller barn i alla åldrar, men det är särskilt viktigt att man hör, eller lyssnar, när man har med ungdomar att göra. Och det kan kräva stor ansträngning.

”Jag var tvungen att bli bättre på att kommunicera när mina pojkar kom upp i tonåren”, säger Peter, en pappa i Storbritannien. ”När de var små sade min fru och jag åt dem vad de skulle göra, och de lydde. Men nu när de är äldre måste vi resonera med dem, prata igenom saker och ting med dem och låta dem använda sin egen tankeförmåga för att lösa problem. Vi måste helt enkelt nå hjärtat.” (2 Timoteus 3:14)

Det är särskilt viktigt att lyssna när det uppstår konflikter. (Ordspråksboken 17:27) Danielle i Storbritannien upptäckte att det här är sant. Hon berättar: ”Jag hade problem med att en av mina döttrar sade emot mig när jag bad henne göra någonting. Men hon sade att jag bara skrek åt henne och körde med henne. Vi löste den här konflikten genom att sätta oss ner och verkligen lyssna på varandra. Hon beskrev på vilket sätt jag talade till henne och hur det fick henne att känna sig, och jag beskrev vilket intryck jag hade fått och hur jag kände det.”

Danielle upptäckte att när hon var ”snar till att höra” hjälpte det henne att förstå varför dottern sade emot henne. ”Nu försöker jag ha tålamod med henne”, säger hon, ”och bara tala med henne när jag inte är arg.” Hon tillade: ”Vårt förhållande håller på att bli bättre.”

I Ordspråksboken 18:13 står det: ”När någon svarar innan han har hört vad saken gäller, är det dårskap från hans sida och en förödmjukelse.” Greg, en pappa som bor i Australien, har upptäckt att det är på det viset. ”Det uppstår ibland problem när min fru och jag är snabba att läxa upp barnen i stället för att först lyssna på dem och bekräfta deras känslor”, säger han. ”Även om vi tycker att deras inställning är helt fel har vi kommit fram till att det är viktigt att de får berätta hur de känner det innan vi kommer med några råd eller tillrättavisningar.”

Hur mycket frihet?

Den vanligaste orsaken till konflikter mellan föräldrar och ungdomar har kanske att göra med hur självständiga de skall få vara. Hur mycket frihet skall en tonåring få? En pappa säger: ”Ibland känns det som om min dotter – om jag skulle släppa efter det minsta – vill ha fullständig frihet.”

Det är helt klart att det får dåliga konsekvenser om man ger ungdomar obegränsad frihet. Bibeln ger faktiskt varningen: ”En pojke som tillåts löpa fritt drar skam över sin mor.” (Ordspråksboken 29:15) Ungdomar i alla åldrar behöver bestämda riktlinjer, och föräldrar bör vara kärleksfulla men konsekventa när de håller fast vid familjens regler. (Efesierna 6:4) Men samtidigt behöver ungdomar få lära sig att vara självständiga, så att de längre fram i livet kan vara bättre rustade att fatta förståndiga beslut.

Tänk till exempel på hur ditt barn lärde sig att gå. Först bar du ditt barn. Med tiden lärde det sig sedan att krypa och så småningom att gå. Det kan naturligtvis vara farligt för ett litet barn att kunna förflytta sig själv. Därför höll du ett vakande öga på barnet och satte kanske till och med upp spjälgrindar för att skydda det från särskilt farliga områden, till exempel trappor. Men du tillät ändå barnet att tulta omkring så att det med tiden, efter ett antal ofrånkomliga fall, kunde gå själv.

En liknande process är inbegripen när det gäller att bli självständig. Till att börja med bär föräldrarna så att säga sina små barn genom att fatta alla beslut åt dem. Allteftersom barnen sedan visar ett mått av mogenhet låter föräldrarna dem ”krypa”. De låter dem fatta vissa beslut själva. Under tiden finns ”spjälgrindarna” där, för att skydda ungdomarna från att skada sig. När barnen mognar låter föräldrarna dem ”gå” själva. När de blir vuxna kan de sedan klara av att ”bära sin egen ansvarsbörda”. (Galaterna 6:5)

Lärdomar från ett exempel i Bibeln

När Jesus var 12 år hade hans föräldrar uppenbarligen gett honom en viss frihet, men han missbrukade inte detta förtroende. Tvärtom ”förblev [han] dem undergiven” och ”fortsatte att göra framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor”. (Lukas 2:51, 52)

Som förälder kan du lära av det här exemplet och ge dina tonåringar mer och mer frihet vartefter de visar att de kan hantera den. Lägg märke till vad några föräldrar har att säga när det gäller detta.

”Jag brukade lägga mig i vad barnen gjorde alldeles för mycket. Sedan lärde jag dem i stället principer och lät dem fatta beslut i enlighet med vad de hade fått lära sig. Då lade jag märke till att de började tänka sig mer för innan de fattade sina beslut.” – Soo Hyun, Korea.

”Min man och jag är alltid en smula oroliga, men vi har inte låtit detta hindra våra barn från att på ett ansvarsfullt sätt kunna använda den frihet som de med rätta förtjänat.” – Daria, Brasilien.

”Jag har märkt att det är viktigt att berömma min tonårige son för att han använder den frihet jag ger honom förståndigt. Jag lever också själv efter de regler som jag förväntar att han skall följa. Jag berättar till exempel vart jag går och vad jag skall göra. Om jag blir försenad låter jag honom få reda på det.” – Anna, Italien.

”Hemma hos oss betonar vi att frihet inte är något som våra söner har rätt till, utan att det är ett förtroende som de måste göra sig förtjänta av.” – Peter, Storbritannien.

Att ta konsekvenserna

I Bibeln heter det: ”Det är gott för en kraftfull man att bära ok i sin ungdom.” (Klagovisorna 3:27) Ett bra sätt för en ung människa att bära oket av ansvar är att genom egen erfarenhet få lära sig hur sanna följande ord är: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Galaterna 6:7)

Vissa föräldrar, som säkert menar väl, skyddar sina tonåringar från konsekvenserna av deras oförståndiga handlingar. Anta att sonen i en familj handlar en massa onödiga saker och sätter sig i skuld. Vad kommer han att lära sig om pappa och mamma bara betalar den åt honom? Vad kommer han i stället att lära sig om föräldrarna hjälper honom att utarbeta en plan för att själv betala av sin skuld?

Föräldrar gör sina barn en björntjänst om de inte låter dem få ta konsekvenserna av sina oansvariga handlingar. I stället för att bli förberedda för vuxenlivet lär de sig bara att det alltid kommer att finnas någon där som reder upp saker och ting åt dem, städar upp efter dem och skyler över deras misstag. Det är mycket bättre att ungdomar får skörda vad de har sått och lära sig hur man löser sina problem. Det här är en viktig del av att få sin ”uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14)

”En föränderlig människa under utveckling”

Det är ingen tvekan om att tonårsföräldrar har en svår uppgift. Det kommer förmodligen stunder då de gråter och känner sig frustrerade när de försöker uppfostra sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4)

När allt kommer omkring handlar föräldraskap inte om att ha kontroll utan om att lära ut rätta värderingar. (5 Moseboken 6:6–9) Lättare sagt än gjort? Absolut. ”Vi har att göra med en föränderlig människa under utveckling”, säger Greg, som citerades tidigare. ”Det betyder att vi hela tiden måste försöka lära känna den personen och anpassa oss efter det.”

Försök att tillämpa de bibliska principer som tagits upp i den här artikeln. Ha rimliga förväntningar på dina barn. Men avsäg dig aldrig din roll som den viktigaste förebilden för dem i livet. Bibeln säger: ”Öva en pojke enligt den väg han bör gå; han kommer inte att vika av från den ens när han blir gammal.” (Ordspråksboken 22:6)

[Infälld text på sidan 7]

Att bli självständig är som att lära sig att gå – det är en gradvis process

[Infälld text på sidan 8]

När Jesus var tolv år gammal hade han ett visst mått av frihet

[Ruta på sidan 7]

”Stärk din föräldraroll”

Din tonåring kanske blir upprörd över de gränser du sätter upp, men det betyder inte att du skall abdikera som förälder. Tänk på att ungdomar saknar livserfarenhet och fortfarande behöver vägledning. (Ordspråksboken 22:15)

I sin bok New Parent Power! skriver John Rosemond: ”Det är lätt att föräldrar låter sig pressas av sina barns känsloutbrott och låter dem få mer ansvar än de kan klara av bara för att undvika konfrontationer. Men de borde handla precis tvärtom. Det här är en tid då du behöver tydliggöra och stärka din föräldraroll i stället för att låta barnen ignorera din myndighet. Även om barnen förmodligen inte kommer att hålla med dig är det också en tid då de behöver känna att föräldrarna finns där för att styra dem i rätt riktning.”

[Ruta på sidan 9]

Mer frihet?

Tonåringar vill ofta ha mer frihet än de borde ha. Samtidigt är somliga föräldrar alltför restriktiva när det gäller tonåringars frihet. Någonstans mellan de här två ytterligheterna finns balansen. Hur kan man hitta den? Till att börja med kan du kanske gå igenom listan här nedan. Visar din tonåring att han eller hon tar ansvar när det gäller ...

□ att välja vänner

□ att välja kläder

□ att hantera pengar

□ att komma hem på utsatt tid

□ att sköta sina sysslor i hemmet

□ att göra färdigt sina läxor

□ att be om ursäkt

□ annat ․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․․

Om din tonåring redan har visat mognad på flera av de här områdena, varför då inte tänka över hur du kan utöka förtroendet?

[Bild på sidan 7]

Låt dem berätta hur de känner det innan du ger dem den tillrättavisning eller de råd som de kan behöva

[Bild på sidorna 8, 9]

Föräldrar måste lära sina barn att ta ansvar