Domaren Oliver Wendell Holmes j:r vid USA:s högsta domstol hyllade det fria ordet i en lång rad domstolsbeslut. Beträffande den lagstadgade rätten att framföra åsikter offentligt sade han bland annat: ”Om det finns någon princip i konstitutionen som mer än alla andra manar till efterlevnad, så är det principen om åsiktsfrihet — inte åsiktsfrihet för dem som håller med oss, utan frihet att uttrycka åsikter som vi avskyr.” — United States v. Schwimmer, 1928.

Få av dem som kräver obegränsad yttrandefrihet torde protestera mot det som en domare vid USA:s högsta domstol, Oliver Wendell Holmes j:r, skrev för över ett halvt sekel sedan i ett berömt domslut i ett yttrandefrihetsmål: ”Det mest rigorösa skydd för yttrandefriheten skulle inte skydda en person som falskeligen ropar ’Elden är lös!’ i en teatersalong och skapar panik.” Konsekvenserna av ett sådant handlingssätt är uppenbara. Hur ologiskt skulle det då inte vara av personer som kräver obegränsad yttrandefrihet att ignorera det efterföljande uttalandet i domstolens utslag och handla stick i stäv mot det! ”Den springande punkten i varje enskilt fall”, sade Holmes, ”är huruvida de ord som används yttras under sådana omständigheter och är av ett sådant slag att det föreligger en påtaglig och uppenbar risk att de skall leda till allvarliga missförhållanden som kongressen har rätt att förhindra.”