Knappast någon skulle förneka att det finns många fördelar med mobiltelefoner och Internet. Men många har blivit så beroende av de här hjälpmedlen att de känner att de inte kan klara sig utan dem. Universitetsprofessor Donald Roberts konstaterar att en del studerande ”inte kan låta bli att tala i sin mobiltelefon under de få minuterna mellan den lektion som börjar klockan 10 och den som börjar klockan 11”. Han säger: ”Jag tycker att det verkar finnas ett behov av ständig stimulans. Det är som om man inte står ut med tystnaden.”

En del ungdomar medger faktiskt att de har blivit beroende. ”Jag är helt hjälplös utan min mobiltelefon, och jag måste kunna mejla när jag vill, för det är så jag håller kontakt med mina vänner”, säger 16-åriga Stephanie. ”Så fort jag kommer hem kopplar jag upp mig på nätet, och sedan är jag fast framför datorn ..., ibland ända fram till tre på natten.” Stephanies telefonräkning är på mellan 700 och 4 000 kronor i månaden. Hon säger: ”Nu är jag skyldig mina föräldrar mer än 15 000 kronor. Men jag är så van vid att ha med mig telefonen överallt att jag inte kan leva ett normalt liv utan den.”

Problemen behöver inte vara av enbart ekonomiskt slag. Vid en studie som antropologen Elinor Ochs gjorde kring familjeliv lade hon märke till att när en förälder kom hem från sitt arbete, var de andra i familjen ofta så upptagna med det de höll på med att de två gånger av tre inte ens hälsade! De släppte helt enkelt inte sina elektroniska apparater med blicken. ”Vi såg också hur svårt det var för föräldrar att ta sig in i barnens värld”, säger Ochs. Hon tillägger att man under studien faktiskt såg föräldrar som drog sig tillbaka från barn som var helt uppslukade av det de höll på med.

[Ruta/Bild på sidan 6]

Kontaktnät på Internet – En flickas berättelse

”Jag började använda skolans webbplats för att hålla kontakt med skolkamrater och lärare. Till en början satt jag vid datorn en timme i veckan. Snart gjorde jag det varje dag. Jag blev så uppslukad av Internet att jag tänkte på det även när jag inte satt vid datorn. Jag kunde inte koncentrera mig på något annat. Jag kom efter med skolarbetet, lyssnade inte uppmärksamt vid församlingens möten och försummade till och med mina verkliga vänner. När mina föräldrar till slut insåg vad jag höll på med satte de upp gränser för hur mycket jag fick använda Internet. Jag hade svårt att finna mig i det och blev jättearg. Men nu är jag glad för att de ingrep, och jag har fått balans i livet. Jag vill aldrig bli beroende igen!” – Bianca.