Joni Sjalamberidze och Pavle Abdusjelisjvili tjänade på avlägsna områden när de blev förordnade att hjälpa till i Telavi, en stad i Kachetien. Församlingen där hade hela 300 förkunnare – men ingen äldste. Den bestod av tretton grupper som hade möten på olika håll.

När Joni och Pavle kom dit lade de märke till något som hindrade vännernas andliga framsteg. Joni förklarar: ”Många av vittnena hade stora odlingar och vingårdar, och i Georgien brukar man alltid hjälpas åt med jordbruksarbetet som grannar. Det gjorde att vittnena umgicks mycket med människor som inte delade deras tro.” (1 Kor. 15:33)

Joni och Pavle föreslog att de i stället skulle be sina medtroende om hjälp med skörden. På så sätt kunde de uppmuntra varandra samtidigt som de fick jobbet gjort. (Pred. 4:9, 10) Joni berättar att vittnena kom mycket närmare varandra efter det här. När Joni och Pavle tre år senare lämnade Kachetien hade församlingen fem äldste och tolv församlingstjänare.