Klasskillnader – ett stort problem

”JÄMLIKHET ÄR MÅHÄNDA EN RÄTTIGHET, MEN INGEN KRAFT I VÄRLDEN KAN NÅGONSIN FÖRVERKLIGA DEN.”

Så sade den franske 1800-talsförfattaren Honoré de Balzac. Håller du med honom? Många känner instinktivt att det är fel med klasskillnader. Ändå är det mänskliga samhället alltjämt uppdelat i olika samhällsklasser, trots att vi lever ända in på 2000-talet.

CALVIN COOLIDGE, USA:s president från 1923 till 1929, var bekymrad över klasskillnaderna i samhället och talade om ”överklassens slutgiltiga avskaffande”. Omkring 40 år efter Coolidges tid som president uttryckte dock Kernerkommissionen, vars uppgift var att undersöka rasers förhållande till varandra, oro för att USA inte kan undgå att delas upp i två samhällen: ”ett svart och ett vitt – åtskilda och ojämlika”. Somliga menar att denna farhåga redan har besannats och att ”den ekonomiska och rasmässiga splittringen blir allt större” i det landet.

Varför är det så svårt att skapa jämlikhet? En avgörande orsak är den mänskliga naturen. En medlem av den amerikanska kongressen, William Randolph Hearst, sade för många år sedan: ”Alla människor är jämlika åtminstone i ett avseende, nämligen i sin önskan att inte vara jämlika.” Vad menade han med det? Kanske uttryckte den franske 1800-talsdramatikern Henry Becque det ännu tydligare: ”Vad som gör jämlikheten så svår att uppnå är att vi vill vara jämlika enbart med dem som står över oss.” Med andra ord: Många vill vara jämbördiga med dem som befinner sig högre upp på samhällsstegen, men få vill dra ner på sina privilegier och förmåner genom att sänka sig till samma nivå som de med en lägre ställning i samhället.

Längre tillbaka i tiden föddes människor som ofrälse, som medlemmar av adeln eller som kungligheter. Så är det naturligtvis fortfarande på vissa håll, men i flertalet länder i dag är det pengar – eller brist på pengar – som avgör huruvida någon tillhör arbetar-, mellan- eller överklassen. Det finns även andra faktorer som avgör en persons ställning i samhället, till exempel ras, utbildning och läs- och skrivkunnighet. Och i en del länder diskrimineras många på grund av sitt kön; kvinnor betraktas ofta som en lägre klass.

En strimma av hopp?

Lagstiftning om de mänskliga rättigheterna har bidragit till att riva vissa klassbarriärer. I USA stiftades och stiftas lagar mot rassegregeringen. I Sydafrika avskaffades apartheidsystemet. Slaveri förekommer visserligen fortfarande i vissa länder, men det är olagligt i stora delar av världen. Lagar har stiftats som tillerkänner vissa befolkningsgrupper landrättigheter, och lagar mot diskriminering har medfört lättnader för vissa missgynnade klasser och grupper.

Tyder detta på att vi snart har gjort oss av med klasskillnader i samhället? Knappast. Några klasskillnader håller kanske på att suddas ut, men nya klassmotsättningar har börjat dyka upp. I boken Class Warfare in the Information Age skriver man: ”Allmänna indelningar i kapitalägare och arbetarklass är inte relevanta i dag, men det är för att dessa stora grupper har splittrats i mindre grupperingar av upprörda människor.”

Kommer samhällsklasser alltid att splittra människor? Som vi kan se av följande artikel är situationen inte hopplös.

Är ett klasslöst samhälle verkligen möjligt?

JOHN ADAMS, som blev USA:s andre president, var en av författarna till den historiska oavhängighetsförklaringen, som innehöll dessa högstämda ord: ”Vi anse dessa sanningar för självklara, att alla människor äro skapade lika.” Ändå hyste John Adams tydligen vissa tvivel om att alla människor verkligen är jämlika, för han skrev: ”Gud, den Allsmäktige, har så säkert fastslagit ojämlikheten till kropp och själ att ingen förnämlig plan eller politik någonsin kan få dem på samma nivå.” I motsats till detta kunde den brittiske historikern H. G. Wells föreställa sig ett jämlikt samhälle som grundade sig på 1) en allmänliggjord, ren och oförvanskad världsreligion, 2) universell folkbildning och 3) inga arméer eller flottor.

Ännu har Wells jämlika samhälle inte förverkligats. Människor är långt ifrån jämlika; klasskillnader är fortfarande ett framträdande inslag i samhället. Har samhället som helhet vunnit något på denna uppdelning i klasser? Nej, i stället splittrar den människor och framkallar avund, hat, hjärtesorg och stor blodsutgjutelse. Den tanke om de vitas överlägsenhet som en gång rådde i Afrika, Australien och Nordamerika missgynnade dem som inte var vita. Som exempel kan nämnas folkmordet på aboriginerna i Van Diemens Land (nu Tasmanien). I Europa ledde den nedvärderande synen på judarna till Förintelsen. Adelns stora välstånd och missnöjet bland arbetar- och medelklassen var faktorer som bidrog till den franska revolutionen på 1700-talet och den ryska revolutionen i början av 1900-talet.

En vis man skrev en gång: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” (Predikaren 8:9) Hans uttalande är sant oavsett om de som har ”makt över människa” är enskilda individer eller klasser. När en grupp människor upphöjer sig över en annan, leder det oundvikligen till olycka och lidande.