Ögonblick av skräck

”Jag har en kniv! Håll tyst, annars dödar jag dig!”

DET var en härlig sommareftermiddag, och 17-åriga Jane,a ett Jehovas vittne, hade åkt rullskridskor i en park i staten Virginia i USA. Plötsligt verkade parken folktom, och hon bestämde sig för att åka därifrån. Medan hon satt i närheten av familjens minibuss och tog av sig rullskridskorna, närmade sig en främling. Med de skrämmande ord vi läste tidigare krävde han sex, tog tag i Jane och försökte fösa in henne i minibussen. Hon skrek så högt hon kunde, men det stoppade inte överfallet.

”Jag kände mig så oerhört hjälplös”, berättade Jane senare. ”Som ett småkryp mot en jätte. Men jag fortsatte att skrika och kämpa emot. Till slut ropade jag till Gud: ’Jehova, låt inte det här hända mig!’” Det verkade skrämma angriparen, som plötsligt släppte henne och sprang från platsen.

Medan mannen som hade försökt begå våldtäkten satte sig i sin bil, låste Jane darrande in sig i minibussen. Hon tog mobiltelefonen och tvingade sig själv att vara lugn. Hon ringde polisen och gav en korrekt beskrivning av den misstänktes bil och gav dem registreringsnumret, vilket ledde till att han kunde gripas inom några minuter.

Ett lyckligt slut?

Ja, men inte omedelbart. Janes pärs hade bara börjat. Polisen och tidningarna berömde hennes snabbtänkthet och klartänkta reaktion på överfallet, men Jane kände sig allt annat än klartänkt sedan den första chocken hade släppt. ”Efter några veckor började jag må väldigt dåligt”, berättar hon. ”Jag hade hela tiden panikkänslor, och det gjorde att jag inte kunde sova. Efter flera veckor i det här tillståndet kunde jag varken studera eller koncentrera mig. Dessutom fick jag panikattacker. I skolan fanns det en klasskamrat som var ganska lik mannen som hade överfallit mig, och när han knackade mig lätt på axeln och frågade vad klockan var bröt jag nästan ihop.”

Hon fortsätter: ”Jag var så eländig. Jag förlorade kontakten med mina vänner, och ensamheten spädde bara på missmodet. Jag klandrade mig själv för att jag hade låtit överfallet ske, och jag sörjde över att jag inte längre var den glada och tillitsfulla person jag hade varit innan det hände. Det kändes som om den personen hade dött.”

Jane upplevde några av de klassiska symtomen på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Vad är PTSD, och vad kan göras för att hjälpa dem som har drabbats av de nedbrytande symtomen? I nästa artikel finner du svaren på de här frågorna.

[Fotnot]

Vad är posttraumatisk stress?

FÖR flera år sedan kallades posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) vanligtvis krigsneuros eller stridströtthet och studerades främst i förbindelse med krigsveteraner.a På senare tid har mycket förändrats. I dag behöver man inte vara soldat för att få diagnosen PTSD. Det räcker med att ha överlevt någon traumatisk händelse.

Det kan gälla allt från krig och våldtäktsförsök till bilolyckor. I ett faktablad från ”National Center for PTSD” i USA heter det: ”För att få diagnosen PTSD måste man ha upplevt någon traumatisk händelse.” Den här händelsen ”måste inbegripa någon form av faktisk FYSISK skada eller övergrepp eller hot om detta”.

Jane, som nämndes i den föregående artikeln, berättar: ”Jag har fått veta att plötslig skräck får vissa hormoner att strömma till, och de här hormonerna gör att sinnena blir ytterst känsliga för fara. Vanligtvis återgår hormonhalterna till det normala efter det att faran är över, men hos dem som drabbats av PTSD förblir halterna förhöjda.” Händelsen ägde rum i det förflutna, men skräcken som kom av de här ögonblicken verkade försöka bosätta sig permanent i Janes sinne, likt en ovälkommen hyresgäst som ignorerar en vräkningsorder.

Om man har överlevt någon traumatisk händelse och upplever liknande efterverkningar, är det viktigt att man inser att man inte är ensam om det. Författaren Linda E. Ledray förklarar i en bok hon skrev om våldtäkt att PTSD ”är en normal reaktion hos normala personer som har klarat sig igenom en skrämmande situation då de inte kunde styra det som hände”.

Men att PTSD kallas normalt betyder inte att alla som överlever någon traumatisk händelse drabbas av det. Ledray skriver: ”En studie som genomfördes 1992 visade att en vecka efter en våldtäkt uppfyllde 94 procent av dem som testats kriteriet för PTSD, och efter tolv veckor fortsatte 47 procent att göra det. Femtio procent av kvinnorna som besökte Sexual Assault Resource Service i Minneapolis i USA 1993 uppfyllde kriteriet för PTSD ett år efter våldtäkten.”

Sådan statistik visar att PTSD är vanligt, ja mycket vanligare än de flesta inser. Dessutom kan alla slags människor drabbas av det, och det kan orsakas av många olika slag av händelser. Författarna Alexander C. McFarlane och Lars Weisaeth konstaterar: ”Nyligen genomförda studier har visat att civilpersoner under fredstid ofta upplever traumatiska händelser, liksom soldater och krigsoffer, och att många som överlever sådana ofta förekommande händelser utvecklar PTSD.” Även medicinska ingrepp eller hjärtinfarkter har hos somliga utlöst PTSD.

”PTSD har visat sig vara en mycket vanlig åkomma”, förklarar de tidigare citerade författarna. De säger vidare: ”En undersökning med 1 245 slumpvis utvalda amerikanska tonåringar visade att 23 procent hade utsatts för psykiska eller sexuella övergrepp och även varit vittnen till våld mot andra. En av fem av de här tonåringarna utvecklade PTSD. Det här skulle kunna betyda att ungefär 1,07 miljoner amerikanska tonåringar för närvarande lider av PTSD.”

Om statistiken är korrekt, betyder det att det finns många tonåringar med PTSD enbart i ett enda land! Vad kan göras för sådana, och även för de många miljoner andra som har drabbats av PTSD?

Vad kan göras?

Här följer några förslag som är till nytta om man tror att man själv eller någon man känner har PTSD.

Sträva efter att alltid ha ett andligt program. ”Jag var alltid med vid mötena i Rikets sal”, förklarar Jane. ”Även då jag inte kunde koncentrera mig på det som sades, visste jag att det var där Jehova Gud ville att jag skulle vara. Församlingsmedlemmarna var mycket kärleksfulla och uppbyggande, och den kärlek och det personliga intresse de visade betydde mycket för mig under hela pärsen.” Jane tillägger: ”Att läsa psalmerna hjälpte också. På något sätt verkade de betrycktas böner tala för mig. När jag inte kunde säga det jag ville i bön, behövde jag bara säga ’Amen’.”

Avhåll dig inte från att uppmuntra den som drabbats. Om man har en närstående som kämpar med det hemska minnet av någon traumatisk händelse, bör man förstå att han eller hon inte överreagerar eller är avsiktligt omedgörlig. På grund av känslomässig förlamning, ängslan eller vrede kanske han eller hon inte reagerar så som man önskar på de ansträngningar man gör för att ge känslomässigt stöd. Men man bör inte ge upp! Bibeln säger ju: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” — Ordspråken 17:17.

Den som drabbats behöver förstå vilka sätt att lösa problemen som orsakar ytterligare skada och undvika dem. Det här gäller bland annat användandet av olagliga droger och ett omåttligt bruk av alkoholhaltiga drycker. Alkohol och droger kan ofta tyckas ge tillfällig lindring, men de gör snart bara det hela värre. De bidrar ofta till social isolering, att man avvisar dem som vill hjälpa en, arbetsnarkomani, obehärskad vrede, hetsätande eller självsvält eller andra självdestruktiva beteenden.

Rådfråga en expert på området. Det kanske visar sig att den som drabbats inte har PTSD, men om han eller hon har det, finns det effektiva behandlingsmetoder.b Om man får hjälp av en expert, bör man vara ärlig mot denne, och om man har något av ovanstående problem, bör man be om hjälp att klara av det.

Man bör komma ihåg att fysiska sår ofta är de första att läkas, men de som har PTSD kan skadas på många sätt kroppsligt, mentalt och känslomässigt. Nästa artikel tar upp sätt på vilka den drabbade och de som finns i hans närhet kan hjälpa till i läkningsprocessen, och den tar även upp hoppet för alla som drabbats av PTSD.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 6]

Symtom på posttraumatisk stress

Många som har överlevt en traumatisk händelse återupplever den i sitt sinne. De kan vanligtvis inte kontrollera det här eller hindra det från att inträffa. Det här kan ibland leda till följande:

• Flashbacks eller återupplevande — en känsla av att den traumatiska händelsen sker igen

• Skrämmande drömmar och mardrömmar

• Att de får en tendens att bli mycket skrämda av höga ljud eller av någon som oväntat dyker upp bakom dem

• Skakningar och svettningar

• Dunkande hjärta och andningssvårigheter

• Att de blir uppjagade när de påminns om den traumatiska händelsen genom något de känner, ser, hör eller känner doften eller smaken av

• Ängslan eller rädsla — känslan av att åter vara i fara

• Svårigheter att styra känslorna, eftersom sådant som påminner om den traumatiska händelsen leder till plötslig ångest, vrede eller oro

• Svårigheter att koncentrera sig eller tänka klart

• Svårigheter att somna eller att kunna sova vidare

• Att de är på helspänn och hela tiden är på sin vakt mot faror

• Att de är känslomässigt döda eller förlamade

• Svårigheter att hysa kärlek eller starka känslor

• En känsla av att omgivningarna är underliga eller overkliga

• Förlorat intresse för sådant som tidigare var njutbart

• Svårigheter att minnas viktiga delar av det som hände under den traumatiska händelsen

• En känsla av att vara avstängd från världen runt omkring dem och det som händer dem

[Bilder på sidan 5]

Flera olika slag av traumatiska händelser kan utlösa PTSD

Traumatisk stress kommer att försvinna

DU KANSKE är krigsveteran och lider av mardrömmar och flashbacks som gör att det verkar som om kriget fortfarande pågår. Du kanske har varit offer för sådant hjärtlöst våld som våldtäkt och känner att en del av dig dog i och med den skrämmande händelsen. Eller också kan det vara så att en närstående har dött i en naturkatastrof eller olycka och att du tycker att det är mycket smärtsamt att leva vidare utan denne.

Undrar du om sådana känslor kan förändras? Vi kan med övertygelse svara: Ja, det kan de! Under tiden kan alla som kämpar med något trauma finna tröst i Guds ord, Bibeln.

Hjälpta att uthärda trauman

För nästan två tusen år sedan upplevde aposteln Paulus skrämmande och livshotande händelser. Hans beskrivningar av några av dem finns bevarade i Bibeln. Paulus skrev: ”Vi vill ... inte att ni skall vara okunniga ... om den vedermöda som vi råkade ut för i provinsen Asia, att vi var under ytterligt stor press utöver vår kraft, så att vi var mycket ovissa till och med om livet. Ja, vi kände inom oss att vi hade fått dödsdomen.” — 2 Korinthierna 1:8, 9.

Man vet inte exakt vad som hände vid det tillfället, men det var helt klart traumatiskt. (2 Korinthierna 11:23–27) Hur klarade då Paulus av att handskas med efterverkningarna?

Om pärsen i Asien skrev han: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda, så att vi skall kunna trösta dem som är i allt slags vedermöda, genom den tröst med vilken vi själva nu tröstas av Gud.” — 2 Korinthierna 1:3, 4.

Ja, hjälp åt sådana som överlevt traumatiska händelser kan fås från ”den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud”. Hur kan du då få sådan tröst?

Hur man får hjälp

Först och främst: be någon om hjälp. Om man känner sig känslomässigt förlamad, bör man komma ihåg att andra också har känt det så här. De som har övervunnit sådana känslor är vanligtvis glada att få hjälpa andra. De känner det ofta som aposteln Paulus: att det stöd de fick från Gud under sina prövningar också behöver ges åt ”dem som är i allt slags vedermöda”. Man bör inte tveka att vända sig till ett Jehovas vittne — någon av dem som man känner sig väl till mods med — och be om bistånd när det gäller att få hjälp från Jehova, ”all trösts Gud”.

Var ihärdig i bönen. Om man har svårt att be på grund av vredeskänslor, kan man fråga någon som är andligen kvalificerad om denne vill be tillsammans med en. (Jakob 5:14–16) När man talar till Jehova Gud, bör man komma ihåg följande ord i 1 Petrus 5:7: ”Kasta allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” Bibeln framhåller gång på gång det personliga intresse som Gud visar för var och en av sina tjänare.

Den som skrev Psalm 94 kan mycket väl ha upplevt något mycket traumatiskt, för han skrev: ”Om inte Jehova hade varit mig till hjälp, hade inom kort min själ haft sin boning i det tysta. När jag sade: ’Min fot kommer sannerligen att röra sig ostadigt’, var det din kärleksfulla omtanke, o Jehova, som fortsatte att stödja mig. När mina oroande tankar blev många inom mig, var det din rika tröst som började smeka min själ.” — Psalm 94:17–19.

En del som upplever traumatisk stress är särskilt tyngda av ”oroande tankar”, vilka ibland kan bli till en störtflod av panik eller raseri. Men uppriktig bön kan bidra till att ”stödja” en tills de här känslorna försvinner. Man bör betrakta Jehova som en kärleksfull förälder och sig själv som ett litet barn som han kärleksfullt skyddar. Och man bör komma ihåg Bibelns löfte: ”Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 4:7.

Läkningsprocessen, vare sig den är fysisk, mental eller andlig, är en gradvis process. Så det skulle vara orealistiskt att förvänta att bön ger ögonblicklig frid åt dem som har skadats allvarligt av traumatiska händelser. Men det är mycket viktigt att den drabbade ber ihärdigt. Det hjälper en att inte överhopas av posttraumatiska känslor som kan leda till att man ger upp hoppet om att bli fri från sina besvär.

Läs och meditera över Guds ord. Om man har svårt att koncentrera sig, kan man be att någon tillsammans med en läser tröstande bibliska berättelser. Man kan välja delar som visar hur stor omtanke Jehova har om sina trogna, oavsett hur deprimerade eller förtvivlade dessa kan känna sig.

Jane, som nämndes i de föregående artiklarna, fann tröst i många delar av Psalmernas bok, till exempel Psalm 3:1–8; 6:6–8; 9:9, 10; 11:1–7; 18:5, 6; 23:1–6; 27:7–9; 30:11, 12; 31:12, 19–22; 32:7, 8; 34:18, 19; 36:7–10; 55:5–9, 22; 56:8–11; 63:6–8; 84:8–10; 130:1–6. Man bör försöka att inte läsa för mycket ur Bibeln vid varje tillfälle, utan i stället ta sig tid till att meditera över det man läst och be.

Problem utan motstycke nu

Sorgligt nog bör det inte förvåna oss att det förekommer många våldtäkter, mord, krig och mycket meningslöst våld i dagens värld. Varför inte det? Jo, Jesus Kristus sade att vår tid skulle kännetecknas av den ”tilltagande laglösheten”. Han tillade: ”Kärleken hos flertalet [skall] svalna.” — Matteus 24:7, 12.

På senare år har det blivit alltför vanligt med traumatisk stress, som ofta är ett resultat av just de händelser som Jesus förutsade. Som det berättas i Bibeln i Matteus, kapitel 24, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21, sade Jesus att det skulle vara internationella krig, naturkatastrofer och ökad laglöshet och kärlekslöshet i ändens tid för den här världen. Men som Jesus också sade är lindring nära.

Sedan Jesus sagt att traumatiska händelser skulle inträffa i hela världen och beskrivit början på den påföljande ”stora vedermödan”, förklarade han vad människor då skulle göra: ”Räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Matteus 24:21–31; Lukas 21:28) Ja, medan världsförhållandena försämras kan vi vara säkra på att en stor vedermöda över den här tingens ordning, som skapar så mycket trångmål, kommer att kulminera i att all ondska försvinner och att en ny, rättfärdig ordning införs. — 1 Johannes 2:17; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Vi bör inte bli förvånade över att vår befrielse skall komma först när ondska och våld har nått sin kulmen. Guds domar i det flydda mot världen på Noas tid och de usla invånarna i Sodom och Gomorra följde ett liknande mönster. Detta tidigare verkställande av domar från Gud visar vad som kommer att hända i framtiden. — 2 Petrus 2:5, 6.

Slutet på traumatisk stress

Om du har drabbats av posttraumatisk stress (PTSD), kanske du undrar om dina smärtfyllda minnen någonsin kommer att försvinna. Svaret är: Ja, det kommer de att göra! I Jesaja 65:17 säger Jehova Gud: ”Jag skapar nya himlar och en ny jord; och de förra tingen kommer inte att bli ihågkomna, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat.” De psykologiska ärr som kommer av tidigare trauman kan tyckas vara permanenta, men i det här bibelstället försäkras vi om att vi en dag kommer att befrias från det obehag dessa minnen framkallar.

Nu, över ett år efter våldtäktsförsöket, tjänar Jane som pionjär (heltidsförkunnare) bland Jehovas vittnen. ”Det var inte förrän rättegången var över och förövaren hade dömts — mer än åtta månader efter överfallet — som jag verkligen kände mig som mig själv igen”, sade hon nyligen. ”Förra året vid den här tiden kunde jag inte ha föreställt mig den frid och lycka som jag nu känner. Jag tackar Jehova för det underbara hoppet om evigt liv och tillfället att berätta för andra om det hoppet.” — Psalm 27:14.

Om du kämpar med den misströstan och känslomässiga förlamning som kommer av PTSD, kan det hoppet hjälpa även dig.

[Bild på sidan 8]

Att du är med vid kristna möten kan hjälpa dig att uthärda

[Bilder på sidorna 8, 9]

Att du läser Guds ord och ber kan bidra till att stödja dig

[Bild på sidan 10]

Snart kommer alla traumatiska känslor att höra till det förgångna