Människan mot naturen

”I vår tid är det människan som bör ta på sig ansvaret för att allt fler arter dör ut.” – Jane Goodall, Naturvårdare.

LIVET på jorden är varierat, och allt liv är beroende av annat liv. Vi människor är beroende av annat liv för att få mat och medicin, syre att andas och de grundämnen som våra kroppar består av. Varje dag använder sig mänskligheten av mer än 40 000 andra levande arter. Alla jordens arter bildar tillsammans en invecklad och fantastisk ”väv”.

Men många experter som studerar livets mångfald menar att den är hotad! Du har säkert hört talas om att djur som noshörningarna, tigrarna, pandorna och valarna är hotade. Somliga forskare hävdar att 50 procent av alla växt- och djurarter kan komma att försvinna inom 75 år. Forskare fruktar att somliga arter kan försvinna 10 000 gånger fortare än av naturliga orsaker. En expert beräknar att det varje timme dör ut mellan tre och sex arter.

Forskare menar att det var av naturliga orsaker som arter dog ut förr i tiden. Men de säger att människan ligger bakom den nuvarande krisen. En forskare sade rentav att människan är en ”utrotarart”.

Är människan verkligen orsaken till att den biologiska mångfalden tunnas ut? Om det är så, hur går det till? Och kan vi leva utan den stora mångfalden av liv? Kan vi göra något för att stoppa det många anser vara en stor kris – att allt fler arter dör ut?

Försvinnande mångfald

Ja, livet bjuder verkligen på skönhet och variation, men forskare varnar för att människan i en oroande takt driver andra arter till utdöende. På vilka sätt?

◼ Förstörelse av den naturliga miljön. Det räknas som den största orsaken till att arter dör ut. Den här förstörelsen sker genom att man avverkar skog, bryter malm, utvidgar betesmarker och bygger dammar och motorvägar där det en gång var vildmark. När ekosystemen krymper, förlorar många arter det de behöver för att kunna överleva. En del naturliga miljöer förstörs, och andra isoleras. Djurens vandringsvägar blir förstörda. Den genetiska mångfalden minskar. Isolerade populationer kan på lång sikt inte klara av sjukdomar och andra påfrestningar. Detta är förklaringen till att arter undan för undan dör ut.

När vissa arter dör ut, kan det leda till en kedjereaktion, för om man tar bort en del av livets väv, kan också andra delar påverkas. Om viktiga arter dör ut – till exempel sådana som fungerar som pollinerare – kan oräkneliga andra arter påverkas.

◼ Arter som införs där de inte hör hemma. När man för in främmande arter i ett ekosystem, kan dessa ta över de nischer som andra arter har fyllt. De främmande arterna kan även indirekt förändra ekosystemet så mycket att de tränger undan inhemska arter, eller så kan de föra med sig sjukdomar som de inhemska arterna saknar immunitet mot. Särskilt på öar kan de inhemska arterna ha svårt att anpassa sig och överleva när det kommer ”nykomlingar”, eftersom de ofta har levt isolerade från omvärlden en längre tid.

Ett typiskt exempel på det här är en ”mördaralg”, Caulerpa taxifolia, som dödar andra marina arter i Medelhavet. Sedan den oavsiktligt infördes utanför Monacos kust, har den nu börjat sprida sig på havsbottnen. Den är giftig och verkar inte ha några naturliga fiender. ”Det kan vara början på en ekologisk katastrof”, säger Alexandre Meinesz, professor i marinbiologi vid universitetet i Nice.

◼ Överexploatering. Många arter har dött ut på grund av överexploatering. Ett klassiskt exempel på det är den nordamerikanska vandringsduvan. I början av 1800-talet var vandringsduvan den vanligaste fågeln i Nordamerika. När den flyttade, förmörkades himlen i dagar i sträck av flockar på miljarder fåglar. Men i slutet av 1800-talet hade den jagats till utdöendets gräns, och i september 1914 dog den sista kvarvarande vandringsduvan på ett zoo i Cincinnati. På liknande sätt jagade man bisonoxen så hänsynslöst att man nästan utrotade den.

◼ Befolkningsökning. I mitten av 1800-talet fanns det en miljard människor här på jorden. Nu, 150 år och ytterligare fem miljarder människor senare, kommer funderingarna på om vi överskrider gränserna för våra resurser. Varje år dör arter ut i en oroande takt på grund av att mänskligheten fortsätter att växa.

◼ Global uppvärmning. Enligt organisationen Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) är det möjligt att medeltemperaturerna kan öka med så mycket som 3,5 grader Celsius under det här århundradet. Det kan vara en alltför stor ökning för många arter. Enligt forskare verkar det som om stigande vattentemperaturer är en bidragande orsak till att korallreven, som är en förutsättning för mycket av den marina mångfalden, dör.

Forskare säger också att en höjning av havsnivån med bara en meter kan förstöra stora delar av världens kustnära våtmarker, där det finns en oerhört stor biologisk mångfald. En del tror att den globala uppvärmningen kan påverka de stora istäckena på Grönland och i Antarktis. Om isen där skulle smälta, skulle en miljökatastrof bli följden.

Ett globalt problem

Hur fort försvinner arterna? Svaret på den frågan är väldigt osäkert. Mycket av det som försvinner är fortfarande ett mysterium för forskarna. Först skulle man behöva slå fast hur många arter det finns. John Harte, forskare med ekologisk inriktning vid University of California, säger att det ”finns ungefär en och en halv miljon namngivna arter på jorden, men det finns många arter som inte är namngivna, och det totala antalet arter är troligen mellan 5 och 15 miljoner”. En del uppskattar rentav antalet arter till 50 miljoner eller fler. Att ta reda på det exakta antalet är i stort sett omöjligt, ”eftersom de flesta arter som dör ut hinner göra det innan de har blivit namngivna och beskrivna”, enligt forskaren Anthony C. Janetos.

Den moderna vetenskapen har bara börjat förstå sig på de invecklade ekologiska processer som gör att ekosystemen fungerar så bra. Om vi människor inte vet hur många arter det finns, hur skall vi då kunna förstå livets invecklade väv och hur den och jordens livsuppehållande system påverkas av att arter dör ut?

När forskarna försöker avgöra hur många arter som dör ut, är deras beräkningar inte alltid överensstämmande, men oftast är de nedslående. ”Ungefär hälften av världens flora och fauna kan dö ut inom hundra år”, påstår en författare. John Hartes prognos är ännu dystrare. Han säger: ”Biologer räknar med att minst hälften av de existerande arterna på jorden kommer att försvinna under de kommande 75 åren på grund av skövlingen av tropiska skogar.”

Tidskriften National Geographic stöder sig på beräkningar av forskaren Stuart Pimm från University of Tennessee och uppger att ”11 procent av fågelarterna, eller 1 100 av de totalt nästan 10 000 arter som finns, är på väg att dö ut”. Det heter vidare att det är ”tveksamt om många av de här 1 100 arterna kommer att finnas kvar mycket längre än till slutet av [2000-talet]”. Samma tidskrift uppger att ”en grupp respekterade botaniker nyligen rapporterade att var åttonde växtart riskerar att dö ut. ’Det är inte bara arter på öar eller i regnskogar eller bara fåglar eller stora däggdjur som är i fara’, säger Pimm. ’Det är allting, överallt. ... Utdöendet är ett globalt problem.’”

Behöver vi alla arter?

Borde vi vara bekymrade över förlusten av biologisk mångfald? Finns det något behov av mångfalden? Många respekterade experter hävdar bestämt att svaret är ja. De många arter som finns förser människan med mat, användbara och nyttiga ämnen och mycket annat. Tänk också på den potentiella nytta som vi kan få av oupptäckta arter. Det har beräknats att 120 av de 150 mest sålda receptbelagda medicinerna i USA kommer från naturliga ämnen. ”Varje gång en art försvinner förlorar vi en framtida möjlighet”, säger sir Ghillean Prance, föreståndare för Kew Gardens i London. ”Vi kanske går miste om en motståndskraftig gröda eller en eventuell medicin mot aids. Vi måste på något sätt stoppa förlusten av arter, inte bara för vår planets skull, utan också för våra egna ... behov.”

Vi behöver också naturens ekosystem, därför att de fyller viktiga funktioner som allt liv är beroende av. Fungerande ekosystem fyller många viktiga funktioner – de producerar syre, renar vattnet, filtrerar bort föroreningar och förhindrar jorderosion.

Insekter hjälper till med pollineringen. Grodor, fiskar och fåglar håller skadedjuren i schack. Musslor och andra organismer renar vattnet, och växter och mikroorganismer skapar matjord. Det ekonomiska värdet av allt det här är ofantligt stort. Enligt en försiktig beräkning är den ekonomiska vinsten av världsvid biologisk mångfald ungefär 3 biljoner dollar varje år, räknat i 1995 års penningvärde.

Vi är verkligen beroende av den biologiska mångfalden, men det verkar som om världen upplever en kris som hotar livets invecklade väv. Nu när vi äntligen börjar förstå hur viktigt det är med biologisk mångfald, visar det sig att vi själva är skulden till att fler arter dör ut än någonsin tidigare! Klarar vi människor verkligen av att lösa det här problemet? Hur ser framtiden ut för den mångfald av liv som finns på jorden?