Den ökande klyftan

Fördelningen av världens välstånd och resurser har aldrig varit rättvis, men den ekonomiska globaliseringen har vidgat klyftan mellan fattiga och rika. Det är visserligen sant att en del utvecklingsländer verkar ha dragit nytta av att bli integrerade i den globala ekonomin. Experter hävdar att under de senaste tio åren har antalet människor som lever under existensminimum i Indien minskat från 39 procent till 26 procent och att Asien som helhet har upplevt en liknande förbättring. En undersökning visar att 1998 var det bara 15 procent av befolkningen i Östasien som levde på runt tio kronor om dagen, jämfört med 27 procent år 1988. Men globalt sett går bilden inte i rosenrött.

I området söder om Sahara i Afrika och i andra utvecklingsområden har inkomsterna faktiskt minskat under de senaste trettio åren. ”Det världsomspännande samhället ... låter nära tre miljarder människor – nästan halva jordens befolkning – leva på tjugo kronor om dagen eller inte ens det, i en värld som saknar motstycke i fråga om välstånd”, framhåller FN:s generalsekreterare, Kofi Annan. Ekonomiskt egenintresse är en av de största anledningarna till det här enorma sociala svalget. ”När det gäller de mycket fattiga, sviker världens finansmarknader. Vanliga konventionella banker etablerar sig inte i fattiga områden – där finns inga pengar att tjäna”, förklarar Larry Summers, tidigare finansminister i USA.

De oerhörda skillnaderna vad gäller inkomst segregerar människor och till och med länder från varandra. För inte så länge sedan hade den rikaste mannen i USA en förmögenhet som var större än 100 miljoner amerikaners sammanlagda tillgångar. Globaliseringen har också gynnat tillväxten för rika multinationella företag som i stort sett har tagit över världsmarknaden för vissa produkter. År 1998, till exempel, kontrollerade endast tio företag 86 procent av marknaden för telekommunikation, som omsatte 2 750 miljarder kronor. De här multinationella företagen har ofta större ekonomiskt inflytande än regeringar, och som Amnesty International påpekar är ”de mänskliga rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter inte något som står överst på företagens agenda”.

Människorättsorganisationer är av förklarliga skäl oroade över att världens välstånd har koncentrerats så att det ligger i händerna på några få privilegierade. Skulle du vilja leva i ett samhälle där de 20 procent som är rikast tjänar 74 gånger mer än de fattiga? Och tack vare TV-n är de 20 procent av jordens befolkning som är fullständigt utblottade helt på det klara med hur deras rika medmänniskor lever, trots att de själva inte ser någon större möjlighet att förbättra sin lott. Sådan djup orättvisa i det globala samhället sår självklart många frön av missnöje och frustration.

”Om globaliseringen skall lyckas, måste den lyckas lika mycket för både fattiga och rika. Den måste föra med sig lika mycket rättigheter som rikedomar. Den måste erbjuda social jämlikhet och rättvisa likaväl som ekonomiskt välstånd och förbättrad kommunikation.” – KOFI ANNAN, FN:S GENERALSEKRETERARE.

SOM Kofi Annan påpekade kan en verkligt framgångsrik globalisering förbättra livet för varje invånare i det globala samhället. Men det vi har upplevt under senare år har varit långt ifrån dessa ideal. Mänskliga rättigheter och social rättvisa har hamnat ordentligt på efterkälken i jämförelse med tekniska och materiella framsteg.

Det är motivet bakom den ekonomiska globaliseringen – önskan att tjäna pengar – som är grunden till problematiken. Vinstintresset gör att de fattiga och förfördelade sällan tas med i beräkningen, lika lite som vår planets långsiktiga behov. ”En oreglerad global ekonomi som domineras av företag som betraktar pengar som sin enda värdemätare är till sin natur instabil ... och utarmar mänskligheten i verklig mening”, menar dr David C. Korten.

Är det möjligt för världens regeringar att reglera den globala ekonomin på ett sådant sätt att den skapar social rättvisa? Det verkar föga troligt. Till dags dato har de styrande funnit det svårt att lösa vilket som helst globalt problem – om det så har handlat om global kriminalitet, växthuseffekten eller den globala fattigdomen. ”Det behövs en gemensam aktion för att säkra globala intressen”, förklarar Kofi Annan, ”men i dagens globaliserade värld är de tillgängliga mekanismerna för ett globalt handlingsprogram knappast mer än på fosterstadiet.”