Senare den förmiddagen ser vi ett par krontranor. De har beslutat sig för att äta på den gräsbevuxna ängen framför vårt läger, mellan sjön och skogen med fikonträd. Krontranan är en av de längsta av de östafrikanska fåglarna, där den står nästan metern lång på sina styltliknande svarta ben. Fjäderdräkten är en vacker blandning av vitt, rödbrunt, svart och grått. Men de märkvärdiga dragen finns ovanför halsen. Den sammetssvarta pannan omges av vita och scharlakansröda skägglappar — stora, köttiga skinnlappar. Och kronan? Ett kungligt knippe höfärgade, borstliknande fjädrar. Det är inte konstigt att den valdes till nationalfågel i grannlandet Uganda!

”Har du någonsin sett en krontrana dansa?” ropar Paul till mig från långt håll. Jag går genast mot honom. ”Vad tycker du om det?” viskar han när vi kommer närmare dem. Tranorna är vända mot varandra, och de knycker och bugar elegant med huvudet som om de deltar i någon underlig hovceremoni. Med båda vingarna lyfta högt över ryggen med ett vingspann på över en meter dansar och piruetterar de på ett högtidligt sätt i flera minuter.

”Är det här parningsdansen?” viskar jag.

”Nej, det här gör de när som helst”, svarar han. ”I västra Kenya såg jag en flock på kanske mer än hundra tranor som dansade.”

Under parningstiden genomför hanen en verklig föreställning. (Hur skulle han kunna imponera på honan med sin vanliga vardagsdans?) Han står hopkrupen och framåtlutad, med bara en vinge lyft, och kastar huvudet bakåt, och med näbben pekande mot skyn avger han sitt dånande djupa parningsläte. Verkligen imponerande!

Krontrana