Kristna – Var stolta över vilka ni är!

”Den som berömmer sig, låt honom berömma sig av Jehova.” (1 KORINTHIERNA 1:31)

1. Vilken trend kan ses när det gäller inställningen till religion?

”APATEISM.” En skribent använde för en tid sedan det här ordet när han kommenterade den religiösa utvecklingen. Han gjorde det för att beskriva den hållning som många intar till sin tro och förklarade: ”Det största som har hänt inom religionen i vår tid gäller inte religionen i sig – det gäller en inställning som bäst kan beskrivas som ’apateism’.” För att förklara vad han menade definierade han apateism som ”det att man inte bryr sig särskilt mycket om sin religion”. Många människor, sade han, ”tror på Gud ..., men de bryr sig inte särskilt mycket om honom”.

2. a) Varför är det inte förvånande att människor har blivit andligen apatiska? b) Vilken fara utgör likgiltigheten för de sanna kristna?

² Den här utvecklingen mot apati förvånar inte dem som studerar Bibeln. (Lukas 18:8) Och när det gäller religion i allmänhet är ett sådant bristande intresse bara vad vi kan förvänta. Falsk religion har under lång tid vilselett människor och gjort dem besvikna. (Uppenbarelseboken 17:15, 16) Men för de sanna kristna utgör den rådande halvhjärtade andan och bristen på engagemang en fara. Vi kan inte kosta på oss att bli nonchalanta när det gäller vår tro och förlora intresset för att tjäna Gud och för sanningen i Bibeln. Jesus varnade för sådan ljumhet när han tillrättavisade de kristna i Laodikeia under det första århundradet: ”Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. ... Du är ljum.” (Uppenbarelseboken 3:15–18)

Vi inser vilka vi är

3. I vilka avseenden kan de kristna känna sig stolta i fråga om vilka de är?

³ För att kunna bekämpa andlig apati måste de kristna ha en klar uppfattning om vilka de är, och de måste känna sig stolta över sin identitet. Som Jehovas tjänare och Kristi lärjungar kan vi i Bibeln finna beskrivningar av vilka vi är. Vi är ”vittnen” för Jehova, ”Guds medarbetare”, eftersom vi aktivt delar med oss av de ”goda nyheterna” till andra. (Jesaja 43:10; 1 Korinthierna 3:9; Matteus 24:14) Vi är människor som ”älskar varandra”. (Johannes 13:34) De sanna kristna är sådana som ”genom användning har fått sin uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Vi är ”ljusspridare i världen”. (Filipperna 2:15) Vi strävar efter att ”bevara ... [vårt] uppförande gott bland nationerna”. (1 Petrus 2:12; 2 Petrus 3:11, 14)

4. Hur kan den som tillber Jehova avgöra vad han inte är?

⁴ De sanna tillbedjarna av Jehova vet också vad de inte är. ”De är inte någon del av världen”, alldeles som deras ledare, Jesus Kristus, inte var någon del av världen. (Johannes 17:16) De håller sig avskilda från ”nationerna”, som ”är i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till”. (Efesierna 4:17, 18) Jesu efterföljare säger därför ”nej till ogudaktigheten och de världsliga begären”, och ”mitt i den nuvarande tingens ordning” lever de ”i enlighet med ett sunt sinne och rättfärdighet och gudhängivenhet”. (Titus 2:12)

5. Vad ligger i uppmaningen att ”berömma sig av Jehova”?

⁵ Vår klara uppfattning om vilka vi är och vårt förhållande till universums suveräne härskare får oss att ”berömma ... [oss] av Jehova”. (1 Korinthierna 1:31) Vad är det för slags berömmelse eller stolthet? Som sanna kristna är vi stolta över att Jehova är vår Gud. Vi följer uppmaningen: ”Den som berömmer sig, han skall berömma sig av detta: att han har insikt och att han har kunskap om mig, att jag är Jehova, den som verkar i kärleksfull omtanke, i rättvisa och rättfärdighet på jorden.” (Jeremia 9:24) Vi ”berömmer” oss av förmånen att känna Gud och bli använda av honom till att hjälpa andra.

Utmaningen

6. Varför tycker somliga att det är svårt att bevara en klar uppfattning om vad det innebär att vara en kristen?

⁶ Vi måste medge att det inte alltid är lätt att bevara en klar uppfattning om vad det innebär att vara kristen. En ung man som uppfostrats som kristen minns att han under en tid kände sig andligt svag. ”Ibland tyckte jag att jag inte riktigt visste varför jag var ett Jehovas vittne. Jag hade känt till sanningen ända sedan jag var liten. Emellanåt kändes det som om det här bara var ett i mängden av etablerade och accepterade religionssamfund.” Andra kan ha låtit sig påverkas av underhållningsvärlden, massmedierna och den nuvarande ogudaktiga synen på livet. (Efesierna 2:2, 3) Somliga kristna kan ibland uppleva perioder då de tvivlar på sig själva och omprövar sina mål och värderingar.

7. a) Vilket slags självrannsakan är passande för dem som tjänar Gud? b) Vad kan utgöra en fara?

⁷ Är det fel att då och då rannsaka sig själv? Nej, det är det inte. Du kanske minns att aposteln Paulus uppmuntrade de kristna att fortsätta att granska sig själva: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Korinthierna 13:5) Aposteln uppmanade här de kristna att göra en rimlig ansträngning att vara vakna för eventuella andliga svagheter som kan ha utvecklats och sedan göra vad som behövs för att rätta till dem. När en kristen prövar om han är i tron, måste han avgöra om hans ord och handlingar stämmer överens med det han säger sig tro på. Men en missriktad självrannsakan, som får oss att söka vår ”identitet” eller att försöka finna svar oberoende av vårt förhållande till Jehova eller den kristna församlingen, kommer att visa sig vara meningslös och rentav andligen förödande.a Vi skulle aldrig vilja lida ”skeppsbrott” i tron! (1 Timoteus 1:19)

Vi kan ibland tvivla på oss själva

8, 9. a) Hur uttryckte Mose sina känslor av tvivel på sig själv? b) Hur svarade Jehova på Moses invändningar? c) Hur påverkas du av den uppmuntran Jehova gav?

⁸ Bör kristna som ibland tvivlar på sig själva mena att de har misslyckats? Naturligtvis inte! De kan hämta tröst i vetskapen om att sådana känslor inte är något nytt. Trogna vittnen för Gud i forna tider kände ibland på liknande sätt. Ta till exempel Mose, som visade prov på enastående tro, lojalitet och hängivenhet. När han fick en till synes övermäktig uppgift frågade han osäkert: ”Vem är jag?” (2 Moseboken 3:11) Tydligen tänkte han: ”Jag är värdelös!” eller: ”Jag duger ingenting till!” Vissa förhållanden som gällde Moses bakgrund kan ha fått honom att känna sig otillräcklig: Han tillhörde en nation av slavar. Han hade förkastats av israeliterna. Han var ingen talför man. (2 Moseboken 1:13, 14; 2:11–14; 4:10) Han var herde, ett yrke som egyptierna avskydde. (1 Moseboken 46:34) Det är inte konstigt att han kände sig oduglig för uppgiften att befria Guds förslavade folk!

⁹ Jehova uppmuntrade Mose genom att ge honom två storslagna löften: ”Jag skall visa mig vara med dig, och detta är för dig tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni tjäna den sanne Guden på det här berget.” (2 Moseboken 3:12) Gud talade om för sin tveksamme tjänare att han alltid skulle vara med honom. Dessutom tillkännagav Jehova att han helt visst skulle befria sitt folk. Under århundradenas gång har Gud gett liknande löften om stöd. När Israels nation skulle gå in i det utlovade landet sade han till exempel genom Mose: ”Var modiga och starka. ... Jehova, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig eller överge dig.” (5 Moseboken 31:6) Jehova försäkrade också Josua: ”Ingen skall kunna hålla stånd mot dig i alla dina livsdagar. ... Jag [skall] visa mig vara med dig. Jag skall inte svika dig eller överge dig.” (Josua 1:5) Och han lovar de kristna: ”Jag skall under inga omständigheter släppa dig, inte heller under några omständigheter överge dig.” (Hebréerna 13:5) Vi bör känna oss stolta över att vara kristna, eftersom vi har ett så starkt stöd!

10, 11. Hur fick leviten Asaf hjälp att bevara en rätt inställning till värdet av att tjäna Jehova?

¹⁰ Omkring fem hundra år efter Moses tid skrev en trogen levit vid namn Asaf ärligt och uppriktigt om sina tvivel beträffande värdet av att hålla en rättrådig kurs. Medan han själv kämpade för att tjäna Gud trots prövningar och frestelser, lade han märke till hur somliga som hånade Gud blev allt mäktigare och rikare. Hur påverkades Asaf? ”Mina fötter hade nästan vikit av från vägen”, erkände han. ”Mina steg var nära att slinta. Ty jag kom att avundas skrävlarna, när jag såg de ondskefullas frid.” Han började tvivla på värdet av att tillbe Jehova. ”Ja, förgäves renade jag mitt hjärta och tvättade i oskuld mina händer”, tänkte Asaf. ”Och jag plågades hela dagen.” (Psalm 73:2, 3, 13, 14)

¹¹ Hur tog Asaf itu med de här oroande känslorna? Förnekade han dem? Nej. Han berättade om dem i bön till Gud, som vi kan se av Psalm 73. Ett besök i templet blev vändpunkten för Asaf. När han var där kom han till den slutsatsen att hängivenhet för Gud fortfarande var den bästa kursen. När han nu hade fått sin andliga uppskattning förnyad, insåg han att Jehova hatade det som är ont och att onda människor förr eller senare kommer att få sitt straff. (Psalm 73:17–19) Det här gjorde att Asaf stärkte sin identitet som en ärofull tjänare åt Jehova. Han sade till Gud: ”Jag är ständigt hos dig, du har fattat tag i min högra hand. Med ditt råd leder du mig, och därefter för du mig till härlighet.” (Psalm 73:23, 24) Asaf började berömma sig av sin Gud igen. (Psalm 34:2)

De hade en stark känsla för vilka de var

12, 13. Ge några exempel på personer i Bibeln som var stolta över sitt förhållande till Gud.

¹² Ett sätt på vilket vi kan stärka vår kristna identitet är att undersöka och efterlikna tron hos lojala tillbedjare, som trots stora svårigheter kände sig mycket stolta över sitt förhållande till Gud. Vi kan tänka på Josef, Jakobs son. Vid unga år såldes han genom ett bedrägeri som slav och fördes till Egypten, hundratals kilometer från sin gudfruktige far och långt borta från den varma, trygga atmosfären i hans hem. När Josef var i Egypten hade han ingen människa som han kunde vända sig till för att få goda råd, och han ställdes inför prövande situationer som satte hans moral och hans tillit till Gud på prov. Men han gjorde en medveten ansträngning att bevara en stark känsla för vem han var, en Guds tjänare, och han förblev trogen mot det han visste var rätt. Han var stolt över att vara en tillbedjare av Jehova även i en fientlig omgivning, och han drog sig inte för att tala om hur han kände det. (1 Moseboken 39:7–10)

¹³ Åtta hundra år längre fram i tiden vägrade en tillfångatagen israelitisk flicka, som var slav åt den syriske härföraren Naaman, att glömma sin identitet som en Jehovas tillbedjare. Vid ett lämpligt tillfälle vittnade hon modigt om Jehova när hon talade om att Elisa var den sanne Gudens profet. (2 Kungaboken 5:1–19) Åratal senare genomförde den unge kung Josia, trots att han levde i en korrupt omgivning, omfattande religiösa reformer, lät reparera Guds tempel och förde nationen tillbaka till Jehova. Han kände sig stolt över sin tro och tillbedjan. (2 Krönikeboken, kapitel 34 och 35) Daniel och hans tre hebreiska kamrater i Babylon glömde inte sin identitet som tjänare åt Jehova, och de bevarade sin ostrafflighet till och med under stora påtryckningar och frestelser. De var uppenbarligen stolta över att vara tjänare åt Jehova. (Daniel 1:8–20)

Var stolt över vem du är

14, 15. Vad innefattas i att vi berömmer oss av vår kristna identitet?

¹⁴ Dessa tjänare åt Gud var framgångsrika därför att de kände sig stolta över sitt förhållande till Gud. Hur är det med oss i våra dagar? Vad innefattas i att vi berömmer oss av vår kristna identitet?

¹⁵ Först och främst innebär det att vi känner stor tacksamhet över att få tillhöra Guds folk som bär hans namn och att få hans välsignelse och godkännande. För Gud råder det inget tvivel om vilka det är som tillhör honom. Aposteln Paulus, som levde i en tid då det rådde stor religiös förvirring, skrev: ”Jehova känner dem som är hans.” (2 Timoteus 2:19; 4 Moseboken 16:5) Jehova är stolt över dem ”som är hans”. Han förklarar: ”Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten.” (Sakarja 2:8) Det står helt klart att Jehova älskar oss. Vårt förhållande till honom bör därför vara grundat på djup kärlek till honom. Paulus skrev: ”Om någon älskar Gud, då är denne känd av honom.” (1 Korinthierna 8:3)

16, 17. Varför kan de kristna, unga och gamla, vara stolta över sitt andliga arv?

¹⁶ Ungdomar som har uppfostrats som Jehovas vittnen gör väl i att undersöka om deras kristna identitet stärks tack vare ett personligt förhållande till Gud. De kan inte förlita sig enbart på sina föräldrars tro. Paulus skrev följande om var och en av Guds tjänare: ”För sin egen herre står eller faller han.” Därför fortsatte han: ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” (Romarna 14:4, 12) Det är uppenbart att ungdomar inte bara halvhjärtat kan fortsätta att godta sina föräldrars religion och samtidigt bevara ett nära, långvarigt förhållande till Jehova.

¹⁷ Under mänsklighetens hela historia har det funnits en obruten rad av vittnen för Jehova, från den trogne Abel – som levde för ungefär 6 000 år sedan – till den ”stora skaran” av nutida vittnen och vidare till skaror av tillbedjare av Jehova som kommer att kunna glädja sig åt en evig framtid. (Uppenbarelseboken 7:9; Hebréerna 11:4) Vi är de senaste i den här långa raden av trogna tillbedjare. Vilket värdefullt andligt arv vi har!

18. Hur skiljer våra värderingar och normer oss från världen?

¹⁸ Vår kristna identitet innefattar också de många värderingar, egenskaper, normer och kännetecken som visar att vi är kristna. Detta är ”Vägen”, den enda levnadsväg som är framgångsrik och som behagar Gud. (Apostlagärningarna 9:2; Efesierna 4:22–24) De kristna ”förvissar ... [sig] om allt” och ”håller fast vid det goda”! (1 Thessalonikerna 5:21) Vi förstår klart och tydligt den stora skillnaden mellan kristendomen och den värld som är avlägsnad från Gud. Jehova lämnar inte rum för några oklarheter i fråga om vad som är sann och vad som är falsk tillbedjan. Genom sin profet Malaki förklarade han: ”Ni skall åter se skillnaden mellan en rättfärdig och en ondskefull, mellan en som tjänar Gud och en som inte tjänar honom.” (Malaki 3:18)

19. Vad kommer de sanna kristna aldrig att bli?

¹⁹ Vad kan hjälpa oss att bevara en sund stolthet över vår Gud och en stark känsla för vår kristna identitet, med tanke på att det är så viktigt att vi i den här förvirrade världen berömmer oss av Jehova? Nyttiga förslag kommer att ges i nästa artikel. När du undersöker dessa kan du vara övertygad om följande: De sanna kristna kommer aldrig att bli offer för ”apateism”.

[Fotnoter]

Vi skyddar vår kristna identitet

”’Ni är mina vittnen’, lyder Jehovas uttalande.” (JESAJA 43:10)

1. Vilket slag av människor drar Jehova till sig?

NÄR du är i Rikets sal, se dig då omkring. Vilka är det du ser på den här platsen för tillbedjan? Du kanske ser ivriga ungdomar som uppmärksamt tar till sig av visheten från Bibeln. (Psalm 148:12, 13) Du ser förmodligen också familjefäder som gör sitt bästa för att behaga Gud i en värld där familjelivet inte står särskilt högt i kurs. Kanske får du också syn på äldre vänner som trofast lever upp till sitt överlämnande åt Jehova trots de besvär som hög ålder för med sig. (Ordspråksboken 16:31) Alla älskar de Jehova mycket. Och han fann behag i att dra dem till sig i ett nära förhållande. ”Ingen kan komma till mig”, försäkrade Guds Son, ”om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” (Johannes 6:37, 44, 65)

2, 3. Varför kan det vara svårt att bevara en stark medvetenhet om sin kristna identitet?

² Vi kan verkligen vara glada över att vi tillhör ett folk som Jehova godkänner och välsignar. Men det kan vara svårt att bevara en stark medvetenhet om sin kristna identitet i dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Det gäller särskilt ungdomar som har växt upp i kristna familjer. ”Jag var med vid de kristna mötena”, säger en ung man, ”men jag hade inga tydliga andliga mål och, uppriktigt sagt, ingen riktig önskan att tjäna Jehova.”

³ Somliga som uppriktigt vill tjäna Jehova känner sig splittrade på grund av kraftigt kamrattryck, inflytandet från den här världen och sina egna syndfulla böjelser. När vi utsätts för press kan det undan för undan göra att vi förlorar vår kristna identitet. Det är till exempel vanligt att man i den här världen anser att Bibelns moralnormer är gammalmodiga eller opraktiska i vår moderna tid. (1 Petrus 4:4) En del tycker att det inte är så viktigt att tillbe Gud på det sätt han vill. (Johannes 4:24) I sitt brev till efesierna säger Paulus att den här världen har en viss ”ande”, en dominerande inställning. (Efesierna 2:2) Denna ande utövar påtryckningar på människor att forma sitt tänkesätt efter hur de som inte känner Jehova tänker.

4. Hur betonade Jesus behovet av att vi skyddar vår klara och tydliga identitet som kristna?

⁴ Som överlämnade tjänare åt Jehova inser vi emellertid att det skulle vara tragiskt om någon av oss – ung eller gammal – förlorade sin kristna identitet. Vi kan ha en sund medvetenhet om vår kristna identitet endast om den är grundad på Jehovas normer och på vad han förväntar av oss. Vi är ju skapade till hans avbild. (1 Moseboken 1:26; Mika 6:8) I Bibeln liknas vår tydliga och klara identitet som kristna vid en ytterklädnad som alla kan se. Jesus gav den här varningen beträffande vår tid: ”Se! Jag kommer som en tjuv. Lycklig är den som håller sig vaken och bevarar sina ytterkläder, så att han inte går naken och folk får se hans skam.”a (Uppenbarelseboken 16:15) Vi vill inte lägga av våra kristna egenskaper och normer för uppförandet och låta Satans värld forma oss. Om det skulle hända, skulle vi förlora våra ”ytterkläder”. En sådan situation skulle vara beklaglig och skamlig.

5, 6. Varför är det viktigt med andlig stabilitet?

⁵ Om vi har en stark medvetenhet om vår kristna identitet, kommer det att inverka mycket på hur vi lever vårt liv. Hur då? Om någon som tillber Jehova skulle förlora den här identitetskänslan, skulle det kunna sluta med att han blir osäker och inte längre har en tydlig inriktning eller en klar målsättning i livet. I Bibeln varnas vi upprepade gånger för att vara obeslutsamma. Lärjungen Jakob sade varnande: ”Den som tvivlar är lik en våg på havet som drivs av vinden och blåses omkring. Ja, låt inte den människan inbilla sig att hon skall få något från Jehova; en obeslutsam man är han, ostadig på alla sina vägar.” (Jakob 1:6–8; Efesierna 4:14; Hebréerna 13:9)

⁶ Hur kan vi skydda vår kristna identitet? Vad kan hjälpa oss att göra oss mer medvetna om vårt stora privilegium att tillbe den Högste? Tänk noga på följande.

Befäst din kristna identitet

7. Varför är det viktigt att vi ber Jehova pröva oss?

⁷ Stärk ständigt ditt förhållande till Jehova. Det personliga förhållandet till Gud är det dyrbaraste en kristen äger. (Psalm 25:14; Ordspråksboken 3:32) Om vi börjar hysa tvivel angående vår kristna identitet, är det dags att vi noga granskar vårt förhållande till Jehova för att se hur starkt det är. Psalmisten vädjade passande: ”Pröva mig, Jehova, och sätt mig på prov, luttra mina njurar och mitt hjärta.” (Psalm 26:2) Varför är det viktigt att Jehova prövar oss? Därför att vi själva inte kan göra en rätt bedömning av våra verkliga motiv och innersta böjelser. Det är bara Jehova som kan utforska vår inre människa – våra motiv, tankar och känslor. (Jeremia 17:9, 10)

8. a) Hur kan det vara till nytta för oss att Jehova prövar oss? b) Hur har du fått hjälp att göra framsteg som kristen?

⁸ Genom att vi ber Jehova pröva oss vädjar vi till honom att sätta oss på prov. Han kan låta en situation utvecklas så att den avslöjar våra verkliga motiv och vårt hjärtetillstånd. (Hebréerna 4:12, 13; Jakob 1:22–25) Vi bör välkomna ett sådant prov, eftersom det ger oss möjlighet att visa djupet av vår lojalitet mot Jehova. Det kan visa om vi är ”fullständiga och hela i varje avseende och inte saknar något”. (Jakob 1:2–4) Och det kan leda till att vi växer andligen. (Efesierna 4:22–24)

9. Varför måste vi själva pröva om det vi tror är sant? Förklara.

⁹ Övertyga dig om att Bibeln är sann. Medvetenheten om vår identitet som tjänare åt Jehova kan försvagas om den inte är fast grundad på kunskap i Bibeln. (Filipperna 1:9, 10) Varje kristen – ung som gammal – behöver för sin egen del pröva om det han tror verkligen är den sanning som finns i Bibeln. Paulus uppmanade sina medtroende: ”Förvissa er om allt; håll fast vid det goda.” (1 Thessalonikerna 5:21) Kristna ungdomar som tillhör en familj som tjänar Gud måste inse att de inte kan leva på sina föräldrars tro. Salomos egen far, David, uppmanade honom: ”Lär känna din fars Gud och tjäna honom med odelat hjärta.” (1 Krönikeboken 28:9) Det skulle inte räcka med att den unge Salomo såg hur hans far byggde upp en stark tro på Jehova. Han måste själv lära känna Gud, och det gjorde han också. Han bönföll Gud: ”Ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan dra ut framför detta folk och så att jag kan dra in.” (2 Krönikeboken 1:10)

10. Varför är det inte fel att ställa uppriktiga frågor av rätt motiv?

¹⁰ En stark tro är grundad på kunskap. ”Så kommer då tron av det man hör”, skrev Paulus. (Romarna 10:17) Vad menade han med det? Han menade att vi genom att livnära oss av Guds ord stärker vår tro och förtröstan på Jehova, hans löften och hans organisation. Att vi ställer uppriktiga frågor om Bibeln kan leda till att vi får övertygande svar. I Romarna 12:2 finner vi dessutom det här rådet av Paulus: ”Förvissa er om vad som är Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” Hur kan vi göra det? Genom att skaffa oss ”den exakta kunskapen om ... sanningen”. (Titus 1:1) Jehovas ande kan hjälpa oss att förstå till och med svårfattliga ämnen. (1 Korinthierna 2:11, 12) Vi bör be om Guds hjälp när vi tycker att det är svårt att förstå en viss sak. (Psalm 119:10, 11, 27) Jehova vill att vi skall förstå hans ord, tro på det och lyda det. Han välkomnar uppriktiga frågor som ställs av rätt motiv.

Var fast besluten att behaga Gud

11. a) Vilken naturlig önskan kan snärja oss? b) Hur kan vi samla mod så att vi kan stå emot kamrattryck?

¹¹ Sök behaga Gud, inte människor. Det är bara naturligt att vi till viss del söker befästa vår identitet genom att tillhöra en grupp. Vi behöver alla ha vänner, och det känns bra för oss att vara accepterade av andra. Under ungdomstiden – och också senare i livet – kan kamrattrycket vara starkt och skapa en intensiv önskan att efterlikna och behaga andra. Men vänner och kamrater har inte alltid vårt bästa för ögonen. Ibland vill de bara ha sällskap av någon annan när de gör något orätt. (Ordspråksboken 1:11–19) När en kristen ger efter för negativt kamrattryck försöker han vanligen dölja sin identitet. (Psalm 26:4) ”Låt er inte formas efter uppförandet i världen omkring er”, varnade aposteln Paulus. (Romarna 12:2, The Jerusalem Bible) Jehova ger oss den inre styrka vi behöver för att stå emot alla påtryckningar utifrån. (Hebréerna 13:6)

12. Vilken princip och vilket exempel kan styrka oss att stå fasta i tron när det gäller att förtrösta på Gud?

¹² När påtryckningar utifrån hotar att förstöra vår kristna identitetskänsla, är det bra att vi påminner oss att vår lojalitet mot Gud är mycket viktigare än den allmänna uppfattningen, den inriktning som flertalet har. Orden i 2 Moseboken 23:2 ger oss en säker princip: ”Du skall inte följa mängden för onda syften.” När de flesta av Kalebs medisraeliter tvivlade på Jehovas förmåga att hålla sina löften, vägrade Kaleb bestämt att följa mängden. Han var övertygad om att Guds löften var pålitliga, och han blev rikt välsignad för sin ståndpunkt. (4 Moseboken 13:30; Josua 14:6–11) Är du lika villig att stå emot trycket från den allmänna opinionen för att skydda ditt förhållande till Gud?

13. Varför är det förståndigt att vi gör vår kristna identitet känd?

¹³ Gör din kristna identitet känd. Uttrycket ”anfall är bästa försvar” är mycket passande när vi står upp för vår kristna identitet. När trogna israeliter stötte på motstånd i sina ansträngningar att göra Jehovas vilja på Esras tid, sade de: ”Vi är tjänare åt himlens och jordens Gud.” (Esra 5:11) Om vi låter oss påverkas av motstånd och kritik från fientligt inställda människor, kan vi bli lamslagna av fruktan. En önskan att behaga alla och envar kommer att försvaga vår beslutsamhet. Så låt dig inte skrämmas. Det är alltid bra att du tydligt talar om för andra att du är ett Jehovas vittne. Du kan lugnt men bestämt förklara dina värderingar för andra, vad du tror och din ställning som kristen. Låt andra få veta att du är fast besluten att upprätthålla Jehovas höga normer i fråga om moral. Gör klart att din kristna ostrafflighet inte är förhandlingsbar. Visa att du är stolt över dina värderingar i moralfrågor. (Psalm 64:10) Det är en styrka och ett skydd för dig att framstå som en orubblig kristen, och det kan rentav få någon att vilja veta mer om Jehova och hans folk.

14. Bör hån eller motstånd göra oss missmodiga? Förklara.

¹⁴ Ja, somliga kan komma att håna eller motstå dig. (Judas, vers 18) Om andra inte reagerar positivt när du försöker förklara dina värderingar för dem, bli då inte missmodig. (Hesekiel 3:7, 8) Hur beslutsam du än är, kommer du aldrig att kunna övertyga dem som inte vill låta sig övertygas. Tänk på farao. Inga plågor eller underverk – inte ens förlusten av faraos förstfödde – kunde övertyga honom om att Mose talade på Jehovas vägnar. Låt därför inte människofruktan lamslå dig. Förtröstan och tro på Gud kan hjälpa oss att övervinna fruktan. (Ordspråksboken 3:5, 6; 29:25)

Lär av det förgångna, bygg för framtiden

15, 16. a) Vad är vårt andliga arv? b) Vilken nytta har vi av att tänka på vårt andliga arv i ljuset av Guds ord?

¹⁵ Vårda ditt andliga arv. De kristna har nytta av att tänka på sitt rika andliga arv i ljuset av Guds ord. Detta arv innefattar sanningen i Jehovas ord, hoppet om evigt liv och äran att få representera Gud som förkunnare av de goda nyheterna. Kan du se att du har en plats bland hans vittnen, i den privilegierade grupp människor som har fått uppdraget att utföra det livräddande arbetet med att predika om Guds kungarike? Kom ihåg att det är Jehova själv som intygar: ”Ni är mina vittnen.” (Jesaja 43:10)

¹⁶ Du kan fråga dig: ”Hur dyrbart är det andliga arvet för mig? Sätter jag så stort värde på det att det viktigaste i livet är att göra Guds vilja? Uppskattar jag det så mycket att det ger mig kraft att stå emot varje frestelse som skulle kunna göra att jag förlorade det?” Vårt andliga arv kan också ge oss en stark känsla av andlig säkerhet som vi bara kan finna inom Jehovas organisation. (Psalm 91:1, 2) Att vi tänker på anmärkningsvärda händelser i Jehovas organisations nutida historia kan få oss att förstå att ingenting kan utplåna Jehovas folk från jordens yta. (Jesaja 54:17; Jeremia 1:19)

17. Vad behöver vi göra mer än att förlita oss på vårt andliga arv?

¹⁷ Vi kan naturligtvis inte förlita oss enbart på vårt andliga arv. Vi måste alla utveckla ett nära förhållande till Gud. Sedan Paulus hade arbetat hårt för att bygga upp tron hos de kristna i Filippi, skrev han till dem: ”Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, inte bara under min närvaro, utan nu mycket villigare under min frånvaro, så fortsätt att med fruktan och bävan arbeta på er egen räddning.” (Filipperna 2:12) Vi kan inte förtrösta på någon annan för att bli räddade.

18. Hur kan kristen verksamhet stärka medvetenheten om vår kristna identitet?

¹⁸ Var upptagen i kristen verksamhet. Det har sagts att ”arbete danar den personliga identiteten”. De kristna har i våra dagar fått det viktiga uppdraget att predika de goda nyheterna om Guds upprättade kungarike. Paulus förklarade: ”Eftersom jag i själva verket är en apostel för nationerna, ärar jag min tjänst.” (Romarna 11:13) Vårt predikoarbete skiljer oss från världen, och att vi tar del i det utgör en betydande del av vår kristna identitet. Om vi engagerar oss i annan teokratisk verksamhet, till exempel de kristna mötena, arbetet med att bygga platser för tillbedjan, ansträngningarna att hjälpa nödställda osv., kan vi fördjupa medvetenheten om vår kristna identitet. (Galaterna 6:9, 10; Hebréerna 10:23, 24)

Tydlig identitet, påtagliga välsignelser

19, 20. a) Vilken nytta har du personligen haft av att vara kristen? b) Vad är det som ger oss vår verkliga identitet?

¹⁹ Tänk för ett ögonblick på den nytta och de många fördelar vi har av att vara sanna kristna. Vi har förmånen att personligen vara erkända av Jehova. Profeten Malaki sade: ”Då talade de som fruktar Jehova med varandra, var och en med sin kamrat, och Jehova gav akt och lyssnade. Och en minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn.” (Malaki 3:16) Gud kan betrakta oss som sina vänner. (Jakob 2:23) Vi får ett bättre liv därför att vi har ett tydligt syfte och en verklig mening med det och därför att vi sätter upp nyttiga, givande mål. Och vi har hoppet om en evig framtid. (Psalm 37:9)

²⁰ Glöm aldrig att det som bestämmer din verkliga identitet och ditt värde är hur Gud betraktar dig, inte vad andra människor kan tänka om dig. Andra kan bedöma oss efter bristfälliga mänskliga normer. Men det är Guds kärlek och hans personliga intresse som är den verkliga måttstocken för hur mycket vi är värda – vi tillhör honom. (Matteus 10:29–31) Vår egen kärlek till Gud kan å andra sidan ge oss den starkaste identitetskänslan och den tydligaste inriktningen i livet. ”Om någon älskar Gud, då är denne känd av honom.” (1 Korinthierna 8:3)

[Fotnoter]