Paul, som miste sin fru i cancer, förklarar varför han uppskattade att bli bortbjuden. Han berättar: ”Ibland har man ingen lust att umgås med någon eller tala om sin situation. Men efter en kväll tillsammans med vänner känner man sig mycket bättre. Man känner sig inte så ensam. Man vet att människor bryr sig om en, och det gör situationen lättare.”b

Paul, som nämndes nyss, är ett exempel på hur svårt det kan vara att låta bli att leva kvar i det förgångna. Han säger: ”Min fru och jag var som två unga träd som hade växt ihop. Men när det ena trädet dog och togs bort, blev det andra kvar och såg missbildat ut. Det kändes så främmande att stå där ensam.”

Herbert, som blev ensam för sex år sedan, säger: ”Vad jag särskilt har uppskattat är de stunder då de som besökt mig bara suttit tysta och lyssnat på mig, medan jag berättat vilka minnen och tankar som ligger och mal i huvudet på mig. Jag förstår att det inte alltid var så roligt att vara tillsammans med mig, men jag uppskattade den empati de visade.” Det som Paul speciellt kände sig rörd av var när en mogen vän med jämna mellanrum kom och frågade honom hur han klarade av situationen känslomässigt. Paul säger: ”Jag uppskattade hans uppriktighet och hans milda, vänliga sätt och berättade därför ofta hur jag kände mig för tillfället.” (Ordspråksboken 18:24)