Vi kan ta Alex som exempel. Han är äldste och var nygift när hans hustru helt oväntat dog i en obotlig sjukdom. En empatisk resande tillsyningsman brukade säga några tröstande ord till Alex när de träffades. Han hade också förlorat sin hustru i döden men var nu omgift. Han beskrev hur bräcklig han hade känt sig och hur hans känslor hade tyngt ner honom. Det gick bra när han var tillsammans med andra i tjänsten och på mötena. Men när han gick in på sitt rum och stängde dörren om sig kände han sig fruktansvärt ensam. ”Det var skönt att höra att jag inte var onormal och ensam om mina känslor”, säger Alex. Ja, ”ett ord i rätt tid” kan verkligen vara till tröst och hjälp när man är bedrövad. (Ords. 15:23)

En annan äldstebroder, som pratat mycket med sådana som förlorat sin man eller hustru i döden, kände att han ville uppmuntra Alex. Han framhöll kärleksfullt och med medkänsla att Jehova vet hur vi känner det och vad vi behöver. ”Om du någon gång i framtiden känner ett behov av en livskamrat så har Jehova gett möjligheten att gifta om sig”, sade brodern. Naturligtvis kan inte alla som vill gifta om sig göra det. Men Alex funderade på det brodern sade. Han säger: ”När man påminns om att det är Jehova som har gett oss den möjligheten, befrias man från de negativa tankarna att man skulle svika den man har varit gift med eller vara illojal mot Jehovas äktenskapsanordning om man gifter om sig.” (1 Kor. 7:8, 9, 39)

Alex medger: ”När man förlorar sin äkta hälft fylls sinnet av negativa tankar.” Han kommer ihåg att han frågade sig själv: ”Kunde jag ha gjort på något annat sätt? Kunde jag ha varit mer omtänksam och förstående?” Han fortsätter: ”Jag ville inte vara ensam. Jag ville inte vara singel. Det är oerhört svårt att hejda de här tankarna, för man påminns varenda dag om att man är ensam.”

Alex talar av egen erfarenhet: ”Om vi gör vår del och tar till oss av det Jehova ger för att vi ska vara andligt starka, kommer vi att få ’kraft som är över det normala’ så att vi kan uthärda vad vi än kan få gå igenom.” (2 Kor. 4:7)