³ Har du svårt för att inbegripa telefonvittnande i din tjänst? En broder erkänner: ”Jag vill inte att någon skall ringa hem till mig för att sälja något, och därför har jag en spärr mot den här formen av vittnande.” Men efter att ha ringt två telefonsamtal sade han: ”Jag gillar det verkligen! Jag trodde aldrig att det skulle hända, men jag tycker verkligen om det! Människor är avspända när de talar i telefon, och man har allt man behöver inom räckhåll. Det här är fantastiskt!” En syster reagerade på liknande sätt: ”Jag var inte direkt ivrig att få vittna per telefon. Uppriktigt sagt ville jag inte göra det. Men jag försökte och upptäckte att det var mycket givande. Jag har 37 återbesök som är resultat av telefonvittnande och fler studier än jag kan ta hand om!” Om du är villig att pröva på telefonvittnande, kan även du få framgång.

¹⁶ Ta första steget: En 15-årig syster började tjänsten en förmiddag med att ringa ett samtal. Hon talade med en kvinna som ville ha ett exemplar av ”Kunskapsboken”. När systern överlämnade boken hemma hos kvinnan, ville kvinnan veta hur den unga systern hade fått reda på hennes telefonnummer, eftersom hon hade hemligt nummer. Systern hade slagit numret av misstag! Kvinnan tackade ja till ett studium och är nu en odöpt förkunnare.

¹⁷ En syster tog ut ett telefondistrikt, men under tre veckor dröjde hon med att bearbeta det på grund av rädsla. Vad gav henne mod att börja? Hon kom att tänka på artikeln ”När jag är svag, då är jag full av kraft” i Vakna! för 22 januari 1997. Den handlade om ett Jehovas vittne som förkunnar per telefon trots fysiska begränsningar. Systern sade: ”Jag vände mig i bön till Jehova och bad om styrka. Jag bad honom hjälpa mig att säga de rätta orden i min framställning.” Vad blev resultatet av denna första dag som hon vittnade per telefon? Hon berättar: ”Jehova besvarade min bön. Människor lyssnade på mig, och jag fick löfte om ett återbesök.” Längre fram ledde hennes telefonvittnande till ett bibelstudium. Hon avslutade med att säga: ”Jehova har lärt mig ännu en gång att förtrösta på honom och inte på mig själv.” — Ords. 3:5.