En kvinna som hörde en biblisk föreläsning på nahuatl för första gången sa: ”Vi har gått på möten i tio år och gått därifrån med huvudvärk, eftersom vi inte förstår spanska så bra. Nu känns det som vi har fått ett nytt liv!” Juan är sextio år och hade studerat Bibeln och gått på spanska möten i åtta år tillsammans med fru och barn utan att göra några framsteg. Men sedan började han studera på nahuatl, och inom ett år var han ett döpt Jehovas vittne.

I San Agustín Oapan förbjöds Jehovas vittnen att predika från hus till hus, eftersom man var rädd att det skulle få människor att sluta skänka pengar till de religiösa festligheterna. Florencio och några andra Jehovas vittnen med nahuatl som modersmål var ute och förkunnade när tre av dem blev gripna. Inom tjugo minuter hade det samlats en folkskara som ville ta itu med dem.

”De ville egentligen döda oss på en gång”, berättar Florencio. ”Några tyckte att vi skulle bindas och kastas i floden så vi drunknade. De satte oss i fängelse över natten. Nästa dag kom ett Jehovas vittne som var advokat och två andra bröder för att hjälpa oss. De slängdes också i fängelset. Till slut bestämde myndigheterna att vi kunde släppas om vi genast lämnade staden.” Trots detta hade det bildats en församling på platsen bara ett år senare med 17 döpta vittnen och omkring 50 närvarande på mötena.

I Coapala blev Alberto, ett Jehovas vittne, inbjuden att vara med och fira en lokal religiös högtid. Han tackade nej och sattes i fängelse. Allmänheten kallades till ett möte, och några krävde att Alberto skulle hängas för att avskräcka alla som hade funderat på att omfatta hans religion och överge de lokala sedvänjorna. Andra vittnen försökte få honom frisläppt, men de blev också gripna. Först när den två veckor långa högtiden var över fick de lämna fängelset. Eftersom motståndet fortsatte blev det nödvändigt att söka hjälp på högre ort, och man fick då ett beslut som satte stopp för förföljelsen. Det är intressant i sammanhanget att den hätskaste motståndaren en kort tid senare började studera Bibeln och blev döpt. Nu finns det en församling i Coapala.

Sonia är heltidsförkunnare, och hon förklarar varför hon ville anta utmaningen: ”Bara två timmar från mitt hem bor 6 000 gästarbetare som talar nahuatl. De bor i skjul och bevakas av vakter. De är utsatta och förtryckta. Deras situation har gjort mig väldigt illa till mods, eftersom själva rötterna till vår kultur kommer från dem, och en gång gick de med högburet huvud. Vi har predikat för dem på spanska i tjugo år, men de har inte kunnat ta till sig och inte varit särskilt intresserade. Men när jag lärde mig några ord på deras språk förändrades allt. De samlades runt mig för att lyssna. Jag frågade en av kvinnorna om hon ville lära mig nahuatl om jag lärde henne läsa och skriva. Nu är jag känd som ’kvinnan med språket’. Jag känner mig som en missionär i mitt eget land.” I dag finns det en nahuatl-församling i det området.

Maricela är också en heltidsförkunnare som lär sig nahuatl. Hon hade börjat studera Bibeln med 70-årige Félix. Studiet hölls på spanska. Men när hon lärde sig mer nahuatl kunde hon börja förklara olika saker på hans eget språk. Det betydde mycket. Hon blev rörd när Félix frågade: ”Lyssnar Jehova om jag talar med honom på nahuatl?” Félix blev tacksam över att Jehova förstår alla språk. Han går regelbundet på mötena trots att han måste gå i en och en halv timme för att komma dit, och nu är han också döpt. Maricela säger: ”Jag är så glad att få samarbeta med ängeln som har goda nyheter att förkunna för alla människor!” (Uppenbarelseboken 14:6, 7)