Plötsligt slut på den allmänna ordningen

Vid åttatiden på kvällen den 6 april 1994 omkom Rwandas och Burundis presidenter, som båda tillhörde hutustammen, i en flygkrasch i Kigali. Den natten hördes polisernas visselpipor överallt i huvudstaden, och vägarna spärrades av. Tidigt på morgonen började sedan soldater och män beväpnade med macheter döda människor som tillhörde tutsistammen. Ntabana Eugène — Jehovas vittnens platstillsyningsman i Kigali — hans hustru, hans son och hans dotter var bland de första som blev massakrerade.

En europeisk familj bland Jehovas vittnen hade studerat Bibeln med flera grannar som tillhörde tutsistammen. Nio av dessa grannar tog sin tillflykt till den europeiska familjens hem, när galna mördare gick från hus till hus. Inom några minuter var ett 40-tal plundrare inne i huset. De slog sönder saker och välte omkull möbler. Tyvärr blev tutsigrannarna dödade, men de andra fick komma undan med livet i behåll, trots att de hade försökt rädda sina grannar.

Slakten pågick i flera veckor. Till slut hade uppskattningsvis 500.000 eller fler rwandier dödats. Tusentals flydde för sina liv, i synnerhet tutsier.

I juli hade de tutsidominerade styrkorna, den rwandiska patriotiska fronten, besegrat de hutudominerade regeringsstyrkorna. Därefter började hutuer fly ut ur landet i hundratusental. Det blev kaos när två miljoner eller fler rwandier sökte skydd i hastigt upprättade läger i grannländerna.

De försökte hjälpa varandra

Två av de sex som arbetade vid Jehovas vittnens översättningskontor i Kigali tillhörde tutsistammen — Ananie Mbanda och Mukagisagara Denise. Hutubröderna lyckades skydda dem några veckor. Men i slutet av maj 1994 blev dessa två tutsivittnen dödade.

Med risk för, och rentav till priset av, sitt eget liv sökte Jehovas vittnen skydda medkristna som hade annan etnisk bakgrund. (Johannes 13:34, 35; 15:13) Mukabalisa Chantal, till exempel, tillhör tutsistammen. När medlemmar av den rwandiska patriotiska fronten letade efter hutuer i den stadionanläggning där hon befann sig, ingrep hon till förmån för sina vänner av hutustammen. Även om rebellerna blev irriterade över hennes ansträngningar, sade en av dem: ”Ni Jehovas vittnen har verkligen ett starkt och obrytbart broderskap. Er religion är den bästa som finns!”

Sammanlagt blev omkring 400 Jehovas vittnen dödade i de etniska oroligheterna. Men de dödades inte av medvittnen. Tutsi- och hutumedlemmar av de katolska och protestantiska kyrkorna däremot slaktade tusentals medtroende.