NYA UPPDRAG OCH NYA UTMANINGAR

Efter tre år i kretstjänsten frågade Betel om vi kunde tänka oss att flytta till Taiwan. Där skulle vi arbeta på det amiska fältet. Avfällighet hade blivit ett problem där, och det behövdes en broder som kunde japanska flytande för att hjälpa till.a Vi älskade vårt liv i Japan, så det här var inget lätt beslut. Men Harvey hade fått lära sig att aldrig tacka nej till ett uppdrag, så vi bestämde oss för att åka.

Vi kom till Taiwan i november 1962. Där fanns det 2 271 förkunnare, och de flesta av dem tillhörde amifolket. Men innan vi kunde göra något behövde vi lära oss mandarin. Det enda vi hade var en lärobok och en lärare som inte kunde någon engelska. Men vi fick kläm på det.

Vi hade inte varit i Taiwan så länge när Harvey blev landstjänare. Det var ett litet avdelningskontor, så Harveys uppgifter på kontoret tog inte all hans tid. Och det gjorde att han kunde samarbeta med vännerna på det amiska fältet i upp till tre veckor i månaden. Han var även områdestillsyningsman, så då och då fick han hålla tal på sammankomster. Harvey hade kunnat hålla alla talen på japanska, och de amiska vännerna hade förstått. Men det var bara tillåtet att hålla religiösa möten på mandarin, så Harvey fick hålla talen på knagglig mandarin och en broder tolkade dem till amiska.

LITTERATUR PÅ AMISKA

Harvey förstod att de amiska vännerna hade svårt att göra andliga framsteg när många inte var läskunniga och de inte hade någon litteratur. Amiskan hade nyligen fått ett skriftspråk, så det verkade vara en bra idé att lära vännerna att läsa på sitt eget språk. Det här var verkligen inget litet projekt, men så småningom kunde vännerna studera på egen hand. I slutet av 60-talet började det komma litteratur på amiska, och 1968 kom det första numret av Vakttornet.

Men myndigheterna tillät inte att vi spred litteratur på något annat språk än mandarin. Så för att undvika problem använde vi oss av lite olika lösningar. Ett tag gav vi ut Vakttornet i en upplaga med både mandarin och amiska. Och om det var någon som undrade vad vi höll på med, så såg det ut som att vi lärde ut mandarin till lokalbefolkningen. Sedan dess har Jehovas organisation gett ut mycket litteratur på amiska för att hjälpa dessa fina människor att få sanningen. (Apg. 10:34, 35)

EN RENING

På 60- och 70-talet var det många amiska vänner som inte levde enligt Bibelns principer. De hade inte riktigt förstått Jehovas normer, så en del levde omoraliskt, drack för mycket eller använde tobak och betelnöt. Harvey besökte många församlingar och försökte hjälpa dem att förstå hur Jehova såg på sådana här saker. Och det var på ett av de besöken vi upplevde det som jag berättade om i inledningen.

Ödmjuka bröder och systrar var villiga att göra förändringar, men tyvärr var det många som inte ville göra det. Under en 20-årsperiod dalade antalet förkunnare i Taiwan från mer än 2 450 till omkring 900. Det kändes väldigt nedslående. Men vi visste att Jehova inte kunde välsigna en organisation som inte var ren. (2 Kor. 7:1) Med tiden anpassade sig alla till Jehovas normer, och tack vare Jehovas välsignelse finns det nu mer än 11 000 förkunnare i Taiwan.

Från 80-talet och framåt hade det varit en enorm andlig utveckling på det amiska fältet. Och Harvey kunde ägna sig mer åt de mandarintalande vännerna. Han var så glad över att kunna hjälpa flera män som var gifta med systrar att komma med i sanningen. Jag minns hur glad han var när han berättade att en av de här männen hade bett till Jehova för första gången. Jag är också glad över att ha kunnat hjälpa många ödmjuka människor att lära känna Jehova. En av dem hade två barn som så småningom började på avdelningskontoret i Taiwan, och jag var förstås väldigt glad över att få vara där tillsammans med dem.