Visselspråket – ett sinnrikt sätt att ”tala”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I MEXIKO

◼ I Oaxaca i Mexiko lever indianfolket mazatekerna. De har varken mobiltelefoner eller vanliga telefoner. Ändå kan de kommunicera på cirka två kilometers avstånd, till exempel när de arbetar på sina kaffeplantager på bergssluttningarna. Vad är hemligheten? För länge sedan utvecklade mazatekerna en variant av sitt språk som bygger på visslingar. En ung mazatek som heter Pedro säger: ”Det språk vi talar är ett tonspråk. Så när vi visslar följer vi samma ton och rytm som när vi talar. Och vi visslar enbart med läpparna, inte med hjälp av fingrarna.”a

Pedros vän Fidencio förklarar fördelen med visselspråket: ”Vi använder det här språket för att kommunicera över långa avstånd, och det är oftast korta samtal. Låt säga att en pappa har skickat i väg sin son till affären för att köpa tortillas men glömt att be honom köpa tomater. Om sonen är för långt borta för att pappan ska kunna ropa till honom kan han meddela sig med honom genom att vissla.”

Ibland kommunicerar också Jehovas vittnen med varandra på visselspråket. Pedro förklarar: ”När jag ska besöka isolerade distrikt och vill fråga en kristen broder om han vill följa med behöver jag inte gå hela vägen hem till honom. Det räcker med att jag visslar.”

”För att vi ska veta vem det är som ’talar’”, säger Pedro, ”har var och en av oss en egen visselsignal. Vanligtvis är det bara männen som använder visselspråket. Kvinnor kan förstå språket och använda det för att kommunicera med de andra i sin familj, men de skulle inte använda det för att kommunicera med vilken man som helst. Det skulle anses opassande.”