Kom ihåg lärjungen Jakobs ord, som vi läste tidigare: ”Bekänn ... öppet era synder för varandra och be för varandra, så att ni kan bli läkta.” Sedan tillade Jakob: ”En rättfärdig mans ödmjuka bön har stor kraft när den är i verksamhet.” (Jakob 5:16) En ”rättfärdig” man kan vara en av ”de äldste i församlingen”, som Jakob nämnde i vers 14. I den kristna församlingen finns det äldste, andligt sett ”äldre män”, som är förordnade att hjälpa dem som vill få Guds förlåtelse. Nej, de äldste kan inte frikänna någon från synd, för ingen människa har myndighet att förlåta en annan människas synder mot Gud.a Men de äldste är andligt kvalificerade att tillrättavisa och föra en person ”till rätta igen” när han har begått en allvarlig synd. De hjälper honom att inse allvaret i sin synd och behovet av att ändra sinne. (Galaterna 6:1)

Vi vänder oss till Jakobs brev igen, och där hittar vi de här uppmuntrande orden: ”Är någon bland er [andligt] sjuk? Då skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den sjuke frisk, och Jehova skall resa upp honom. Och om han har begått synder, skall det förlåtas honom.” (Jakob 5:14, 15)

Även här ser vi att de äldste ska fylla de behov som finns i församlingen. Hur då? Inte enbart genom att lyssna till en bekännelse. Andlig sjukdom finns med i bilden, och därför behöver man vidta åtgärder för att ”göra den sjuke frisk”. Jakob nämner två saker som man kan göra.

Först talar Jakob om att ”smörja in honom [den sjuke] med olja”. Det syftar på den läkande kraft som Guds ord har. Aposteln Paulus förklarade att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft ... och kan bedöma hjärtats tankar och avsikter”. Det kan med andra ord nå djupt in i en persons sinne och hjärta. (Hebréerna 4:12) De äldste kan med hjälp av Bibeln visa den som är andligt sjuk vad som är orsaken till problemet och hjälpa honom eller henne att göra det som behövs för att få ett gott förhållande till Gud.

Sedan nämner Jakob ”trons bön”. De äldstes böner förändrar inte hur Gud utövar rättvisa, men de har ändå betydelse för Gud, som gärna vill förlåta synder på grundval av Kristi lösenoffer. (1 Johannes 2:2) Gud är beredd att hjälpa alla syndare som uppriktigt ändrat sinne och som har ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apostlagärningarna 26:20)