Bibelns syn
Är det fel att tävla?
TVÅ äldre män sitter i en park en solig dag och spelar ett parti dam. I närheten hörs ljudet av barn som skriker och springer omkring och leker tafatt. Lite längre bort håller en grupp ungdomar på att spela basketboll. Ja, varje dag har vi runt om oss både ungdomar och äldre som gläder sig åt idrott och spel. De som deltar försöker i de flesta fall göra sitt allra bästa. Så är det kanske också för din del.
Men skulle man kunna säga att det är fel med sådana vänskapliga former av tävlande? Många är medvetna om aposteln Paulus’ förmaning i Galaterna 5:26, där han nämner att kristna inte bör ”egga upp varandra till inbördes tävlan”. Skulle det, med tanke på detta, vara opassande för kristna att tävla i idrott och spel som fritidsaktivitet?
Enkelt uttryckt: Nej. Varför det? Låt oss helt kort se på idrottens och spelens historia innan vi besvarar den frågan.
Idrottens och spelens historia
Redan i forna tider deltog man i idrott och spel, och det har varit ett konstant inslag historien igenom — även i Guds folks historia. Ordet ”boll” förekommer faktiskt i Bibeln. I Jesaja 22:18, där det talas om Jehovas förkastelsedomar över onda män, sägs det: ”Han kommer ... att rulla ihop ... [dem] hårt, som en boll.” En del av dagens bollar — till exempel för golf och baseboll — görs fortfarande av hårt lindat material. Enligt den vanliga engelska bibelöversättningen lyder denna vers: ”Han kommer att ... kasta dig som en boll.” För att denna jämförelse skall vara relevant, måste bollar ha använts av dem som levde på den tiden.
Dessutom finner vi i Bibeln händelsen med patriarken Jakob som brottas med en ängel. Den här berättelsen verkar förutsätta någon tidigare inövad färdighet från Jakobs sida, eftersom det var en oavgjord kamp som pågick i flera timmar. (1 Moseboken 32:24—26) Det är intressant att lägga märke till att berättelsen, enligt en del forskare, kan antyda att Jakob hade viss kännedom om brottningsregler. Israeliterna höll troligen också på med bågskytte — en annan idrott som krävde övning och färdighet. (1 Samuelsboken 20:20; Klagovisorna 3:12) Löpning var en annan idrottslig kamp, som män i gamla tider övade och tränade sig för. — 2 Samuelsboken 18:23—27; 1 Krönikeboken 12:8.
Spel som aktiverade sinnet — som att lägga fram olika gåtor — var tydligen populära och mycket uppskattade. Det kanske mest framträdande exemplet på detta är då Simson lägger fram en gåta för filistéerna. — Domarna 14:12—18.
I de kristna grekiska skrifterna används ibland idrott och spel som bildliga uttryck för kristet liv. Så är det till exempel i 1 Korinthierna 9:24, 25, där Paulus hänvisar till en idrottsmans energiska träningsprogram och tillämpar det på en kristens behov av självdisciplin, självbehärskning och uthållighet. Det är också uppenbart att Jehova införlivade lekfulla drag i mycket av sitt skaparverk, för både människor och djur skaffar sig tillfällen att leka. — Job 40:20; Sakarja 8:5; jämför Hebréerna 12:1.
När tävlandet går för långt
Vad menade då aposteln Paulus när han sade till medkristna att de inte skulle bli sådana som ”eggar upp varandra till inbördes tävlan”? (Galaterna 5:26) Svaret framgår av sammanhanget. Paulus inleder detta uttalande med att uppmana dem att inte ”bli självupptagna” eller, som andra bibelöversättningar uttrycker det, ”stolta”, ”egenkära” eller ”lystna efter fåfäng ära”. Jakten efter berömmelse och ära var utbredd bland idrottsmän på Paulus’ tid.
På liknande sätt är det i vår skrytsamma värld. Fler och fler idrottsmän skryter och riktar uppmärksamheten på sig själva och sina förmågor. En del går så långt att de förringar andra. Glåpord, anklagelser och förnedrande ord har snabbt blivit normalt. Allt detta skulle vara att ”egga upp ... till inbördes tävlan”, och det skulle resultera i det som Paulus hänvisar till i den avslutande delen av Galaterna 5:26 — avund.
Under sämsta förhållanden leder ett obalanserat tävlande till bråk och kan till och med leda till dödsfall. Tänk på mötet mellan Sauls män och de män som var med David i Gibeon, när Abner och Joab gick med på att ”låta de unga männen stiga upp och utöva en idrott inför [dem]”. (2 Samuelsboken 2:14—32, Tanakh) Detta tycks syfta på en brottningstävling av något slag. Vad slags tävling det än var fråga om, urartade den snabbt till en våldsam och blodig strid.
En balanserad syn
Idrott och spel i rekreationssyfte bör vara uppbyggande — inte nedbrytande. Vi kan uppnå detta genom att ha en rätt syn på det och komma ihåg att vårt värde inför Gud och våra medmänniskor inte har något att göra med våra förmågor i idrotter eller spel.
Det skulle vara dåraktigt av oss att låta känslor av överlägsenhet stiga upp inom oss på grund av fysiska eller mentala förmågor. Låt oss därför undvika den otillbörliga världsliga tendensen att rikta uppmärksamheten på sig själv, så att vi inte uppväcker avund hos andra, för kärleken skrävlar inte. (1 Korinthierna 13:4; 1 Petrus 2:1) Och även om det är rimligt att förvänta spänning, spontana utbrott av entusiasm och hejarop bland lagkamrater, önskar vi inte förlora kontrollen över sådana känslor och bli skrytsamma.
Vi vill aldrig bedöma andras värde efter deras förmågor i idrott och spel. Likaså vill vi inte tänka att vi är mindre värda därför att vi saknar en viss färdighet. Betyder det att det skulle vara fel att räkna mål eller poäng? Inte nödvändigtvis. Men vi bör komma ihåg hur betydelselöst varje spel är — människors sanna värde beror inte på hur mycket de presterar. I lagspel byter en del lag regelbundet sammansättningen av spelare, så att det inte bara blir en laguppsättning som vinner hela tiden.
Kristna bör också ha i minnet att även om idrott och spel nämns i Bibeln, så sker detta bara sparsamt. Det vore ett misstag att dra slutsatsen att bara för att idrott omnämns i Bibeln utgör det ett oförbehållsamt godkännande av all idrott eller sport. (Jämför 1 Korinthierna 9:26 med Psalm 11:5.) Paulus konstaterade också att ”den kroppsliga övningen är ... nyttig till litet; men den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt”. — 1 Timoteus 4:8.
På sin rätta plats är idrott och spel underhållande och välgörande. Bibeln fördömer inte allt tävlande, utan endast tävlande som uppväcker fåfänga, rivalitet, penningbegär, avund eller våld.