FÖNSTERGALLER

Ramverk med parallellt monterade stänger eller ribbor av trä. Fönstergaller har i århundraden varit en vanlig syn i Mellanöstern. De bidrar till att hålla huset svalt, eftersom de skärmar av direkt solljus men ändå låter luften passera igenom. Dessutom gör de husen vackrare. På Bibelns tid hade vissa hus fönster på bottenvåningen som vette in mot en gårdsplan och andra som vette ut mot gatan. Fönstren mot gatan satt ofta högt upp på väggen eller i takkammaren och var försedda med galler.

Genom ett gallerfönster kunde man se vad som försiggick utanför utan att själv ses utifrån. I Deboras och Baraks sång sägs det att den dräpte Siseras mor blickade ut genom fönstret och förgäves spejade efter sin son ”genom gallret”. (Dom 5:1, 28) Det var från ett fönster med galler man kunde blicka ner och se ”en ung man som saknade ett förståndigt hjärta” möta en prostituerad. (Ord 7:6–13) Och i Höga Visan 2:9 talas det om någon som ”stirrar genom fönstren, kastar en blick genom gallren”.

En del fönstergaller var tydligtvis försedda med gångjärn, så att de kunde öppnas och stängas. Fönstren i Daniels takkammare, genom vilka man kunde se honom då han bad till Jehova tre gånger om dagen, kan ha haft galler som kunde öppnas och stängas. (Dan 6:10)