-
Varför tillåter Gud lidandet?Vakna! – 2006 | November
-
-
Varför har Gud inte ingripit?
Genom att förleda Adam och Eva till att välja att vara oberoende av sin Skapare grundade Satan faktiskt en familj som i stället för att vara verkligt oberoende kom under hans myndighet. Denna familj skulle, medvetet eller omedvetet, påverkade av sin ”fader”, Djävulen, välja sina egna mål och normer för uppförande. (Johannes 8:44) Men skulle ett sådant levnadssätt skänka dem sann frihet och bestående lycka? Jehova visste att det inte skulle göra det. Men han lät upprorsmakarna fortsätta sin oberoende kurs, eftersom det endast var på det sättet som de frågor som väckts i Eden skulle kunna avgöras en gång för alla.
Människan har nu under mer än 6 000 år byggt upp en världsordning och prövat på alla upptänkliga styrelsesystem och normer för uppförande. Är du glad över resultatet? Är mänskligheten verkligt lycklig, fridsam och enad? Svaret är helt klart nej! I stället har krig, hungersnöd, naturkatastrofer, sjukdom och död plågat mänskligheten och vållat ”fruktlöshet”, ”smärta” och ”suckande”, precis som Bibeln säger. (Romarna 8:19–22; Predikaren 8:9)
Men någon kanske ändå frågar: ”Varför har Gud inte förhindrat tragedier?” Det skulle faktiskt ha varit orättvist, och det skulle ha skymt stridsfrågan och fått det att verka som om det inte för med sig några konsekvenser att göra uppror mot Gud. Jehova har därför inte sökt förhindra alla de brott och tragedier som blivit följden, direkt eller indirekt, av olydnad mot honom.a Jehova skulle aldrig på ett eller annat sätt stödja den skadliga lögnen att Satans ordning kan lyckas, att den har funnit nyckeln till lycka! Men Jehova har inte varit likgiltig för händelseutvecklingen. Han har faktiskt varit mycket verksam, som vi nu skall se.
-
-
Varför tillåter Gud lidandet?Vakna! – 2006 | November
-
-
a Även om Gud ibland har ingripit i mänsklighetens angelägenheter, så har han aldrig stött den nuvarande ordningen. Han har i stället handlat för att genomföra sina avsikter. (Lukas 17:26–30; Romarna 9:17–24)
-