VARFÖR MESSIAS SKULLE DÖ

6. Vad skulle Messias göra enligt Daniel 9:24—26, och hur?

⁶ Den profetia som finns nedtecknad i Daniel 9:24—26 förutsade att Messias — Guds Smorde — skulle fullgöra ett storslaget uppsåt. Han skulle komma till jorden ”för att göra slut på överträdelsen och komma synd att upphöra och åstadkomma försoning för missgärning och införa rättfärdighet” för evigt. Messias skulle befria trogna människor från dödens fördömelse. Men hur skulle han göra det? Profetian förklarar att han skulle ”avskäras”, dödas.

7. Varför offrade judarna djuroffer, och vad pekade dessa fram emot?

⁷ De forntida israeliterna var väl förtrogna med tanken på försoning för missgärning. I samband med sin tillbedjan under Lagen, som Gud hade gett dem genom Mose, offrade de regelbundet djuroffer. Dessa påminde Israels folk om att människor behöver något som försonar, eller övertäcker, deras synder. Aposteln Paulus sammanfattade den principen på följande sätt: ”Utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse.” (Hebréerna 9:22) De kristna står inte under den mosaiska lagen med dess krav, till exempel kravet på djuroffer. (Romarna 10:4; Kolosserna 2:16, 17) De vet också att djuroffer inte kan ge varaktig och fullständig förlåtelse för synder. Dessa djuroffer pekade i stället fram emot ett långt värdefullare offer — Messias’, eller Kristi, offer. (Hebréerna 10:4, 10; jämför Galaterna 3:24.) Men du kanske undrar: ”Var det verkligen nödvändigt att Messias dog?”

8, 9. Vad som var så dyrbart gick förlorat för Adam och Eva, och hur påverkade deras handlingar deras avkomlingar?

⁸ Ja, Messias måste dö om människorna skulle räddas. För att förstå varför det var nödvändigt måste vi påminna oss det som hände i Edens trädgård och försöka sätta oss in i hur oerhört mycket Adam och Eva förlorade då de gjorde uppror mot Gud. De hade möjlighet att leva för evigt! Som Guds barn stod de också i ett nära, direkt förhållande till honom. Men när de förkastade Jehovas styre, förlorade de allt detta och drog synd och död över människosläktet. — Romarna 5:12.

⁹ Det var som om våra första föräldrar hade förslösat en stor förmögenhet och dragit på sig en enorm skuld. Adam och Eva vidarebefordrade den skulden till sina avkomlingar. Eftersom vi inte föddes fullkomliga och syndfria, är vi alla syndfulla och dödsdömda. När vi blir sjuka eller säger något sårande som vi önskar att vi kunde ta tillbaka, känner vi verkningarna av den skuld vi har ärvt — mänsklig ofullkomlighet. (Romarna 7:21—25) Vårt enda hopp består i att få tillbaka det som Adam förlorade, men vi kan inte göra oss förtjänta av fullkomligt mänskligt liv. Eftersom alla ofullkomliga människor syndar, gör vi oss alla förtjänta av döden, inte livet. — Romarna 6:23.

10. Vad krävdes för att det som Adam förlorade skulle kunna köpas tillbaka?

¹⁰ Skulle något kunna offras i utbyte mot det liv som Adam förverkade? Guds norm för rättvisa kräver en utjämning, ”själ för själ”. (2 Moseboken 21:23) Ett liv måste därför offras som betalning för det liv som hade förlorats. Inte vilken människas liv som helst skulle vara tillräckligt. I Psalm 49:7, 8 sägs det om ofullkomliga människor: ”Inte en av dem kan på något sätt friköpa ens en broder eller ge Gud en lösen för honom, (och priset för friköpandet av deras själ är så dyrt att det har upphört till obestämd tid).” Är situationen då hopplös? Verkligen inte.

11. a) Vad betecknar ordet ”lösen” i hebreiskan? b) Endast vem kunde friköpa människorna, och varför det?

¹¹ I hebreiskan betecknar ordet ”lösen” den summa som betalas för att friköpa en fånge, och det anger också likvärdighet, motsvarighet. Endast en människa som hade ett fullkomligt mänskligt liv skulle kunna offra motsvarigheten till det som Adam förlorade. Den enda fullkomliga människa som fötts på jorden efter Adam var Jesus Kristus. Bibeln kallar därför Jesus ”den siste Adam” och försäkrar oss att Kristus ”gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”. (1 Korinthierna 15:45; 1 Timoteus 2:5, 6) Adam gav döden i arv åt sina barn, men det arv Jesus ger är evigt liv. Första Korinthierna 15:22 förklarar: ”Alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i Kristus.” Det är därför mycket lämpligt att Jesus kallas ”Evig Fader”. — Jesaja 9:6, 7.

Varför lät Gud något så fruktansvärt hända? Han gjorde det därför att han älskade människorna. Jesus sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Jesu död lär oss också att Jehova är en Gud som är fullkomligt rättvis. (5 Moseboken 32:4) Somliga kanske undrar varför Gud inte frångick sina principer om rättvisa, de principer som kräver att själ skall ges för själ, och bortsåg från att Adams syndfulla kurs krävde en gottgörelse. Skälet är att Jehova alltid håller fast vid sina lagar och tillämpar dem, även om det sker till stor kostnad för honom själv.