KLIPPA

I Bibelns hebreiska grundtext används två olika ord för att beskriva klippor. I Nya världens översättning återges det ena ordet (tsur) med ”klippa” och det andra (sẹla‛) med ”brant klippa” (några gånger med bara ”klippa”). Båda orden används i bokstavlig och i symbolisk bemärkelse i Bibeln. De används parallellt i 2 Samuelsboken 22:2, 3 och Psalm 18:2: ”Jehova är min branta klippa. ... Min Gud är min klippa.”

Dessutom nämns den branta klippan Etam, där Simson bodde en tid (Dom 15:8), och de tandliknande klipporna Boses och Sene, där Jonatan och hans vapendragare angrep en filisteisk förpost. (1Sa 14:4, 5) Det var vid Meriba i närheten av Kades (det fanns ett annat Meriba vid Refidim i bergstrakten vid Horeb [2Mo 17:7]) som Mose och Aron blev så uppretade att de glömde att helga Jehova då de skulle få vatten att välla fram ur den branta klippan. (4Mo 20:11–13; Ps 106:32, 33; se MASSAH; MERIBA nr 1 och 2.)