• Del 4 – Vittnen till jordens mest avlägsna del
    Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike

    • BUDSKAPET om Guds kungarike hade på ett eller annat sätt nått ut till de flesta öarna i Västindien år 1945. Men ett grundligare vittnesbörd behövde avges. Missionärer som hade utbildats vid Gileadskolan skulle komma att spela en viktig roll.

      Missionärer intensifierar predikoarbetet i Västindien

      År 1960 hade missionärer tjänat på 27 öar eller ögrupper i Karibien. På hälften av dessa platser fanns det ingen församling av Jehovas vittnen när missionärerna kom dit. Missionärerna satte i gång med att leda bibelstudier med intresserade personer, och de organiserade regelbundna möten. Där det redan fanns församlingar fick de inhemska förkunnarna värdefull övning av missionärerna. Tack vare detta förbättrades mötenas kvalitet, och effektiviteten i tjänsten ökade.

      Bibelforskarna hade börjat predika på Trinidad redan före första världskriget, men bibelstudieverksamheten kom inte i gång ordentligt förrän efter Gileadmissionärernas ankomst år 1946. På Jamaica hade de goda nyheterna predikats i nästan ett halvt sekel, och när den förste missionären anlände, fanns det redan omkring tusen inhemska förkunnare där, men de var glada över att få hjälp att komma i kontakt med mer välutbildade personer, i synnerhet i huvudstadens ytterområden. På Aruba däremot hade det förkunnats en hel del för den engelsktalande befolkningen, och missionärerna koncentrerade sig därför på att predika för de infödda. Alla behövde få höra de goda nyheterna.

      För att ge människor på alla öarna i den här delen av världen möjlighet att höra om Guds kungarike utrustade Sällskapet Vakttornet år 1948 den 18 meter långa skonaren Sibia som ett flytande missionärshem. Besättningen skulle föra budskapet om Riket till alla de öar i Västindien där det inte fanns någon aktiv förkunnare av de goda nyheterna. Gust Maki var kapten, och de övriga var Stanley Carter, Ronald Parkin och Arthur Worsley. De började med Bahamaöarna och arbetade sig sedan vidare mot sydost till Leewardöarna och Windwardöarna. Vilken verkan fick deras besök? På Saint Martin sade en affärsman till dem: ”Förut talade människor aldrig om Bibeln, men sedan ni kom hit talar alla om Bibeln.” Längre fram ersattes Sibia av en större båt, Light. Det blev också vissa förändringar i besättningen. Efter tio år var det speciella arbete som skulle utföras med hjälp av dessa båtar fullgjort, och bofasta förkunnare av de goda nyheterna följde upp intresset.