Joseph Brathwaite, som var i Brittiska Guayana när han fick hjälp att förstå Guds uppsåt, reste år 1905 till Barbados för att ägna all sin tid åt att förkunna för befolkningen där. Louis Facey och H. P. Clarke, som fick höra de goda nyheterna när de arbetade i Costa Rica, återvände till Jamaica år 1897 för att tala med sitt eget folk om sin nyvunna tro. De som omfattade sanningen där var nitiska förkunnare. Enbart under år 1906 spred gruppen på Jamaica omkring 1.200.000 traktater och andra tryckalster. En man från Grenada lärde känna sanningen när han arbetade i Panamá och tog sedan Bibelns hoppfulla budskap med sig tillbaka till sin hemö.

För att predikandet av Bibelns sanning skulle komma i gång i fler karibiska länder och för att regelbundna studiemöten skulle organiseras sände broder Russell år 1911 E. J. Coward till Panamá och sedan ut till öarna. Broder Coward var en kraftfull och färgstark talare, och ofta strömmade hundratals människor till för att få lyssna till hans föredrag och höra honom vederlägga helvetesläran och läran om människosjälens odödlighet men också tala om jordens strålande framtid. Han flyttade från stad till stad och från ö till ö — Saint Lucia, Dominica, Saint Kitts, Barbados, Grenada och Trinidad — för att nå så många människor som möjligt. Han höll också föredrag i Brittiska Guayana. När han var i Panamá träffade han W. R. Brown, en nitisk ung broder från Jamaica, som sedan tjänade tillsammans med honom på flera av de karibiska öarna. Senare fick broder Brown hjälpa till att sätta i gång förkunnandet på ytterligare andra fält.

År 1913 höll broder Russell själv föredrag i Panamá, på Cuba och på Jamaica. Vid ett offentligt föredrag som han höll i Kingston på Jamaica var två hörsalar fyllda till sista plats, och omkring 2.000 fick avvisas för att det inte fanns plats. Pressen uppmärksammade att talaren inte nämnde något om pengar och att det inte togs upp någon kollekt.