Har livet någon mening?

”’Varför finns vi till?’ är den viktigaste fråga som en människa ställs inför. . . . Jag tror att livet har mening, trots den meningslösa död som jag har sett. Döden har ingen mening, men det har livet.”

DESSA ord skrevs av Elie Wiesel, en känd författare som överlevt de nazistiska koncentrationslägrens fasor. Han var en av de många som besvarade följande fråga i tidskriften Life: ”Varför finns vi till?” Han hade sett livet från dess allra sämsta sida, och ändå var han övertygad om att livet har en mening.

Alla var emellertid inte av samma uppfattning. En taxichaufför vid namn José Martínez besvarade samma fråga på följande sätt: ”Vi är här för att dö, bara leva och dö. Jag kör taxi. Jag fiskar lite, bjuder ut min flickvän, betalar min skatt, läser några böcker och är sedan färdig för graven. . . . Livet är en enda stor bluff.” Enligt Josés uppfattning har livet tydligtvis ingen mening, inget syfte.

Förvånansvärt nog var många välutbildade personer benägna att hålla med taxichauffören snarare än författaren. Som evolutionisterna Richard E. Leakey och Roger Lewin skriver i sin bok Origins (Ursprung): ”Människan kanske bara är en fruktansvärd biologisk blunder, som har utvecklats dithän att hon inte kan leva i harmoni med sig själv och världen omkring henne.” Åtminstone i deras ögon är människans liv helt utan mening.

Evolutionisten Stephen Jay Gould säger likaså: ”Vi finns till därför att en speciell sorts fisk hade fenor med säregen anatomi, som kunde förvandlas till ben som passade till landdjur; . . . [och] därför att en liten och svag art, som uppstod i Afrika för en kvarts miljon år sedan, hittills har lyckats hanka sig fram på ett eller annat sätt. Vi kanske längtar efter ett mer ’sublimt’ svar — men något sådant finns inte.” Enligt Goulds uppfattning är människans liv meningslöst och slumpartat.

Gould har emellertid rätt i åtminstone ett avseende. Många människor längtar efter ett mer ”sublimt” svar än det han föreslår. I synnerhet när något tragiskt inträffar resonerar många människor på samma sätt som 11-årige Jason. Han skrev beträffande en kamrats död: ”När min vän Kim dog i cancer, sade jag till mamma att om Gud tänkte låta Kim dö när hon bara var 6 år, varför lät han henne då födas?” Jason kände instinktivt att livet borde ha ett uppsåt, och hans lilla väns tragiska död tycktes omintetgöra detta uppsåt.

En viktig fråga

Spelar det då någon roll om livet har en mening eller inte? Är detta bara ett filosofiskt problem, eller är det en fråga som angår dig? Många människor har levt sitt liv utan att fundera så mycket på den här saken. Och om José Martínez har rätt, kanske de gjorde klokt i det.

Men om Elie Wiesel har rätt och livet verkligen har ett syfte, borde vi då inte försöka ta reda på vad det är? Annars kanske vi skulle missa själva kärnpunkten i det underbara äventyr som livet utgör. Det skulle vara som att gå igenom ett konstmuseum utan att titta på tavlorna eller som att besöka en restaurang utan att beställa någon mat.

Hur kan du då ta reda på om livet har någon mening eller inte? I nästa artikel skall vi ta upp några fakta som kan hjälpa dig att lösa problemet.

Sökandet efter livets mening

ÄNDA sedan Charles Darwins tid har människor utsatts för enorma påtryckningar från biologernas sida att godta teorin att livet, som ett resultat av en evolutionsprocess, saknar egentlig mening. Många avvisar emellertid instinktivt en sådan tanke. Ett ungt par som betraktar sitt lilla nyfödda barn har svårt att tro att detta nya liv saknar ändamål och mening. För dem är det ett mirakel, ett underverk som gör deras liv meningsfullt och tillfredsställande.

Vissa vetenskapsmän har också svårt att tro att liv är resultatet av en blind slump. Varför det? På grund av ”den enastående komplexitet och organisation som kännetecknar levande varelser”, som The Encyclopedia Americana uttrycker det. Det sägs vidare i samma verk: ”En noggrann undersökning av blommor, insekter eller däggdjur avslöjar en nästan otrolig precision i fråga om detaljer.”

Beträffande denna komplexitet och fantastiska organisation — som är uppenbar till och med i de enklaste livsformer — gjorde den sydafrikanske vetenskapsmannen dr Louw Alberts följande uttalande i Cape Times: ”Jag finner större intellektuell tillfredsställelse i att acceptera att det finns en Gud än i att bara acceptera att allt kommit till av en slump.” Den brittiske astronomen sir Bernard Lovell säger beträffande den kemiska uppbyggnaden hos levande organismer: ”Sannolikheten att . . . en slumpartad händelse ledde till bildandet av någon enda av de minsta proteinmolekylerna är ofattbart liten. . . . Den [är] i själva verket lika med noll.”

Astronomen Fred Hoyle uttrycker sig i liknande ordalag: ”Den traditionella biologin hävdar fortfarande att livet uppstått av en slump. Men allteftersom biokemisterna upptäcker mer och mer om den vördnadsbjudande komplexitet som kännetecknar allt liv, blir det uppenbart att sannolikheten att det skulle ha uppkommit av en tillfällighet är så minimal att den helt kan uteslutas. Livet kan inte ha uppstått av en slump.”

Vad innebär detta? Om liv inte uppstått av en slump, då måste det vara resultatet av en medveten konstruktion. Och i så fall måste det ha haft en konstruktör. Och vilken konstruktör måste det inte vara! Som psalmisten så träffande uttryckte det: ”På ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord.” (Psalm 139:14, NW) Men vad har detta att göra med frågan om huruvida det finns en mening med livet eller inte?

Också människor konstruerar och tillverkar olika föremål. De tillverkar jetplan. De bygger oljeraffinaderier. De anlägger kraftverk. De förfärdigar otaliga andra föremål av mer eller mindre invecklad beskaffenhet. Men ingen människa konstruerar och bygger sådana komplicerade föremål utan anledning. Allt tillverkas i ett bestämt syfte.

Eftersom inga av de föremål som människor har tillverkat är ens tillnärmelsevis så komplicerade som levande organismer, kan naturligtvis inte livets konstruktör och upphovsman ha skapat liv utan att ha ett bestämt syfte med det. Det är höjden av oförnuft att tro att människan blev ”underbart gjord” och sedan lämnad vind för våg utan mål och mening i tillvaron.

Sökandet efter livets uppsåt

Att Skaparen danade människan för ett visst uppsåt bestyrks också av det faktum att vi människor instinktivt söker efter mening och uppsåt i livet. Psykologen Gilbert Brim talar om människans instinktiva behov av mening i tillvaron och säger: ”Många människor kan finna möjligheter till självförverkligande och utmaningar på sin arbetsplats. Men de som inte kan det kommer att försöka tillgodose sitt behov av speciella utmaningar och prestationer på annat håll: genom att gå ner i vikt, försöka få en fullträff med en järnsexa i en nerförsbacke, laga den perfekta omeletten eller söka äventyret — vare sig det rör sig om drakflygning eller ett experimenterande med nya maträtter.” Psykiatern Viktor Frankl säger till och med: ”Strävan att finna en mening i livet är den främsta motiverande kraften hos människan.”

Låt oss granska några av de mål som människor har satt upp för sig.

Vad gör livet meningsfullt?

En ung tonårsflicka, som tillfrågades om sitt mål i livet, sade: ”Min dröm är att få en snygg lägenhet, en snygg bil och en snygg kille till bilen. Jag tänker göra det jag själv vill. Jag är en jaginriktad person. Jag vill göra det som är bra för mig, inte det som är bra för samhället i stort.” Om du tycker att detta låter själviskt, så har du rätt. Det är själviskt. Men tyvärr är en sådan inställning inte ovanlig.

Kan då ett ensidigt strävande efter materiella ting och nöjen tillfredsställa en människas behov av mening i tillvaron? Nej. När nöjen och njutningar blir vårt enda mål i livet, skänker de ingen tillfredsställelse. Personer som gör sådana strävanden till sitt främsta mål känner det till sist på samma sätt som en rik kung i forna tider, som använde sin makt och sina rikedomar till att hänge sig åt de nöjen och njutningar som fanns på den tiden. Han kom till följande slutsats:

”Jag samlade mig också silver och guld och allt vad kungar och länder kan äga. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och vad som är människors lust: en hustru, ja många. . . . Men . . . allt [var] fåfänglighet och ett jagande efter vind.” — Predikaren 2:8, 11.

Många finner tillfredsställelse genom att göra karriär inom sitt yrkesområde eller genom att använda sina mentala och fysiska förmågor till att prestera något som kan tyckas vara värdefullt. I längden kan emellertid inte en karriär helt och hållet fylla vårt behov av mening och uppsåt i livet. Peter Lynch, som beskrivits som en ”superstjärna” inom affärsvärlden, avbröt sin lukrativa karriär när han insåg att han hade försummat något mycket viktigt i sitt liv. Vad då? Sina relationer till familjen. Han erkände: ”Jag älskade det jag höll på med, men i likhet med vissa andra började jag till sist undra: Vad . . . håller vi egentligen på med? Jag känner ingen som på sin dödsbädd önskat att han hade tillbringat mer tid på kontoret.”

En tonårsflicka hade följaktligen en ganska balanserad syn på saken när hon sade beträffande sina framtidsdrömmar: ”Ett av mina mål är att göra karriär. Men jag tror att mitt främsta mål är att få en lycklig familj.” Ja, vår familj kan ge oss mening och uppsåt i livet. Som en ung gift kvinna sade: ”Mycket tidigt i livet såg jag föräldrarollen som en av de uppgifter som jag var född till, ett av syftena med livet, och jag ifrågasatte det aldrig.”

Andra söker finna en mening med livet på annat sätt. Somliga människor — däribland sannolikt de vetenskapsmän som hävdar att livet är resultatet av en blind slump — finner mening i tillvaron genom att skaffa sig kunskap. Evolutionisten Michael Ruse skrev: ”Vi törstar efter kunskap, och detta höjer oss över djuren. . . . Ett av våra viktigaste behov och åligganden är att till våra barn vidarebefordra den samlade visheten från svunna tider, tillsammans med vår egen entusiasm och våra egna bedrifter. . . . Sökandet efter kunskap, och de därmed förbundna framstegen, är ett av de mest karakteristiska dragen i den mänskliga naturen.”

Somliga finner mening i livet genom att arbeta för något som de tror på eller känner starkt för. De kanske kämpar för att bevara utrotningshotade djurarter eller engagerar sig i kampen mot föroreningar och miljöförstöring. Andra osjälviska personer kämpar för barnens rättigheter eller arbetar för att hjälpa de hemlösa eller fattiga. Åter andra lägger ner stor möda på att bekämpa narkotikamissbruk. Sådana individer kan ibland uträtta mycket gott, och det de gör skänker också deras liv uppsåt och mening.

Missräkningar och besvikelser

Vi måste emellertid erkänna att människor ofta drabbas av missräkningar när de strävar efter att uppnå sina mål, även om målen kan vara hedervärda i sig själva. Föräldrar som har lagt ner mycket möda och kärlek på att fostra sina barn kan ibland förlora dem genom olyckshändelse, kriminella handlingar, sjukdomar eller narkotikamissbruk. Eller också kan barnen, när de växer upp, smittas av den själviska anda som genomsyrar världen i våra dagar och underlåta att återgälda föräldrarnas kärlek.

De som osjälviskt arbetar på att förbättra miljön blir ofta besvikna över att de kommersiella intressena är så dominerande eller att andra människor är så likgiltiga. De som kämpar för att förbättra de fattigas lott blir överväldigade av uppgiftens enorma omfattning. En person som har ett intressant arbete känner sig frustrerad när han tvingas gå i pension. En forskare, vars kunskapsinhämtande har skänkt honom stor tillfredsställelse, känner sig missräknad när livet närmar sig sitt slut och det fortfarande finns så många obesvarade frågor. En man som har ägnat sitt liv åt att skapa sig en förmögenhet finner att han så småningom måste lämna den åt andra.

Den forntida kung som citerades tidigare i artikeln beskrev en del av dessa besvikelser och sade: ”Jag blev led vid all den möda som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag åt någon annan som skall komma efter mig måste lämna vad jag har gjort. Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dåre? Men ändå skall han få råda över allt det på vilket jag har nedlagt min möda och min vishet under solen.” — Predikaren 2:18, 19.

Är livet då helt utan mening, som dessa nog så sanna ord tycks antyda? Är de olika mål som människor strävar efter att uppnå bara en hjälp för dem att genomlida de 70, 80 eller 90 år som vanligtvis förunnas dem? Är dessa mål meningslösa i sig själva? Nej. De visar tvärtom något mycket viktigt om människans natur och bevisar i själva verket att det finns ett underbart uppsåt med livet. Men hur kan vi då få reda på vad detta uppsåt är?

[Bilder på sidan 7]

Somliga finner mening och uppsåt i livet genom att inhämta kunskap

Människor tillverkar inte komplicerade föremål utan att ha ett syfte med dem

[Bildkälla]

Foto: NASA

Den verkliga meningen med livet

TÄNK dig att du besöker en väns verkstad. Han har just färdigställt ett arbete, och du är fascinerad av det. Föremålet är fantastiskt välgjort och ser mycket intressant ut. Men hur du än funderar kan du inte begripa vad det skall användas till. Hur kan du få reda på det? Det bästa är naturligtvis att fråga din vän. Han kommer förmodligen gärna att tala om det för dig.

Hur kan vi då få reda på meningen med livet? Ja, varför inte fråga Gud, ”livets källa”? (Psalm 36:10) Hur kan du göra det? Till all lycka har han talat till oss genom Bibeln. Han har låtit trogna män skriva ner hans tankar på ett sätt som vi kan förstå. Hela syftet med livet kan i själva verket uttryckas i några få ord: Vi finns till för att lära känna Gud och göra hans vilja. Som det sägs i Bibeln: ”Slutet på saken, när allting har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” — Predikaren 12:13, NW.

Låter det för enkelt? Det är faktiskt inte så enkelt som det låter. Detta uppsåt inbegriper oerhört mycket.

Guds ursprungliga uppsåt

Att vi lär känna Guds ursprungliga uppsåt för mänskligheten kommer att ge oss en klarare bild av livets mening. Det kommer också att hjälpa oss att förstå varför några av de ting som nämndes i förra artikeln i viss mån gör livet meningsfullt för människor i våra dagar.

I Bibelns skildring av människans skapelse sägs det: ”Gud sade vidare: ’Låt oss göra människor till vår avbild, enligt vår likhet.’” (1 Moseboken 1:26, NW) Människan skapades således med en möjlighet att efterlikna Gud och utrustades därför med samma egenskaper som han har, däribland vishet, makt, rättfärdighet och kärlek. Är det då så underligt att somliga människor finner stor tillfredsställelse i att lära sig nya ting eller att ta del i aktiviteter som sätter deras mentala och fysiska förmågor på prov? Och är det så konstigt att många tycker att det ger livet mening att få hjälpa andra människor? Inte alls. Detta är i själva verket vad vi är skapade att göra.

Bibelns skildring förklarar också att människan fick i uppgift att råda över alla andra livsformer på jorden — ”havets fiskar och himlarnas flygande skapelser . . . och varje djur som rör sig . . . på jorden”. (1 Moseboken 1:26, NW) Det är därför inte så underligt att många människor ännu i dag finner glädje i att ha djur omkring sig och leka med dem. Somliga känner sitt ansvar mot djurskapelsen i så hög grad att de lägger ner stor möda på att bevara utrotningshotade djurarter eller engagerar sig i kampen mot djurplågeri.

Människan fick också befallningen att lägga jorden under sig. (1 Moseboken 1:28) Vad innebar då detta? Definitivt inte att hon på ett själviskt och oansvarigt sätt skulle suga ut jorden tills dess rikedomar var uttömda, dess atmosfär var förorenad och dess hav och landområden var översållade med sopor. Gud angav i stället mönstret för hur de skulle gå till väga genom att plantera ”en trädgård i Eden, österut, och där satte han människan som han hade format”. (1 Moseboken 2:8, NW) Denna trädgård i Eden var således en förebild som visade hur jorden en dag skulle se ut. Den återspeglade Guds uppsåt med vår planet.

Den bibliska skildringen säger vidare: ”Dessutom välsignade Gud dem [den förste mannen och den första kvinnan], och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er.’” (1 Moseboken 1:28, NW) Gud ville således att människorna skulle få barn och befolka jorden. Han förde samman det första människoparet och förrättade i själva verket den första vigseln i historien. (1 Moseboken 2:22—24) Inte att undra på att äktenskapet och familjelivet skänker mening och uppsåt åt så många människors liv!

Hur livet kunde ha gestaltat sig

När vi studerar Bibeln finner vi således att Guds avsikt var att Adam och hans växande familj skulle utvidga Edens gränser tills hela jorden var befolkad. Hela den bebodda jorden skulle vara ett paradis. Människan skulle visserligen få dra nytta av jordens rikedomar, men detta skulle ske på ett ansvarsfullt sätt. Människan skulle förvalta jorden, inte suga ut den. Den ödeläggelse av jorden som vi bevittnar i våra dagar är i strid med Guds vilja, och de som tar del i den förfelar syftet med livet. — Uppenbarelseboken 11:18.

Skildringen i Bibelns första kapitel lär oss också något annat, och det är att det inte var Guds uppsåt att människan skulle dö. Våra första föräldrar dog enbart därför att de var olydiga mot Gud. (1 Moseboken 2:16, 17) I och med sin olydnad fullföljde de inte längre syftet med livet — de gjorde inte längre Guds vilja. Detta ledde inte bara till att de själva dog, utan alla deras avkomlingar har också varit underkastade döden, eftersom de har ärvt ofullkomlighet av dem. (Romarna 5:12) Guds ursprungliga uppsåt var emellertid inte att människor skulle dö, utan att de skulle leva för evigt. Detta är förmodligen orsaken till att många blir frustrerade när de tänker på att deras livsverk skall avbrytas genom döden.

Guds uppsåt skall fullbordas

Guds ursprungliga uppsåt för mänskligheten och jorden har inte förändrats. Han har fortfarande för avsikt att frambringa en paradisisk jord befolkad av ett fullkomligt människosläkte. Han har emellertid varit tvungen att göra vissa anordningar för att omintetgöra de sorgliga verkningarna av det första människoparets misslyckande. Den som vill göra Guds vilja i våra dagar måste handla i överensstämmelse med dessa anordningar. Lyckligtvis ger Bibeln en detaljerad beskrivning av Guds föranstaltningar för att fullborda sitt uppsåt.

I Bibelns första bok kan vi läsa att Gud talade om en ”säd”, som en dag skulle omintetgöra all den skada som förorsakats av Adams och Evas underlåtenhet att göra hans vilja. (1 Moseboken 3:15) I de kristna grekiska skrifterna (”Nya testamentet”) får vi läsa om Jesu Kristi framträdande som denna ”säd”, hans syndfria liv och hans död för sina fienders händer. Jesu död var i själva verket ett offer för vår skull, ett som gör det möjligt för oss att återfå det eviga liv som Adam och Eva förlorade. (Hebréerna 7:26; 9:28) Som det sägs i Bibeln: ”Var och en som utövar tro på honom [skall] inte . . . bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.

Bibeln ger oss fler viktiga upplysningar. Efter sin död uppväcktes Jesus som en odödlig andevarelse och härskar nu som kung i Guds himmelska rike. Snart kommer detta rike att gå till aktion för att ersätta de nuvarande världsliga regeringarna med ett nytt jordiskt samhälle, som kommer att ta hand om människans angelägenheter. Bibeln ger löftet: ”Kungariket självt kommer inte att överlåtas till något annat folk. Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.” — Daniel 2:44, NW.

Detta rike kommer sedan att övervaka det glädjande arbetet med att återställa jorden till ett paradis och lyfta upp mänskligheten till fullkomlighet. Bibeln lovar till och med att de döda skall uppväckas, så att också de kan få möjlighet att ta del i fullbordandet av Guds storslagna uppsåt för mänskligheten. (Apostlagärningarna 24:15) Då kommer följande underbara löfte att uppfyllas: ”De saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin förnöjelse i överflödet av frid. Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — Psalm 37:11, 29, NW.

Hur vi kan få gagn av Guds föranstaltningar

Om vi personligen skall få gagn av dessa underbara föranstaltningar, måste vi först av allt lära känna Gud. Jesus Kristus sade: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Hur kan vi göra det? Vi får veta en hel del om Gud genom att iaktta världen omkring oss, hans skapelse, däribland den stjärnbeströdda himlen. (Psalm 19:2) Men i all synnerhet lär vi känna Gud — liksom också hans Son, Jesus Kristus — genom Bibeln. Vi lär känna hans namn och hans egenskaper och får en detaljerad beskrivning av vad Gud har gjort för mänskligheten. Denna kunskap driver oss att älska honom och hjälper oss att få ett mycket nära förhållande till honom och hans Son.

När vi på detta sätt lär känna Gud, får vi en önskan att göra hans vilja. Vi kanske har bett den bön som Jesus lärde sina efterföljare: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Det verkliga syftet med livet — det som skänker sann tillfredsställelse — är att leva i överensstämmelse med denna Guds vilja.

Vad är då inbegripet i att göra Guds vilja? För Adam och Eva innebar det att råda över djurskapelsen, lägga jorden under sig och uppfylla den med en fullkomlig avkomma. Om vi vill göra Guds vilja i våra dagar, måste vi få förståelse för och utöva tro på Jesu lösenoffer. Vi måste också följa Jesu exempel genom att tala med andra om ”dessa goda nyheter om riket”. — Matteus 24:14.

Att göra Guds vilja inbegriper också att utveckla en gudaktig personlighet. Vi lär oss därför känna igen sådant som Gud hatar — till exempel lögn, stöld, skadligt skvaller och okontrollerad vrede — och tar avstånd från detta. Vi lär också känna de egenskaper som Gud älskar — till exempel kärlek, glädje, frid, omtänksamhet och godhet — och uppodlar dem med hjälp av Guds heliga ande. (Galaterna 5:19—24) Om vi skall kunna vinna evigt liv, måste vi vara det slags människor som Gud vill ha i sin nya värld. Ja, att vi lär känna Gud och gör hans vilja skänker uppsåt och mening åt vårt liv på ett sätt som ingenting annat kan göra!

Ett bättre liv

Miljoner människor runt om i världen kan vittna om vilken skillnad det blir när man finner verklig mening med livet. En sådan person är Wayne, som blev helt nerbruten av sorg när hans första fru dog. Församlingsprästen kunde inte ge honom någon tröst, så Wayne började i stället engagera sig i ideellt arbete av olika slag. Han tjänade som kommendör i American Legion (en amerikansk krigsveteranorganisation) och var även aktiv inom olika politiska grupper. Längre fram gifte han om sig, men äktenskapet blev stormigt. Han och hans hustru hade inget rättesnöre i livet.

En dag fick emellertid Wayne tag i en bibel och började läsa den. Efter tre månader hade han läst ut den, och han förklarar: ”Nu förstod jag att det finns en mening med tillvaron och ett hopp om liv efter döden.” Han sade till sin hustru: ”Vi borde gå med i en religiös grupp som verkligen håller sig till Bibeln.” Snart kom de i kontakt med Jehovas vittnen, och de samtal som de hade med dem stärkte deras önskan att göra Guds vilja. Både Wayne och hans hustru överlämnade sitt liv åt Gud, och deras familjeliv genomgick en radikal förbättring.

Susan, vars föräldrar var presbyterianska missionärer, ville ägna sitt liv åt att förbättra världen. En föreläsning om kärnkraftens faror övertygade henne om att detta var en fråga av yttersta vikt. Hon avbröt därför sina högskolestudier för att kunna ägna all sin tid åt att upplysa människor om det här problemet. När hon var 21 år tjänade hon som samordnare för en stor protestaktion mot kärnkraft. Längre fram fick hon besök av Jehovas vittnen och fick veta vad Bibeln säger, och med tiden fann hon den verkliga meningen med livet. Även om hon naturligtvis fortfarande tycker att det är sorgligt att människan fördärvar jorden, vet hon nu att Gud har lovat att lösa dessa problem genom sitt rike. Hon hjälper därför människor att sätta tro till detta löfte.

Marielles mål i livet var att njuta av de ting som världen har att erbjuda. Hon gick in för att göra karriär. Hon tog livligt del i Los Angeles’ hektiska nöjesliv, vilket inbegrep fester och narkotika. Men när hon började studera Bibeln, lärde känna Gud och började tjäna honom, såg hon hur meningslöst allt detta var. Hon säger att hennes liv är mycket rikare nu, när det är i harmoni med Guds uppsåt.

Skaran av dem som har fått ett rikare liv genom att lära känna livets verkliga mening ökar med hundratals personer varje dag. Att vi lever i överensstämmelse med livets verkliga syfte genom att göra vår kärleksfulle himmelske Faders vilja är verkligen något positivt. Det är något som kan förändra hela ditt liv till det bättre. Vi uppmanar dig att själv undersöka saken. Det kommer att göra ditt liv mer tillfredsställande.

[Bild på sidan 9]

Livets upphovsman hade ett uppsåt med att skapa människan

[Bild på sidan 10]

Gud har inte övergett sitt uppsåt att skapa en paradisisk jord, uppfylld av ett fullkomligt människosläkte