Belsassar — kronprins eller kung?
BIBELLÄRDA har länge tvistat om Belsassar. Enligt bibelboken Daniel var ”kung Belsassar” Babylons härskare, och han hade ordnat med ett stort gästabud den ödesdigra natten år 539 f.v.t., när persern Kores omstörtade staden. (Daniel 5:1) Problemet är att bara bibeln nämner Belsassars namn. Andra forntida historiska redogörelser utelämnar det och rapporterar att Babylons härskare vid den tiden var Nabonid. Detta betraktades av många som bevis för att Daniels bok var historiskt värdelös och förmodligen hade skrivits flera hundra år efter Babylons fall.
Detta omdöme var emellertid förhastat. Enligt en artikel av Alan Millard i Biblical Archaeology Review (maj/juni 1985) grävde man år 1854 fram en inskrift i Irak, som innehöll en bön om långt liv och god hälsa för Nabonid och hans äldste son. Och namnet på denne son? Belsassar! Det fanns alltså en Belsassar i Babylon! Sedan 1854 har man hittat många fler inskrifter som bekräftar detta. Men ingen av dessa inskrifter kallar Belsassar kung. De omtalar honom som kungens son eller som kronprins. Kritikerna hävdar därför att den som skrivit Daniel hade tagit miste, när han använde uttrycket ”kung Belsassar”.
Även i fråga om detta har de emellertid fel. Hur vet vi det? Enligt Alan Millard har man grävt fram juridiska handlingar från den tiden, i vilka parterna svär vid Nabonid och vid Belsassar. Varför är detta viktigt? Därför att den vedertagna seden var att parterna svor ed vid gudar och vid kungen. Att man svor vid Belsassar är det enda undantaget från detta, varför Belsassar klart och tydligt hade en särskild ställning. Ja, det visar sig att Belsassar regerade ensam i Babylon i många år, medan hans far bodde i oasen Teima i norra Arabien. Under denna tid var det enligt en tavla, som nu förvaras i British Museum, så att Nabonid ”gav kungavärdighet åt” Belsassar.
Varför kallas han då i officiella inskrifter ”kronprins”, medan Daniels bok använder termen ”kung”? En arkeologisk upptäckt i norra Syrien ger ett svar. År 1979 grävde man där fram en naturtrogen staty av kungen i det forntida Gosan. På dess skört fanns två inskrifter, en på assyriska och en på arameiska. Fastän de två inskrifterna var nästan likalydande, var det åtminstone en intressant skillnad. I texten på de assyriska överherrarnas språk hette det att den härskare, som statyn föreställde, var ”Gosans guvernör”. I texten på arameiska, lokalbefolkningens språk, beskrevs han som ”kung”.
Som en parallell till detta drar Alan Millard den slutsatsen att även om officiella inskrifter omtalar Belsassar som kronprins, ”kan det ha betraktats som fullt i sin ordning att i sådana icke officiella redogörelser som Daniels bok kalla Belsassar ’kung’. Han verkade som kung, sin fars redskap, även om han kanske inte juridiskt sett var kung. Den exakta skillnaden skulle ha varit ovidkommande och skapat förvirring i den berättelse som återges i Daniel.”
Allt detta väcker frågan: Om Daniels bok verkligen blev skriven flera hundra år efter Babylons fall, hur kände då dess författare till Belsassar, som har varit förbisedd av andra historiker? Och varför kallade han honom ”kung” och följde en sedvana som man förstod när Belsassar levde men som glömdes bort under senare århundraden? Att det i Daniels bok talas om ”kung Belsassar” är sannerligen ett kraftigt bevis för att boken i sanning blev skriven av någon som levde i Babylon på 500-talet f.v.t.