av var och en av oss och uppmuntrar oss att vända oss till honom i bön. Om vi gör det, kan vi vara säkra på att ”Guds frid ... kommer att bevara” våra ”hjärtan och ... [vårt] sinnes förmågor”. Ja, i vår bön kan vi bedja om att Jehova Gud påverkar oss och bistår oss i att fatta det rätta beslutet, och samtidigt med att vi gör detta får vi inte försumma att forska i Guds ord. Det är mycket troligt att vi kommer att finna hans svar där.

22. Vilka faktorer som utövar ett ohälsosamt inflytande måste vi ta oss i akt för? Varför?

²² Vi lever nu i vanskliga tider, då var och en av oss ställs inför många avgöranden, inför svåra beslut som har med vårt överlämnade förhållande till Jehova och med vår eviga framtid att göra. Vare sig du är ung eller gammal måste du ta dig i akt för att i onödan umgås med världsligt inställda människor. Låt inte den här världen och dess ande påverka dig så att det inverkar på dina beslut att göra Jehovas vilja. Tänk på vad Johannes skrev: ”Allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Joh. 2:15—17.

23. Vilka faktorer bör påverka dina beslut i livet?

²³ När du måste fatta ett beslut, låt dig då påverkas av Guds ord, studera det omsorgsfullt så att du vet vilka principer som har med beslutet att göra. Begrunda omsorgsfullt vilka råd Gud har gett i ämnet genom sin organisation, vänd dig till mogna bröder för att få hjälp och bli påverkad av dem, vinnlägg dig om att bli påverkad av Jehova själv genom bön, och tänk hela tiden på ditt överlämnade förhållande till Jehova Gud. Dessa faktorer bör påverka dina beslut i livet!

Hur du kan leva enligt dina beslut

1. Varför är det så viktigt att man lever enligt sitt beslut att överlämna sig åt Gud, och hur kommer detta att påverka alla andra beslut i livet?

DET viktigaste beslut som en människa kan fatta är att överlämna livet åt Jehova Gud och symbolisera detta överlämnande genom att bli döpt i vatten enligt Kristi Jesu föredöme. När man väl har fattat detta ytterst viktiga beslut, är det angeläget att man lever enligt detta beslut, om man skall få ha del i att hävda Jehovas namn och åtnjuta den sinnesfrid, glädje och tillfredsställelse som kommer den människa till del som fattar ett sådant beslut. Hundratusentals åt Gud överlämnade vittnen för Jehova i denna tid i alla delar av jorden rekommenderar kraftigt att de som lärt känna Jehova Gud, som kommit till klarhet om Kristi Jesu lösenoffer och inser vilken funktion Guds heliga ande fyller så snart som möjligt fattar detta viktiga beslut. Att de sedan lever enligt detta beslut kommer att vägleda och påverka alla andra beslut som de måste fatta i livet, och det till deras verkliga bästa.

2, 3. Nämn ett annat beslut som alla människor måste fatta. Är det viktigt att leva enligt detta beslut?

² Ett annat mycket viktigt avgörande som alla människor ställs inför är det beslut de måste fatta om de skall gifta sig eller förbli ogifta. Om en person väljer att gifta sig, då kan hans sätt att leva enligt detta beslut i hög grad påverka hans förhållande till Jehova. Om han väljer att förbli ogift, då kan hans sätt att leva enligt detta beslut i hög grad påverka hans tjänst för Jehova. Att han lever enligt ettdera av dessa beslut är mycket viktigt, om han skall kunna leva enligt sitt beslut att göra Jehovas vilja.

³ Om du är gift, har det då uppstått problem i ditt äktenskap som har påverkat din tjänst för Jehova? Om du har bestämt dig för att förbli ogift, håller du då fast vid ditt beslut, eller finner du att det pågår en strid i ditt sinne som påverkar din tillbedjan av Jehova? Eftersom fullföljandet av detta beslut att gifta sig eller att förbli ogift spelar en så viktig roll, när det gäller vår förmåga att leva enligt vårt överlämnande åt Jehova, skall vi i efterföljande paragrafer dryfta den här frågan från Skriftens ståndpunkt.

Att leva enligt ett beslut att gifta sig

4. a) Vad är äktenskapet? b) Vad lär vi av det första äktenskapet?

⁴ Är du gift? Ett beslut att gifta sig är ärbart och välbehagligt för Jehova. Men äktenskapet är inte bara ett beslut — det är ett liv i gemenskap; det gäller att leva enligt det där beslutet. Att leva enligt det här beslutet innebär att erkänna och fullgöra de förpliktelser som följer med äktenskapet. Påståendet att ”äktenskapen görs upp i himmelen” finner inte stöd i Skriften, men det är sant att äktenskapet är en anordning som vår himmelske Fader, Jehova Gud, har instiftat. Detta framgår av berättelsen om hur Eva erbjöds åt Adam i det syftet att de skulle förenas i äktenskap. ”Jehova Gud grep sig an med att bygga revbenet, som han hade tagit från mannen, till en kvinna och att föra henne till mannen.” — 1 Mos. 2:22, NW.

5. a) Hur kan det löfte mannen avger vid vigseln lämpligen formuleras? b) Hur kan kvinnans löfte lämpligen formuleras? c) Vad lär vi av dessa löften, och vilken skriftenlig princip stämmer detta överens med?

⁵ Det löfte, som mannen avger enligt den vigselceremoni som Sällskapet Vakttornet förordar, kan formuleras så här: ”Jag tar dig till min äkta maka, att älska och att troget hålla fast vid enligt Guds lag i den Heliga skrift som gäller för kristna äkta män, så länge vi båda lever tillsammans på jorden enligt Guds föranstaltning för äktenskap.” Det löfte som den blivande hustrun avger lyder: ”Jag tar dig till min äkta man, att älska och att troget hålla fast vid och djupt respektera, enligt Guds lag i den Heliga skrift som gäller för kristna hustrur, så länge vi båda lever tillsammans på jorden enligt Guds föranstaltning för äktenskap.” Det är uppenbart att man inte får anlägga några själviska synpunkter på äktenskapet och bara tänka på vad man kan få av den andra parten i form av tillfredsställelse, njutning, pengar eller säkerhet, utan i stället bör tänka på vad man kan bidra med till den andres lycka och välbefinnande. Äktenskapslöftena går med andra ord ut på att man skall ge, inte ta, i överensstämmelse med bibelns princip: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” — Apg. 20:35, NW.

6, 7. Vilka förpliktelser har den äkta mannen? Vilka förpliktelser har hustrun? Hur kan plikterna fullgöras?

⁶ Äktenskapslöftet inbegriper vissa förpliktelser som mannen och hustrun måste fullgöra under det nypåtagna äktenskapsoket. Det är till exempel i första hand mannen, huvudet för familjeorganisationen, som skall arbeta, förtjäna pengar för att ge sin hustru vad hon behöver i fråga om mat, kläder och tak över huvudet. Hemmets överhuvud måste vara helt på det klara med att dessa förpliktelser utgör en del av kravet på honom att leva enligt äktenskapslöftet att älska och troget hålla fast vid sin hustru. Samma princip gäller kvinnan. Innan hon samtyckte till äktenskapet, visste hon att hon skulle få vissa hustruliga förpliktelser, som hon måste fullgöra. Det är i överensstämmelse med Skriften att en man och en kvinna, när de gifter sig, lämnar far och mor och bildar eget hem. När Jehova Gud instiftade äktenskapet sade han: ”Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru.” (1 Mos. 2:24) Hemmet för alltså med sig städning, matlagning, tvätt, strykning, inköp, disk och många andra hushållsgöromål. I dessa plikter ingår att hon skall infria det löfte som hon själv avgett att älska, troget hålla fast vid och djupt respektera sin man. — 1 Tim. 5:8.

⁷ Detta är nödvändiga plikter som en äkta man och en hustru måste fylla, om de skall kunna bidra till friden, lyckan och endräkten i den äktenskapliga föreningen. Men det är bra att tänka på att dessa plikter kan fullgöras var för sig. Mannen kan gå till sitt arbete och förtjäna pengar för att skaffa sådant som hans hustru är i behov av, medan hustrun stannar hemma för att städa, laga mat, sköta sina plikter i huset. Och detta är bra, ty på så sätt får de tid att ägna sig åt sådant som de måste göra tillsammans i den äktenskapliga gemenskapen. — Ords. 31:10—27.

8. a) Är materiella ting det enda som betyder något för ett lyckligt äktenskap? b) Vad är ofta anledningen till att problem uppstår?

⁸ Det äktenskapliga livet består av mera än att arbeta och sörja för det som var och en behöver i materiellt avseende. Det finns äkta par som har gott om mat att äta, pengar att ge ut på nyttosaker och nöjen, ett bekvämt hem att bo i och vänner att umgås med men som ändå känner sig olyckliga och nätt och jämnt härdar ut med varandra i hopp om att något skall förändra det olyckliga tillstånd, som de befinner sig i, eller i väntan på att det skall bli annorlunda efter Harmageddon. Vad är det som har hänt mellan en sådan man och hans hustru, vilka lovade att älska, troget hålla fast vid och djupt respektera varandra under resten av sitt liv? De lever inte och handlar inte tillsammans såsom ”ett kött”! Så enkelt är det!

9, 10. a) Vad innebär det att bli ”ett kött”? b) Hur kan en äkta man vara ”huvudet” samtidigt som han är ”ett kött” med sin hustru? Ge ett exempel som belyser svaret.

⁹ Skaparens avsikt med äktenskapsanordningen var att mannen och kvinnan skulle bli så samstämda att deras sätt att tänka och handla skulle bli enhetligt, eftersom han sade: ”De måste bli ett kött.” (1 Mos. 2:24, NW) När det heter ”ett kött”, utesluter inte detta att mannen skall vara huvudet för familjen, vilket klart framhålls i Efesierna 5:22, 23 (NW): ”Hustrur bör visa undergivenhet för sina män såsom för Herren, ty en man är sin hustrus huvud.” Men det bör avhålla den äkta mannen från att träffa ett slutgiltigt avgörande som inbegriper dem båda, innan han har dryftat saken med hustrun och de kunnat tänka över den tillsammans. Tänk till exempel på den årliga semestern. År efter år kanske mannen bestämmer vart de skall fara och vad de skall göra, och han lyckas kanske övertala sin hustru att finna sig i vad han föredrar att de skall göra under semestern. Hustrun kanske följer med för undergivenhetens skull och för att bevara friden i familjen, och det kan förefalla som om hon trivdes. Men gör hon det? Är det möjligt att hon tänker: ”Jag skall följa med för fridens skull”, eller: ”Skall jag verkligen kunna härda ut tills den här semestern är över”?

¹⁰ När en äkta man insisterar på att få sin vilja fram, alltid övertalar hustrun att göra som han vill, aldrig tänker på hennes känslor, vad händer då? Må så vara att den undergivna hustrun ger efter för att friden skall bevaras i hemmet, men med tiden hopar sig anledningarna till irritation, tills de utgör en påfrestning på det inbördes förhållandet, eftersom mannen inte handlar osjälviskt, av kärlek. Hur mycket bättre vore det inte om de överlade om sådant som de skall göra gemensamt. Sedan kan mannen träffa det slutliga avgörandet till deras ömsesidiga gagn och nytta, i det att han omsorgsfullt tar hänsyn till sin hustrus känslor och önskningar. De kanske har var sitt förslag om var de skall tillbringa semestern. En kärleksfull och omtänksam äkta man kan då besluta att de far till den ena orten det året på sin semester och sedan nästa år beger sig till den ort som den andra parten känner lust att fara till. På så sätt kan både man och hustru bli helt tillfredsställda och ha glädje och nöje av den tid de kopplar av. Att vara ”ett kött”, såsom Jehova Gud hade för avsikt att äkta par skulle vara, innebär alltså att man gör saker och ting i fullständig samstämdhet och så att både man och hustru känner sig fullständigt nöjda.

11. Vad är enligt 1 Korintierna 7:8, 9 ett av syftena med äktenskapet? Varför?

¹¹ En sak av intim, personlig natur i förhållandet mellan äkta makar, som i hög grad bidrar till deras lycka och tillfredsställelse, är deras sexuella umgänge. Detta är ett av syftena med äktenskapet, ty Paulus sade: ”Till de ogifta och till änkorna säger jag: Det är gott, om de fortsätter att leva som jag. Men om de inte kan leva avhållsamt, bör de gifta sig. Det är bättre att vara gift än att vara upptänd av begär.” (1 Kor. 7:8, 9, Hd) Äktenskapet utgör alltså ett skydd och hjälper människor att avhålla sig från det som är orätt, såsom Paulus framhöll till en varning: ”På grund av att otukt är så utbredd, må varje man ha sin egen hustru och varje kvinna ha sin egen äkta man.” — 1 Kor. 7:2, NW.

12. a) Vilken princip, som anges i bibeln, gäller för gifta pars intima umgänge? b) Vad är det enda som får tillåtas inskränka på detta?

¹² Paulus redogjorde för den princip som bör vara vägledande i det intima förhållandet mellan man och hustru, då han sade: ”Må den äkta mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må även hustrun göra på samma sätt gentemot sin äkta man. Hustrun utövar inte myndighet över sin egen kropp, utan det gör hennes äkta man; likaså utövar inte heller den äkta mannen myndighet över sin egen kropp, utan det gör hans hustru.” (1 Kor. 7:3, 4, NW) Äkta män och hustrur bör inte själviskt handla såsom det behagar eller passar dem, utan de bör behaga och tillfredsställa varandra. De bör inte beröva varandra äktenskapsrätten, om inte båda två är överens om att vara avhållsamma under någon tid i andliga angelägenheters intresse. Paulus skrev: ”Beröva inte varandra detta, annat än efter inbördes samtycke för en fastställd tid, för att ni må ägna tid åt bön och må komma tillsammans igen, så att Satan inte må fortsätta med att fresta er på grund av er brist på förmåga att styra er själva.” — 1 Kor. 7:5, NW.

13. a) Vad är det som ofta framkallar ett olyckligt tillstånd i det äktenskapliga samlivet? b) Vad är det som ”tillkommer” den äkta mannen respektive hustrun, och varför är detta av så stor betydelse?

¹³ Av rapporter framgår det att antingen brist på eller ett övermått av sexuellt umgänge mellan äkta par bär ansvar för många olyckliga tillstånd och en mängd svårigheter i äktenskapet. Därför inställer sig frågan: ”Vad är det som tillkommer den andra parten?” Tänk tillbaka på vad Paulus sade, att den äkta mannen skall ge sin hustru det som tillkommer henne och att hustrun skall göra på samma sätt gentemot sin äkta man. Det som tillkommer den andra parten är vad som krävs för att tillfredsställa dennes passionerade begär. Detta kan i hög grad variera hos olika individer. Men vad man bör uppnå är att ingendera ser på någon annan av det motsatta könet med passion. Var och en skall bli tillfredsställd i den äktenskapliga föreningen, eftersom det är såsom Jesus sade: ”Jag säger er att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han får passion för henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” — Matt. 5:28, NW.

14. a) Vilken inställning skall den kristne äkta mannen ha till sin äktenskapsrätt? b) Under vilka omständigheter behöver den kristne äkta mannen i synnerhet odla sin självbehärskning, och hur kan han göra det?

¹⁴ En kristen äkta man får inte vara hård eller pockande när det gäller den här saken. Det skulle helt visst medföra ett olyckligt tillstånd och skulle kunna leda till separation. Tänk på den glädje som både man och hustru kände då de gifte sig. Varför skulle de inte kunna vinnlägga sig om att hålla dessa känslor vid makt? Varför skulle en gudfruktig äkta man handla såsom vissa världsligt inställda män, vilka tanklöst dominerar sina hustrur och utsätter dem för grym och rå misshandel eller kanske rentav förväntar att de skall hänge sig åt perversa handlingar? En osjälvisk och kärleksfull äkta man bör alltid ha stor omsorg om sin hustrus hälsa och lycka. Därför bör han inte mena att det som tillkommer honom får övergå hennes fysiska kraft och förgripa sig på hennes välbefinnande. Likaväl som man kan underblåsa passionerna kan man tygla dem, och om en kristen äkta man förstår att han begär mer än hans hustru rimligen kan ge, då är det nyttigt att han utövar självbehärskning. Ett sätt att göra detta är att tänka mer på andliga ting. Att vara flitigt upptagen i förkunnartjänsten, med enskilt bibelstudium, med att förbereda mötena och ta del i dem, jämte andra plikter i församlingen, kan bidra till självbehärskningen. — Höga V., kap. 4.

15. Vilken inställning bör den kristna hustrun ha till det som tillkommer hennes man?

¹⁵ En osjälvisk och kärleksfull hustru kommer alltid att vara mycket angelägen att ge sin man det som tillkommer honom och att handla på ett sådant sätt att han blir lycklig och dras närmare henne. Paulus sade att mannen har ledarskapet över sin hustru; och även om hon kanske inte blir tillfredsställd eller har behov av att bli tillfredsställd i samma utsträckning som sin äkta man, bör hon likväl först och främst tänka på att tillfredsställa hans passionerade begär. Hon känner glädje och tillfredsställelse när hon kan tillfredsställa sin äkta man.

16. Vad är grundförutsättningen för lycklig sexuell gemenskap i äktenskapet?

¹⁶ Den allt överskuggande principen är att var och en har lovat att ge, inte att ta. Att en äkta man och hans hustru lever enligt detta ömsesidiga beslut är ett mycket viktigt drag i deras intima förhållande. Det är något som mannen och hustrun fritt bör samtala om, för att de skall vara fullständigt överens med avseende på dessa gudagivna rättigheter. I allt detta kommer de att fullgöra Guds vilja i sitt äktenskap och på så sätt leva enligt det beslut de fattade då de överlämnade sig åt honom.

Att leva enligt ett beslut att förbli ogift

17. Av vilka orsaker har många bestämt sig för att förbli ogifta?

¹⁷ Många åt Gud överlämnade kristna män och kvinnor har fattat beslut om att förbli ogifta under en tid framåt. De har fattat detta beslut för att de skall ha större frihet att tjäna Jehova och kunna tjäna honom fullständigare utan att bli distraherade. Somliga har beslutat att förbli ogifta genom de sista svåra åren för denna gamla ordning fram till tiden efter Harmageddon. Andra har fattat beslut om att förbli ogifta under några år så att de skall kunna ägna sig åt pionjärverksamhet, tjänst vid Betel eller ute på missionärsfältet. Somliga fattar helt enkelt ett sådant beslut därför att de inser att de fortfarande är helt unga och önskar växa till andlig och mental mogenhet innan de tänker på att fatta ett beslut om att gifta sig. — 1 Kor. 7:32—35.

18. Varför är det så viktigt att man lever enligt sitt beslut att förbli ogift?

¹⁸ Har du fattat ett sådant beslut? I så fall är det mycket viktigt att du lever i överensstämmelse med det. Din glädje och lycka i Jehovas tjänst som en ogift människa beror i hög grad på om du slår vakt om en sådan odelad håg, inte låter dig splittras. Som Paulus sade måste man vara ”avgjord i sitt hjärta” och inte känna ”något nödtvång”, om man skall finna glädje under det att man tjänar Jehova såsom ogift. — 1 Kor. 7:37, NW.

19. Hur kan man leva enligt detta beslut? Ge ett exempel.

¹⁹ Men hur kan du leva enligt ditt beslut att förbli ogift? Om en person ”har beslutat i sitt hjärta att bevara sin jungfrudom”, måste han se till att han i mentalt och fysiskt avseende handlar enligt detta beslut, så att han inte blir oroad i sitt hjärta. (1 Kor. 7:37, NW) Hur viktigt detta är kan vi belysa med ett exempel: Om du har bestämt dig för att hålla diet så att du skall kunna gå ned i vikt, skulle det då vara förnuftigt av dig att till varje måltid duka upp en mängd kraftig, fettbildande mat som du inte borde äta? Skulle det inte vara förnuftigt att bara sätta fram sådan mat på bordet som du enligt kostföreskrifterna skulle ha till det målet, så att du inte skulle förlora glädjen över att äta den maten genom att se annan mat som du inte bör röra? Samma sak gäller om en ogift person som har bestämt sig för att förbli ogift. Om han har fattat detta beslut beträffande en viss tid, då bör han naturligtvis under den tiden avstå från att söka samvaro med någon av det motsatta könet. Han bör inte bestämma träff eller tillåta sig ständig samvaro av det slaget, eftersom han på så sätt skulle uppamma ett begär som han försöker undertrycka.

20. Vad har de samtal man för med ens förmåga att leva enligt ett sådant beslut att göra?

²⁰ Folk har rätt när de säger att vad en människa är intresserad av, det talar hon gärna om. Är du intresserad av att förbli ogift? När du samtalar med andra, bör du i så fall inte tala länge och väl om det motsatta könet, avsiktligt tala om sådant som motverkar ditt beslut. Eftersom ditt umgänge ofta bestämmer samtalsämnet, bör du välja umgängesvänner bland dem som har samma önskningar och inställning som du själv — bland dem som har fattat samma beslut.

21. Hur kan vi, när det gäller våra tankar, leva enligt vårt beslut på två olika sätt?

²¹ En människas tankar har mycket att göra med hennes förmåga att leva enligt sitt beslut. Det skulle inte vara förnuftigt av en människa, om hon lät sinnet syssla med de rättigheter som följer med äktenskapet, ifall hon har fattat ett beslut om att avstå från detta under någon tid i Jehovas tjänsts intresse. Det är också viktigt att du känner dig tillfreds med det beslut du fattat för den tid beslutet gäller. I annat fall kommer du — genom att ständigt tala om det eller tänka på det — inte att leva enligt ditt beslut att förbli ogift.

22. Hur kan den ogifte förhindra att han känner sig ensam?

²² Ett liv såsom ogift i Jehovas tjänst bör vara ett fullödigt och verksamt liv. Låt Jehova helt uppfylla ditt liv. Var villig att ta emot extra uppdrag i hans tjänst. Förnöt inte tiden. Fyll den tid du tillbringar för dig själv hemma med bön, enskilt studium och konstruktiv begrundan. Du är aldrig ensam, eftersom dina bästa umgängesvänner, Jehova Gud och Kristus Jesus, alltid är hos dig. Skaffa dig goda vänner, så att du när du har tid till avkoppling kan vara tillsammans med dessa vänner. Också detta bidrar till att ditt liv blir fullödigt och tillfredsställande.

23. Ge exempel från bibeln på människor som med framgång tjänat Jehova såsom ogifta.

²³ Du kan bli uppmuntrad av att tänka på sådana människor som har valt att tjäna Jehova såsom ogifta och lyckats väl med det. Aposteln Paulus är ett utmärkt exempel på en människa som levde enligt sitt beslut att förbli ogift och är alltså ett föredöme för de bröder som har fattat ett sådant beslut. Vad våra systrar beträffar, som har valt en sådan kurs, så har de ett enastående exempel i Jeftas dotter, som levde enligt sitt beslut. Hon levde vid en tid då en kvinnas framgång i livet mättes enligt hennes förmåga att få en stor barnskara. Men Jeftas dotter levde troget enligt sitt beslut att förbli ogift, i överensstämmelse med sin fars löfte, för Jehovas tjänsts skull. — 1 Kor. 7:8; Dom. 11:36—40.

24. Vad innebär det för dig att leva enligt ditt beslut?

²⁴ Paulus ger mycket lämpliga råd både åt de gifta och åt dem som har bestämt sig för att förbli ogifta, då han säger: ”Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utan hustru, så sök icke att få hustru.” (1 Kor. 7:27) Du som är gift: lev enligt ditt beslut att älska, troget hålla fast vid och djupt respektera din äkta hälft och avundas inte dem som är ogifta. Du som har beslutat dig för att förbli ogift: glöm inte bort detta beslut — i ditt uppförande, din konversation, ditt tänkande och ditt umgänge — och avundas inte dem som är gifta. Var och en bör i stället glädjas åt den gåva han har fått av Gud genom att leva enligt sitt beslut. Om du handlar så, tillämpar du Guds ord i ditt liv, och du lever då enligt det viktigaste av alla beslut — ditt överlämnande åt Jehova till att göra hans vilja. — 1 Kor. 7:7.

”En ny tidsålder präglad av våld”

● Omkring tio år efter första världskrigets slut skrev professor Sidney Bradshaw Fay en bok i två band med titeln ”The Origins of the World War”. I den beskriver Fay ingående de djupare liggande och de omedelbara orsakerna till denna blodiga världsbrand. Två år senare reviderade han sitt arbete, och denna reviderade utgåva av år 1930 kom nyligen ut i en häftad upplaga. I ett särskilt förord till denna häftade upplaga påpekade professor Fay följande om första världskrigets betydelse: ”När jag i dag ser tillbaka på mer än femtio års forskning, står det mer än någonsin förr klart för mig vilken oerhörd betydelse första världskriget åren 1914−1918 har haft på världsutvecklingen under de därpå följande femtio åren. Kriget blev inledningen till en period av internationella politiska och sociala förändringar som saknar motsvarighet i historien. ...

Världskriget inledde också en ny tidsålder präglad av våld som kom att utgöra en slående kontrast till den epok av relativ fred som hade föregått den. Under denna tidigare period, från 1815 till 1914, rådde det i stort sett fred i Europa, bortsett från några ’lokala’ krig som utkämpades med konventionella vapen, var jämförelsevis kortvariga och åstadkom ringa förödelse. I större delen av Asien och Afrika var det ännu tämligen lugnt under det kolonialsystem som de europeiska imperialistiska makterna hade infört där. ... Men efter 1914 utvecklade sig de ’små’ krigen till världsbränder som rasade i flera år och utkämpades med nya vapen: ubåtar, stridsvagnar och luftburna projektiler som vållade fruktansvärda förluster av liv och egendom. I Asien och Afrika började samtidigt de gula och mörkhyade befolkningarna, som inte längre förhöll sig lugna och stilla, ta upp kampen för att göra slut på allt europeiskt kolonialvälde och befästa sin självständighet och makt.”

Det förhåller sig exakt såsom Jesus förutsade för nitton hundra år sedan, nämligen att i de ”yttersta dagarna” för denna onda tingens ordning skulle ”ångest komma över folken”. Trogna kristna, som förstår vad dessa händelser betyder, lyfter upp sina huvuden och hjärtan med den tillförsikten att deras ”befrielse nalkas” (NW). — Luk. 21:25, 28.