Alkoholmissbruk — ett dyrbart problem

ALKOHOLMISSBRUK är ett dyrbart problem som berör dig. ”Mig?” frågar du. ”Jag är inte alkoholist!” Det kanske kan verka förvånande, men även om du själv inte alls dricker, berörs du på ett eller annat sätt av alkoholmissbruk. Det berör alla människor. På vilket sätt?

Enligt NCA, Nationalrådet för bekämpande av alkoholism i Amerika, finns det omkring tio millioner alkoholister i Förenta staterna. Med tanke på att varje alkoholist har direkt beröring med omkring fyra andra personer — den närmaste familjen — innebär detta att ytterligare cirka fyrtio millioner människor direkt och ogynnsamt påverkas av alkoholism. Och tänk på att dessa siffror gäller bara ett enda land.

Men på vilket sätt berörs dessa? Jo, om någon du älskar dricker för mycket, är känslor som fruktan, skam, besvikelse och rentav vrede förmodligen inte främmande för dig. Statistiska uppgifter från NCA visar att alkoholmissbruk är en bidragande faktor i åtminstone 30 procent av alla fall av skilsmässor och ungdomsbrottslighet, 55 procent av alla fall av lägenhetsbråk och misshandel i hemmet och hela 90 procent av alla fall av barnmisshandel. Vilket högt pris!

Hälsan blir också lidande. En längre tids omåttligt drickande har satts i samband med en rad kroniska sjukdomar, som skrumplever, hjärtsjukdomar, magkatarr, magsår, inflammation i bukspottkörteln och risken för olika former av cancer. Den som dricker för mycket alkohol får verkligen betala ett mycket högt pris — sin hälsa!

Men du berörs även om du inte dricker. Du får betala mer för dina kläder, din bil — ja faktiskt alla fabrikstillverkade varor — på grund av alkoholmissbruk. Regeringen i Förenta staterna beräknar att alkoholmissbruk kostar mer än 100 milliarder kronor om året till följd av utebliven produktion. Den lägre produktionen leder i sin tur till högre priser och sämre kvalitet på varorna.

De alkoholrelaterade kostnaderna är särskilt höga när missbrukaren har ett arbete som berör andra människors liv. Man kan föreställa sig vad bristande omdöme på grund av alkoholförtäring skulle kunna leda till för till exempel förare av allmänna kommunikationsmedel, piloter eller kirurger.

Kör du bil? Enligt NCA ligger alkoholmissbruk bakom 50 procent av alla dödsolyckor i trafiken i USA (bland de döda finns många oskyldiga offer). Och även om du undgår att bli påkörd av en berusad förare, märker du verkningarna av hans drickande, när det blir dags att betala bilförsäkringen.

Man kan emellertid inte förneka att alkohol för många människor är en källa till glädje och avkoppling. När alkoholen används med måtta, tycks den medföra ringa eller ingen skada. Det är därför naturligt att fråga: Vad är egentligen alkoholism? Hur känner man igen symptomen? Vad kan man göra åt det?

Alkoholism — fakta och myter

Vilken av dessa är den typiske alkoholisten?

1 2 3 4 (Se bild i tidskriften)

VÄLJER du nummer 4? Den kanske största myten kring alkoholproblemet är att den typiske alkoholisten är ett försupet vrak som håller till i slummen. I själva verket är det mindre än fem procent av alkoholisterna som återfinns i de stora städernas slumkvarter. Och de övriga? De tar hand om barnen där hemma, tar vård om patienter eller arbetar på kontor.

Av alla allvarligare hälsoproblem finns det förmodligen inget som har en sådan slöja av myter kring sig som alkoholism. Hur är det då i verkligheten? Man måste känna till fakta för att kunna behandla alkoholism på rätt sätt. Och den kan behandlas med framgång.

● Vad är en alkoholist?

Enligt Marty Mann, konsulent i alkoholfrågor och grundare av Nationalrådet för bekämpande av alkoholism i Amerika (NCA), är en alkoholist ”någon vars drickande förorsakar ett stadigvarande och växande problem i någon sida av hans liv”. Nyckelordet är ”stadigvarande”. Låt oss ta ett exempel: Om drickandet orsakade problem i familjelivet, samhällslivet, affärslivet eller arbetslivet för en person med normala alkoholvanor, skulle han kunna dricka mindre, även om det kanske skulle kräva verklig beslutsamhet från hans sida. Men det förhåller sig annorlunda med en alkoholist. Jo visst, hana kan försöka skära ner konsumtionen. Men det spelar ingen roll hur beslutsam han än är — när han väl börjar dricka, förlorar han kontrollen över sitt drickande, och därför orsakar det ett ”stadigvarande” problem i hans liv.

● Varför kallas alkoholism en ”sjukdom”?

I allmänhet definieras en sjukdom som ”en störning i funktionen eller strukturen hos något organ eller någon del av kroppen, vilken ger upphov åt vissa identifierbara symptom”. Passar alkoholism in på den definitionen? Enligt Amerikanska läkarsällskapet, Världshälsoorganisationen och otaliga andra medicinska och statliga organ gör den det.

På vilket sätt förekommer det ”en rubbning i funktionen” i kroppen hos en alkoholist? Jo, alkohol har inte samma verkan på honom som den har på andra människor. I början kan han ofta konsumera enorma kvantiteter alkohol utan att bli berusad. Ibland händer det också att han får en ”blackout”, så att han efteråt inte minns vad han sagt eller gjort medan han druckit, trots att han varit vid fullt medvetande och verkat helt normal i andras ögon. Och som vi kommer att se, finns det fullt identifierbara symptom.

Alkoholism är inte i egentlig mening ett fysiskt problem. Alkoholisten påverkas också i mentalt, emotionellt och andligt avseende, och den som på allvar vill försöka hjälpa honom måste ta hänsyn till dessa faktorer.

● Är vissa människor disponerade för alkoholism?

Det blir mer och mer uppenbart att så kan vara fallet. Vid en undersökning som företogs i Danmark under åren 1970 till 1976 fann man till exempel att bland söner till alkoholister förekom fyra gånger så många fall av alkoholmissbruk som bland söner till personer utan alkoholproblem. Och detta trots att barnen fostrats upp av adoptivföräldrar utan alkoholproblem.

I en annan undersökning, som utfördes vid University of Washington i Seattle, fann man att unga män med långvariga alkoholproblem i familjen visade sig ha hög förekomst av acetaldehydb i blodet vid alkoholförtäring. Tidskriften Science Digest framkastar tanken att den ”ökade acetaldehydhalten kan förhöja den känsla av berusning och välbehag som alkoholen skänker och därigenom tjäna som en stark drivkraft till att dricka mera”.

Dessa resultat är emellertid inte slutgiltiga och visar bara att en viss disposition för alkoholism kan vara ärftlig.

● Går alkoholism att bota?

Om man med ”bota” menar att personen i fråga skulle kunna återgå till ett normalt, kontrollerat drickande, inträffar detta så sällan att de flesta experter skulle svara Nej! Doktor Sheila Blume, chef för Avdelningen för bekämpande av alkoholism och alkoholmissbruk i staten New York, uttryckte det så här: ”Jag säger till mina patienter att de skall föreställa sig att de befinner sig på denna sida av Long Island-sundet (cirka 40 kilometer på bredaste stället) och att någon ber dem simma till Connecticut i ett vatten som vimlar av hajar. Av hundratals simmare skulle kanske en eller två klara sig — men skulle du vilja hoppa i?”

Alkoholism är emellertid en sjukdom som går att hålla under kontroll, men de flesta experter och före detta alkoholister är överens om att det enda säkra sättet är fullständig avhållsamhet.

● Är det samma sak som att dricka sig berusad?

Nej. Berusning är ett resultat av överkonsumtion — en tillfällig förlust av kontrollen över de fysiska och mentala förmögenheterna. Men inte alla som blir berusade är alkoholister. Och det är inte alla alkoholister som blir berusade. En alkoholist som håller på att rehabiliteras kanske inte dricker alls. Ändå är han fortfarande alkoholist; om han började dricka, skulle han till slut förlora kontrollen över sitt drickande.

Bibeln fördömer både omåttligt drickande och att man blir berusad som orätt i moraliskt avseende. (Ordspråksboken 23:20, 21; 1 Korintierna 5:11—13; 6:9, 10) Men en alkoholist behöver inte bli berusad. Han kan förbli nykter genom att låta bli att dricka. Men om han, med full vetskap om sin situation, väljer att fortsätta att dricka och dricka sig berusad, då har han ett moraliskt problem — dryckenskap.

● Är det bara en fråga om viljestyrka?

”De flesta alkoholister har mer än vanlig viljestyrka”, svarar Marty Mann. ”De stiger upp och går till arbetet, när vilken människa som helst, som känner sig som de gör, skulle ligga till sängs och ringa efter doktorn.” Om alkoholister helt enkelt saknade viljestyrka, skulle utan tvivel de flesta av dem vara försupna vrak.

Kanske myten om alkoholisternas svaga vilja härrör från vad som händer när de börjar dricka — de förlorar självbehärskningen. En alkoholist måste därför använda sin viljestyrka till att avstå från den första drinken.

● Hur förhåller det sig med lugnande tabletter?

En alkoholist som vaknar upp i frossbrytningar och inte vill dricka på morgonen kanske tar en lugnande tablett i stället. Men vad han inte vet är att hans kropp inte märker någon skillnad. Alkohol verkar nervlugnande och påverkar sinnesstämningen, precis som lugnande tabletter, sömnpiller, smärtstillande tabletter och även mediciner mot förkylningssjukdomar (som innehåller antihistamin). Och alla ämnen som påverkar sinnet kan utgöra en fara för en alkoholist.

För en framgångsrik rehabilitering rekommenderar därför många experter att alkoholisten inte bara avhåller sig från alkohol, utan från alla ämnen som förändrar sinnesstämningen.

● Hur skiljer sig alkoholistens drickande från normalt drickande?

Alkoholistens drickande går utöver vad som betraktas som normalt. Om till exempel någon du känner började smyga sig in i en garderob för att dricka mjölk, skulle du säkert dra slutsatsen att något var på tok. Det är inte normalt. Men alkoholister tar ofta drinkar i smyg och gömmer även flaskor för senare konsumtion. Personer med normala dryckesvanor gör inte så.

Den största skillnaden mellan alkoholistens drickande och normalt drickande är emellertid behärskningsförmågan. Vid sällskapligt drickande kan vanligtvis även den som dricker mycket bestämma när och hur mycket han eller hon skall dricka. Det kan inte en alkoholist. Han dricker konsekvent mer än han haft för avsikt att dricka.

Har andra börjat bli alltmer oroade över dina dryckesvanor? Var ärlig mot dig själv. ”Jag kan sluta när jag vill”, säger du kanske. Och det har du förmodligen rätt i. Men att ”ta en vit vecka” är inget bevis, för även en långt gången alkoholist kan göra det någon gång. Förresten, hur känner du dig under de perioder då du inte dricker — lugn och avslappnad eller spänd och nervös? Kom ihåg att själva nyckelfrågan är om du har god kontroll över dina dryckesvanor. Boken Alcoholics Anonymous (Länkarna) säger beträffande detta: ”Om du, när du dricker, har föga kontroll över hur mycket du får i dig, är du förmodligen alkoholist.”

● Varför inser inte en alkoholist vad som håller på att hända med honom?

Allteftersom situationen förvärras får alkoholisten sämre och sämre självaktning, och i stället får han allt starkare känslor av oro, skuld, skam och ångest. För att orka leva med sig själv begagnar han sig omedvetet av olika försvarsmekanismer.

Rationalisering: Han hittar på en mängd olika ursäkter för sitt drickande och dess verkningar: ”Jag är nervös”, ”Jag känner mig nere”, ”Jag drack på fastande mage”.

Projektion: Han projicerar sina egna plågsamma känslor på andra. Han betraktar nu andra som ”hatiska”, ”illvilliga”, ”elaka”, ”emot mig”.

Förträngning: Han förtränger smärtsamma dryckesepisoder och intalar sig att de i själva verket aldrig inträffat. När hans hustru är upprörd över föregående kvälls festande, kan han följaktligen luta sig mot henne och fråga: ”Är det något som är på tok i dag?” Och hon tror inte sina öron!

Förskönad minnesbild: Ibland är hans minnen av dryckesepisoden glada och upprymda. Han kan därför säga: ”Ja, jag tog mig ett par i går kväll, men jag mådde jättebra” — när han i verkligheten mådde allt annat än ”jättebra”. Alkoholen har förvrängt hans uppfattningsförmåga.

Dessa försvarsmekanismer bygger upp en mur av förnekelse som hindrar alkoholisten från att förstå vad som håller på att hända med honom. Han behöver hjälp.c

● Vilket slags hjälp behövs?

”Det enda han behöver är hjälp att sluta dricka”, tänker du kanske. Men han behöver mer hjälp.

Medicinskt: Han måste på ett betryggande sätt bli avvand från alkohol (”avgiftad”). Detta kan kräva sjukhusvistelse för att alkoholrelaterade hälsoproblem också skall kunna behandlas. Men det räcker inte att tillfriskna kroppsligen. Annars skulle han, så fort han känner sig bättre, kunna tänka: ”Nu kan jag klara det.”

Mentalt: Han måste få lära sig fakta om sin alkoholism, bli medveten om och acceptera de logiska skälen till att sluta dricka. Denna kunskap kommer att vara till hjälp för honom i hans livslånga kamp för att förbli helnykter.

Socialt: Han måste lära sig att leva med sig själv och andra på ett positivt sätt.

Emotionellt: Han måste lära sig att få bukt med oro och andra negativa känslor inom sig själv. Han måste lära sig att vara lycklig utan alkohol.

Andligt: Eftersom han lätt ger efter för hopplöshet och fruktan, behöver han hjälp som kan stärka hans hopp, förtröstan och tillit.

● Var kan man finna sådan hjälp?

Det finns naturligtvis tillgång till många olika behandlingsformer, men det finns en sak som är ett måste — att ha en klok och förstående människa att tala med, kanske en som själv haft samma problem men övervunnit det. Det kan ge alkoholisten ett hopp, för det visar att han också kan klara av det.

Många alkoholister har fått hjälp genom en alkoholklinik. Till sådana kliniker är ofta knutna specialister av olika slag — läkare, psykiatriker, psykologer och erfarna socialarbetare. Här får patienten vanligen kvalificerad undervisning, genom vilken han får kunskap om sin alkoholism på ett sätt som han kan acceptera.

Gruppterapi under ledning av erfarna personer kan också göra att patienten får praktisk hjälp med sina problem och få honom att bli mer öppen och medveten om de undermedvetna försvarsmekanismer han tillgripit. Eftersom han inte kan ändra på det han inte förstår, är sådan insikt en hjälp till rehabilitering. Men vilken metod som än används, måste själva målet vara att hjälpa patienten att lära sig bemästra sina känslor utan att ta till alkohol.

Men när en alkoholist väl gått igenom en sådan behandling, kan han finna att han åter konfronteras med de realiteter som en gång fick honom att dricka. Han kanske fortfarande har en negativ uppfattning om sig själv, problem i familjen eller en osäker arbetssituation. Han behöver givetvis fortlöpande hjälp för att klara av sina problem. För att få sådan hjälp har somliga vänt sig till lokala hjälporganisationer och grupper av före detta alkoholister som ägnar sig åt att hjälpa varandra.d

Det finns emellertid en annan källa till hjälp, en som kan ge den som haft problem med alkohol en kraft ”som är över det normala” i hans dagliga kamp för att klara av livets bekymmer och ändå låta bli att dricka. Vad är det? — 2 Korintierna 4:7, 8.

”Jag lyckades”, säger en alkoholist som slutat dricka, ”tack vare min tro på Jehova, bönens kraft och den hjälp jag fått av mina kristna bröder. Utan detta skulle jag nu ha legat i rännstenen eller varit död på grund av alkoholen.” Ja, det var genom att studera bibeln med Jehovas vittnen och besöka kristna möten som denne man uppodlade verklig tro på Gud och fick kärleksfulla kristna kamrater. Men på vilket sätt kan det vara till hjälp?

Att studera Guds ord kan hjälpa en alkoholist som håller på att rehabiliteras att ändra sitt tänkesätt. (Romarna 12:1, 2) Han befrias från skuldkänslor och samvetskval, då han lär känna Jehova som en barmhärtig, förlåtande Gud. (2 Moseboken 34:6, 7) Bibelns principer visar honom också hur han kan förbättra sitt familjeliv, hur han kan bli det slags arbetare som vilken arbetsgivare som helst gärna skulle anställa och hur han kan undvika tankar och handlingar som skapar onödig ängslan och oro. — Efesierna 5:22—33; Ordspråksboken 10:4; 13:4; Matteus 6:25—34.

Allteftersom han bygger upp ett tillitsfullt förhållande till Jehova Gud, lär han sig att han genom bönen tryggt kan lägga alla sina bekymmer och bördor i Jehovas händer. Med hjälp av kärleksfulla kristna vänner lär han sig att tala ut om sina känslor och behov och lär sig att inse att han inte behöver vara rädd för att komma andra människor nära. Sådana relationer skänker honom den trygghetskänsla och den självaktning som en som varit alkoholist så väl behöver. — Psalm 55:23; 65:3; Ordspråksboken 17:17; 18:24.

Har du själv eller andra börjat bli oroade över ditt drickande? Har ditt drickande gett upphov åt problem inom ett eller flera områden av ditt liv? Gör då något åt det! Varför hålla fast vid något som kan orsaka så mycket bekymmer och problem? Genom att lära känna fakta (inte myterna) och handla i överensstämmelse därmed kan du verkligen bli fri från alkoholism och leva ett lyckligt, produktivt liv.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 8]

Det finns en källa till hjälp som kan ge en kraft ”som är över det normala”

[Infälld text på sidan 8]

Ställer ditt drickande till problem för dig i livet? Varför hålla fast vid något som kan orsaka så mycket bekymmer och problem?

[Ruta på sidan 5]

Symptom på alkoholism

(Observera att detta är några av symptomen på alkoholism och att uppträdandet av dessa symptom kan variera från person till person.)

Tänkbara symptom i ett tidigt skede

● Stjälper i sig drinkar (”Andra dricker så långsamt”)

● Tar drinkar i smyg

● Dricker före sällskapligt drickande (”Det är bäst att jag tar en före festen”)

● Tål mer alkohol

● Får ibland ”blackout” (”Hur kom jag hem i går kväll?”)

Tänkbara symptom i ett mellanskede

● Börjar tappa kontrollen

● Vill inte erkänna sitt problem

● Ändrar sitt dryckesmönster (”Det är bäst jag går över till öl. Det är whisky jag inte tål”)

● Försöker ”ta en vit vecka” (avstå från alkohol)

● Dricker ensam

Tänkbara symptom i ett sent skede

● Har tappat all kontroll

● Dryckesfesterna ökar i antal och intensitet

● Tål mindre alkohol

● Panisk skräck och ångest

● Delirium tremens

[Bild på sidan 6]

Märker hennes kropp någon skillnad?

[Bild på sidan 7]

Är det normalt att dricka så?

Fri från alkoholism

Hans berättelse

SIFFRORNA på telefonen tycktes flyta samman, när jag med stor möda försökte slå mitt eget telefonnummer. De fem tabletter som jag tagit tidigare på dagen hade nu nått sin fulla verkan. Jag höll krampaktigt fast i telefonkiosken för att inte falla omkull, medan jag hörde min mammas röst: ”Hallå. Vem är det?”

”Å, nej!” flämtade mamma. ”Du har ätit tabletter igen! Du är påtänd!”

Jag lade på luren och vinglade i väg mot bilen. Jag skulle inte sova över hos en vän. Jag tänkte i stället köra ner till stranden. När jag körde, upptäckte jag plötsligt att jag var på fel sida av vägen — på en större landsväg. Den mötande trafiken lyckades med nöd och näppe undvika att köra på mig, när jag körde över mittremsan och in på vägen som ledde till stranden. Jag parkerade bilen och lade mig att sova till nästa dag.

Det här är bara en händelse som visar hur alkoholismen nära nog kostade mig livet. ”Men vad har tabletter med alkoholism att göra?” frågar du. Ja, på den tiden förstod jag inte själv sambandet, men det skulle jag få lära mig — den hårda vägen.

Låt mig först berätta lite om min bakgrund: Jag hade börjat ta tabletter redan som tonåring. Jag började genom att knycka lugnande tabletter från mamma — hon hade alltid en massa sådana hemma. Några år senare lät en arbetskamrat mig stifta bekantskap med secobarbital, ett mycket starkt nervlugnande medel. Nu kunde jag ta färre piller och ändå få samma effekt. Visst hade mamma och pappa varnat mig för heroin och marijuana. Men de piller som jag åt var inte så farliga — det var åtminstone vad jag trodde.

Inom ett år hade jag blivit slav under tabletterna och tog trettio om dagen.

Det var inte så att jag ville vara hög hela tiden.a Jag behövde tabletterna helt enkelt för att fungera. Om jag inte tog dem, blev jag ytterligt nervös och orolig och skakade våldsamt.

Sedan jag hade kvaddat åtskilliga bilar och blivit arresterad, skickade mina föräldrar mig till ett sjukhus för behandling. Där blev jag långsamt avgiftad. Det jag fick genomlida går inte att beskriva. Jag fick hallucinationer, skakade i hela kroppen och kände en fruktansvärd, oresonlig rädsla. Jag kan ta ett exempel: Min flickvän hade ingen telefon, och jag kunde inte ta emot samtal, så därför avtalade vi att jag vid en viss tidpunkt skulle ringa till en telefonkiosk, där hon skulle vara. Men jag var alltid rädd att hon inte skulle vara där — jag menar fruktansvärt rädd.

Efter omkring tre veckor blev jag emellertid utskriven från sjukhuset, redo att börja på ny kula. ”Mina bekymmer är över nu”, tänkte jag för mig själv. Men mina bekymmer var i verkligheten långt ifrån över.

Jag började dricka. Till min förvåning kunde jag redan från början konsumera stora mängder alkohol utan att bli berusad. Men det dröjde inte länge förrän jag sjönk ner i en depression som blev djupare och djupare. Jag fick fruktansvärda ångestattacker, då jag var rädd för att köra bil och till och med för att tala med andra. Mina händer darrade, och jag blev kallsvettig över hela kroppen. Många dagar lyckades jag nätt och jämnt att komma till arbetet, darrande och ängslig. Andra dagar gick det inte alls. Jag var förvirrad och paranoid — ett fysiskt och psykiskt vrak. Till sist ringde jag en dag till min chef för att säga att jag inte kunde komma till arbetet. ”Du vet att det betyder att du får sparken”, varnade han.

”Jag vet, men jag kan inte göra något åt det. Jag tror att jag håller på att få ett nervsammanbrott.” Jag lade på luren, och efter ett par minuter ringde det.

”Jag bryr mig inte om hur du bär dig åt”, sade min chef, ”men se till att du tar dig ner till personalläkarmottagningen — nu med detsamma!”

Och det var just vad jag gjorde. Jag förklarade för läkarna min bakgrund med nervlugnande medel och sade att jag trodde att jag höll på att få ett nervsammanbrott.

”Fred, du får inget nervsammanbrott”, förklarade en av läkarna. ”Du är alkoholist.”

”Men det är omöjligt”, sade jag häftigt. ”Jag dricker inte mer än tre, fyra öl varje kväll.”

”Det är inte fråga om hur mycket du dricker, utan hur alkoholen påverkar dig som individ. Ditt problem är att du fysiologiskt sett har en benägenhet att bli beroende av droger. Du måste lära dig att leva utan några som helst droger — vare sig alkohol eller tabletter. Du måste lära dig att vara lycklig utan droger.”

Han skickade mig sedan till en avvänjningsklinik på flera månader. Där fick jag lära mig mycket om alkoholism. Jag fick till exempel veta att jag som alkoholist måste undvika alla lugnande medel. Det spelar ingen roll om man får i sig dem i flytande form (alkohol) eller i form av tabletter (till exempel lugnande medel). De har nästan exakt samma verkan på en alkoholists kropp. På kliniken fick jag också lära mig hur viktigt det är med näringsriktig kost och vitaminer och att leva ett ordnat och disciplinerat liv.

Det som verkligen hjälpte mig att bli fri från min alkoholism var emellertid doktorns ord: ”Du måste lära dig att vara lycklig utan droger.” En alkoholist är nämligen oerhört orolig av sig, han bekymrar sig för allting. Men genom mina bibelstudier har jag lärt mig att vara ”lycklig utan droger”. Visst kände jag till en del om bibeln tidigare, men tack vare ett allvarligare studium har jag lärt känna Jehova Gud och kommit honom nära, som ett barn som känner sin far. Jag kan kasta mina bekymmer på honom, så att jag inte otillbörligt bekymrar mig över mitt liv. (Matteus 6:34) Jag har också funnit gemenskap med medkristna, som behandlar mig som en medlem av familjen. Jag är oerhört tacksam över den kärlek och det stöd de hela tiden ger mig.

Jag har verkligen insett att det är livsviktigt för mig att helt avhålla mig från alkohol och andra droger. Det har nu gått flera år. Men jag är verkligen tillfreds, lycklig. Jag har min Gud, Jehova, min familj och kärleksfulla kristna bröder. Vad mer kan man begära? — Insänt.

Hennes berättelse

Jag hade mest druckit för sällskaps skull. Vad jag minns, hade min man och jag sällan alkoholhaltiga drycker hemma, utom vid speciella tillfällen. Föga anade jag då att jag genom mitt fortsatta drickande satte i gång en tillvänjningsprocess som till slut skulle leda till att jag blev beroende av alkohol för att kunna fungera.

Mitt drickande ledde så småningom till en drastisk förändring i min personlighet. Jag märkte att jag blev aggressiv och våldsam. Jag slog barnen och tyckte att jag var i min fulla rätt att göra det. När jag ser tillbaka, förstår jag att det egentligen var mig själv jag var arg på. Jag blev paranoid och misstänksam. Om jag kom in i ett rum och fick se att två personer pratade med varandra, var jag övertygad om att de talade om mig, därför att de inte tyckte om mig. Mina barn brukade försöka uppmuntra mig och säga: ”Mamma, vi älskar dig.” Men jag var säker på att de inte kunde tycka om mig.

Den fruktansvärda strid som rasade inom mig går inte att beskriva. Efter varje dryckesepisod fick jag outhärdliga känslor av skuld och skam. Jag lovade mig själv: ”Jag skall aldrig göra om det.” Men jag gjorde det ändå — om och om igen.

Vänner som jag litade på och respekterade rådde mig att skära ner min konsumtion, att vara måttlig. Jag prövade alla upptänkliga medel för att få kontroll över mitt drickande. Jag flyttade till en annan plats och trodde att det skulle hjälpa. Sedan blev jag övertygad om att lösningen skulle vara att gå över till andra drycker. Jag började därför dricka vin. Men det spelade ingen roll vilken metod jag prövade — jag kunde helt enkelt inte skära ner eller kontrollera mitt drickande.

Allteftersom åren gick fortsatte jag i hemlighet att dricka långt mer än någon visste. Jag fungerade nämligen ganska bra under alkoholens inverkan. Jag kunde fortfarande ha kvar mitt arbete och ta hand om min familj — så länge jag hade alkohol i kroppen. Jag blev så småningom en mästare i att med olika lister och knep dölja det för min familj. Flaskorna i barskåpet i vardagsrummet var bara en fasad. Min familj brukade hälla ut spriten i slasken eller späda ut den med vatten. Men jag hade andra flaskor undangömda. Vid ett tillfälle hade jag faktiskt tjugofem flaskor gömda på olika platser i hemmet — i badrummet, i garaget, i bilen, i linneskåpet, i handväskan och i mina byrålådor.

Nu hade jag börjat få svårt att sova på nätterna. Det räckte inte längre med alkohol för att somna. Jag gick därför till doktorn och fick recept på sömntabletter. (Jag talade inte om för honom att jag drack.) Jag tog nu både tabletter och alkohol för att kunna somna på kvällen.

Under hela denna tid kunde min familj inte övertyga mig om att jag var alkoholist. ”Se på mig!” sade jag till mitt försvar. ”Jag är väl inte någon nerdekad fyllkaja! Jag har fostrat upp er barn och dessutom jobbat hela tiden. Hur kan ni ens tro att jag skulle vara en så hemsk människa?”

Så en kväll upptäckte jag att jag glömt att fylla på mitt förråd av alkohol. I ungefär åtta år hade jag varit beroende av alkohol och tabletter för att kunna sova. Det visade sig bli den fruktansvärdaste natten i hela mitt liv. Jag fick hallucinationer och hörde egendomliga ljud. Jag inbillade mig, ja, intalade mig, att det var någon som ville döda mig. Det blev värre och värre, allteftersom natten gick. Jag var övertygad om att jag skulle dö innan det blev morgon.

Och ändå — det första jag gjorde nästa morgon var att gå till affären för att köpa mer sprit. Och när jag sedan drack i stora klunkar, vilken förändring! Jag kände genast att jag fick situationen under kontroll. Men senare på dagen förlorade jag verkligen all självbehärskning. Jag slog min dotter mycket illa. Då först insåg jag att jag behövde medicinsk hjälp och gick med på att läggas in på ett rehabiliteringshem. Men fortfarande ansåg jag inte alls att det var alkoholen som var mitt stora problem! Jag var övertygad om att jag höll på att förlora förståndet och att det var därför jag var tvungen att dricka.

”Dricker du?” frågade kuratorn på hemmet.

”Ja, men jag dricker inte så värst mycket”, sade jag och satte upp en försvarsattityd. Då visade han mig en tabell, som tog upp de olika symptomen på alkoholism, och bad mig pricka för dem som passade in på mig. När jag var färdig, började jag tänka: ”Kanske jag i alla fall är alkoholist.” Jag var rädd.

Under min tre månader långa vistelse på hemmet fick jag lära mig mycket om alkoholism och om hur alkoholen påverkade mig som individ, hur den förändrade mig. När jag träffade andra som hade varit alkoholister och hörde dem tala, insåg jag att de var precis som jag.

Men i mitt fortlöpande rehabiliteringsprogram ingår någonting annat som har varit till stor hjälp för mig. Ja, i ett brev skrev faktiskt hemmet följande om mig: ”Hennes religion har hjälpt henne att bevara jämvikten under rehabiliteringsprocessen.” Som ett Jehovas vittne besöker jag nämligen varje vecka möten, där jag lär mig att tillämpa bibelns principer. Det har hjälpt mig att bli lycklig utan att dricka. Och min lycka blir ännu större när jag delar med mig åt andra av de underbara ting jag får lära från bibeln.

Allteftersom jag har kommit närmare Jehova Gud, har jag själv fått erfara sanningen i orden i Filipperna 4:6, 7: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” Ja, ”Guds frid, som övergår allt förstånd”, gör det möjligt för mig att gå framåt mot bättring EN DAG I TAGET. — Insänt.