blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet.”

Motsäger profeten Elias upplevelse detta? Inte alls. Det som hände honom måste förstås i ljuset av Jesu klara uttalande flera hundra år senare: ”Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen.” (Joh. 3:13, 1981) Även om Elia sågs fara ”i stormvinden upp till himmelen”, betyder inte det att han for in i andevärlden. Varför inte det? Därför att han längre fram sägs sända ett tillrättavisande brev till Judas kung. (2 Kung. 2:11, 1982; 2 Krön. 21:1, 12—15) Jehova använde vid detta tillfälle, långt innan människan hade uppfunnit flygplanet, sina egna medel (en vagn av eld och en stormvind) för att lyfta Elia upp från marken och upp till den himmel där fåglarna flyger och förflyttade honom så till en annan plats. — Jämför 1 Moseboken 1:6—8, 20.

Skall trogna kristna kanske tas upp till himlen i all hemlighet, helt enkelt försvinna från jorden utan att dö?

Rom. 6:3—5 (1981): ”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus, också har blivit döpta in i hans död? ... Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han, skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.” (Det som hände i Jesu fall utgör mönstret. Både hans lärjungar och andra kände till att han hade dött. Han blev inte upprest till himmelskt liv förrän efter sin död och uppståndelse.)

1 Kor. 15:35, 36, 44 (1917): ”Nu torde någon fråga: ’På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?’ Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött. Här sås en själisk kropp, där uppstår en andlig kropp.” (Man måste således först dö, innan man kan få denna andliga kropp, eller hur?)

Kommer alla trogna kristna att mirakulöst tas bort från jorden av Herren före den stora vedermödan?

Matt. 24:21, 22: ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” (Här sägs det inte att alla ”de utvalda” skall ha tagits till himlen innan den stora vedermödan börjar, eller hur? Det här skriftstället visar kanske snarare att några av dem kan komma att överleva denna stora vedermöda på jorden tillsammans med sina medförbundna i köttet.)

Upp. 7:9, 10, 14 (1981): ”Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ’Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.’ ... ’Det är de som kommer ur det stora lidandet [den stora vedermödan, NV].’” (För att ”komma ur” något måste man först gå in i eller vara i det. Denna stora skara måste således bestå av människor som verkligen upplever den stora vedermödan och kommer ut ur den som överlevande.) (Beträffande att de skall vara på jorden, se sidan 169.)

Hur blir de sanna kristna beskyddade under den stora vedermödan?

Rom. 10:13 (1981): ”Var och en som åkallar Herrens [Jehovas, NV] namn skall bli räddad.”

Sef. 2:3 (1982): ”Sök Herren [Jehova, NV, AS, By, Åk], alla ni ödmjuka i landet, som håller hans lag. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet, kanhända blir ni så beskyddade på Herrens [Jehovas] vredes dag.” (Se också Jesaja 26:20.)

Kommer alla sanna kristna att tas upp till himlen efter den stora vedermödan?

Matt. 5:5 (1981): ”Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet [jorden, 1917].”

Ps. 37:29 (1982): ”De rättfärdiga skall besitta landet [jorden, Ro, NV] och bo i det evinnerligen.” (Se också verserna Ps. 37 10, 11, 34.)

1 Kor. 15:50 (1981): ”Kött och blod kan inte ärva Guds rike.”

Se också rubriken ”Himmel”.

Varför tas somliga kristna upp till himlen för att vara hos Kristus?

Upp. 20:6 (1981): ”De skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.” (Eftersom de skall regera tillsammans med Kristus, måste det finnas människor som de kan regera över. Vilka är dessa? Se Matteus 5:5 och Psalm 37:29.)

Se också rubriken ”Pånyttfödelse”.

Kommer de som tas upp till himlen längre fram att återvända till jorden för att leva för evigt här i paradiset?

Ords. 2:21 (1982): ”De redliga skall förbli boende i landet [bo på jorden, NV], och de ostraffliga får stanna kvar i det.” (Lägg märke till att det inte sägs i det här skriftstället att dessa redliga människor skall återvända till jorden, utan att det sägs att de skall stanna kvar där.)

1 Thess. 4:17 (1981): ”Och sedan skall vi [de kristna som ryckts bort till himlen] alltid vara hos honom [Herren, NV, 1917].”

Om någon säger—

”Tror ni på upptagandet till himlen?”

Kan du svara: ”Jag har funnit att inte alla har samma uppfattning när det gäller vad upptagandet till himlen innebär. Får jag fråga vad du har för tankar om det? ... Det är alltid bra att jämföra sina egna tankar med vad Bibeln säger, vad saken än gäller. (Använd de av ovanstående stycken som du finner vara lämpliga.)”

Eller också kan du säga: ”Jag har fått förklarat för mig att upptagandet till himlen är en räddningsplan för de kristna. Många anser att det är på det sättet de skall undkomma den kommande stora vedermödan. Är det din uppfattning också?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Vi vill helt visst ha Guds beskydd när den tiden kommer, och jag har funnit några mycket uppmuntrande bibelställen som visar hur vi kan få detta beskydd. (Sef. 2:3)” 2) ”Det intressanta är att Bibeln visar att Gud skall ge några trogna beskydd just här på jorden. (Ords. 2:21, 22) Detta stämmer med det uppsåt Gud hade då han först skapade Adam och satte honom i paradiset, inte sant?”

En annan möjlighet: ”Med upptagandet till himlen menar du att kristna som lever vid slutet av den här tingens ordning skall bli uppryckta till himlen, är det inte så? ... Har du undrat vad de skall göra när de kommer till himlen? ... Lägg märke till vad som sägs i Uppenbarelseboken 20:6 (och Upp. 5:9, 10). ... Men vilka skall de regera över? (Ps. 37:10, 11, 29)”

Världen

Definition: När ordet ”värld” översätts från det grekiska ordet kọ·smos, kan det betyda 1) mänskligheten som helhet, oberoende av dess moral eller livsföring, 2) ramen för de mänskliga omständigheter som en individ föds in i och lever i eller 3) den stora människomassa som inte tillhör Jehovas godkända tjänare. Några bibelöversättare har skapat förvirring genom att använda ordet ”värld” som motsvarigheten till de grekiska uttryck som betyder ”jord”, ”bebodd jord” och ”tingens ordning”. Det som kommer att behandlas här riktar främst uppmärksamheten på den tredje av de ovan uppräknade betydelserna av ordet ”värld”.

Skall världen förintas genom eld?

2 Petr. 3:7: ”Genom samma [Guds] ord är de himlar och den jord som nu finns sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag.” (Lägg märke till att det är ”de ogudaktiga människorna”, inte mänskligheten som helhet, som skall tillintetgöras. I 2 Petr. 3 vers 6 omnämns på liknande sätt den förintelse som drabbade ”världen” på Noas tid. De onda människorna tillintetgjordes, men både jorden och den gudfruktige Noa och hans hushåll bevarades. Skall ”elden” på den kommande domens dag vara bokstavlig, eller står den som symbol för fullständig tillintetgörelse? Vilken verkan skulle bokstavlig eld ha på sådana bokstavliga himlakroppar som solen och stjärnorna, som redan är så intensivt heta? Om du vill begrunda detta skriftställe lite närmare, se då sidorna 201 och 202, under rubriken ”Jorden”.)

Ords. 2:21, 22: ”Det är de rättrådiga som kommer att bo på jorden, och det är de klanderfria som kommer att lämnas kvar på den. Vad de ondskefulla angår, kommer de att avskäras från själva jorden; och vad de förrädiska beträffar, kommer de att ryckas bort från den.”

Vem styr den här världen — Gud eller Satan?

Dan. 4:35: ”[Gud den Högste, Jehova] gör enligt sin egen vilja bland himlarnas här och jordens invånare. Och det finns ingen som kan hejda hans hand eller som kan säga till honom: ’Vad har du gjort?’” (På liknande sätt omtalas Jehova som ”nationernas Kung” i Jeremia 10:6, 7, eftersom han är den kung som står över allt och alla, den som kan och kommer att ställa mänskliga kungar och de nationer som de styr över till räkenskap. Som jordens Skapare är Jehova dess rättmätige härskare; han har aldrig avsagt sig denna ställning.)

Joh. 14:30: ”[Jesus sade:] Världens härskare kommer. Och han har ingen hållhake på mig.” (Denne härskare är uppenbarligen inte Jehova Gud, vars vilja Jesus alltid har lojalt utfört. Den här ”världens härskare” måste vara ”den onde”, Satan, Djävulen, i vars våld ”hela världen befinner sig”, som det sägs i 1 Johannes 5:19. Även om människorna bor på en planet som tillhör Gud, befinner sig den värld som består av dem som inte är Jehovas lydiga tjänare i Satans våld på grund av att dessa människor lyder honom. De som helhjärtat underordnar sig Jehovas styre är inte någon del av den världen. Jämför 2 Korinthierna 4:4.)

Upp. 13:2: ”Draken [Satan, Djävulen] gav vilddjuret dess makt och dess tron och stor myndighet.” (En jämförelse av detta ”vilddjur” med Daniel 7 visar att det representerar mänskligt styre, inte bara ett enda sådant, utan hela det världsomfattande systemet av politiskt styre. Att det är Satan som styr det stämmer överens med Lukas 4:5—7 och också med Uppenbarelseboken 16:14, 16, där demoniska uttalanden utmålas leda alla jordens styresmän till krig mot Gud vid Harmageddon. Gud tillåter Satans styre över världen bara till dess att hans fastställda tid är inne, då stridsfrågan om den universella suveräniteten skall avgöras.)

Upp. 11:15: ”Höga röster ljöd i himlen, och de sade: ’Världens kungarike har nu blivit kungariket som tillhör vår Herre [Jehova] och hans Kristus.’” (När detta inträffade år 1914, började ”de sista dagarna” för den nuvarande onda tingens ordning. På nytt manifesterades Jehovas suveränitet, denna gång genom hans egen Son som den messianske härskaren. Snart skall den onda världen tillintetgöras, och Satan, dess onde andlige härskare, skall slungas i avgrunden, utan möjlighet att påverka människor.)

Vilken inställning har de sanna kristna till världen och de människor som är en del av den?

Joh. 15:19: ”Ni [Jesu efterföljare] [är] inte ... någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen.” (De sanna kristna är således ingen del av det mänskliga samhällets stora massa som har avlägsnat sig från Gud. De ägnar sig åt normal mänsklig verksamhet men tar avstånd från sådana attityder och sådant tal och uppförande som kännetecknar världen och strider mot Jehovas rättfärdiga vägar.) (Se sidorna 254—260, också 419—422.)

Jak. 4:4: ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud? Därför, vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” (Eftersom de kristna är ofullkomliga, kan de ibland bli befläckade genom kontakterna med världen. Men när de får råd från Guds ord, ångrar de sig och rättar till sitt handlingssätt. Om några emellertid avsiktligt väljer att förena sig med världen eller efterlikna dess ande, visar de att de inte längre är sanna kristna, utan att de har blivit en del av världen som är i fiendskap med Gud.)

Rom. 13:1: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” (De som hörsammar detta råd gör inte uppror mot världens regeringar och försöker inte störta dem. De underordnar sig de politiska styresmännens myndighet och lyder dem så länge deras krav inte strider mot Guds bud. Sådana regeringar var förutsedda och förutsagda av Gud. De utövar myndighet därför att han tillåter det, inte därför att han har gett dem deras makt. När hans fastställda tid är inne, skall han också avlägsna dem.)

Gal. 6:10: ”Låt oss ... , så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (De sanna kristna håller sig således inte tillbaka i fråga om att göra gott mot sina medmänniskor. De efterliknar Gud som låter solen skina på både onda och goda. — Matt. 5:43—48.)

Matt. 5:14—16: ”Ni är världens ljus. ... Låt ... ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Om andra skall kunna ge ära åt Gud på grund av det de ser de kristna göra, är det uppenbart att dessa kristna aktivt måste vittna om Guds namn och uppsåt för världen. Det är denna verksamhet som de sanna kristna tillmäter störst betydelse.)

Vad betyder de nuvarande världsförhållandena?

Se rubriken ”Sista dagarna”.

Världens ande

Definition: Den drivande kraft som påverkar det samhälle av människor som inte tjänar Jehova Gud och som får dessa människor att tala och handla enligt ett visst karakteristiskt mönster. Även om människor mer eller mindre gör som de själva vill, har de som lägger i dagen världens ande en viss grundinställning, ett visst handlingssätt och vissa målsättningar i livet som är kännetecknande för den nuvarande tingens ordning, vars härskare och gud är Satan.

Varför är det så allvarligt att bli besmittad av världens ande?

1 Joh. 5:19: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (Satan har utvecklat en ande som behärskar tänkesättet och verksamheten hos människor som inte är Jehovas godkända tjänare. Det är en ande av själviskhet och stolthet som är så genomträngande att den liknas vid den luft människor andas. Vi måste vara mycket försiktiga, så att vi inte kommer under Satans välde och låter vårt liv formas av denna ande.)

Upp. 12:9: ”Den store draken [blev] nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom.” (Ända sedan detta inträffade, efter Guds kungarikes födelse år 1914, har Satans och hans demoners inflytande ökat kraftigt bland människorna. Hans ande har drivit människor till att handla alltmer själviskt och våldsamt. Särskilt de som söker tjäna Jehova utsätts för stora påtryckningar i fråga om att vara en del av världen, att göra som andra gör och att överge den sanna tillbedjan.)

Vilka är några av de kännetecknande drag hos världens ande som vi måste vara på vår vakt mot?

1 Kor. 2:12: ”Nu har vi inte fått världens ande, utan den ande som är från Gud, för att vi skall veta vad Gud har gett oss i sin ynnest.” (Om världens ande slår rot i en människas tankar och önskningar, kommer dess frukt snart till synes i handlingar som ger uttryck åt denna ande. För att man skall kunna bryta sig loss från världens ande krävs således att man inte bara