i 1 Krönikeboken 5:29—40 (6:3—14, NV) men räknar upp bara 16 namn för samma period när han tecknar sin egen släkttavla i Esra 7:1—5. Detta är ingen skiljaktighet, utan ett enkelt exempel på hur man gjort ett sammandrag av skildringen. Beroende på skribentens avsikt när han nedtecknade en händelse antingen framhävde, bagatelliserade, tog han med eller utelämnade detaljer som en annan bibelskribent uttryckte på annat sätt, när denne skrev ner samma händelse. Det här är ingen motsägelse, utan i stället olika skildringar som speglar skribentens betraktelsesätt och visar vilken läsekrets han skrev för.b

¹¹ Många gånger kan skenbara motsägelser klaras ut genom att man bara tittar på sammanhanget. ”Var fick Kain sin hustru ifrån?” är en fråga som man ofta hör och som håller liv i tron att här finns det en motsägelse i Bibelns skildring. Man utgår då från att Adam och Eva bara hade två söner, Kain och Abel. Problemet blir dock lätt löst om man fortsätter att läsa. Första Moseboken 5:4 lyder: ”Efter Sets födelse levde Adam 800 år och avlade söner och döttrar.” Kain gifte sig alltså med en av sina systrar eller kanske med ett syskonbarn, vilket var i full harmoni med Guds ursprungliga avsikt när det gällde utbredandet av det mänskliga släktet. — 1 Moseboken 1:28.

¹² Det är av allt att döma många detaljer i människans historia som inte är nedtecknade som en del av Guds ord. Men alla nödvändiga detaljer, både för dem som först läste det och för oss i dag, har tagits med utan att det blivit tungt eller omöjligt att läsa.

Kan bara de lärda förstå Bibeln?

13—15. a) Varför tror somliga att Bibeln är alltför svår för oss att förstå? b) Hur vet vi att Gud avsåg att hans ord skulle förstås?

¹³ Har du någon gång frågat dig: ”Varför finns det så många motstridiga tolkningar av Bibeln?” Många uppriktiga människor blir förvirrade och avskräckta, sedan de hört religiösa auktoriteter säga emot varandra. Den slutsats många kommer fram till är att Bibeln är oklar och motsägelsefull. Resultatet blir att många helt vänder ryggen åt Bibeln och tror att den är alltför svår att läsa och förstå. Andra drar sig för att allvarligt börja undersöka Skrifterna, när de ställs inför denna uppsjö av religiösa tolkningar. Somliga säger: ”Lärda män har studerat många år vid teologiska seminarier. Vad skulle jag ha för grund att ifrågasätta det de lär ut?” Men är det så Gud betraktar saken?

¹⁴ När Gud gav Lagen åt Israels nation, antydde han inte att han gav dem ett system av tillbedjan som de inte kunde förstå, ett som skulle behöva lämnas i händerna på teologiska visa män eller ”lärde”. I 5 Moseboken 30:11, 14 förklarade Gud genom Mose: ”Sannerligen, denna föreskrift som jag ålägger dig denna dag är inte alltför svårförståelig för dig, inte heller är den ouppnåelig. Nej, den är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, att efterleva den.” Hela nationen, och inte bara ledarna, uppmanades: ”Ta till hjärtat dessa föreskrifter som jag förelägger dig denna dag. Inpränta dem hos dina barn. Återge dem när du stannar hemma och när du är borta, när du ligger ner och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Guds bud, som alla skrivits ner, var så tydliga att hela nationen, både föräldrar och barn, kunde följa dem.c

¹⁵ Redan på Jesajas tid ådrog sig religiösa ledare Guds fördömelse genom att själva ta på sig uppgiften att göra tillägg till och uttolka Guds lagar. Profeten Jesaja skrev: ”Detta folk har nalkats mig med sin mun och ärat mig med sina läppar men har hållit sitt hjärta långt borta från mig, och dess tillbedjan av mig har blivit ett människobud, som lärts utantill.” (Jesaja 29:13) Deras tillbedjan hade blivit ett bud från människor, inte från Gud. (5 Moseboken 4:2) Det var dessa ”människobud”, deras egna tolkningar och förklaringar, som var motsägelsefulla, inte Guds ord. Det är likadant i dag.

Finns det någon biblisk grund för den muntliga Torah?

16, 17. a) Vad tror somliga angående en muntlig lag? b) Vad antyder Bibeln om en muntlig lag?

¹⁶ Somliga tror att Mose fick motta en ”muntlig Torah” förutom den ”skrivna Torah”. Enligt denna tro gav Gud anvisning om att vissa bud inte skulle skrivas ner, utan i stället vidarebefordras muntligt från generation till generation och så bli bevarade enbart genom muntlig tradition. (Se rutan på sidan 10.) Bibelns skildring visar emellertid klart att Mose aldrig blev befalld att vidarebefordra en muntlig lag. Andra Moseboken 24:3, 4 berättar: ”Mose gick och upprepade för folket alla HERRENS bud och alla föreskrifter; och allt folket svarade med en röst och sade: ’Alla de ting som HERREN befallt vill vi göra!’” Sedan ”skrev [Mose] ner alla HERRENS bud”. Vidare får vi veta i 2 Moseboken 34:27: ”Och HERREN sade till Mose: Skriv ner dessa bud, för i enlighet med dessa bud sluter jag ett förbund med dig och med Israel.” En oskriven muntlig lag hade ingen uppgift att fylla i det förbund som Gud slöt med Israel. (Se rutan på sidan 8.) Ingenstans i Bibeln nämns det om någon muntlig lag.d För övrigt står dess läror i strid med Skrifterna och bidrar till missuppfattningen att Bibeln motsäger sig själv. (Se rutan på sidan 22.) Men det är människan, och inte Gud, som är ansvarig för denna förvirring. — Jesaja 29:13. (Se rutorna på sidorna 20 och 21.)

¹⁷ Till skillnad från människors motstridiga tolkningar är Bibeln själv tydlig och tillförlitlig. Gud har gett oss rikligt med bevis i sitt ord för att den fridfulla värld som utmålas i Jesaja 2:2—4 inte helt enkelt är en dröm, utan en nära förestående verklighet. Ingen annan än Gud själv, profetians Gud, Bibelns Gud, kommer att förverkliga detta.

[Fotnoter]

Vad är Guds uppsåt för mänskligheten?

1—4. a) Vad var Guds ursprungliga uppsåt för mänskligheten? b) Varför visade sig människan vara olydig? (Se rutan på sidan 13.)

LÖFTET om en värld utan krig som finns uttryckt i Jesaja 2:2—4 och Mika 4:1—4 ger oss inte bara ett välgrundat hopp för den nära framtiden, utan säger oss också något mycket viktigt om vår Skapare. Han är en Gud med ett uppsåt. Profetian i Jesaja, kapitel 2, ingår i själva verket i en lång serie profetior som sträcker sig hela vägen från Bibelns första blad till dess sista och som klargör för oss hur Gud kommer att förverkliga sitt ursprungliga uppsåt.

² När Gud skapade det första människoparet, talade han klart och tydligt om för dem vad hans uppsåt var för dem. I Första Moseboken, kapitel 1, vers 28, läser vi: ”Gud välsignade dem och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er, fyll jorden och råd över den; och härska över havets fiskar, himlens fåglar och allt levande som kryper på jorden.’” När vi kopplar samman denna befallning med det som sägs i nästa kapitel 2 i 1 Moseboken — ”HERREN Gud tog mannen och satte honom i Edens trädgård, till att bruka den och vårda den” — står det klart att Guds avsikt var att det första människoparet tillsammans med sina avkomlingar skulle utvidga paradiset utanför gränserna för Edens trädgård, tills det så småningom skulle omfatta hela jordklotet.a — 1 Moseboken 2:15.

³ Hur länge skulle de få glädjas åt sitt paradisiska hem? Bibeln antyder att människan skapades för att leva för evigt på jorden. Människorna skulle drabbas av döden endast om de var olydiga mot sin Skapare, som det sägs i 1 Moseboken, kapitel 2, vers 16 och 17: ”HERREN Gud befallde människan och sade: ’Av varje träd i trädgården får du fritt äta; men vad gäller kunskapens träd om gott och ont, får du inte äta av det; för så snart som du äter av det skall du dö.’” Slutsatsen blir därför att fortsatt lydnad skulle ha lett till fortsatt liv, evigt liv, under dessa paradisiska förhållanden. — Psalm 37:29; Ordspråken 2:21, 22.

⁴ En ängel, som längre fram omtalas som Satan (vilket betyder ”motståndare”), påverkade emellertid det första människoparet att missbruka sin fria vilja och välja att vara olydiga mot Gud. (Job 1:6—12; jämför 5 Moseboken 30:19, 20.)