Kapitel 28

Hur kan jag komma över ett svärmeri?

”FÖR de flesta tonåringar är svärmerier lika vanliga som förkylningar”, skrev en tidskrift för ungdomar. Nästan alla ungdomar har upplevt sådant, och nästan alla når vuxen ålder med sin självkänsla och sitt sinne för humor i behåll. Men när man är mitt uppe i ett svärmeri, tycker man inte att det är något att skratta åt. ”Jag var så besviken”, berättar en ung person, ”för jag kunde inte göra något åt saken. Jag visste att hon var för gammal för mig, men jag tyckte om henne. Jag var helt förstörd för den här sakens skull.”

Vad ett svärmeri är

Det är inte någon synd att ha starka känslor för någon — förutsatt att känslorna inte är omoraliska eller otillbörliga (som när personen i fråga är gift). (Ordspråksboken 5:15—18) Men när man är ung är det ofta ”de begär som hör ungdomen till” som styr ens tankar och handlingar. (2 Timoteus 2:22) Ungdomar, som ännu inte har lärt sig att behärska de nya och starka begär som uppstår i puberteten, kan vara fyllda av intensiva romantiska känslor — och har ingen att slösa dem på.

Dessutom blir ”flickor obesvärade och naturliga i umgängeslivet tidigare än pojkar”. Följden av detta blir ofta att ”de finner sina manliga klasskamrater omogna och föga spännande jämfört med lärare” eller andra något äldre, onåbara män. (Tidskriften Seventeen) Flickor kan därför inbilla sig att en favoritlärare, en popsångare eller någon äldre bekant är ”idealmannen”. Även pojkar kan bli lika blint förälskade. Sådan kärlek till onåbara personer är dock mer förankrad i fantasin än i verkligheten.

Varför svärmerier kan vara skadliga

Även om de flesta svärmerier är förvånansvärt kortlivade, kan de ändå skada ungdomar på många sätt. Först och främst är många av dem som är föremål för tonårsförälskelser helt enkelt inte värda någon beundran. En vis man sade: ”Dårskap sätts på höga platser.” (Predikaren 10:6) En sångare kanske avgudas för att han har så fin röst eller ser så snygg ut. Men är hans moral värd att prisas? Är han eller hon ”i Herren” som överlämnad kristen? — 1 Korintierna 7:39.

Det sägs också varnande i bibeln: ”Vänskapen med världen är fiendskap med Gud.” (Jakob 4:4) Skulle du inte äventyra din vänskap med Gud, om du skänkte ditt hjärta åt någon vars uppförande Gud fördömer? Bibeln ger också uppmaningen: ”Var på er vakt mot avgudarna.” (1 Johannes 5:21) Vad skulle du kalla det när ungdomar dekorerar väggarna i sitt rum med bilder av en sångartist? Skulle inte ordet ”avgudadyrkan” passa? Hur skulle något sådant kunna behaga Gud?

En del ungdomar låter sina fantasier tränga bort allt förnuft. En ung kvinna säger: ”Varje gång jag frågar honom om hans känslor säger han att han inte har några känslor för mig. Men jag märker av hans blickar och hans uppträdande att det inte stämmer.” Den unge mannen i fråga har vänligt försökt förklara att han inte är intresserad, men hon godtar inte hans nej som svar.

En annan flicka skriver om sin förälskelse i en populär sångare: ”Jag vill att han skall bli min, och jag har bett till Gud att det skall bli verklighet! Jag brukade sova med hans skivalbum i sängen, för det var det närmaste jag kunde komma honom. Nu har det gått så långt att om jag inte kan få honom, så kommer jag att ta livet av mig.” Tror du att sådan besinningslös passion behagar Gud, som uppmanar oss att tjäna honom ”med sunt förstånd”? — Romarna 12:3.

Bibeln förklarar i Ordspråksboken 13:12 (NW): ”Fördröjd väntan gör hjärtat sjukt.” Att bygga upp romantiska förväntningar kring ett förhållande som aldrig kan bli verklighet är osunt. Enligt läkare kan obesvarad kärlek ge upphov åt ”depression, oro och känslomässig smärta, ... sömnlöshet eller håglöshet, smärtor i bröstet eller andfåddhet”. (Jämför 2 Samuelsboken 13:1, 2.) En förälskad flicka erkänner: ”Jag kan inte äta. ... Jag kan inte göra mina läxor längre. Jag ... dagdrömmer om honom. ... Jag är helt förtvivlad.”

Tänk på vilken skada du vållar dig själv, om du låter fantasier dominera ditt liv. Doktor Lawrence Bauman förklarar att ett av de första tecknen på vild förälskelse är ”försumlighet i skolarbetet”. Att man isolerar sig från sina vänner och sin familj är också en vanlig reaktion. Även känslor av förödmjukelse förekommer. ”Jag skäms för att erkänna det”, säger författaren Gil Schwartz, ”men jag uppförde mig som en fårskalle när jag var förtjust i Judy.” Långt efter det att förälskelsen har ebbat ut kan obehagliga minnen dröja sig kvar, till exempel hur du hängde efter personen, ställde till med en offentlig scen eller rent allmänt gjorde bort dig.

Se verkligheten som den är

Kung Salomo, en av de visaste män som någonsin levt, blev våldsamt förälskad i en flicka som inte besvarade hans känslor. Han överöste henne med några av de vackraste poem som någonsin har skrivits. Han sade till henne att hon var ”vacker som fullmånen, ren som den glödande solen” — men han kom absolut ingen vart med henne. — Höga Visan 6:9 (10), NW.

Till slut gav Salomo upp sina försök att vinna hennes hjärta. Hur kan du då komma i känslomässig balans igen? ”Den som förtröstar på sitt eget hjärta är enfaldig”, sägs det i bibeln. (Ordspråksboken 28:26, NW) Detta gäller i synnerhet när man har gripits av romantiska fantasier. ”Men det är den som vandrar i vishet som kommer att slippa undan.” Det betyder att se saken som den är.

”Hur kan man skilja mellan välgrundade förhoppningar och ogrundade förhoppningar?” frågar dr Howard Halpern. ”Genom att noggrant och nyktert se på fakta.” Fråga dig själv: Hur stor är chansen att du verkligen kan få ett romantiskt förhållande till den här personen? Ifall personen i fråga är en kändis, kommer du med största sannolikhet aldrig ens att träffa honom eller henne. Dina chanser är också så gott som obefintliga när det är fråga om någon äldre person, till exempel en lärare.

Har den du tycker om hittills visat något som helst intresse för dig? Om inte, har du då någon verklig anledning att tro att det kommer att bli annorlunda i framtiden? Eller läser du bara in ett romantiskt intresse i det som den här personen i all oskuld säger och gör? I de flesta länder är det i regel männen som tar initiativet till att inleda en romans. En ung flicka kan därför göra sig till åtlöje, om hon efterhängset tvingar sig på någon som inte är ett dugg intresserad.

Förresten, vad skulle du göra om personen i fråga verkligen besvarade dina känslor? Är du redo att ta på dig de förpliktelser ett äktenskap medför? Om inte, då bör du ”avlägsna grämelse från ditt hjärta” genom att inte låta tankarna kretsa kring sådana fantasier. ”Älska har sin tid”, och den tiden kanske kommer om några år, när du har blivit äldre. — Predikaren 11:10, NW; 3:8.

Analysera dina känslor

Doktor Charles Zastrow säger: ”Blind förälskelse uppstår när någon betraktar den han eller hon är förälskad i som en ’idealpartner’, det vill säga anser att personen i fråga har alla de egenskaper man önskar sig hos en make eller maka.” Men någon sådan ”idealpartner” finns inte. ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet”, sägs det i bibeln. — Romarna 3:23.

Fråga därför dig själv: Hur väl känner jag egentligen den som jag har fäst mig vid? Är jag förälskad i en fantasibild? Blundar jag för den här personens fel och brister? En objektiv granskning av den du drömmer om kanske väcker dig ur ditt romantiska rus. Det är också till hjälp att analysera vad slags kärlek du känner för den här personen. Författaren Kathy McCoy skriver: ”Omogen kärlek kan komma och gå på ett ögonblick. ... Det är du själv som står i centrum, och du är helt enkelt förälskad i tanken på att vara kär. ... Omogen kärlek är efterhängsen, dominerande och svartsjuk. ... Omogen kärlek kräver fullkomlighet.” — Jämför 1 Korintierna 13:4, 5.

Hur du får honom eller henne ur tankarna

Många gånger går det inte att helt avlägsna sådana här känslor, hur mycket man än resonerar. Men man kan undvika att ge näring åt problemet. Att läsa erotiska kärleksromaner, se på romantiska TV-filmer eller bara lyssna på viss sorts musik kan göra att ensamheten känns värre. Se därför till att inte låta tankarna kretsa kring detta. ”När veden tar slut, slocknar elden.” — Ordspråksboken 26:20.

En inbillad romans är ingen ersättning för människor som verkligen älskar dig och bryr sig om dig. Isolera dig inte. (Ordspråksboken 18:1, NW) Du kommer förmodligen att upptäcka att dina föräldrar kan vara till stor hjälp. Trots alla dina försök att dölja dina känslor har de förmodligen redan upptäckt att det är något som trycker dig. Varför inte tala med dem och ge dem ditt hjärta? (Jämför Ordspråksboken 23:26.) En mogen kristen kan också visa sig vara villig att lyssna.

”Ha fullt upp att göra”, uppmanar tonårsexperten Esther Davidowitz. Skaffa någon hobby, motionera, lär dig ett språk eller sätt i gång med ett bibliskt forskningsprojekt. Att vara fullt upptagen med nyttig verksamhet kan lindra ”abstinensbesvären” en hel del.

Det är inte lätt att komma över ett svärmeri. Men med tiden kommer smärtan att ge med sig. Du kommer då att ha lärt dig en hel del om dig själv och dina känslor, och du kommer att vara bättre förberedd, om du någon gång i framtiden skulle möta äkta kärlek. Men hur skall man kunna känna igen ”äkta kärlek”?

Frågor att resonera om

◻ Varför är det vanligt med svärmerier bland ungdomar?

◻ Vad slags personer är det ofta som blir föremål för ungdomars romantiska fantasier, och varför?

◻ Varför kan svärmerier vara skadliga?

◻ Vad kan ungdomar göra för att komma över ett svärmeri?

◻ Hur kan ungdomar undvika att ge näring åt romantiska fantasier?

[Infälld text på sidan 223]

”Jag kan inte äta. Jag kan inte göra mina läxor längre. Jag dagdrömmer om honom. Jag är helt förtvivlad”

[Bild på sidan 220]

Det är mycket vanligt att ungdomar svärmar för något äldre, onåbara personer av motsatt kön

[Bild på sidan 221]

En förnuftig, objektiv granskning av personen i fråga kan bota dig från dina romantiska drömmar

Kapitel 29

Är jag redo att sällskapa?

I MÅNGA länder betraktas sällskapande som ett romantiskt nöje, ett roligt tidsfördriv. Sällskapande förekommer i många former. För somliga är sällskapande en ganska formell angelägenhet — blommor, en trevlig middag och en godnattkyss hör då till ordningen. För andra är sällskapande helt enkelt att vara tillsammans med någon av motsatt kön som man tycker om. Det finns också par som jämt ses tillsammans men som påstår att de är ”bara kompisar”. Vare sig du kallar det att sällskapa, att vara ihop eller att bara träffas, så går det i regel ut på samma sak: en pojke och en flicka tillbringar mycket tid tillsammans, ofta utan tillsyn.

Någon sådan sedvänja förekom inte på bibelns tid. Att sällskapa kan dock vara berättigat när två personer gör det på ett meningsfullt, hänsynsfullt och ärbart sätt i syfte att lära känna varandra. Och visst kan det vara mycket trevligt! Men betyder det nödvändigtvis att du måste börja sällskapa?

Påtryckningar att börja sällskapa

Du kanske känner en press på dig att börja sällskapa. De flesta av dina kamrater är antagligen ihop med någon av motsatt kön, och helt naturligt vill du inte framstå som onormal eller annorlunda. Välmenande vänner och släktingar kan också utöva en viss press. När 15-åriga Mary Ann blev utbjuden av en pojke, gav hennes moster rådet: ”Om du vill gifta dig med pojken eller inte har inte med saken att göra. Sällskapande är helt enkelt en naturlig del av ens utveckling som människa. ... Om du jämt tackar nej gör du dig impopulär, och då kommer ingen att bjuda ut dig.” Mary Ann berättar: ”Min mosters ord sjönk djupt ner. Skulle jag gå miste om en bra chans? Killen hade egen bil och gott om pengar, och jag visste att jag skulle kunna ha väldigt kul med honom. Skulle jag gå ut med honom eller inte?”

En del ungdomar har ett inre behov av värme och ömhet som framkallar denna önskan. ”Jag var i behov av kärlek och uppskattning”, förklarade 18-åriga Ann. ”Eftersom jag inte hade någon bra kontakt med mina föräldrar, sökte jag mig till min kille för att känna närhet och få någon jag kunde utgjuta mina känslor för, någon som verkligen förstod.”

En tonåring bör emellertid inte börja sällskapa bara för att han eller hon känner sig pressad att göra det. Sällskapande är något man bör ta allvarligt på — som ett led i att välja äktenskapspartner. Äktenskap? Ja, fast det kanske är bland det sista de flesta sällskapande ungdomar tänker på. Men vad finns det egentligen för annan anledning till att två personer av motsatt kön tillbringar mycket tid tillsammans än att undersöka om det är möjligt för dem att gifta sig med varandra? Att sällskapa av andra skäl kommer troligen i långa loppet att medföra resultat som är allt annat än ”kul”. Hur så?

Sällskapandets avigsida

Ungdomar befinner sig i en mycket känslig ålder, som bibeln kallar ”ungdomsblomstringen”. (1 Korintierna 7:36) Under den här perioden kanske man känner kraftiga sexuella begär välla upp inom en. Det är inget fel i det; sådana känslor är normala när man växer upp.

Men just detta skapar ett stort problem i samband med att tonåringar sällskapar. I den åldern har man ännu inte hunnit lära sig att behärska dessa sexuella känslor. I och för sig kan det mycket väl hända att man känner till Guds lag angående sex, och man kanske i all uppriktighet önskar bevara sig kysk. (Se kapitel 23.) Det finns dock ett biologiskt faktum som man aldrig kommer ifrån: Ju mer man är tillsammans med en person av motsatt kön, desto starkare blir det sexuella begäret — vare sig man vill det eller inte. (Se sidorna 232, 233.) Vi är helt enkelt skapade så. Innan man har hunnit bli lite äldre och fått mer kontroll över sina känslor kanske stadigt sällskap med någon av motsatt kön är mer än vad man klarar av. Olyckligtvis har många ungdomar på ett smärtsamt sätt fått lära sig detta.

”När vi började vara ihop ... höll vi inte ens varandra i handen, och inte kysstes vi heller. Jag ville bara njuta av att vara tillsammans med henne och prata”, sade en ung man. ”Men hon var väldigt tillgiven och satt väldigt nära mig. Efter ett tag höll vi varandra i handen och kysstes. Det gjorde att sexualdriften inom mig blev ännu starkare. Mina tankar påverkades så mycket att jag ville vara hos henne, inte bara för att prata, utan för att hålla om henne, röra vid henne och kyssas. Jag kunde inte få nog! Jag blev helt galen av passion. Ibland kände jag mig billig och skamsen.”

Inte undra på då att sällskapande ofta leder till omoraliskt sexuellt umgänge. I en undersökning som omfattade flera hundra ungdomar sade 87 procent av flickorna och 95 procent av pojkarna att sex antingen var ”ganska viktigt eller mycket viktigt” när man sällskapar. Men 65 procent av flickorna och 43 procent av pojkarna medgav att de ibland hade haft sexuell kontakt med den de var ihop med fast de egentligen inte kände för det.

Loretta, 20 år, berättar: ”Ju mer vi träffades, desto mer intima blev vi. Att kyssas blev snart enformigt, och vi började smeka intimare kroppsdelar. Jag blev ett nervvrak, för jag kände mig så äcklig. Med tiden ville min kille att vi skulle ’löpa linan ut’. ... Jag var villrådig och osäker. Men allt jag tänkte var: ’Jag vill inte förlora honom.’ Jag var helt förtvivlad!”

Det är sant att inte alla par går så långt som till att ha sexuellt umgänge. Somliga sätter gränsen för sina ömhetsbetygelser strax dessförinnan. Men vad blir följden om man eggar upp sig känslomässigt och sedan inte har något ärbart sätt att ge utlopp för dessa känslor? Garanterad frustration, eller besvikelse. Dessa känslor av besvikelse omfattar inte bara det sexuella.

Känslomässiga skador

Tänk på en viss ung mans dilemma. ”Först tyckte jag mycket om Kathy. Fast jag medger att jag övertalade henne att göra vissa saker som hon inte tyckte var rätt. Nu känner jag mig lumpen för att jag har tappat intresset för henne. Hur skall jag kunna göra slut med Kathy utan att såra hennes känslor?” Vilken tilltrasslad situation! Hur skulle du känna det, om du var Kathy?

Kärlekssorger är vanligt förekommande bland ungdomar. Visst kan det se sött och trevligt ut med ett ungt par som går hand i hand. Men hur stor är chansen att de två personerna fortfarande håller ihop om ett år, och hur stor är chansen att de en gång gifter sig med varandra? Chanserna är mycket små. Tonårsromanser är nästan alltid dömda att misslyckas. De leder sällan till giftermål — men desto oftare till brustet hjärta.

Under tonåren håller ens personlighet ännu på att omdanas. Man upptäcker vem man är, vad man tycker om och vad man vill göra med sitt liv. En person som man i dag tycker är intressant kanske man i morgon betraktar som tråkig. Men när man har låtit romantiska känslor utvecklas, leder det alltid till att någon blir sårad. Det är inte förvånande att flera undersökningar pekar på ”gräl med flickvännen” eller ”olycklig kärlek” som orsak till många av de självmord tonåringar begår.

Är jag redo?

Gud säger till ungdomar: ”Gläd dig, unge man [eller kvinna], i din ungdom, och låt ditt hjärta göra dig gott i din unga mandoms dagar, och vandra på ditt hjärtas vägar och efter de ting som dina ögon ser.” Ungdomar är benägna att ”vandra på ... [sitt] hjärtas vägar”. Men i många fall leder dessa ”vägar”, som verkar vara så roliga, till grämelse och olycka. Därför manar bibeln i följande vers: ”Så avlägsna grämelse från ditt hjärta, och håll olycka borta från ditt kött; ty ungdom och livets blomstring är tomhet.” (Predikaren 11:9, 10, NW) ”Grämelse” syftar här på att vara allvarligt bekymrad eller djupt bedrövad. ”Olycka” avser en personlig tragedi. Båda dessa saker kan göra livet outhärdligt.

Betyder det här att sällskapandet i sig ger upphov åt grämelse och olycka? Inte nödvändigtvis. Men det kan bli så om man sällskapar med ett felaktigt motiv (”för att det är kul”) eller om man är för ung för det. Nedanstående frågor kan därför vara till hjälp för dig att analysera din situation.

Befrämjas eller hindras min känslomässiga utveckling av att jag sällskapar? När man sällskapar begränsar man sitt umgänge till bara en person. Skulle det inte vara till nytta för dig att i stället vidga dig i ditt umgänge med andra? (Jämför 2 Korintierna 6:12, 13.) En ung kvinna som heter Susan säger: ”Jag lärde mig att utveckla nära vänskapsförhållanden med äldre kristna kvinnor i församlingen. De behövde sällskap, och jag behövde deras stadgande inflytande. Så jag brukade titta in på en kopp kaffe. Vi pratade och skrattade. Jag knöt riktiga, livslånga vänskapsband med dem.”

Genom att ha många olika slags vänner — unga och gamla, gifta och ogifta, män och kvinnor — lär man sig att vara otvungen bland folk, även personer av motsatt kön, utan att känna den press på sig som man gör när man sällskapar. Genom att umgås med gifta par får man dessutom en mer realistisk syn på äktenskapet. Längre fram är man då bättre rustad att välja en bra äktenskapspartner och fullgöra sin egen roll i äktenskapet. (Ordspråksboken 31:10) En ung person som heter Gail drar slutsatsen: ”Jag är inte redo att gifta mig och bilda familj. Jag behöver lära känna mig själv bättre, och det finns många andliga mål som jag först vill uppnå. Så jag behöver verkligen inte ha ett nära förhållande till någon av motsatt kön.”

Vill jag bli orsak till sårade känslor? Både dina och den andra personens känslor kan ta skada av att ni bygger upp ett romantiskt förhållande utan tanke på eventuellt äktenskap. Kan man verkligen säga att det är renhårigt att visa romantiskt intresse för någon bara för att man vill skaffa sig erfarenhet av det motsatta könet? — Se Matteus 7:12.

Vad säger mina föräldrar? Föräldrar är ofta medvetna om faror som du inte ser. Kom ihåg att de också har varit unga. De vet vilka problem som kan uppstå när två unga personer av motsatt kön börjar umgås intensivt. Så om dina föräldrar inte vill att du skall sällskapa, opponera dig då inte mot det. (Efesierna 6:1—3) De tycker antagligen att du skall vänta tills du är lite äldre.

Kommer jag att kunna leva upp till bibelns moralnormer? När man är ”förbi ungdomsblomstringen” har man bättre kontroll över sina sexuella känslor — även om det inte är lätt då heller. Är du verkligen mogen att redan nu i livet kunna bemästra ett nära förhållande till någon av motsatt kön och samtidigt bevara det kyskt?

Lägg märke till att många ungdomar som ställer sig de här frågorna kommer till samma slutsats som Mary Ann (som omnämnts tidigare). Hon sade: ”Jag bestämde mig för att inte låta mig påverkas av andras uppfattningar om sällskapande. Jag tänkte inte börja sällskapa förrän jag var gammal nog att gifta mig och förrän jag träffade någon med de egenskaper jag ville att min man skulle ha.”

Mary Ann tar här upp den avgörande fråga som även du måste ställa dig innan du börjar sällskapa.

Frågor att resonera om Kapitel 29

◻ Vad innebär ordet ”sällskapa” för dig?

◻ Varför känner sig en del ungdomar pressade att börja sällskapa?

◻ Varför är det oförståndigt att börja sällskapa, när man befinner sig i ”ungdomsblomstringen”?

◻ Hur kan ungdomar ”hålla olycka borta”, när det gäller sällskapande?

◻ Vilka problem kan uppstå, när en pojke och en flicka är ”bara kompisar”?

◻ Hur kan man veta om man är redo att börja sällskapa?

[Infälld text på sidan 231]

”Att kyssas blev snart enformigt, och vi började smeka intimare kroppsdelar. Jag blev ett nervvrak, för jag kände mig så äcklig. Med tiden ville min kille att vi skulle ’löpa linan ut’”

[Infälld text på sidan 234]

”Hur skall jag kunna göra slut med Kathy utan att såra hennes känslor?”

[Ruta/Bild på sidorna 232, 233]

Kan en pojke och en flicka vara ”bara kompisar”?

Så kallade platoniska kärleksförhållanden (vänskapsförhållanden mellan man och kvinna utan inslag av sex) är ganska populära bland ungdomar. Gregory, 17 år, påstår: ”Jag har lättare för att prata med flickor, för de är i regel mer förstående och känsliga.” Andra ungdomar menar att sådana vänskapsförhållanden hjälper dem att utveckla en mer fullständig personlighet.

I bibeln uppmanas unga män att behandla ”yngre kvinnor som ... systrar med all kyskhet”. (1 Timoteus 5:2) Genom att tillämpa den här principen kan man verkligen få rena, sunda vänskapsförhållanden med personer av motsatt kön. Aposteln Paulus, till exempel, var ensamstående och hade ett antal vänskapsförhållanden till kristna kvinnor. (Se Romarna 16:1, 3, 6, 12.) Han skrev om två ”kvinnor som har kämpat sida vid sida med mig i förbindelse med de goda nyheterna”. (Filipperna 4:3) Jesus Kristus fann också glädje i balanserat, sunt umgänge med kvinnor. Vid flera tillfällen gästade han Marta och Maria och samtalade med dem. — Lukas 10:38, 39; Johannes 11:5.

Ett ”platoniskt” vänskapsförhållande är emellertid ofta inget annat än en förklädd romans eller ett sätt att utan förpliktelse få uppmärksamhet från någon av motsatt kön. Eftersom känslor lätt kan ändra sig, behöver man vara på sin vakt. Doktor Marion Hilliard säger varnande: ”En otvungen vänskap som rör sig framåt med 10 kilometer i timmen kan utan förvarning övergå till blind passion som rusar fram med 100 kilometer i timmen.”

Sextonårige Mike fick uppleva detta, när han blev ”kompis” med en 14-årig flicka: ”Jag upptäckte ganska snart att två människor inte kan förbli bara kompisar, när de hela tiden är ensamma tillsammans. Vårt förhållande fortsatte bara att utvecklas. Snart kände vi speciellt för varandra, och det gör vi fortfarande.” Eftersom ingen av dem är gammal nog att gifta sig, leder de här känslorna till frustration, eller besvikelse.

Alltför mycket nära umgänge kan få ännu sorgligare följder. En ung pojke försökte trösta en flickkamrat, som anförtrodde honom några av sina problem. Det dröjde inte länge förrän de började kelas. Vad blev följden? De fick dåligt samvete, och obehagliga känslor uppstod mellan dem. Hos andra har det lett till sexuellt umgänge. En undersökning som gjordes av tidskriften Psychology Today avslöjade: ”För nästan hälften av de intervjuade (49 procent) hade ett vänskapsförhållande övergått till ett sexuellt förhållande.” I själva verket uppgav ”nästan en tredjedel (31 procent) att de hade haft sexuellt umgänge med en vän den senaste månaden”.

”Men jag känner inget speciellt för min kompis och skulle aldrig kunna bli kär i honom [eller henne].” Kanske det. Men hur kommer du att känna det längre fram? Tänk på att ”den som förtröstar på sitt eget hjärta är enfaldig”. (Ordspråksboken 28:26, NW) Vårt hjärta kan vara förrädiskt, det kan bedra oss och göra oss blinda för våra verkliga motiv. Och vet du egentligen vilka känslor din vän har för dig?

I sin bok The Friendship Factor (Vänskapsfaktorn) ger Alan Loy McGinnis rådet: ”Lita inte för mycket på dig själv.” Var försiktig, så att du till exempel enbart umgås i grupp. Undvik otillbörliga uttryck för tillgivenhet och att vara på tumanhand med någon i en romantisk miljö. När du har problem bör du anförtro dig åt dina föräldrar eller någon annan äldre person och inte åt en ung person av motsatt kön.

Vad gör man om det trots alla försiktighetsåtgärder uppstår romantiska känslor? ”Tala sanning” och låt den andra personen få veta var du står. (Efesierna 4:25) Ifall detta inte hjälper, kan det vara bäst att hålla sig på avstånd. ”Den kloke ser faran och söker skydd.” (Ordspråksboken 22:3) Eller som boken The Friendship Factor uttrycker saken: ”Bryt, om det visar sig nödvändigt. Hur mycket vi än anstränger oss kommer vi någon gång att förlora kontrollen över ett vänskapsförhållande till någon av det motsatta könet, medvetna om vad det kan leda till.” Då är det dags att ”backa ur”.

[Bilder på sidan 227]

Ungdomar känner sig ofta pressade att sällskapa eller vara ihop

[Bild på sidan 228]

När ungdomar sällskapar känner de sig ofta pressade att gå med på ömhetsbetygelser mot sin vilja

[Bild på sidan 229]

Man kan ha roligt tillsammans med personer av motsatt kön under omständigheter där man slipper den press på sig som sällskapande medför

[Bild på sidan 230]

Så kallad platonisk kärlek slutar ofta med hjärtesorg

Kapitel 30

Är jag redo att gifta mig?

ÄKTENSKAPET är ingen lek. Gud avsåg att föreningen mellan man och hustru skulle vara bestående och att de skulle stå varandra närmare än någon annan människa. (1 Moseboken 2:24) En äktenskapspartner är alltså någon man skall hålla sig till och vara trogen mot resten av sitt liv.

En sak är säker: Alla äktenskap drabbas mer eller mindre av ”smärta och sorg”. (1 Korintierna 7:28, The New English Bible) Men Marcia Lasswell, professor i beteendevetenskap, säger varnande: ”Finns det något obestritt faktum vi kan peka på om huruvida ett äktenskap kommer att bestå eller inte, så är det att de som gifter sig väldigt unga har alla odds emot sig.”

Varför misslyckas så många tonårsäktenskap? Svaret på den frågan kan ha stor betydelse för att avgöra om du är redo att gifta dig eller inte.

Stora förväntningar

”Vi visste egentligen inte mycket om vad ett äktenskap innebar”, erkänner en tonårsflicka. ”Vi trodde att vi kunde komma och gå som vi ville, göra det vi hade lust med, diska eller strunta i disken — fast så är det inte.” Många ungdomar har en sådan omogen syn på äktenskapet. De föreställer sig det som en romantisk saga. Eller också gifter de sig för att de vill bli betraktade som vuxna. Andra vill helt enkelt komma ifrån en odräglig situation hemma, i skolan eller i samhället där de bor. En flicka sade till sin fästman: ”Jag kommer att vara så lycklig, när vi blir gifta. För då behöver jag aldrig mer fatta några beslut.”

Men äktenskapet är varken någon saga eller något universalbotemedel mot alla problem. Det ger i stället upphov åt en helt ny uppsättning problem att ta itu med. ”Många tonåringar gifter sig för att leka mamma, pappa, barn”, säger Vickie, som fick sitt första barn när hon var 20. ”Å, det ser så roligt ut! Man tänker sig ett barn som en liten docka, som är så söt och som man bara kan leka med — fast det är inte på det viset.”

Många ungdomar har också orealistiska förväntningar på det sexuella samlivet. En ung man som gifte sig när han var 18 år säger: ”Efter det att jag hade gift mig märkte jag att tjusningen kring det sexuella avtar rätt snart, och sedan började vi få verkliga problem.” I en studie som omfattade ett antal tonårspar fann man att det var det sexuella man grälade mest om — näst efter ekonomiska problem. Detta beror utan tvivel på att ett tillfredsställande äktenskapligt samliv bygger på osjälviskhet och självbehärskning — egenskaper som ungdomar ofta inte har uppodlat. — 1 Korintierna 7:3, 4.

I bibeln får kristna det förståndiga rådet att gifta sig när de är ”förbi ungdomsblomstringen”. (1 Korintierna 7:36) Att man gifter sig när passionen svallar högt kan hindra en att tänka klart och göra en blind för sin blivande äktenskapspartners fel och brister.

Oförberedda för sina roller

En tonårsbrud säger om sin man: ”Enda gången han är intresserad av mig, nu när vi är gifta, är när han vill ligga med mig. Han tycker att det är lika viktigt att vara med kompisarna som med mig. ... Jag trodde att jag skulle vara den enda för honom, men oj vad jag bedrog mig!” Det här är ett exempel på en missuppfattning som är vanlig bland unga män: De tror att de, fast de är gifta, kan fortsätta att leva ett ungkarlsliv.

En 19-årig nygift kvinna pekar på ett problem som är vanligt bland unga hustrur: ”Jag skulle hellre vilja se på TV och sova än städa och laga mat. Jag skäms när min mans föräldrar kommer på besök, för de har så snyggt hemma, och här är det jämt en enda röra. Dessutom är jag urusel på att laga mat.” Tänk vilka slitningar det kan bli i ett äktenskap, när flickan inte klarar att sköta hushållet. ”Äktenskapet kräver verkligt engagemang”, säger Vicky (som citerats tidigare). ”Det är ingen lek. Bröllopsfesten är över. Snart kommer den grå vardagen, och det är inte lätt.”

Hur är det då med det dagliga knoget att försörja en familj? Vickys man, Mark, säger: ”Jag minns det första jobbet jag hade. Jag fick lov att gå upp klockan sex på morgnarna, och jag tänkte: ’Det här är stenhårt. Kommer jag någonsin att få det lättare?’ Och sedan, när jag kom hem, kände jag att Vicky inte förstod hur jobbigt det var för mig.”

Problem med pengar

Detta leder oss in på ytterligare en orsak till äktenskapsproblem bland unga gifta par: pengar. Fyrtioåtta tonårspar medgav att deras största problem efter tre månaders äktenskap var ”hur familjens inkomster skulle fördelas”. Efter närmare tre år ställdes samma fråga till 37 av dessa par. Återigen var ekonomiska problem överst på listan — och nu var deras problem ännu värre. ”Vilken glädje får man ut av livet, om man aldrig har tillräckligt med pengar för att köpa det man behöver för att bli nöjd?” frågade Bill. ”När man inte har så det räcker från den ena avlöningsdagen till den andra, kan det leda till mycket bråk och missnöje.”

Det är vanligt att tonåringar har ekonomiska problem, eftersom arbetslösheten oftast är störst bland dem och de har de lägsta lönerna. ”Bara för att jag inte kunde försörja min familj, fick vi lov att bo hos mina föräldrar”, berättar Roy. ”Det ledde till väldiga spänningar, speciellt som vi också hade ett barn.” Ordspråksboken 24:27 ger rådet: ”Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern — sedan må du bygga dig bo.” På bibelns tid arbetade männen hårt för att sedan vara i stånd att försörja en familj. Många unga män, som inte har gjort sådana lämpliga förberedelser, tycker att rollen som familjeförsörjare är betungande.

Men inte ens ett välfyllt lönekuvert gör slut på ett pars ekonomiska problem, ifall de har en omogen syn på materiella ting. En undersökning avslöjade att ”tonåringarna förväntade att genast kunna köpa åt sin familj många av de saker som det förmodligen tagit deras föräldrar åtskilliga år att skaffa sig”. Beslutna att njuta av dessa materiella ting nu skuldsätter sig många upp över öronen. Eftersom de saknar mogenheten att vara nöjda med det ”som när och skyler”, ökar de slitningarna i sitt äktenskap. — 1 Timoteus 6:8—10.

”Helt skilda mål”

Maureen berättar: ”Jag var kär i Don. Han var så snygg, så stark, så duktig i idrott och väldigt populär. ... Vårt äktenskap måste bli lyckat.” Men det blev inte så. Det uppstod känslor av agg, och det gick så långt att, som Maureen säger, ”jag retade mig på allt Don gjorde — till och med på hans sätt att smacka när vi åt. Till slut stod ingen av oss ut längre.” Deras äktenskap bröt samman efter mindre än två år.

Vad var problemet? ”Vi hade helt skilda mål i livet”, förklarar Maureen. ”Jag insåg nu att jag behövde någon jag kunde känna intellektuell samhörighet med. Men Dons liv kretsade bara kring idrotten. Det jag tyckte var så viktigt när jag var 18 betydde plötsligt ingenting för mig.” Ungdomar har ofta en omogen syn på vad de önskar sig hos en äktenskapspartner och tittar kanske främst på utseendet. I Ordspråksboken 31:30 (NW) sägs det varnande: ”Behagfullhet kan vara falsk, och skönhet kan vara tom.”

Granska dig själv

Den som gör ett högtidligt löfte inför Gud, men som börjar ”överväga sina löften, först när de är gjorda”, kallas i bibeln för obetänksam. (Ordspråksboken 20:25) Skulle det inte vara förnuftigt att du granskade dig själv i ljuset av bibeln innan du ger dig in på något så allvarligt som ett äktenskapslöfte? Vad har du egentligen för mål i livet? Hur kommer de att påverkas av att du gifter dig? Vill du gifta dig bara för att uppleva ett sexuellt samliv eller för att komma ifrån vissa problem?

Fundera också över hur pass redo du är att ikläda dig rollen som äkta man eller hustru. Klarar du av att sköta ett hushåll eller försörja en familj? Om det hela tiden förekommer motsättningar mellan dig och dina föräldrar, kommer du då att kunna komma överens med en äktenskapspartner? Kan du uthärda de prövningar och påfrestningar som ett äktenskap medför? Har du verkligen lagt bort ”de barnsliga dragen” när det gäller att sköta pengar? (1 Korintierna 13:11) Dina föräldrar har utan tvivel många synpunkter på hur pass mogen du är för detta.

Äktenskapet kan vara en källa till djupaste lycka men också till bittraste smärta. Det beror till stor del på hur pass redo man är att gifta sig. Om du fortfarande är i tonåren, varför då inte vänta ett tag innan du börjar sällskapa? Det skadar aldrig att vänta. Då får du tid att utvecklas, så att du är verkligt redo när du en vacker dag tar det allvarliga steget in i ett bestående förhållande — äktenskapet.

Frågor att resonera om

◻ Vilken omogen syn på äktenskapet har en del ungdomar?

◻ Vad tror du är orsaken till att det är orealistiskt att gifta sig av enbart sexuella skäl?

◻ I vilka avseenden har en del ungdomar visat sig vara oförberedda för sin roll som äkta man eller hustru?

◻ Varför har unga par ofta allvarliga ekonomiska problem?

◻ Vilket misstag begår en del ungdomar när de väljer äktenskapspartner?

◻ Vilka frågor kan man ställa sig för att se om man är redo att gifta sig? Hur pass redo tror du att du är att gifta dig, nu när du har begrundat dessa upplysningar?

[Infälld text på sidan 240]

”Finns det något obestritt faktum vi kan peka på om huruvida ett äktenskap kommer att bestå eller inte, så är det att de som gifter sig väldigt unga har alla odds emot sig.” — Marcia Lasswell, professor i beteendeforskning

[Bild på sidan 237]

Många ungdomar är inte mycket mognare än så här, när de gifter sig

Kapitel 31

Hur vet jag om det är äkta kärlek?

KÄRLEK — för blåögda romantiker är det en gåtfull ödets skickelse man drabbas av, en känsla av fullständig extas utan motstycke i livet. De tror att kärlek helt och hållet är en hjärtesak, något man inte kan förstå, bara känna. Kärleken besegrar allt och består för evigt ...

Så låter de romantiska klyschorna. Och det råder inget tvivel om saken — att bli kär kan vara en sällsynt vacker upplevelse. Men vad är egentligen äkta kärlek?

Kärlek vid första ögonkastet?

Första gången David träffade Janet var på en bjudning. Han blev genast fängslad av hennes välskapta figur och hur hennes hår föll över ena ögat när hon skrattade. Janet blev helt betagen av hans mörkbruna ögon och hans humoristiska kommentarer. Det här verkade vara ömsesidig kärlek vid första ögonkastet.

Under de tre följande veckorna var David och Janet oskiljaktiga. Men så en kväll fick Janet ett otrevligt telefonsamtal från en tidigare pojkvän. Hon ringde upp David för att få tröst. Men David, som kände sig hotad och villrådig, reagerade mycket kyligt. Den kärlek som de trodde skulle bestå för alltid svalnade den kvällen.

I filmer, böcker och TV vill man få människor att tro att kärlek vid första ögonkastet består för evigt. Det stämmer i och för sig att det i regel är den fysiska dragningskraften som får två personer att börja lägga märke till varandra. En ung man uttrycker det så här: ”Det är svårt att ’se’ en människas personlighet.” Men vad är det egentligen man ”älskar”, när ett förhållande inte är mer än några timmar eller dagar gammalt? Är det inte den bild man har gjort sig av personen? Egentligen vet man inte mycket om personens tankar, förhoppningar, bekymmer, planer, vanor, kunskaper och förmågor. Man har lärt känna enbart det yttre skalet, inte ”hjärtats fördolda människa”. (1 Petrus 3:4) Hur pass varaktig är sådan kärlek?

Utseendet är bedrägligt

Utseendet kan dessutom vara bedrägligt. Det sägs i bibeln: ”Behagfullhet kan vara falsk, och skönhet kan vara tom.” Det glittrande omslaget på en present säger ingenting om innehållet. I själva verket kan den elegantaste förpackning innehålla en värdelös gåva. — Ordspråksboken 31:30, NW.

Ett ordspråk lyder: ”Som en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.” (Ordspråksboken 11:22) Näsringar var populära som smycken på bibelns tid. De var utsökta och ofta gjorda av rent guld. En sådan näsring var helt naturligt det första smycket man lade märke till hos en kvinna.

Ordspråkets jämförelse mellan en till det yttre vacker kvinna som saknar ”vett” och en ”gyllene ring i svinets tryne” är mycket träffande. Skönhet klär helt enkelt inte en vettlös kvinna; på en sådan kvinna är det en värdelös prydnad. I långa loppet gör det henne inte mer tilltalande än en dyrbar näsring skulle försköna en gris. Tänk då vilket misstag att bli förälskad i någons utseende — och inte ta hänsyn till hur personen är under ytan.

”Det mest bedrägliga ... som finns”

Somliga anser emellertid att omdömesförmågan hos människans hjärta i kärleksfrågor är osviklig. ”Lyssna bara till hjärtats röst”, säger de. ”Du känner när det är äkta kärlek.” Dessvärre motbevisas den här uppfattningen av fakta. I en undersökning uppgav 1.079 ungdomar (från 18 till 24 år) att de i genomsnitt hade haft sju romantiska upplevelser. De flesta medgav att deras tidigare romanser hade varit enbart förälskelser — en övergående, förbleknande känsla. Ändå ”beskrev [ungdomarna] utan undantag sin nuvarande upplevelse som kärlek”. Men de flesta kommer nog en dag att betrakta sin nuvarande romans på samma sätt som de föregående — som enbart förälskelse.

Det tragiska i sammanhanget är att tusentals par varje år gifter sig i villfarelsen att de är ”kära”, bara för att kort därefter upptäcka att de fullständigt har misstagit sig. Förälskelse ”lockar intet ont anande män och kvinnor in i olyckliga äktenskap, liksom lamm som förs till slakt”, skriver Ray Short i sin bok Sex, Love, or Infatuation (Sex, kärlek eller förälskelse).

”Den som förtröstar på sitt eget hjärta är enfaldig.” (Ordspråksboken 28:26, NW) Alltför ofta är vårt hjärtas omdöme felaktigt eller missriktat. Det sägs faktiskt i bibeln: ”Hjärtat är det mest bedrägliga och fördärvade som finns.” (Jeremia 17:9, Levande Bibeln) Fast det tidigare nämnda ordspråket fortsätter: ”Men det är den som vandrar i vishet som kommer att slippa undan.” Även du kan slippa ifrån de faror och besvikelser andra ungdomar har drabbats av, om du lär dig skillnaden mellan förälskelse och den kärlek som beskrivs i bibeln — den kärlek som aldrig tryter.

Kärlek i motsats till förälskelse

”Förälskelsen är blind och vill gärna förbli så. Den gillar inte att se verkligheten som den är”, erkänner Calvin, 24 år. En 16-årig flicka, Kenya, tillägger: ”När man är kär i någon, tycker man att allt han gör är fullkomligt.”

Förälskelse är oäkta kärlek. En sådan kärlek är orealistisk och självcentrerad. Förälskade människor har en tendens att säga: ”Jag känner mig verkligen betydelsefull när jag är tillsammans med honom (henne). Jag kan inte sova. Det är så fantastiskt att jag knappt kan fatta det.” Eller: ”Hon (han) ger mig en så underbar känsla.” Tänkte du på hur många gånger orden ”jag” och ”mig” förekommer? Ett förhållande som bygger på själviskhet är dömt att misslyckas. Lägg däremot märke till bibelns beskrivning av äkta kärlek: ”Kärleken är långmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skrävlar inte, blir inte uppblåst, bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten.” — 1 Korintierna 13:4, 5.

Eftersom kärlek grundad på bibelns principer inte söker ”sina egna intressen”, är den varken självcentrerad eller självisk. Visserligen kan två människor känna sig dragna till varandra och uppleva starka romantiska känslor. Men dessa känslor balanseras av förnuft och djup respekt för varandra. När man verkligen älskar någon, då är man lika intresserad av den andres välfärd och lycka som av sin egen. Man låter inte sitt goda omdöme fördärvas av stormande känslor.

Ett exempel på äkta kärlek

Bibelns berättelse om Jakob och Rakel belyser detta på ett levande sätt. De träffades vid en brunn, dit Rakel hade kommit för att vattna sin fars får. Jakob blev genast förtjust i henne, inte bara för att hon var ”vacker till sin gestalt och vacker till sitt utseende”, utan för att hon var en Jehovas tillbedjare. — 1 Moseboken 29:1—12, 17, NW.

Efter att ha bott en hel månad hemma hos Rakels familj talade Jakob om att han var kär i Rakel och ville gifta sig med henne. Var det bara en romantisk förälskelse? Nej, inte alls! Under den här månaden hade han sett Rakel i hennes naturliga omgivning — hur hon behandlade sina föräldrar och andra, hur hon skötte sitt arbete som herdinna och hur allvarligt hon tog Jehovas tillbedjan. Säkert såg han både hennes goda och hennes dåliga sidor. Hans kärlek till henne var därför inte någon hämningslös känsla, utan det var en osjälvisk kärlek grundad på förnuft och djup respekt.

Eftersom det var så kunde Jakob förklara sig villig att arbeta åt hennes far i sju år för att kunna få henne till hustru. Enbart en förälskelse hade säkert inte kunnat bestå så länge. Endast äkta kärlek, ett osjälviskt intresse för varandra, kunde ha fått dessa år att förefalla som ”bara några dagar”. På grund av denna genuina kärlek kunde de också bevara sig kyska under den perioden. — 1 Moseboken 29:20, 21.

Det tar tid

Äkta kärlek tar inte skada av att man väntar. Det bästa sättet att pröva sina känslor gentemot någon är ofta att låta det gå någon tid. En ung kvinna som heter Sandra konstaterade: ”Det finns ingen som presenterar sin personlighet genom att bara säga: ’Sådan är jag. Nu vet du allt om mig.’” Nej, det tar tid att lära känna den man är intresserad av.

Tiden gör det också möjligt att granska sitt romantiska intresse i bibelns ljus. Kom ihåg att kärleken ”bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen”. Är din partner intresserad av att dina planer skall lyckas — eller är han (hon) bara intresserad av sina egna planer? Respekterar han (hon) dina åsikter och dina känslor? Har han (hon) övertalat dig att göra saker som egentligen är ”oanständiga”, bara för att tillfredsställa sina egna själviska passioner? Har din partner en benägenhet att tala nedsättande om dig inför andra — eller talar han (hon) berömmande om dig? Genom att ställa sådana här frågor kan man få hjälp att bedöma sina känslor mer objektivt.

Att störta sig in i ett förhållande kan inte annat än leda till katastrof. ”Jag blev helt enkelt blixtförälskad”, förklarade 20-åriga Jill. Efter en kort och intensiv romans på två månader gifte hon sig. Men tidigare dolda brister började dyka upp. Jill började visa lite av sin osäkerhet och självupptagenhet. Hennes man, Rick, förlorade sin romantiska charm och blev självisk. Sedan de varit gifta i ungefär två år skrek Jill en dag åt sin man att han var ett ”kräk”, en ”latmask” och en ”odugling” som man. Rick svarade med att ge henne ett knytnävsslag i ansiktet. Med tårar i ögonen rusade Jill ut ur huset — och ut ur deras äktenskap.

Att följa bibelns råd hade säkert hjälpt dem att bevara sitt äktenskap. (Efesierna 5:22—33) Men tänk så annorlunda det hade kunnat bli, om de hade lärt känna varandra bättre innan de gifte sig. Då hade deras kärlek inte bara gällt en ”fantasibild”, utan en verklig personlighet — med både svaga och starka sidor. Deras förväntningar hade då varit mer realistiska.

Äkta kärlek uppstår inte över en natt. Inte heller är den som skulle kunna vara en god äktenskapspartner nödvändigtvis en som du tycker är påfallande snygg. Barbara, till exempel, träffade en ung man som hon medger att hon inte kände sig speciellt tilltalad av — till att börja med. ”Fast det ändrade sig när jag lärde känna Stephen bättre”, berättar Barbara. ”Jag såg hur omtänksam han var mot andra och hur han jämt satte andras intressen framför sina egna. Det var egenskaper som jag visste skulle göra honom till en god äkta man. Jag kände mig dragen till honom och började älska honom.” Det hela ledde till ett stabilt äktenskap.

Hur kan du alltså känna igen äkta kärlek? Ditt hjärta kanske talar, men förlita dig på ditt genom bibeln övade sinne. Lär känna mer än bara den ”bild” du får av personens yttre. Låt förhållandet få tid att blomma ut. Kom ihåg att en förälskelse blossar upp på kort tid men svalnar ganska snart. Äkta kärlek växer sig starkare med tiden och blir ”ett fullkomligt föreningsband”. — Kolosserna 3:14.

Frågor att resonera om Kapitel 31

◻ Vilken fara ligger det i att förälska sig i någons utseende?

◻ Kan man lita på sitt hjärta, när det gäller att känna igen äkta kärlek?

◻ Nämn några skillnader mellan kärlek och förälskelse.

◻ Varför gör sällskapande par ofta slut? Är det alltid fel?

◻ Hur kan man komma över de smärtsamma känslorna i samband med att det blir slut på en romans?

◻ Varför är det viktigt att ta sig tid att lära känna varandra?

[Infälld text på sidan 242]

Är det personen du är kär i eller bara en ”bild”?

[Infälld text på sidan 247]

”Förälskelsen är blind och vill gärna förbli så. Den gillar inte att se verkligheten som den är.” — En 24-årig man

[Infälld text på sidan 250]

”Jag är ganska reserverad av mig nu. Jag släpper inte någon inpå mig”

[Ruta/Bild på sidorna 248, 249]

Hur kan jag komma till rätta med ett krossat hjärta?

Du är helt säker på att det är den här personen du vill gifta dig med. Ni trivs tillsammans, ni har samma intressen, och ni känner er dragna till varandra. Men så plötsligt spricker förhållandet — i ett våldsamt vredesutbrott eller i tårdrypande sorg.

I sin bok The Chemistry of Love (Kärlekens kemi) liknar dr Michael Liebowitz uppblossande kärlek vid verkningarna av en kraftig drog. Om kärleken tar slut kan det uppstå svåra ”abstinensbesvär”, precis som i fallet med en drog. Och det spelar ingen roll om det bara är fråga om en förälskelse eller om det är sann kärlek. I bägge fallen kan man känna berusande upprymdhet — men också djup förtvivlan, om förhållandet spricker.

Efter en sådan brytning kanske man känner sig försmådd, sårad och kanhända kränkt, vilket kan göra att man får en bitter syn på framtiden. Som en ung kvinna säger, känner hon sig ”bränd”, därför att hennes fästman gjorde slut. ”Jag är ganska reserverad av mig nu [mot personer av motsatt kön]”, säger hon. ”Jag släpper inte någon inpå mig.” Ju starkare känslobindningen är i ett förhållande, desto svårare blir smärtan i samband med en brytning.

Ja, friheten att uppvakta vem man vill är inget riskfritt företag. Möjligheten finns alltid att man blir försmådd. Det finns inga garantier för att äkta kärlek växer fram. Så du har inte nödvändigtvis blivit ojust behandlad, ifall någon börjar uppvakta dig med ärliga avsikter men efter en tid kommer fram till att det skulle vara oförståndigt av er att gifta er.

Problemet är att man alltid känner sig mer eller mindre sårad och försmådd, även om förhållandet har brutits med största möjliga takt och vänlighet. Man har dock ingen anledning att förlora sin självaktning. Att man inte var ”den rätta” för den här personen betyder inte att man inte kommer att vara den rätta för någon annan.

Försök att se nyktert på det spruckna förhållandet. Brytningen kan mycket väl ha uppenbarat allvarliga brister hos den du varit kär i — känslomässig omogenhet, obeslutsamhet, dålig anpassningsförmåga, oresonlighet eller bristande hänsyn för dina känslor. Sådana egenskaper vill man ju inte att ens äktenskapspartner skall ha.

Hur är det då om det bara är den andre som vill göra slut och du själv är övertygad om att ett eventuellt äktenskap skulle fungera bra? Du har naturligtvis rätt att låta den andre få veta vad du anser. Kanhända rör det sig bara om ett missförstånd. Känslomässiga utbrott kommer man däremot ingen vart med. Och om han eller hon insisterar på att göra slut, finns det ingen anledning att krypa på knä och gråtande tigga om kärlek, eftersom den andre tydligen inte har några känslor för dig. Salomo sade att det finns ”en tid att söka och en tid att låta gå förlorat”. — Predikaren 3:6, NW.

Hur är det då om du har starka skäl att misstänka att du bara blev utnyttjad av någon som aldrig på allvar var intresserad av äktenskap? Du behöver inte tillgripa hämndåtgärder. Du kan vara säker på att hans eller hennes svekfullhet inte undgår Guds uppmärksamhet. Det sägs i Jehovas ord: ”Den grymme misshandlar sitt eget kött.” — Ordspråksboken 11:17; jämför Ordspråksboken 6:12—15.

Då och då kanske du ändå plågas av ensamhet eller romantiska minnen. I sådana situationer kan det vara skönt att få gråta ut. Att aktivera sig hjälper också. Du kanske kan ägna dig åt någon fysisk aktivitet eller ta del i den kristna tjänsten. (Ordspråksboken 18:1, NW) Låt tankarna kretsa kring sådant som är upplivande och uppbyggande. (Filipperna 4:8) Anförtro dig åt en nära vän. (Ordspråksboken 18:24) Dina föräldrar kan också vara till stor tröst, även om du tycker att du är gammal nog att stå på egna ben. (Ordspråksboken 23:22) Och framför allt bör du anförtro dig åt Jehova.

Du kanske kommer underfund med att du behöver arbeta på vissa drag i din egen personlighet. Nu kanske du också är mer säker än någonsin på vilka egenskaper du vill att din blivande äktenskapspartner skall ha. Och med den erfarenhet du nu har kanske du beslutar dig för att sköta det där med sällskapande på ett lite förståndigare sätt, ifall en lämplig person skulle dyka upp igen — vilket nog kan vara mer sannolikt än du tror.

[Tabell på sidan 245]

Är det kärlek eller förälskelse?

KÄRLEK FÖRÄLSKELSE

[Bild på sidan 244]

En fysiskt attraktiv, men vettlös, man eller kvinna kan liknas vid ”en gyllene ring i svinets tryne”

[Bild på sidan 246]

En som hela tiden talar nedsättande om dig inför andra kanske inte har äkta kärlek till dig

Kapitel 32

Hur kan jag bäst utnyttja tiden under sällskapandet?

”DE FLESTA misslyckade äktenskap misslyckas redan under sällskapandet. Detta kan inte upprepas nog ofta.” Så säger Paul H. Landis, som är familjelivsforskare. Louise kan intyga sanningshalten i det påståendet. Hon förklarar: ”Mitt största misstag var att jag blev känslomässigt engagerad i Andy innan jag hann se vad han var för slags person. Under tiden vi sällskapade var vi nästan bara på tumanhand. Jag såg aldrig hur han reagerade i mer ’normala’ situationer.” Deras äktenskap slutade i skilsmässa. Hur kan man undvika en sådan tragedi? Genom att utnyttja tiden under sällskapandet på ett förståndigt sätt.

Före sällskapandet

”Den förståndige kontrollerar allt för att se vart det leder.” (Ordspråksboken 14:15, Levande Bibeln) Att utveckla romantiska känslor för någon man knappt känner leder nästan alltid till katastrof — även om personen i fråga verkar sympatisk. Det kan leda till att man gifter sig med någon vars känslor och mål i livet är vitt skilda från ens egna. Därför är det förståndigt att först iaktta personen i fråga i grupp, kanske medan man ägnar sig åt någon form av rekreation.

”Jag visste att mina känslor skulle ha fördunklat mitt omdöme, ifall jag blev alltför engagerad redan från början”, förklarar Dave, som nu har varit lyckligt gift i tio år. ”Så jag iakttog Rose på avstånd utan att hon visste att jag var intresserad av henne. Jag kunde se hur hon behandlade andra och om hon var flirtig av sig. Ibland växlade vi några ord med varandra, och på det viset fick jag reda på hennes omständigheter och mål i livet.” Det kan också vara bra att ta reda på vilket rykte personen har genom att tala med någon som är bra bekant med honom eller henne. — Jämför Ordspråksboken 31:31.

När man börjar sällskapa

Du kanske har kommit fram till att en viss person skulle vara en passande äktenskapspartner för dig. Då kan du tala med den personen och säga att det skulle vara roligt om ni kunde lära känna varandra bättre.a Du kanske får positivt gensvar, och ni avtalar om vad ni vill göra tillsammans. Tänk på att det inte behöver göras så märkvärdigt. Ni kanske kan gå ut och äta tillsammans eller träffas tillsammans med några andra i grupp, så att ni kan bli mer bekanta med varandra och avgöra om ni vill vidareutveckla bekantskapen. Genom att göra det hela ganska enkelt kan ni minska något på den nervositet båda kanske känner i början. Och genom att inte ha så bråttom med att ge uttryck åt tillgivenhet kan ni begränsa de smärtsamma — eller pinsamma — känslor som uppstår, ifall någon av er tappar intresset.

Oavsett vad ni planerar att göra tillsammans bör du komma i tid och vara propert och anständigt klädd. Visa prov på god konversationsförmåga. Var en aktiv lyssnare. (Jakob 1:19) Det finns inga bestämda regler när det gäller etikett, men en ung man kanske vill följa vissa lokala sedvänjor i fråga om artighet. Det kan vara sådant som att hålla upp dörren för den unga damen eller dra ut stolen åt henne när hon skall sätta sig. En ung kvinna bör inte vänta sig att bli behandlad som en prinsessa, men hon bör ändå taktfullt samarbeta med sin partner i hans ansträngningar att vara artig. Genom att behandla varandra med ömsesidig respekt kan ett mönster för framtiden anges. Mannen uppmanas att visa sin hustru ”ära som ett svagare kärl”. Och hustrun skall ha ”djup respekt för sin man”. — 1 Petrus 3:7; Efesierna 5:33.

Är det tillbörligt att hålla varandra i handen, kyssas eller kramas, och i så fall när? Om sådana ömhetsbetygelser är äkta uttryck för tillgivenhet och inte styrs av självisk passion, då kan de betraktas som både rena och passande. I bibelboken Höga Visan kommer det fram att tillbörliga ömhetsbetygelser förekom mellan den sulemitiska flickan och herden hon älskade och snart skulle gifta sig med. (Höga Visan 1:2; 2:6; 8:5) Men i likhet med det här kyska paret bör man se upp så att ömhetsbetygelserna inte blir orena eller leder till sexuell omoraliskhet.b (Galaterna 5:19, 21) Sådana uttryck för tillgivenhet bör dock förekomma först när förhållandet har utvecklat sig så långt att man har bestämt sig för varandra och är säker på att det blir bröllop. Genom att visa självbehärskning kan man undvika att glömma ett av de främsta syftena med sällskapandet, nämligen att ...

Lära känna ”hjärtats fördolda människa”

Tidskriften Journal of Marriage and the Family för maj 1980 innehöll följande rapport från ett forskarlag: ”Chansen att ett äktenskap blir varaktigt och lyckligt tycks vara större, om de som gifter sig känner till ganska mycket om varandras inre egenskaper.” Ja, det är viktigt att lära känna ”hjärtats fördolda människa” hos sin partner. — 1 Petrus 3:4.

Men det krävs ansträngning och urskillning att ”hämta upp” det som finns i en annan persons hjärta. (Ordspråksboken 20:5) Planera därför sådana aktiviteter som kan göra det lättare för dig att lära känna din partners inre egenskaper. I början kanske man nöjer sig med att gå på bio eller konsert, men om man väljer aktiviteter som inbjuder till samtal (till exempel promenader, cykelturer, skidåkning, skridskoåkning och besök i djurparker, på museer och på konstutställningar), blir det lättare att lära känna varandra bättre.

För att få en uppfattning om din partners tankar och känslor kan du ställa frågor som: ”Vad gör du på din fritid?” ”Om du hade obegränsat med pengar, vad skulle du vilja göra då?” ”Vilken aktivitet i samband med vår gudsdyrkan tycker du bäst om? Varför det?” Sådana frågor inbjuder till lite mer djupgående svar och gör att man får reda på vad ens partner värdesätter i livet.

När förhållandet blir djupare och ni på allvar börjar fundera på äktenskap behöver ni resonera igenom viktiga frågor, till exempel era värderingar, var och hur ni vill bo, ekonomiska angelägenheter, om båda skall förvärvsarbeta, barn, födelsekontroll, er syn på vars och ens roll i äktenskapet, närliggande och långsiktiga mål och hur ni planerar att nå dessa. Många unga Jehovas vittnen blir heltidsförkunnare när de har slutat skolan och vill gärna fortsätta att tjäna på det sättet även sedan de har gift sig. Det är i det här skedet ni måste se till att era andliga mål stämmer överens. Det är också dags att anförtro varandra vissa saker som kan påverka äktenskapet, kanske från ens förflutna. Det kan gälla skulder eller åtaganden. Hälsoproblem, till exempel en allvarlig sjukdom, och de konsekvenser detta kan få bör man också öppenhjärtigt resonera om.

I samband med dessa samtal bör man följa Elihus exempel, när han sade: ”Jag talar rätt ur hjärtat och ... uppriktigt.” (Job 33:3, The Holy Bible in the Language of Today av William Beck) Esther förklarar hur hon under sällskapandet lade grunden till ett lyckligt äktenskap: ”Jag försökte aldrig göra mig till eller låtsas hålla med Jaye, när jag hade en annan uppfattning. Det gör jag inte nu heller. Jag försöker jämt vara ärlig.”

Försök inte undvika eller släta över känsliga ämnen bara för att du är rädd att ställa din partner mot väggen. Beth gjorde det misstaget när hon sällskapade med John. Hon sade att hon tyckte det var viktigt att inte slösa med pengar, utan spara för framtida behov. John höll med henne om det. Beth trodde att de var överens om detta med ekonomi och forskade inte vidare i saken. Men det visade sig att Johns syn på att spara för framtida behov betydde att spara till en ny sportbil. Det blev ett bryskt uppvaknande för dem, när de efter bröllopet upptäckte hur olika uppfattningar de hade om pengar.

Sådana missförstånd kan förebyggas. Louise, som omnämnts tidigare, säger, nu när hon ser tillbaka på sitt sällskapande: ”Jag skulle ha ställt många fler frågor, till exempel: ’Vad skulle du göra om jag blev med barn och du inte ville ha barnet?’ eller: ’Vad skulle du göra om vi hade skulder och jag ville vara hemma och sköta barnet?’ Sedan skulle jag noga ha gett akt på hans reaktion.” Sådana samtal kan uppenbara egenskaper som det är bäst att man upptäcker innan man gifter sig.

Se honom eller henne i verksamhet

”En person kan vara väldigt trevlig när man är på tumanhand”, förklarade Esther. ”Men när andra är med uppstår ofta oväntade situationer. Någon kanske säger något till ens partner som han inte gillar. Då får man se hur han reagerar i en pressad situation. Kommer han att skälla ut den andre eller vara sarkastisk?” Hon säger sammanfattningsvis: ”Det var till väldigt stor hjälp för oss att vi var tillsammans med varandras vänner och familjemedlemmar medan vi sällskapade.”

Förutom att ni ägnar er åt rekreation bör ni också ta er tid att arbeta tillsammans. Samarbeta i kristen verksamhet, till exempel studium av Guds ord och den kristna tjänsten. Utför också sådana hushållssysslor som kommer att höra till er vardag när ni har gift er — inköp, matlagning, disk och städning. Genom att vara tillsammans under verklighetsnära omständigheter — när partnern kanske visar sin sämsta sida — kan man upptäcka vad som finns under ytan.

Herden i Höga Visan såg hur flickan han älskade handlade när hon blev besviken eller medan hon arbetade i den stekande solen — trött och svettig. (Höga Visan 1:5, 6; 2:15) Efter att också ha iakttagit hur hon lojalt motstod den rike kung Salomos erbjudanden utropade han: ”Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finns ingen fläck.” (Höga Visan 4:7) Naturligtvis menade han inte att hon var fullkomlig, utan i stället att hon inte hade någon brist eller defekt i moraliskt avseende. Hennes moraliska styrka gjorde henne ännu vackrare och uppvägde alla eventuella svagheter hon hade. — Jämför Job 31:7.

Det tar tid att göra en sådan bedömning. Förhasta dig därför inte när du uppvaktar någon. (Ordspråksboken 21:5, NW) Män och kvinnor gör vanligtvis sitt yttersta för att vinna varandras kärlek. Men ger man sig tillräckligt med tid brukar otrevliga vanor och tendenser framträda förr eller senare. Ett par som inte bara ger sig tid, utan också på bästa möjliga sätt utnyttjar tiden medan de sällskapar, kommer i regel att få lättare att anpassa sig efter giftermålet. Då kan de med öppna ögon träda in i det äkta ståndet, redo att lösa meningsskiljaktigheter som kan uppstå. Ett framgångsrikt sällskapande har förberett dem för ett framgångsrikt och lyckligt äktenskap.

[Fotnoter]

Frågor att resonera om

◻ Vilket är ett av de främsta syftena med att sällskapa, och hur viktigt är det för att äktenskapet skall bli lyckligt?

◻ På vilket sätt kan man lära känna den andres inre egenskaper?

◻ Vad bör man samtala om för att på bästa sätt utnyttja tiden när man sällskapar?

◻ Varför är det bra att vara tillsammans under olika omständigheter?

◻ Vilka tecken kan tyda på att förhållandet inte är så lyckat?

◻ Under vilka omständigheter bör man avbryta sällskapandet?

[Infälld text på sidan 255]

Om man iakttar vissa regler för vett och etikett, anger man mönstret för den ömsesidiga respekt man bör visa i äktenskapet

[Ruta/Bild på sidorna 256, 257]

Skall vi göra slut?

Det är inte ovanligt att det uppstår tvivel, när en romans närmar sig sitt avgörande. Vad gör man om dessa tvivel beror på allvarliga brister hos den man sällskapar med eller på brister i själva förhållandet?

Det är sant att även personer som älskar varandra kan bli osams ibland. (Jämför 1 Moseboken 30:2; Apostlagärningarna 15:39.) Men om ni blir osams angående nästan allting, om varenda diskussion leder till gräl eller om ert förhållande är ett ändlöst kretslopp av brytningar och försoningar, då bör du vara på din vakt. En rundfråga bland 400 läkare visade att ständigt gnabb är ett tydligt tecken på att man ”inte är känslomässigt mogen för äktenskap” och kan rentav tyda på ”olösliga konflikter parterna emellan”.

Något annat som kan väcka tvivel är om man upptäcker oroande personlighetsdrag hos sin partner. Häftigt humör eller tendenser till själviskhet, omogenhet, lynnighet eller envishet hos den andre kanske får dig att undra om du vill leva resten av ditt liv tillsammans med den här personen. Men många överser med eller försöker rättfärdiga sådana tillkortakommanden och verkar beslutna att till varje pris få förhållandet att fortsätta fungera. Varför gör man så?

Eftersom sanna kristna ser allvarligt på att sällskapa — och det med all rätt — känner sig somliga pressade att gifta sig med den de sällskapar med. De kanske är rädda för att säga som det är och kanske såra sin partner. Andra kanske är rädda för att de inte kommer att hitta någon annan att gifta sig med. Men hur som helst är det inte bra att av sådana skäl fortsätta ett problemfyllt förhållande.

Syftet med att sällskapa är att undersöka om det är möjligt att gifta sig med varandra. Om en kristen börjar sällskapa med någon i god tro, är han eller hon inte tvungen att fortsätta att göra det, ifall det visar sig att det inte fungerar. Skulle det inte vara orätt och själviskt att klamra sig fast vid ett förhållande som inte fungerar bara för att man tänker: ”Jag kanske inte hittar någon annan”? (Jämför Filipperna 2:4.) Det är därför viktigt att ni ser de problem som uppstår er emellan i vitögat — och inte blundar för dem. Börja med att noggrant granska din partner.

Finns det till exempel goda skäl att tro att hon kommer att underordna sig och bli en duglig hustru? (Ordspråksboken 31:10—31) Finns det goda skäl att tro att han kommer att visa självuppoffrande kärlek och bli en god familjeförsörjare? (Efesierna 5:28, 29; 1 Timoteus 5:8) Din partner kanske påstår sig vara en nitisk Guds tjänare, men finns det gärningar som understöder ett sådant påstående? — Jakob 2:17, 18.

Om du har offrat mycket tid och känslomässigt engagemang på att bygga upp förhållandet, bör du givetvis inte i all hast göra slut bara för att du har upptäckt att din partner inte är fullkomlig. (Jakob 3:2) De brister han eller hon har kanske inte är värre än att du kan leva med dem.

Hur är det då om du inte kan stå ut med dem? Tala igenom saken. Har ni helt olika åsikter och mål i livet? Eller rör det sig om ett missförstånd? Kan det vara så att ni båda behöver lära er att ”lägga band på ... [er] ande” och lösa problemen på ett mer behärskat sätt? (Ordspråksboken 25:28, NW) Ifall det är vissa egenheter du irriterar dig på, erkänner då din partner ödmjukt sina fel och brister och är villig att bättra sig? Behöver du själv kanske lära dig att vara mindre känslig, mindre lättstött? (Predikaren 7:10 [9]) Att ha ”fördrag med varandra i kärlek” är livsnerven i ett lyckligt äktenskap. — Efesierna 4:2.

Att ni talar ut om saken behöver inte alls innebära dödsstöten för ert förhållande. Möjligheterna till en vidareutveckling kan mycket väl visa sig vara goda. Men om diskussionen bara leder till att motsättningarna mellan er skärps ännu mer, bör du inte ignorera de tydliga tecknen på att förhållandet håller på att spricka. (Ordspråksboken 22:3) Det är inte troligt att problemen löser sig i och med att ni gifter er. I en sådan situation kan det vara bäst för bägge parter att man gör slut.

[Bild på sidan 253]

Genom att iaktta varandra i grupp kan man lära känna varandra utan att bli känslomässigt engagerad

[Bild på sidan 254]

”Chansen att ett äktenskap blir varaktigt och lyckligt tycks vara större, om de som gifter sig känner till ganska mycket om varandras inre egenskaper.” — Journal of Marriage and the Family

[Bild på sidan 259]

När det är helt uppenbart att förhållandet inte fungerar, då bör man av hänsyn till varandra resonera mellan fyra ögon och förklara varför man måste göra slut