Är hemundervisning ett alternativ?
”EN KURIOSITET som har blivit en folkrörelse.” Så beskrev tidskriften Time för en tid sedan hemundervisningen i Förenta staterna — en växande trend som förespråkas av föräldrar som tror att den bästa utbildning ett barn kan få finns tillgänglig i familjens eget vardagsrum, inte i det traditionella klassrummet.
Somliga betraktar fortfarande hemundervisningen som udda eller rentav revolutionär, men den vinner ändå fler och fler förespråkare för varje år som går. Forskare säger att antalet personer som tillämpar hemundervisning har ökat från omkring 15.000 år 1970 till 500.000 år 1990. Somliga förespråkare av denna undervisningsform hävdar att mer än en miljon familjer i Förenta staterna för närvarande undervisar sina barn hemma.
Stödgrupper för familjer som bedriver hemundervisning har även vuxit upp i Australien, Canada, England, Japan, på Nya Zeeland och i Tyskland, vilket tyder på att intresset för hemundervisning sprider sig runt jorden.
Varför beslutar sig då så många föräldrar för att undervisa sina barn hemma? Hur effektiv är den undervisningen? Är det något att överväga för din familj?
I grund och botten är hemundervisning inte så radikalt eller extremt som det kan tyckas. ”Hemmet, inte skolan, var det ursprungliga utbildningssystemet”, säger Raymond och Dorothy Moore i sin bok Home-Spun Schools (Hemvävda skolor). ”Fram till 1800-talet var de flesta barn som fick gå i skolan 12 år eller äldre när de började.”
Många framstående personer, sådana som George Washington, Abraham Lincoln, Thomas Jefferson, Thomas Edison och Albert Einstein, hade fått undervisning hemma. Lagar som föreskrev obligatorisk skolgång infördes faktiskt inte i Förenta staterna förrän i slutet av 1800-talet. Enligt författaren Kerri Bennett Williamson, som själv undervisar hemma, är hemundervisningen därför inte bara en sentida modefluga, utan ”en gammal erkänd undervisningsform”. Ja, på Bibelns tid undervisade de flesta föräldrar sina barn i hemmet.
Varför de gör det
Tidskriften National Catholic Reporter uppskattar intressant nog att mellan 50 och 90 procent av de föräldrar i USA som bedriver hemundervisning gör det av religiösa skäl. Dessa föräldrar är vanligtvis angelägna om att skydda sina barn mot vad de uppfattar som ett ateistiskt inflytande i skolorna. ”Hemundervisningens förnämsta stöd kommer från de kristna fundamentalisterna, vilka anser att religionen antingen missbrukas eller negligeras i klassrummen”, hette det i tidskriften Time.
Andra föräldrar har tagit sina barn ur den allmänna skolan för att skydda dem mot att utsättas för skadligt omoraliskt inflytande vid tidig ålder. ”Det höll på att urarta alldeles med all omoraliskhet i skolorna”, sade en kristen man som för åtskilliga år sedan beslutade att han och hans hustru skulle undervisa sina barn hemma. ”Vi var oroliga för våra barn och för de bedrövliga förhållandena i skolan.”
Ibland väljer föräldrar att undervisa hemma av pedagogiska snarare än ideologiska skäl. De har tröttnat på överfyllda klassrum, undervisningens låga standard och de säkerhetsproblem som råder i många allmänna skolor. Besvikna på den institutionella undervisningens ofta klena resultat tror de att de kan hjälpa sina barn mer genom att ge dem den odelade uppmärksamhet som hemundervisningen gör möjlig.
Som förklaring till att somliga föredrar hemundervisning heter det i boken Home Schools: An Alternative (Hemskolor: Ett alternativ): ”Föräldrar [som undervisar hemma] är hundraprocentigt engagerade i sina barn. ... De kan ägna hela sin uppmärksamhet åt sitt barns utbildning.”
Fungerar det?
Hemundervisningens förespråkare säger att barn lär sig bättre hemma, eftersom lektionerna vävs in i olika delar av familjens dagliga liv. ”Många familjer börjar med en lärobok i matematik, men upptäcker sedan att man kan lära sig mycket av vardagliga händelser”, skriver Jane A. Avner i School Library Journal. ”Att till exempel gå och handla eller kontrollera saldot på checkkontot kan hjälpa eleverna att förstå hur man handskas med pengar, medan reparationer i hemmet blir en utmärkt nybörjarkurs i mätteknik.”
Hur effektiv har hemundervisningen visat sig vara? Enligt somliga undersökningar brukar elever som undervisats hemma få resultat som ligger nära eller över genomsnittet på de landsomfattande standardproven. Men dessa resultat är inte nödvändigtvis något bevis för att elever som undervisas hemma klarar sig bättre än barn som går i konventionella skolor.
”Det nuvarande bevismaterialet är otillräckligt”, heter det i boken The Home School Manual (Handbok för hemundervisning). ”Huvudproblemet med alla dessa undersökningar är att forskarna inte har tillgång till provresultat från ett tillräckligt stort antal elever som undervisas hemma.”
Det finns ”praktiskt taget inga tillgängliga erfarenhetsmässiga bevis” som på ett avgörande sätt kan styrka att hemundervisning är en överlägsen undervisningsmetod, förklaras det i The Home School Manual. ”Även om hemundervisade elever i allmänhet gör väl ifrån sig, måste ett rätt utformat undersökningsprogram kunna visa att eventuella skillnader i studieresultat inte beror på andra faktorer.”
Många fortfarande skeptiska
Hemundervisningen saknar inte kritiker. Många skoltjänstemän har uttryckt sin oro över den ojämna kvaliteten på den undervisning som erbjuds i hemmet. I tidskriften Time uttrycktes det på följande sätt: ”Goda föresatser resulterar inte automatiskt i en god utbildning.”
Av den anledningen är de lokala skoldistrikten ibland föga tillmötesgående, eller till och med fientligt inställda, när föräldrar tillkännager sina planer på att själva undervisa sina barn. Även om vissa skoldistrikt på senare år har ansträngt sig för att etablera ett närmare samarbete med sådana som bedriver hemundervisning, är andra myndigheter fortfarande skeptiska. I USA har både en nationell sammanslutning av grundskolerektorer och National Education Association (NEA) tagit ställning mot hemundervisningen, av oro för att somliga föräldrar kanske inte förmår ge sina barn en fullgod utbildning i hemmet. NEA:s officiella ståndpunkt är att ”program för hemundervisning inte kan ge eleven allsidig utbildning”.
Hemundervisningens förespråkare säger att föräldrar inte behöver högskolebetyg för att vara goda lärare. ”Föräldrar behöver inte känna till alla svaren för att kunna uppmuntra sina barn att själva söka efter svar på sina frågor”, heter det i boken Home Schooling—Answering Questions (Hemundervisning — frågor besvaras). Barnen kan ledas till lämpligt källmaterial. Föräldrar och barn kan lära sig tillsammans. Och då kvalificerad undervisning eller experthjälp är nödvändig, kan privatlärare anställas på deltid.
Kritiker hävdar också att barn som undervisas hemma är alltför isolerade och berövas ett normalt umgänge med andra barn i samma ålder. Även denna uppfattning tillbakavisas med kraft av hemundervisningens förespråkare. ”Dessa barn är inte socialt isolerade”, sade Brian Ray, ledare för det nationella forskningsinstitutet för hemundervisning i USA. ”Barn som undervisas hemma brukar åka på studiebesök till djurparken eller till något konstmuseum. De är ute och leker precis som andra barn. Föreställningen att de skulle vara inlåsta i en skrubb från klockan åtta på morgonen till klockan tio på kvällen är helt enkelt oriktig.”
Är det något för dig?
För att undervisa hemma krävs ”inte bara mod, utan också uthållighet, uppfinningsrikedom och starka nerver”, sägs det i tidskriften Christianity Today. Så om man planerar att börja med hemundervisning, behöver man vara realistisk när det gäller det engagemang som krävs. Det kommer att krävas ihärdiga ansträngningar och god organisation för att hinna med hushållsarbete och andra familjeförpliktelser förutom att förse barnen med ett dagligt studieprogram. ”Du kanske måste arbeta så hårt att du kommer att vilja ge upp”, sade Ray. ”Det är mycket krävande.”
Nästa steg är att ta reda på vilka regler som gäller för hemundervisning där man bor. I USA, till exempel, är hemundervisning tillåten i alla de 50 delstaterna, men nivån på bestämmelserna varierar avsevärt. På somliga platser räcker det med att meddela den lokala skolmyndigheten och fylla i ett enkelt formulär för att få undervisa sitt barn hemma. I andra delstater måste en förälder vara utexaminerad lärare för att få utöva hemundervisning. Man bör därför ta reda på vilka bestämmelser som gäller där man bor, så att man kan uppfylla allt som lagen kräver.
Man behöver också fundera lite över kostnaden. En av de största utmaningarna med hemundervisningen är läromedelsinköpen — speciellt om man inte har så gott om pengar. ”Man blir ett lätt offer för läromedelsförlagen”, varnar A Survivor’s Guide to Home Schooling (Hemundervisning — en överlevnadsguide).
Vissa förlag tar en mindre avgift för sitt material, medan andra hemundervisningsprogram kan kosta tusentals kronor. Standardprov, som alla elever måste genomgå årligen i vissa delstater, kan kosta upp till 350 kronor per styck. Nya läroböcker, övningsböcker och annat material kommer att behövas år efter år. Därför är det ett måste att man gör upp en noggrann budget för hemundervisningen.
Naturligtvis är det inte alla föräldrar som kan eller vill lägga ner den tid, de ansträngningar och de pengar som enligt experter krävs för att hemundervisningen skall bli framgångsrik. ”Hemundervisning passar inte för alla”, sade en 14-årig flicka som började bli undervisad hemma när hon var 7 år. ”Det kräver de rätta omständigheterna, den rätta inställningen och de rätta föräldrarna.” Självdisciplin — från både föräldrarnas och barnens sida — kan också fogas till listan. Den tidigare citerade mannen sade att ”det krävs starkt engagemang” för att hemundervisningen skall fungera. Han fortsatte sedan och sade: ”Den verkliga utmaningen är att avsätta tid till den och sedan också genomföra den.”
Även vissa av hemundervisningens ivrigaste anhängare medger att den ibland genomförs på ett ineffektivt eller rentav ansvarslöst sätt. Ja, varje år är det åtskilliga som misslyckas i sina ansträngningar att undervisa sina barn hemma, vilket medför att barnen är dåligt rustade för fortsatta studier.
Föräldrar bör inte heller bedra sig själva med att tänka att hemundervisningen i sig själv kommer att skydda deras barn mot det omoraliska inflytandet som förekommer i de allmänna skolorna. Ingen kan helt och hållet avskärma sig från kontakt med världen. Många faktorer förutom skolgången formar ett barns tänkande, och dit hör föräldrarnas exempel, umgängesvänner, val av underhållning och bibelstudium, både enskilt och tillsammans med familjen. Utan omsorgsfull övning inom alla dessa områden kommer inget utbildningssystem att visa sig ha framgång i att fostra kristna barn.
Det är sant att somliga föräldrar tycker att hemundervisningen har bidragit till deras barns andliga framsteg. Men man får inte glömma att även många kristna ungdomar som går i allmänna skolor gör fina andliga framsteg. I många fall har föräldrar nått goda resultat genom ett nära samarbete med de lokala skolmyndigheterna för att på så sätt förvissa sig om att deras barn får en utbildning av god kvalitet.
Det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret för att deras barn får en god uppfostran och utbildning, och de måste själva avgöra vilket slag av skolutbildning de tror kommer att vara till största nytta för familjen. Väg därför noggrant alla faktorer för och emot innan du beslutar dig för om du är redo att ta dig an utmaningen att undervisa dina barn hemma.
[Infälld text på sidan 12]
”Barnen bör ha ett schema precis som i en vanlig skola.” — C. F. L., en förälder som undervisade sin dotter hemma
[Bilder på sidan 10]
Bara du kan avgöra vad som är bäst för ditt barn — den allmänna skolan eller hemundervisningen