”Andliga ord” till hjälp för personer med psykiska besvär

PSYKISKA problem drabbar också en del av Guds trogna tjänare. Även om de som lider av sådana besvär ibland kan behöva söka professionell hjälp, kan de emellertid också ha nytta av den hjälp och den uppmuntran som den kristna församlingen ger. När den trogne kristne brodern Epafroditus vid ett tillfälle blev mycket deprimerad, uppmanades till exempel de troende i Filippi att inte ignorera hans nedstämdhet, utan lyda förmaningen: ”Välkomna honom därför på sedvanligt sätt i Herren med all glädje; och fortsätt att hålla män av detta slag kära.” — Filipperna 2:25—29.

Jehovas vittnen i våra dagar är likaså förpliktade att ”trösta varandra” och ”stödja de svaga”. (1 Tessalonikerna 5:11, 14) Kristna äldste bör ta ledningen i detta avseende. — Jesaja 32:2.

De äldste är naturligtvis i regel inte kvalificerade att fungera som läkare och bör inte svänga sig med psykiatriska termer och begrepp. Att göra detta skulle tyda på bristande blygsamhet och skulle också kunna vara farligt. (Ordspråksboken 11:2) I likhet med aposteln Paulus måste de tala, ”inte med ord inlärda av mänsklig vishet, utan med ord inlärda av ande, i det att ... [de] förbinder andliga ämnen med andliga ord”. (1 Korintierna 2:13) Dessa ”andliga ord” inbegriper de tankar och principer som finns nertecknade i bibeln. När dessa tillämpas på rätt sätt, kan de i hög grad bidra till att trösta och uppbygga nedstämda personer. — 2 Timoteus 3:16.

”Snar till att höra”

En äldste måste emellertid först och främst vara ”snar till att höra, sen till att tala”. (Jakob 1:19) ”Om någon ger svar, förrän han har hört”, kan detta mycket lätt leda till att han ger olämpliga råd. (Ordspråksboken 18:13) En grupp äldste fattade till exempel inte hur illa det egentligen var ställt med en viss broder i psykiskt avseende och avfärdade honom därför som andligt svag. ”Du måste be mer”, sade de till honom — ett råd som han i sitt deprimerade sinnestillstånd hade svårt att tillämpa.

Innan de äldste ger någon råd bör de därför låta personen i fråga tala till punkt. Det han behöver är kanske en god lyssnare. Genom tålamod och urskillning kan de ”hämta upp” det som finns i hans hjärta. (Ordspråksboken 20:5) Om den deprimerade har svårt att uttrycka sina känslor i ord, kan de äldste tänka på hur Elkana ställde vänliga men direkta frågor beträffande sin hustrus deprimerade tillstånd. ”Hanna”, sade han, ”varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så sorgsen?” (1 Samuelsboken 1:8) Taktfulla, vänliga frågor kan ofta hjälpa en deprimerad broder att komma underfund med orsaken till att han hyser ”ängslig oro”. (Ordspråksboken 12:25, NW) I ett fall visade det sig till exempel att det var äktenskapliga problem som var orsaken till broderns depression.

Att ge hjälp ”utan att förebrå”

Nedstämda personer kan inte alltid ge någon rationell förklaring till att de känner som de gör. Så här skriver en person som fallit offer för psykisk sjukdom: ”När jag blev sjuk fattade jag först inte det, och därför sköt jag ibland skulden på Jehova.” Personer med psykiska problem kan därför utan orsak klaga över att de har blivit illa behandlade eller åsidosatta av församlingen. Hur bör då de äldste reagera?

Jehova föregår själv med gott exempel, ”ty han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå”. (Jakob 1:5) De äldste bör inte få den psykiskt sjuke att känna sig dum eller löjlig för att han hyser sådana känslor. Hur ologiska dessa känslor än är, så är de mycket verkliga för honom. Han behöver ”medkänsla”, inte kritik. (1 Petrus 3:8) De äldste bör också vara noga med att inte lägga sten på börda i känslomässigt avseende genom att anklaga honom för orätt uppförande. Den rättfärdige mannen Job var så nedslagen att han klagande sade: ”Min själ är trött på livet.” (Job 10:1) Men hans tre kamrater gav honom ingen tröst. En av dem sade till och med: ”Har då inte din ondska varit stor, och var ej dina missgärningar utan slut?” — Job 22:5.

Ibland är det emellertid så att ett orätt uppförande förorsakar eller bidrar till de känslomässiga störningarna. ”Så länge jag teg [om ett orätt handlingssätt], försmäktade mina ben vid min ständiga klagan”, sade psalmisten David. (Psalm 32:3) På liknande sätt drabbades en broder av en så svår ångest att han inte längre kunde arbeta. Vad var orsaken till problemet? Att han vid ett tillfälle begått äktenskapsbrott, men hållit saken hemlig. Om det finns anledning att misstänka att personen i fråga gjort sig skyldig till orätt uppförande, kan de äldste därför undersöka denna möjlighet. Men de bör göra detta på ett vänligt sätt och inte klandra honom eller anklaga honom.

En vis tunga ger läkedom

När de äldste har gjort vad de kan för att komma underfund med problemet, bör de handla i överensstämmelse med det som sägs i Ordspråksboken 12:18: ”De visas tunga är en läkedom.” Nej, de äldste kan inte läka själva sjukdomen. Men genom väl valda ord kanske de kan hjälpa deprimerade personer att bli av med onödig ängslan och oro. De äldste skulle kunna börja med att välja ut artiklar i Vakttornet och Vakna! som behandlar psykiska och känslomässiga problem. De kan sedan dryfta dessa med deprimerade personer och på så sätt hjälpa dem att få en bättre förståelse för sin situation. Ofta blir de lättade när de får veta att deras besvär är resultatet av fysisk ofullkomlighet och inte beror på att de förlorat Jehovas ynnest.

Psykiskt störda personer kan naturligtvis vara svåra att ha att göra med, och en del kan bli ganska oroliga. Men en vis äldste tänker på att ”ett mjukt svar stillar vrede”. (Ordspråksboken 15:1) Om han ser till att hans tal alltid är ”fyllt av ljuvt behag”, kommer detta att hindra honom från att onödigtvis förvärra situationen. (Kolosserna 4:6) En broder som lider av schizofreni kanske bestämt bedyrar att han hör röster.a Doktor E. Fuller Torrey förklarar: ”Det tjänar ingenting till att försöka resonera med schizofrena personer för att få dem att överge sina vanföreställningar. Sådana försök resulterar ofta i missförstånd och vrede. I stället för att komma med motargument kan du bara konstatera att du inte är av samma mening.” De äldste kan, med andra ord, tålmodigt förklara att även om de där rösterna som han hör förefaller verkliga, är det troligtvis så att hans sinne bara spelar honom ett spratt.

Ett effektivt bruk av bibeln kan också ge fina resultat. (Hebréerna 4:12) Om exempelvis en sjuk person hyser en irrationell fruktan för att Gud har övergett honom, visa då kärleksfullt förståelse för hans farhågor. Samtidigt bör du emellertid tålmodigt påminna honom om den kraft som Jesu lösenoffer besitter och då använda dig av sådana bibelställen som Psalm 103:8—14 och 1 Johannes 2:1, 2. Första Petrus 5:6, 7 och Romarna 8:26, 27 kan hjälpa honom att inse att Gud ”bryr sig om” honom och hör hans böner, även om han har svårt att uttrycka sina känslor i ord. I överensstämmelse med den princip som är uttryckt i Jakob 5:14 kan de äldste sedan be tillsammans med den deprimerade.

Hur är det då om personen i fråga har en tendens att reta sig på småsaker? Man kan påminna honom om bibelns råd att inte vara ”alltför rättfärdig”. (Predikaren 7:17) En annan person kan ha nytta av den uppmuntran som ges i Filipperna 4:8, vilket kan hjälpa denne att bekämpa omoraliska tankar. Åter en annan kanske har svårt att acceptera sina begränsningar och kanske är besviken därför att hans sjukdom begränsar hans kristna verksamhet. Sådana bibelställen som Matteus 13:23 och Lukas 21:1—4 kan användas för att hjälpa honom att inse att Jehova verkligen uppskattar våra ansträngningar, även om våra omständigheter kan göra att våra möjligheter är begränsade.

Ja, med en vis tunga som är väl övad i bibeln kan de äldste göra mycket för att hjälpa och trösta nedstämda medtroende. Så här säger en syster som tidigare brottats med psykiska problem: ”Jag har verkligen kommit att inse hur sant det är som sägs i Jesaja 32:2 om de äldste i församlingen. De fanns alltid till hands med praktiska råd när jag behövde dem.”

Möten och tjänst på fältet

Personer med psykiska problem har fortfarande andliga behov. (Matteus 5:3) Att kunna bevara sig andligt stark har faktiskt betytt skillnaden mellan liv och död för somliga. Irene, som i 30 år led av schizofreni, berättar: ”Ibland var jag mycket förvirrad. Men sanningen fanns alltid i mitt sinne — fast som betong. Det var den som hindrade mig från att ta mitt liv!”

I den utsträckning det är möjligt bör därför den psykiskt sjuke uppmuntras att ta del i predikotjänsten och besöka möten, så att han inte ”isolerar sig”. (Ordspråksboken 18:1, NW) En syster som led av psykisk sjukdom kände det så här: ”Jag var övertygad om att jag hade begått oförlåtliga synder mot vår Gud, Jehova. Jag tog därför allt jag hörde på mötena ur sitt sammanhang. Allt som fördömdes tillämpade jag på mig själv.” Men hon fortsatte ihärdigt att besöka mötena och fick så småningom höra ett tal som hjälpte henne att komma över vanföreställningen att hon var förkastad av Gud.

Vad skall man då göra om en svårt sjuk person blir upprörd och stör församlingens möten eller tjänsten på fältet? Den sjuke gör det troligen inte i ont uppsåt, utan är bara skärrad på grund av sitt förvirrade sinnestillstånd. Men sådana incidenter kan ändå vara prövande för alla berörda parter. Om störningarna är av mindre omfattning eller sällan förekommande, kommer församlingen troligen tålmodigt att ha fördrag med dem. (Kolosserna 3:12, 13) I annat fall kan det vara nödvändigt att yrka på att den sjuke sitter på en plats där eventuella störningar inte verkar så distraherande. Kärleksfulla anordningar kan också göras med att hjälpa en sådan person att ta aktiv del i predikoverket, kanske genom att se till att han alltid har sällskap med en mogen, förstående förkunnare eller genom att låta honom vara med vid bibelstudier hos personer som har förståelse för och fördragsamhet med hans situation.

Ibland kan det emellertid hända att en persons uppförande blir chockerande eller skamligt eller så okontrollerat att det blir farligt för omgivningen. Personen i fråga kanske har slutat upp att ta sina mediciner och måste på det bestämdaste uppmuntras att återuppta sin medicinering. Men om det inte blir något gensvar eller om han fortsätter att uppträda störande, kan det bli nödvändigt att för ordningens skull begränsa hans deltagande i mötena och tjänsten på fältet. (1 Korintierna 14:40) De äldste bör vänligt tala om för den sjuke att han inte betraktas som otrogen, utan att det helt enkelt förhåller sig så att hans sjukdom sätter vissa gränser för vad han kan göra. ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ... [hans] arbete”, utan han har förståelse för hans begränsningar. (Hebréerna 6:10) Regelbundna herdebesök kommer att hjälpa honom att bevara sin andlighet till dess hans tillstånd förbättras.

Att hjälpa deras familjer

Psykisk sjukdom är mycket prövande för familjen. ”Det har varit förödande”, säger en broder, vars vuxne son är svårt psykiskt sjuk. ”Dag efter dag går utan att man ser någon ljusning”, tillägger hans hustru. ”Vårt äktenskap har blivit lidande, och ibland kommer vi på oss själva med att gräla.” Det är också mycket prövande att se sin äktenskapspartner duka under för psykisk sjukdom. Så här säger en broder: ”Min hustrus sjukdom har betecknats som ’paranoid schizofreni’. Hon hör röster och vägrar att underkasta sig medicinsk behandling, eftersom hon tror att den kommer att ’förgifta’ henne. Hon vägrar att tro att jag är hennes man och vill inte gå i tjänsten eller på möten.” Hur kan vi hjälpa sådana personers familjer?

Paulus sade: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna.” (1 Tessalonikerna 5:14) Det skulle vara grymt att undvika eller ignorera medkristna som kämpar för att ta vård om en psykiskt sjuk familjemedlem. ”Välkomna ... varandra”, sade aposteln Paulus. (Romarna 15:7) Våra kristna möten ger oss möjlighet att göra detta på ett varmt och hjärtligt sätt och att uttrycka vår kärlek till och vår uppskattning av dem som utövar ”gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk”. — 1 Timoteus 5:4.

Vid herdebesök kan de äldste också uppmuntra sådana personer att försöka hålla i gång familjestudiet, besöka mötena och fortsätta att ta aktiv del i predikandet om Riket. När det gäller deras materiella och praktiska behov bör församlingen emellertid göra mer än att bara säga: ”Håll er varma och mätta.” (Jakob 2:16) Familjen kanske behöver hjälp med att komma till mötena. Vissa personer i församlingen kanske har möjlighet att hjälpa dem i ekonomiskt avseende, om så skulle behövas. (1 Johannes 3:17, 18) Hur uppskattad blir inte sådan kärleksfull omsorg! Så här säger mannen till en psykiskt sjuk syster: ”Församlingen känner till vårt problem, och de visar sin omsorg på ett mycket kärleksfullt sätt.”

Att bevara ostraffligheten

”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”, sade aposteln Paulus. (Romarna 8:22) Och psykisk sjukdom är bara ett av de många smärtsamma resultaten av vår nedärvda ofullkomlighet. Läkare kan skänka ett visst mått av lindring. Men många som har sökt deras hjälp har fått erfara samma sak som den där kvinnan på Jesu tid som ”hade utsatts för många plågor av många läkare och hade förbrukat alla sina tillgångar, och det till ingen nytta, utan hon hade snarare blivit sämre”. — Markus 5:26.

Många måste därför lära sig att leva med sina problem och se fram emot att få verklig lindring i Guds nya värld. (Uppenbarelseboken 21:3, 4)”Välsigna Jehova, ... som läker alla dina sjukdomar”, utropade psalmisten. (Psalm 103:2, 3, NW) Till dess måste vårt främsta intresse vara, inte att söka uppnå fullkomlig psykisk eller fysisk hälsa, utan att bevisa vår ostrafflighet. (Psalm 26:11; jämför 1 Korintierna 7:29—31.) Detta kan vara svårt för den som lider av psykiska problem. Men många av Guds tjänare, till exempel aposteln Paulus, har varit trogna i sin tjänst trots att de haft ”en törntagg i köttet”. (2 Korintierna 12:7) ”Jag har lärt mig att ingen läkare, inte ens bröderna, kan bota mig”, säger en person som lider av psykisk sjukdom. ”Men jag har lärt mig att förlita mig på Jehova.” Personer med psykiska problem kan också lita på att de har kärleksfulla bröder och systrar som tålmodigt talar ”andliga ord” för att ge dem tröst och styrka.

[Fotnot]

[Bild på sidan 21]

”Andliga ord” från kärleksfulla äldste kan i hög grad hjälpa deprimerade personer